Publicerad: 12 augusti 2016
Prenumerera på Politisk styrning

Frågor och svar om att bilda större regioner

SKL har en stödjande roll under processen med en möjlig regionreform. SKL undersöker också hur en ny regionbildning kan påverka kommuner, landsting och regioner utifrån olika aspekter. Ta del av svar på vanliga frågor som ställs kring regionfrågan.

SKL har länge varit pådrivande om att den regionala indelningen behöver ändras. Senast i augusti 2017 ska regeringens tillsatta Indelningskommitté lämna förslag på hur en ny läns- och landstingsindelning kan se ut för att få till stånd förutsättningar för en bättre fungerande regional samhällsorganisation.

SKL anser att en regionreform behövs för att ge bättre förutsättningar för en:

  • Regional och balanserad utveckling i hela landet
  • Ökad utvecklingskraft inom hälso- och sjukvården
  • Tydlig statlig regional närvaro

Varför större regioner?

Svensk samhällsorganisation är under förändring. Dagens länsindelning är dock i princip densamma som beslutades i 1632 års regeringsform när Axel Oxenstierna var rikskansler. Kommuner, regioner och landsting har med åren utvecklat olika former av  samverkanslösningar samtidigt som ansvaret för regional utveckling successivt har flyttat till den regionala politiska nivån.

SKL ser att en ny regional indelning är nödvändig för att skapa en robust och likvärdig regional samhällsorganisation som kan möta framtidens utmaningar.

En regionreform med större regioner ger bättre förutsättningar för en:

Regional och balanserad utveckling i hela landet

Det behövs en bättre och mer jämnt spridd tillväxt i hela landet. Dagens struktur, med ett antal stora och många små arbetsmarknader, är inte långsiktigt hållbar och behöver förändras.

I dag står de tre storstadsregionerna för mer än hälften av landets befolkning. Det gör också regionerna generellt till en starkare röst med ett ökat inflytande för regionernas intressen både nationellt och internationellt. Genom att skapa likvärdiga och mer resursstarka regioner ges bättre förutsättningar och ökade möjligheter för en mer balanserad utveckling som omfattar alla delar av landet.

Större regioner ger även en breddad skattekraft. Det skapar ökade möjligheter till att kunna kraftsamla, prioritera och genomföra mer omfattande insatser än vad varje mindre region hade kunnat åstadkomma själv.

Ökad utvecklingskraft inom hälso- och sjukvården

Hälso- och sjukvården står inför stora utmaningar med en allt äldre befolkning. Syftet med större regioner är att skapa organisationer som är bättre rustade att klara av framtida utmaningar och investeringsbehov. Det handlar bland annat om ett ökat vårdbehov, ökade krav på specialistvård, nödvändig upprustning av lokaler och stora, samordnade investeringar inom digitaliseringen.

Många av dagens landsting kommer i framtiden inte att ha ett tillräckligt befolkningsunderlag för att göra effektiva investeringar eller bedriva forskning och högspecialiserad sjukvård. Landstingens olika storlekar ger därmed ojämlika förutsättningar att garantera tillgång till en likvärdig vård.

Tydlig statlig regional närvaro

Staten ansvarar för många verksamheter som har stor betydelse för en regional och balanserad utveckling i rikets olika delar. Varje statlig myndighet har dock organiserat sin verksamhet utifrån sina förutsättningar. I princip inga statliga regionala myndigheter har samma geografiska indelning i dag och stämmer således inte heller överens med nuvarande landstings- och länsindelning.

En regionreform behövs för att skapa en tydlig statlig närvaro som samverkar med starka regioner i en gemensam geografi.

Hur fungerar större regioner i Skåne och Västra Götaland?

Region Skåne och Västra Götalandsregionen utvecklades till större regioner redan för över 15 år sedan. Regionerna blev permanenta år 2010. 

I Skåne bildades regionen genom en sammanläggning av landstingen i Malmöhus län och Kristianstads län. Regionen tog även över ansvaret för hälso- och sjukvården från Malmö stad och det regionala utvecklingsansvaret från länsstyrelsen. I regionen finns 33 kommuner.

I Västra Götaland bildades regionen genom en sammanläggning av Bohuslandstinget, landstinget i Skaraborg och Älvsborgs län. Regionen tog även över ansvaret för hälso- och sjukvården och viss kulturverksamhet från Göteborgs stad och det regionala utvecklingsansvaret från länsstyrelsen. I regionen finns 49 kommuner.

Exempel på erfarenheter efter regionbildning

Kraftsamlingen har i båda regionerna gett ökade möjligheter för regionalt agerande. 

