Publicerad: 9 juni 2017

Ingen skyldighet att ge nödbistånd till gömda

Högsta förvaltningsdomstolen har i en dom slagit fast att kommunen inte är skyldig att ge så kallat nödbistånd till den som får avslag på asylansökan och håller sig undan för att undgå avvisning.

Högsta förvaltningsdomstolen slår fast att en person som håller sig undan ett avvisningsbeslut fortfarande omfattas av personkretsen i LMA (lagen om mottagande av asylsökande m.fl.). Detta gäller även om personen inte har rätt till bistånd enligt LMA.

Personer som omfattas av LMA har inte rätt till försörjningsstöd enligt SoL (socialtjänstlagen). Dessa personer har inte heller rätt till så kallat nödbistånd av kommunen, eftersom sådant bistånd förutsätter att man har rätt till försörjningsstöd enligt 4 kap. 1 § SoL.

Högsta förvaltningsdomstolen uppmärksammar att kommunen, med stöd av 4 kap. 2 § SoL, kan ge bistånd även i andra fall är de som omfattas av 4 kap. 1 § SoL. Sådana beslut kan inte överklagas.

Kommunen får ge bistånd men har ingen skyldighet

Såvitt SKL tolkar domen har kommunen inte någon skyldighet att ge bistånd enligt 4 kap. 1 § SoL, inte heller för att undgå en akut nödsituation, till asylsökande. Detta gäller även dem som fått avslag på asylansökan, håller sig undan ett beslut om avvisning eller utvisning och därför inte har någon rätt till bistånd enligt LMA.

Det finns dock en möjlighet för kommunen att ge bistånd till en sådan person med stöd av 4 kap. 2 § SoL. Bistånd enligt den bestämmelsen är frivilligt.

Domen gäller en barnfamilj

Domen gäller en person med barn som höll sig undan verkställighet av ett beslut om avvisning och därför hade förlorat rätten till bistånd enligt 12 § LMA. Vuxna asylsökande personer utan barn som får avslag på ansökan om uppehållstillstånd kan förlora rätten till bistånd enligt en annan bestämmelse, nämligen 11 § andra stycket LMA.

Biståndet för denna grupp upphör normalt när den så kallade tidsfristen för frivillig avresa löper ut, vilket är två eller fyra veckor efter att beslutet om avvisning eller utvisning börjar gälla (laga kraft). Biståndet upphör oavsett om personen håller sig undan eller inte.

Gäller domstolens tolkning även för vuxna utan barn?

Det klargörs inte i domen om även vuxna asylsökande utan barn, som får avslag på asylansökan, fortsätter att omfattas av personkretsen i LMA även efter att biståndet upphört enligt 11 § andra stycket i denna lag.

Förhoppningsvis kommer denna fråga att klargöras i framtida domstolsavgöranden.

Det är rimligt med samma resonemang för vuxna utan barn

I väntan på vägledande domstolsavgöranden gör SKL bedömningen att det är rimligt att domstolens resonemang kan användas även gällande vuxna asylsökande utan barn. Det gäller de som får avslag på ansökan om uppehållstillstånd och ett beslut om avvisning eller utvisning, men som väljer att inte återvända till hemlandet när beslutet börjar att gälla och tidsfristen för frivillig avresa går ut.

Enligt SKL framgår det inte tydligt av lagtexten i 11 § andra stycket LMA att en person upphör att omfattas av personkretsen i lagen när rätten till bistånd går förlorad enligt bestämmelsen. Det skulle också bli svårhanterligt för landets kommuner att använda olika rättsregler beroende på om sökandens rätt till bistånd upphört enligt 11 § andra stycket eller 12 § LMA.

Läs vidare

Hjälpte informationen på sidan dig?


User information

Tack för att du hjälper oss!

Sidfot