Publicerad: 21 juni 2018

Särbehandling av utländska anbudsgivare var sakligt motiverad

Sammanfattning av Högsta förvaltningsdomstolens dom den 12 mars 2018 i mål nr 4092-17

Migrationsverket genomförde under våren 2016 en upphandling avseende tillfälligt boende för asylsökande. I förfrågningsunderlaget angavs att verket skulle kontrollera att leverantören fullgjort sina åligganden avseende sociala avgifter och skatter samt om leverantören var registrerad i aktiebolagsregister eller liknande register. Det angavs att Migrationsverket skulle kontrollera detta genom att hämta in uppgifter från Skatteverket.

Det angavs också att Migrationsverket skulle kontrollera om leverantören var registrerad för skulder för indrivning hos Kronofogdemyndigheten. För utländska leverantörer ställdes motsvarande krav, men dessa skulle till sitt anbud bifoga intyg från behöriga myndigheter i det egna landet. Dessa intyg skulle visa att registrering i yrkes- och handelsregister förelåg, att föreskrivna skatter och sociala avgifter var erlagda och om leverantören hade indrivningsbara skulder.

Ett svenskt bolag som hade en norsk underleverantör lämnade anbud i upphandlingen, men uteslöts av Migrationsverket eftersom det inte bifogat de intyg som krävdes för den norska underleverantören.

Bolaget ansökte om överprövning och anförde bland annat att kraven som ställts var diskriminerande mot utländska bolag.

Förvaltningsrätten biföll ansökan och beslutade att upphandlingen skulle göras om eftersom särbehandlingen av utländska leverantörer enligt domstolen stod i strid med principerna om likabehandling och icke-diskriminering.

Migrationsverket överklagade till kammarrätten, som gjorde en liknande bedömning som förvaltningsrätten och därför avslog överklagandet.

Migrationsverket överklagade till HFD, som gjorde en annan bedömning. Domstolen konstaterade att den kontroll som Migrationsverket skulle göra var densamma för alla leverantörer, men att metoderna för inhämtande av underlaget skilde sig åt beroende på om uppgifterna fanns i svenska register eller inte. HFD anförde vidare att den upphandlande myndigheten enkelt och effektivt kunde använda befintliga och allmänna register avseende svenska förhållanden.

När det däremot gällde inhämtande av underlag om utländska leverantörer avseende deras förhållanden i det egna landet, kunde det däremot inte förutsättas att upphandlande myndigheter hade möjlighet att inhämta uppgifter eller ens kunde antas känna till varifrån en viss uppgift kunde hämtas, ansåg HFD.

De skilda metoderna innebar visserligen att leverantörerna behandlades olika, men detta fick mot den angivna bakgrunden anses vara sakligt motiverat enligt HFD, som följaktligen konstaterade att utformningen av förfrågningsunderlaget inte stred mot de grundläggande principerna. Underinstansernas domar upphävdes därför och bolagets ansökan om överprövning avslogs.

Hjälpte informationen på sidan dig?


User information

Tack för att du hjälper oss!

Sidfot