Region Skåne har bland annat upplevt att:

  • Kollektivtrafiken har knutit samman regionen och underlättat resor för både arbete och studier.
  • Många små arbetsmarknadsregioner har utvecklats till två stora. 
  • Kraftsamling har möjliggjort etableringen av två världsledande forskningsanläggningar inom partikelfysiken, som bidrar till utveckling i hela regionen. 
  • Samverkan har kunnat öka mellan kommuner och Region Skåne samt att möjligheterna till politisk dialog förbättrats.
  • Kopplingen mellan utvecklingsfrågor och infrastruktur-/kollektivtrafiksatsningar samt beslutskraft och finansieringsförmåga har ökat.
  • Det regionala nätverksbyggandet mellan näringsliv – samhälle – FoU har ökat.

Västra Götalandsregionen har bland annat upplevt att:

  • Sammanslagningen har möjliggjort investering i utbyggnad av kollektivtrafik.
  • Man har kunnat enas kring vilka infrastrukturinvesteringar som bör prioriteras.
  • Näringslivets konkurrenskraft har kunnat stärkas inom bland annat fordonsindustrin och bredda inriktningen på hållbara transporter, logistik och energi och miljö.
  • Samverkan i strategiska utvecklingsfrågor har fått en tydlig struktur.
  • Samverkan blir bredare och mer kraftfull då fler aktörer arbetar mot ett gemensamt mål.
  • Kommuner som tidigare inte har samverkat på grund av tidigare administrativa gränser gör det numera.

Därför är det bra att Sverige delas in i större och färre regioner (PDF, nytt fönster)

Vad är Indelningskommittén och hur ser deras förslag ut?

Regeringen har tillsatt en Indelningskommitté

Regeringen tillsatte Indelningskommittén i juli 2015 med uppdrag att föreslå en ny indelning av Sverige i väsentligt färre län och landsting senast i augusti 2017. Länsstyrelser och andra relevanta statliga myndigheter är tänkta att följa samma indelning. Kommittén består av ordförande Barbro Holmberg och vice ordförande Kent Johansson.

Den nya regionala samhällsorganisationen innebär en gemensam indelning av statens regionala organisation, länsstyrelsen och det regionala självstyret. Syftet är att skapa likvärdiga förutsättningar för jobb och tillväxt i hela landet, ökad utvecklingskraft inom hälso- och sjukvården samt en tydlig statlig regional närvaro.

Kommittén har presenterat sitt delbetänkande

30 juni 2016 presenterade Indelningskommittén delbetänkandet om en ny läns- och landstingsindelning för regeringen. Kommitténs inriktning är att dagens 21 olika stora län omvandlas till sex jämnstarka regioner senast efter valet 2022.

Kommittén föreslår att tolv län blir tre redan år 2018, vilket ligger i linje med SKL:s strävan att åstadkomma robusta regioner.

De tre nya länen är:

  • Norrlands län (Västernorrland, Jämtland, Västerbotten och Norrbotten)
  • Svealands län (Gävleborg, Dalarna, Örebro län, Västmanland, Uppland och Sörmland)
  • Västra Götalands län (Värmland och Västra Götaland)

Kommitténs förslag till en ny indelning utgår ifrån:

  • att skapa jämnstarka län och landsting
  • att det ska finnas kapacitet att bygga strukturer för regional utveckling
  • förmågan att ansvara för det regionala hälso- och sjukvårdssystemet inklusive
    regionsjukvården
  • befintliga samverkansmönster

Följande statliga myndigheter kan vara aktuella för en indelning som följer en ny läns- och landstingsindelning (observera att det är ett preliminärt diskussionsunderlag):

  • Trafikverket
  • Tillväxtverket
  • ESF-rådet
  • Polisen
  • Säkerhetspolisen
  • Försvarsmakten
  • Inspektionen för vård och omsorg
  • Arbetsförmedlingen
  • Försäkringskassan
  • Migrationsverket
  • Skogsstyrelsen

Delbetänkandet är ute på remiss under hösten. Slutbetänkandet kommer kommittén presentera i augusti 2017.

Indelningskommitténs utredningsmaterial och delbetänkande

Hur ser tidplanen ut för Indelningskommitténs uppdrag?

Senast i augusti 2017 ska regeringens tillsatta Indelningskommitté lämna förslag på hur en ny läns- och landstingsindelning kan se ut.

Förslaget kommer att utgå ifrån att Sverige, senast år 2023, kan delas in i färre och mer robusta län. Kommittén har också möjlighet att föreslå att reformen genomförs redan år 2019.

Tidplan

Milstolpar

Aktivitet

9 mars -16

Samrådsgruppens möte, Indelningskommittén presenterar diskussionsunderlag till en framtida regionindelning.

april -16

SKL anordnar konferenser om regionfrågan: 6, 13, 26 april.

