Publicerad: 24 september 2019

Översyn av kommunal belysning på statlig väg

Hösten 2017 tog SKL och Trafikverket fram ett inriktningsbeslut för hur kommunal belysning längs statlig väg bör ägas och förvaltas, därefter har bland annat en pilotstudie genomförts.

Hösten 2017 tog SKL och Trafikverket fram ett inriktningsbeslut för hur kommunal belysning längs statlig väg bör ägas och förvaltas, därefter har bland annat en pilotstudie genomförts. Nu har SKL:s styrelse beslutat om ett ställningstagande som tydliggör kommunernas behov och förutsättningar inför Trafikverkets kommande beslut i frågan.

Forskning har tillfört ny kunskap som innebär ett förändrat synsätt på behovet av belysning. Många belysningsanläggningar, framför allt i glesbygd, uppfyller idag inte moderna krav på trafiksäkerhet och miljö.

Trafikverket avser att i samarbete med kommunerna se över kommunala belysningsanläggningar längs statliga vägar så att de uppfyller kraven. Efter översynen förväntas Trafikverket ta över ägande och förvaltning av en betydande del av den belysning som idag ägs av kommunerna. Cirka 30 till 50 procent av kommunal belysning berörs.
I ställningstagandet framför SKL vikten av att kommuner som vill bör få fortsätta driva och anlägga belysning längs statlig väg.

Syftet är att få ett enhetligt ägande så att bättre standard när det gäller både underhåll, säkerhet och klimatpåverkan kan uppnås.

Vad har hänt?

Trafikverket och SKL har under 2018 och 2019 genomfört en pilotstudie med 17 kommuner där målet har varit att ta fram en gemensam metodik för hur kommunal belysning längs statlig väg ska hanteras. Kriterier för när en statlig väg ska vara försedd med belysning har prövats och utvärderats i studien och bidragit till ytterligare underlag för ställningstagandet.

  • SKL anser att staten ska ta större ansvar för belysning längs statlig väg och att det tas hänsyn till kommunernas behov och förutsättningar för att övertagandet ska få en större omfattning.
  • Under 2018 och 2019 har en pilotstudie genomförts.
  • Trafikverket förväntas ta beslut i frågan i början av år 2020.

Frågor och svar

Sammanfattning

  • Trafikverket tar på sikt över ägande och förvaltning av en stor del av den belysning som kommuner har på statlig väg. Bedömningen är att det handlar om cirka 30-50 procent av kommunernas innehav.
  • Kommunen och Trafikverket gör en plan tillsammans för ägarskiftet.
  • Belysning som inte uppfyller trafiksäkerhets- och/eller miljökrav kommer att bytas ut eller avlägsnas.
  • Kommunen kan välja att rusta upp eller låta riva undermåliga anläggningar. Ägarbytet och översynen förväntas kunna genomföras under en 10-årsperiod.

Vad är bakgrunden till ägarskiftet?

Ägarförhållandena för landets belysningsanläggningar på det statliga vägnätet är idag komplicerade. Många av dagens belysningsanläggningar har sitt ursprung i att man från kommunalt håll var angelägen om att ordna belysning för sina medborgare. Under mitten av 1990-talet genomfördes en omfattande övertagandeprocess mellan kommuner och dåvarande Vägverket, bland annat utifrån förändrad lagstiftning. Nu anser SKL att det är ett bra tillfälle att nystarta övertagandeprocessen.

Är SKL:s ställningstagande för hur kommunal belysning på statlig väg ska ägas och förvaltas bindande för Sveriges kommuner?

Nej. Syftet med ställningstagandet är att understödja en överlämning av kommunala belysningsanläggningar längs statlig väg till Trafikverket. Det är kommunen som ska initiera ett överlämnande till Trafikverket om de vill det. Anläggningarna som kan överlämnas behöver uppfylla Trafikverkets krav för 50 procent resterande teknisk livslängd. För kommuner som vill behålla sina anläggningar längs statlig väg anser SKL att kraven ska anpassas till lokala förutsättning i kommunerna.

Det förslag till kriterier som togs fram i det tidigare arbetet har prövats i 17 pilotkommuner. Kriteriernas definition ska fastställas av Trafikverket i slutrapport för pilotstudien.

Varför måste belysningen bytas ut?

En stor del av belysningen behöver bytas ut både av underhålls-, säkerhets- och miljömässiga orsaker. De flesta belysningsanläggningarna byggdes när belysning för bilismen var i fokus. Idag är det de oskyddade trafikanterna, kollektivt resande, tillgänglighet och minskad klimatpåverkan som prioriteras, vilket medför att behoven förändrats. Forskning inom området tillför också ny kunskap om hur belysning fungerar. En del belysningsanläggningar gör mer skada än nytta. Vissa äldre anläggningar är placerade på ett felaktigt sätt och försämrar trafiksäkerheten för såväl bilister som oskyddade trafikanter då ögat inte har någon möjlighet att hinna anpassa mellan ljus och mörker. Detta gör att vi luras att tro att vi ser bättre än vi gör, vilket försämrar trafiksäkerheten.

Mörk väg med dålig belysning.

Många lyktstolpar är placerade med dålig jämnhet och skapar mörka partier i vägbanan. Foto: Henrik Gidlund

Hur stor andel av vägbelysningen kommer Trafikverket att ta över?

Bedömningen är att Trafikverket bör ta över ca 30–50 procent av de belysningsanläggningar som idag ägs av kommunerna. Belysning som är i dåligt skick eller försämrar trafiksäkerheten behöver avlägsnas.

