Publicerad: 14 mars 2019

Åttaårig ramavtalstid var för lång och takpris var ett indirekt golvpris

Sammanfattning av Kammarrätten i Göteborgs dom den 25 februari 2019 i mål nr 4551-18

En kommun upphandlade drift och underhåll av offentlig belysning. Kontrakt tilldelades Bolag A. Bolag B ansökte om överprövning. Bolag B menade att upphandlingen avsåg ett ramavtal och att avtalstiden, som satts till fyra år med möjlighet till totalt fyra års förlängning, därmed överskred högsta tillåtna tid enligt 7 kap. 2 § LOU. Dessutom hade kommunen angett att anbudsgivarnas erbjudna materialpris inte fick överstiga ett visst erbjudet totalpris. Bolag B menade att detta stod i strid med HFD:s avgörande i 2018 ref. 50 om så kallade golvpriser, eftersom kommunens krav innebar ett slags indirekt golvpris för totalpriset.

Kommunen motsatte sig och förvaltningsrätten avslog ansökan. Bolag B överklagade till kammarrätten, som anförde bland annat följande.

Den första frågan var om kommunen upphandlat ett ramavtal eller ett sedvanligt avtal. Av vad som framgick i utredningen i målet var det bara en viss mängd som leverantören var garanterad att få leverera. Övriga mängder var fiktiva, och alla beställningsarbeten hade reglerbara mängder. Vidare framgick att entreprenören inte hade ensamrätt till arbete enligt à-prislistan, och beställaren hade rätt att konkurrens­utsätta denna del. Avtalet förutsatte i alla delar utom en att kommunen gjorde beställningar. Sammantaget bedömdes att värdet av upphandlingskontraktet till övervägande del hänförde sig till beställningsdelen, och avtalet var därför att anse som ett ramavtal.

Nästa fråga var om det förelåg särskilda skäl för en längre avtalstid än fyra år enligt 7 kap. 2 § OSL. Kommunen ansåg i denna del att det förelåg särskilda skäl eftersom uppdraget krävde stora investeringar i form av inköp av dyra maskiner. Kammarrätten ansåg att kommunen inte uppfyllt sin bevisbörda i denna del eftersom den inte närmare beskrivit vilka maskiner som skulle behöva införskaffas eller till vilken kostnad. Det var alltså inte visat att särskilda skäl för en längre avtalstid förelåg.

När det gällde det relativa takpriset för materialkostnader konstaterades följande. HFD har i rättsfallet HFD 2018 ref. 50 kommit fram till att det inte är förenligt med upphandlings­lagstiftningen att som obligatoriskt krav ange att anbud med ett timarvode under en viss nivå (golvpris) inte kommer att antas. Genom att takpriset för material i den aktuella upphandlingen var satt i relation till totalpriset innebar kravet indirekt ett golvpris för totalkostnaden. Ett sådant krav var inte förenligt med upphandlingslagstiftningen.

Mot bakgrund av ovanstående skulle upphandlingen göras om.

Domen hade den 6 mars 2019 inte överklagats.

Informationsansvarig

  • Daniel Ekwall
    Förbundsjurist
Gäller din fråga arbetsrätt eller kollektivavtal/förhandling?
SKL:s rådgivning riktar sig till personalchefer och förhandlingschefer i kommuner och regioner. Om din fråga är på uppdrag av dessa behöver du ange det.







Hjälpte informationen på sidan dig?

Tack för att du hjälper oss!

Sidfot