Publicerad: 18 juni 2019

HFD: Avtal om serviceresor fick inte bestå

Sammanfattning av Högsta förvaltningsdomstolens dom den 9 maj 2019 i mål nr 2768-18

Ett landsting upphandlade serviceresor som inkluderade sjukresor, färdtjänstresor och skolskjuts.

Upphandlingen omfattade fem fordonspaket, och landstinget beslutade att anta Bolag A som leverantör av två av fordonspaketen. Landstinget och Bolag A ingick avtal om dessa fordonspaket. Samma dag ingick parterna ett tilläggsavtal om att fem så kallade ”tidszonsfordon”, som endast ersattes för nyttjad tid, skulle utgå ur avtalet.

Bolag B ansökte om att avtalet skulle förklaras ogiltigt. Förvaltningsrätten biföll ansökningen, både gällande avtalet om de två fordonspaketen och tilläggsavtalet. Enligt förvaltningsrätten innebar tilläggsavtalet en så väsentlig ändring av de utannonserade villkoren att en ny upphandling fick anses ha inletts. Eftersom den nya upphandlingen inte hade annonserats var förutsättningarna för att ogiltigförklara avtalet uppfyllda. Förvaltningsrätten ansåg vidare att landstinget inte hade visat att avtalet hade en sådan betydelse för allmänintresset att det skulle få bestå.

Landstinget och Bolag A överklagade domen till kammarrätten, som biföll överklagandena. Kammarrätten ansåg att det fanns tvingande hänsyn till ett allmänintresse som innebar att både det grundläggande avtalet och tilläggsavtalet skulle få bestå trots att förutsättningarna för ogiltigförklaring var uppfyllda.

Bolag B överklagade till HFD och yrkade ogiltigförklaring eftersom det saknades sådana tvingande hänsyn till ett allmänintresse som krävs för att ett avtal ska få bestå.

Landstinget motsatte sig överklagandet och hävdade att det fanns tvingande hänsyn till att allmänintresse och att avtalet skulle få bestå. Landstinget menade att serviceresor av god kvalitet är ett samhällsviktigt intresse som påverkar människors liv och hälsa.

HFD konstaterade att frågan i målet var om det var motiverat av tvingande hänsyn till ett allmänintresse att ett avtal skulle få bestå trots att förutsättningarna för att förklara avtalet ogiltigt var uppfyllda. 16 kap. 14 § i 2007 års LOU var tillämplig, som motsvaras av 20 kap. 14 § i 2016 års LOU.

HFD anförde därefter bland annat följande.

Av bakomliggande direktiv och förarbeten framgår att bestämmelsen ska tillämpas restriktivt och att det endast är under exceptionella omständigheter som ett avtal ska få bestå. Det är den upphandlande myndigheten som har bevisbördan för att det föreligger sådana omständigheter som gör att ett avtal ska få bestå.

Det aktuella avtalet avsåg bland annat sjukresor, färdtjänst och skolskjuts. Sjukresor används för att hjälpa människor att ta sig till vårdinrättningar och är ett led i skyddet av folkhälsan. Färdtjänstresor är till för personer som till följd av funktionsnedsättning har väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand eller att resa med allmänna kommunikationsmedel. Skolskjuts tillhandahålls elever om det behövs med hänsyn till exempelvis skolvägens längd eller att eleven har en funktionsnedsättning.

Samtliga dessa resor fick anses utgöra sådana allmänintressen som avses i 16 kap. 14 § LOU.

För att avtalet skulle få bestå krävdes dock också att avtalet verkligen var en nödvändig förutsättning för att transporterna skulle kunna genomföras.

I målet var det ostridigt att landstinget hade tillgång till 147 fordon inom den aktuella kommunen. Det aktuella avtalet rörde 20 av dessa, vilket motsvarade cirka 14 procent.

Landstinget hade inte konkretiserat på vilket sätt och i vilken omfattning som utförandet av de särskilda persontransporterna försämrades om fordonskapaciteten skulle minska med dessa 20 fordon, utan hade endast i allmänna ordalag angett att samtliga 147 fordon behövdes för att upprätthålla en skälig kvalitet för brukarna.

Utredningen gav snarare stöd för att det fanns en viss överkapacitet under delar av dygnet även om avtalet skulle ogiltigförklaras.

Landstinget hade inte heller visat att det saknades möjlighet att planera verksamheten så att övriga fordon kunde användas för resor som måste genomföras vid en viss tidpunkt.

Även om en minskning med 14 procent av den tillgängliga fordonskapaciteten inte var oväsentlig, ansåg HFD att landstinget inte hade visat att det förelåg sådana exceptionella omständigheter som motiverade att avtalet skulle få bestå med tillämpning av 16 kap. 14 § LOU.

Kontakt

Välkommen att skicka din fråga till SKL!

Gäller din fråga arbetsrätt eller kollektivavtal/förhandling?

SKL:s rådgivning riktar sig till personalchefer och förhandlingschefer i kommuner och regioner. Om din fråga är på uppdrag av dessa behöver du ange det.








Hjälpte informationen på sidan dig?

Tack för att du hjälper oss!

Sidfot