Publicerad: 4 oktober 2016

Felaktig tolkning av reglerna om omhändertagande av barn

Högsta förvaltningsdomstolen väljer att inte pröva en dom där en kommun nekats att omhänderta ett barn med rumänskt medborgarskap enligt lagen om vård av unga (LVU). SKL anser att lagen tolkats fel i domen och denna tolkning drabbar barn som far illa.

Frågan om ett barn som har hemvist i en annan medlemsstat än Sverige kan omhändertas omedelbart med stöd av 6 § LVU är omdiskuterad. Att Högsta förvaltningsdomstolen beslutat att inte meddela prövningstillstånd i detta ärende är beklagligt. Kammarrätten i Stockholm anförde i sin dom den 21 april 2016 (mål nr 2740-16) att uttrycket ”sannolikt att den unge behöver beredas vård” i 6 § LVU rimligen måste förstås så att en svensk domstol också
ska ha behörighet att besluta om vård enligt LVU.

Kammarrättens dom 2740-16, Omedelbart omhändertagande om vård av unga, LVU (PDF, nytt fönster)

Fallet borde prövas i Rumänien enligt domen

Det aktuella avgörandet rörde ett spädbarn till två rumänska medborgare. Vårdnadshavarna uppgav att de hade svårt att ta hand om barnet då de var tvungna att tigga för att tjäna pengar. I socialnämndens utredning fanns även ytterligare skäl till oro för barnet. Kammarrätten konstaterade att det förelåg omsorgsbrister men att barnet inte kunde omhändertas med stöd av 6 § LVU. Frågan skulle enligt kammarrätten i stället prövas av hemviststaten, det vill säga Rumänien. Problematiken kring formuleringen av 6 § LVU har även
uppmärksammats i utredningen Barn och ungas rätt vid tvångsvård (SOU 2015:71).

Lagstiftningen måste förtydligas

Att Högsta förvaltningsdomstolen beslutat att inte meddela prövningstillstånd innebär inte att frågan prövats i sak i högsta instans. En kammarrättsdom är inte prejudicerande utan en prövning av det enskilda ärendet. SKL anser att kammarrättens tolkning är olycklig och att en sådan tillämpning av lagstiftningen kommer att få allvarliga konsekvenser för vissa barn som befinner sig i Sverige och far illa. Då Högsta förvaltningsdomstolen beslutat att inte pröva frågan i sak är det nu angeläget att lagstiftaren prioriterar denna fråga och skyndsamt ändrar och tydliggör lagstiftningen.

Alla barn som far illa ska kunna omhändertas

I väntan på ett sådant klargörande gör SKL bedömningen att även de barn som har hemvist i en annan medlemsstat måste kunna omhändertas omedelbart med stöd av 6 § LVU. Den skyddslagstiftning som syftar till att motverka att barn far illa gäller som utgångspunkt alla barn som vistas i kommunen. Det kan inte ha varit lagstiftarens avsikt att socialtjänstens skyldighet att agera när barn far illa och behöver omedelbart skydd endast ska omfatta vissa barn. Bestämmelsen i 6 § LVU förutsätter dessutom att det är sannolikt att den unge behöver beredas vård med stöd av LVU. SKL tolkar detta som att den unges behov ska vara av en sådan karaktär att tvångsvård är motiverat.

Barnets behov ska vara avgörande

Det är barnets vårdbehov vid tidpunkten för det omedelbara omhändertagandet som måste vara avgörande. SKL anser inte att det på ett tillräckligt tydligt sätt framgår av ordalydelsen i 6 § LVU att en förutsättning för ett omedelbart omhändertagande är att vård enligt LVU faktiskt ska kunna komma till stånd. Under dessa förhållanden anser SKL att bestämmelsen måste tolkas i enlighet med principen om barnets bästa och den bakomliggande tanken med lagstiftningen att alla barn som far illa eller riskerar att fara illa ska få skydd.

HFD:s beslut 2210-16, Omedelbart omhändertagande enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga; fråga om prövningstillstånd (PDF, nytt fönster) 

SKL:s PM, Några juridiska frågor gällande utsatta EU-medborgare (PDF, nytt fönster)

Hjälpte informationen på sidan dig?


User information

Tack för att du hjälper oss!

Sidfot