30 juni -16

Indelningskommittén presenterar delbetänkande över en framtida regional indelning till regeringen. Förslaget skickas på remiss under tre månader till samtliga landsting och regioner samt berörda kommuner.

31 jan -17

Delredovisning

våren -17

Proposition och beslut i riksdagen (om reform 2019).

31 aug -17

Slutbetänkande

våren -18

Proposition och beslut i riksdagen (om reform 2023)

2019

Tolv län och landsting har slagits samman till tre.

2023

Ny regional samhällsorganisation ska senast vara genomförd.

 

Vilken roll har SKL i regionreformen?

SKL har en stödjande roll under processen med att utreda regionreformen - både i förhållande till medlemmarnas och Indelningskommitténs intressen.

SKL undersöker också hur en ny regionbildning kan komma att påverka kommuner, landsting och regioner utifrån olika aspekter och samordnar en samrådsgrupp med representanter från samtliga län.

Vad gör att regionreformen måste ske genom central styrning?

Under de senaste 20 åren har det regionala utvecklingsansvaret successivt tagits över av den regionala politiska nivån. Men hur formerna ser ut på den regionala nivån varierar. För att en regional samhällsorganisation ska fungera väl krävs ett samspel mellan olika samhällsnivåer och olika samhällssektorer.

För att kunna möta framtidens utmaningar krävs att staten tar ett helhetsansvar för hela landet i dialog med regional och lokal nivå. Det behövs gemensamma lösningar som ger jämlika regioner.

Vad föreslog ansvarskommittén och vad hände?

Senast 2007 föreslog Ansvarskommitténs utredning (med Mats Svegfors som ordförande) att dagens landsting omvandlas till mellan sex och nio regionkommuner med ansvar för hälso- och sjukvård och regional utveckling. Det skulle innebära att de statliga myndigheterna också fick en gemensam regional indelning. 

Kommittén föreslog att varje regionkommun skulle ha:

  • 1-2 miljoner invånare och bara i speciella fall mindre än en halv miljon invånare
  • ett eget regionsjukhus 
  • minst ett universitet med betydande forskningsresurser

Grunden för de nya regionerna skulle vara de lokala arbetsmarknadsregionerna så som de förväntades se ut år 2030 och avgränsas så att invånarna skulle kunna känna anknytning till sin regionkommun.

Förslaget fick ett mycket starkt stöd i remissvaren – särskilt från kommuner och landsting. Regeringen ställde sig dock inte bakom förslaget utan framhöll vikten av att regioner växer fram underifrån utan aktiv medverkan från regeringen.

År 2009 beslutade regeringspartierna i en kompromiss att:

  • det ska finnas en regional politisk nivå med beskattningsrätt,
  • försöksverksamheten i Skåne och Västra Götaland skulle permanentas,
  • samtidigt bildades Region Gotland och Region Halland, samt att
  • regioner ska ansvara för regional utveckling och kultur.

Under nuvarande mandatperiod har dock den nytillträdda regeringen beslutat sig för att driva frågan om större regioner.

Varför tar en ny regionindelning så lång tid?

I över 50 år har en rad offentliga utredningar föreslagit att regionala självstyrelseorgan ska få ett sammanhållande ansvar. Diskussionerna har haft två fokus:

  • att ge direktvalda organ ansvar för regionens utveckling och därmed öka den regionala demokratin och självstyrelsen
  • att skapa en bättre samordnad statlig, regional förvaltning

Många politiker har varit överens om att det behövs större och mer slagkraftiga regioner. Det har dock funnits olika uppfattningar om hur regionerna bör se ut, till exempel utifrån olika sektorsperspektiv och olika geografiska intressen. Skillnader i skattekraft, vårdresultat och landstingsekonomi, men även de politiska styrkeförhållandena kan ha haft betydelse.

Regionbildningen har varit en komplex uppgift i kombination med att  spelreglerna har varit oklara.

Hur tas beslut vid bildande av nytt landsting?

Ett särskilt organ, så kallade indelningsdelegerade, föreslås utöva beslutanderätten under en övergångsperiod vid bildandet av nytt landsting och vid omfattande ändringar i landstingsindelning. Det föreslog regeringen den 10 mars i propositionen om Övergångsstyre och utjämning vid ändrad kommun- och landstingsindelning till Sveriges riksdag.

Konsekvenserna av lagförslaget skulle bli att regioner som bildas år 2023 kommer att ha dubbla beslutsstrukturer; dels indelningsdelegerande och dels den valda församlingen i respektive län under mandatperioden 2019-2022.

Övergångsstyre och utjämning vid ändrad kommun- och landstingsindelning (2015/16:121)

Hjälpte informationen på sidan dig?


User information

Tack för att du hjälper oss!

Sidfot