Publicerad: 8 januari 2015

HVB för ensamkommande barn - omfattas av avdragsförbud i mervärdesskattelagen

Skatterättsnämnden har meddelat ett förhandsbesked i frågan om HVB för ensamkommande barn omfattas av avdragsförbudet i mervärdesskattelagen.

Skatterättsnämndens majoritet  anser att boenderum i HVB för ensamkommande barn omfattas av avdragsförbudet i 8 kap. 9 § mervärdesskattelagen (1994:200) ML. Lokaluthyrning kan därför inte, till den del den omfattar boenderum, omfattas av frivillig skattskyldighet.

Två ledamöter är skiljaktiga och anser att uthyrning av HVB för ensamkommande barn i sin helhet utgör en skattepliktig omsättning. Det vill säga, den frivilliga skattskyldigheten kan omfatta hela fastigheten eftersom uthyrningen avser en verksamhet som i sin helhet utgör social omsorg.

Att HVB inte utgör stadigvarande bostad är sedan tidigare klarlagt och majoritetens bedömning innebär därför en otillåten utvidgning av avdragsförbudet avseende stadigvarande bostad.

Förhandsbeskedet från Skatterättsnämnden i sin helhet

Förhandsbeskedet har överklagats

Skatterättsnämndens förhandsbesked har överklagats av sökanden. Frågan om HVB för ensamkommande barn omfattas av avdragsförbudet i ML kommer att prövas av Högsta förvaltningsdomstolen.

Observera att Skatterättsnämndens förhandsbesked endast avser HVB för ensamkommande barn. Att övriga HVB är tillfälliga placeringar som i sin helhet utgör social omsorg har aldrig tidigare ifrågasatts och är nu inte heller föremål för prövning.

Rättsläget

Att HVB inte är stadigvarande bostad framgår av prop. 1997/98:153. I nämnda proposition föreslås ett förtydligande avseende rätt till ersättning för ingående mervärdesskatt för kommuner. Bakgrunden till det föreslagna förtydligandet var problem och svårigheter i gränsdragningen mellan lokaler för stadigvarande bostad och lokaler för vård och omsorg.

Avdragsförbudet avseende stadigvarande bostad i 8 kap. 9 § ML gäller även för rätten till momsersättning men när fråga inte är om lokaler för stadigvarande bostad utan om kommunens sociala omsorgsverksamhet aktualiseras inte avdragsförbudet i ML och därför inte heller vad som anges i 4 § lag om ersättning för viss mervärdesskatt för kommuner, landsting, kommunalförbund och samordningsförbund (2005:807) LEMK. Rätten till momsersättning för HVB följer av den generella bestämmelsen i 2 § LEMK.

I ovan nämnd proposition på sidan 11 anges följande: “Förtydligandet bör ske genom att det i reglerna för vilka fall mervärdesskatt ersätts från kommunkontosystemet införs en bestämmelse som anger vilka boendeformer som ska berättiga till ersättning för ingående mervärdesskatt."

I beredningsprocessen ifrågasatte kammarrätten i Stockholm om de så kallade HVB-hemmen berörs av den aktuella diskussionen. Regeringen anger med anledning av vad kammarrätten anför följande på sidan 11 i den aktuella propositionen.

"De så kallade HVB-hemmen har hittills av skattemyndigheterna inte ansetts utgöra stadigvarande bostad utan har hänförts till institutionsvård och därmed har återbetalning av ingående mervärdesskatt medgivits. Kommunernas korttidsinsatser enligt SoL, så kallade korttidshem och hem för öppen verksamhet, har inte heller föranlett några gränsdragningsproblem utan har hänförts till vårdverksamhet. Såvitt framkommit har inga tolkningsproblem uppstått beträffande dessa boendeformer."

Skatteverket anger dessutom i Handledning för mervärdesskatt 2014 följande på sidan 29 i avsnitt 25.  ”Ett exempel på social omsorg är vård vid ”hem för vård eller boende”, så kallade HVB-hem. Med stöd av SoL eller lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU, kan socialnämnden i kommunen besluta att personer ska placeras utanför det egna hemmet."

För kommuner gäller att rätt till momsersättning för HVB föreligger enligt 2 § LEMK. Rätten till momsersättning inskränks inte av 4 § LEMK. 4 § LEMK äger tillämpning endast på boenden som kan omfattas av avdragsförbudet i 8 kap. 9 § p.1 ML. Om HVB för ensamkommande barn skulle kunnat ha omfattats av avdragsförbudet hade lagstiftaren inkluderat dessa tillfälliga placeringar i förtydligandet i 4 § LEMK. Lagstiftaren ansåg inte det vara nödvändigt eftersom HVB inte är bostäder. HVB är tillfälliga placeringar utanför den egna bostaden.

HVB är inte stadigvarande bostäder vilket lagstiftaren varit medveten om och beaktat vid utformningen av regelverket avseende momsersättning. Att 2014 komma till en annan slutsats är både fel i sak samt en otillåten utvidgning av avdragsförbudet.

Fakta om HVB

Med HVB avses, enligt 3 kap. 1 § socialtjänstförordningen (2001:937), ett hem inom socialtjänsten som tar emot enskilda för vård eller behandling i förening med ett boende. Begreppet föreslås ändras till hem för omvårdnad och behandling, se SOU 2014:3 på sidan 154.

Hjälpte informationen på sidan dig?


User information

Tack för att du hjälper oss!

Sidfot