Publicerad: 30 maj 2016

Nya regler om asylsökandes rätt till bistånd från 1 juni 2016

Nya regler om rätt till bistånd enligt lagen om mottagande av asylsökande med flera (LMA) gäller från 1 juni 2016. Rätten till bistånd enligt LMA upphör för bland annat vissa asylsökande när beslutet om avvisning eller utvisning vinner laga kraft eller när tidsfristen för frivillig avresa löper ut.

Vad innebär de ändrade reglerna i LMA som gäller från den 1 juni 2016?

De nya reglerna innebär att vuxna utlänningar som huvudregel inte har rätt till logi, dagersättning och annat bistånd som lämnas utifrån LMA när den så kallade tidsfristen för frivillig avresa löper ut. Om någon sådan tidsfrist inte finns upphör biståndet när beslutet om avvisning eller utvisning får laga kraft, det vill säga inte längre kan överklagas.

De nya reglerna gäller inte för vuxna utlänningar som bor tillsammans med ett eget barn eller ett barn för vilket utlänningen anses ha trätt i föräldrarnas ställe. Ungdomar som fyller 18 år är dock att se som vuxna i lagens mening och de kan därför omfattas av de nya reglerna när de fyller 18 år.

Rätten till bistånd upphör inte, enligt de nya reglerna, om det är uppenbart oskäligt. Detta kan, enligt förarbetena, vara fallet när ett avvisnings- eller utvisningsbeslut inte kan verkställas trots att personen visat att han eller hon fullt ut har verkat för att sådan verkställighet ska ske.

Varför ändras reglerna?

Utmaningarna för det svenska asylsystemet är stora pga. de många asylsökande som kommer till Sverige. Reglerna har tillkommit för att det finns ett stort behov av att skapa utrymme för fler personer på landets asylboenden och att öka incitamentet för dem som har fått ett beslut om avvisning eller utvisning att frivilligt lämna landet.

Hur påverkas landets kommuner av lagändringen?

Enligt regeringens bedömning ska förslaget inte innebära några nämnvärda kostnader för landets kommuner. Tanken med de föreslagna lagändringarna är alltså inte att omfördela ansvar från Migrationsverket till landets kommuner, utan snarare att de människor som fått avslag på sin asylansökan ska fullfölja skyldigheten att lämna landet när de fått ett beslut om avvisning eller utvisning som vunnit laga kraft.

Hur stor belastning det i realiteten blir för kommunerna beror på i vilket omfattning de personer som inte längre får bistånd enligt LMA söker sig till kommunerna för att få hjälp.

Vilka skyldigheter har kommunen mot de personer som inte längre får bistånd enligt LMA?

En person som har fått ett beslut om avvisning eller utvisning som inte längre går att överklaga eller där tidsfristen för frivillig avresa har upphört är skyldig att lämna Sverige. Migrationsverket eller polisen hjälper till med praktiska detaljer kring resan.

Alla personer som vistas i en kommun har rätt att ansöka om bistånd och få sin ansökan prövad. Frågan om kommunens ansvar gentemot den som fått ett beslut om avvisning eller utvisning som vunnit laga kraft och inte lämnar landet är lite oklar och beror på hur man tolkar reglerna i SoL och LMA. SKL gör tolkningen att reglerna om kommunens yttersta ansvar omfattar alla som vistas inom kommunen, även denna grupp. De personer som vistas i kommunen kan därmed ha rätt till bistånd för att undvika en akut nödsituation. Det är då fråga om ett tillfälligt bistånd för akuta åtgärder så att den enskilde kan undvika nöd. En individuell bedömning görs i varje enskilt fall, men det kan till exempelt vara fråga om tak över huvudet eller mat för dagen.

Har socialtjänsten en skyldighet att lämna information till Migrationsverket eller polisen om en person befinner sig i kommunen och inte frivilligt vill lämna landet trots att denne är skyldig att göra detta?

På grund av reglerna om sekretess som gäller för uppgifter inom socialtjänsten kan socialtjänsten som huvudregel inte på eget initiativ lämna uppgifter till Migrationsverket angående personer som befinner sig i kommunen utan att ha ett giltigt tillstånd eller stöd i lag.

Om bland annat polisen eller Migrationsverket begär ut uppgifter om en utlännings personliga förhållanden är socialnämnden skyldig att lämna uppgifterna om de behövs för att bland annat avgöra ett ärende om uppehållstillstånd eller verkställa ett beslut om avvisning eller utvisning (se 17 kap. 1 § utlänningslagen).

Vilka följder får de nya reglerna för placeringen av ensamkommande ungdomar som fyller 18 år?

Om rätten till bistånd enligt 11 § LMA upphör för ungdomar över 18 år är det lite oklart om kommunen fortfarande har rätt till ersättning med stöd av 7 § asylersättningsförordningen (förordning [2002:1118] om statlig ersättning för asylsökande med flera). Frågan är om de som inte längre har rätt till bistånd enligt 11 § LMA fortfarande omfattas av 1 § första stycket LMA på det sätt som menas i 7 § asylersättningsförordningen. Migrationsverket gör tolkningen att kommunen inte har rätt till sådan ersättning för personer vars rätt till bistånd upphört enligt 11 § LMA. Något vägledande avgörande från högsta instans finns inte när det gäller 11 § LMA. Högsta förvaltningsdomstolen har klargjort att den som förlorar biståndet enligt 12 § LMA (den som håller sig undan så att ett beslut om avvisning eller utvisning inte kan verkställas) omfattas av den så kallade personkretsen i 1 § LMA på så sätt som menas i 8 § asylersättningsförordningen, som gäller kostnader för god man (HFD 2013 ref. 83). Med hänsyn till bland annat denna dom är det SKL:s juridiska tolkning att kommunen har rätt till ersättning enligt 7 § asylersättningsförordningen även för dem vars rätt till bistånd enligt 11 § LMA har upphört.

Hjälpte informationen på sidan dig?


User information

Tack för att du hjälper oss!

Sidfot