Vilka berörs?

Alla kommuner berörs, men den övervägande delen av kommunal belysning längs statliga vägar ägs av små kommuner i landsbygd. Till exempel har glesbygdskommuner ca 40 % av sina ljuspunkter på statlig väg, medan större städer endast har 4 %.

Varför är belysningsanläggningar en miljöbelastning?

En belysningsanläggning är oavsett ålder en miljöbelastning. Belastningen utgörs till mellan 80 och 90 procent av elförbrukningen. Det gör att det finns en stor besparingspotential vid förnyelse av befintlig belysning. Många armaturer är gamla och i dåligt skick vilket gör att det snabbt är lönsamt att byta hela armaturen. Energibesparingen är så stor att investeringen betalar sig på några år. Den största besparingen avseende såväl klimat och miljö som energi är att släcka anläggningar som inte längre behövs.

Vem avgör om en belysning ska bytas ut?

Det är kommunerna som avgör om belysningsanläggningar tas ner om de inte lever upp till de gemensamma kriterierna. För att Trafikverket ska ta över belysningsanläggningen behöver den ha minst halva den tekniska livslängden kvar.

Hur lång tid kommer överlåtandet att ta?

Processen med överlåtelse av anläggningar bedöms ta 5–10 år att genomföra. Den övervägande delen av kommunal belysning längs statliga vägar ägs av små kommuner i landsbygd. Se längre ner om hur processen ska gå till.

När ska det finnas belysning på statlig väg på landsbygden, vilka är kriterierna?

När något av följande kriterier är uppfyllt ska det finnas belysning på statlig väg:

  • Vägen går genom en tätort (enligt gällande SCB-definition).
  • Det finns en kommunal detaljplan eller byggnadsplan med en statlig genomfartsväg där det förekommer blandtrafik.
  • Det förekommer inrättningar som genererar oskyddade trafikanter i närheten av vägen, t.ex. skolor, kyrkor, samlingslokaler, idrottshallar, vårdcentraler, muséer, tågstationer, färjelägen eller liknande.
  • Det förekommer gång- och cykelpassager eller hastighetsdämpande åtgärder längs vägen.
  • Det förekommer pendlingshållplatser, inklusive tåg och båt.
  • Gällande ÅDT-krav (årsdygnstrafik) i VGU är uppfyllt.

Hur kommer ägarskiftet att ske?

Trafikverket förväntas ta över belysning som uppfyller de krav som kriterierna ovan anger. Övertagandet sker allteftersom standarden blir godtagbar, en eller två gånger per år, under förslagsvis en tioårsperiod.

Vem bekostar upprustningen?

Kommunerna bekostar upprustning av belysningsanläggningarna som faller inom de nya riktlinjerna till en standard motsvarande kriterierna för övertagande. För att Trafikverket ska ta över belysningsanläggningen ska den ha minst halva den tekniska livslängden kvar. Trafikverket förväntas inte ta över undermåliga anläggningar. Kostnaderna för upprustning av belysningsanläggningarna bedöms ligga på 7 000–10 000 kronor per övertagen stolpe.

Vad händer med den belysning som inte uppfyller kraven?

Anläggningar som inte uppfyller kraven kommer att tas bort. Även belysning som påverkar trafiksäkerheten rivs.

Upplyst väg men helt mörk tunnel.

Belysning ska finnas där den behövs. Många belysningspunkter är direkt felplacerade och behöver bytas ut. Foto: Henrik Gidlund

Hur ser processen för kommunen ut?

År 1

Dokumentation av befintliga anläggningar, plan för övertagande, upprustning och demontering tas fram gemensamt mellan Trafikverket och kommunen. Omfattar även anläggningar ägda av samfällighetsföreningar och liknande.

År 1–10

Trafikverket tar över de anläggningar som uppfyller kriterierna för övertagande. Kommunen svarar för upprustningskostnaderna. Trafikverket svarar därefter för ägandet och kommande kostnader för bland annat drift och underhåll.

År 2–8

Kommun/nätägare rustar upp de anläggningar som ska vara kvar i kommunal ägo. Kommunen svarar för upprustningskostnaderna och framtida drift och underhåll.

År 2–10

De anläggningar som inte ska vara kvar, rivs. Kommunen ansvarar för att anläggning rivs och för kostnaderna. Rivning ska ske i samband med att övertagande görs, så att man blir klar med hela processen inom samma område samtidigt. Detta för att undvika att stolpar blir kvar som sedan riskerar att inte bli borttagna.

Vilka kommuner deltar i pilotprojektet?

  • Arvika
  • Boden
  • Båstad
  • Härjedalen
  • Härnösand
  • Jönköping
  • Kalmar
  • Karlshamn
  • Linköping
  • Malung/Sälen
  • Norrtälje
  • Motala
  • Mölndal
  • Simrishamn
  • Sundsvall
  • Torsby
  • Årjäng
  • Årjäng

Läs vidare

Informationsansvarig

  • Selda Taner
    Handläggare

Kontakt

Välkommen att skicka din fråga till SKL!

Gäller din fråga arbetsrätt eller kollektivavtal/förhandling?

SKL:s rådgivning riktar sig till personalchefer och förhandlingschefer i kommuner och regioner. Om din fråga är på uppdrag av dessa behöver du ange det.








Hjälpte informationen på sidan dig?

Tack för att du hjälper oss!

Sidfot