Publicerad: 13 juni 2014

Argument emot en ökad centralisering av skolan

Det är inget som görs bättre om staten tar över skolans finansiering, ansvar för löner och anställning med mer. Tvärtom skulle en sådan omvälvande reform ta kraft från det som skolan behöver idag.

Skolan behöver inte fler stora reformer, utan istället fokusera på andra saker:

  • att utveckla lärarnas kompetens
  • att lärare samarbetar mer
  • att eleverna möts av höga positiva förväntningar
  • att rektorer är drivande
  • att kommunledningen sätter tydliga mål och regelbundet följer upp elevernas resultat
  • att undervisningen grundas på forskning och beprövad erfarenhet

Förlamande debatt

Debatten om skolans huvudmannaskap är mer förlamande än utvecklande. Så länge som partierna och de fackliga organisationerna inte kan ena sig om formerna för skolans ansvarsfördelning så hämmas skolans möjligheter till nödvändig utveckling. Denna splittring existerar inte i länder med en positiv skolutveckling, som i Finland, Kanada och Nya Zeeland.

Jämförelser mellan då och nu

De brister som idag lyfts i debatten fanns också när staten fördelade skolans resurser. Öppningstalet i Skolriksdagen 1989 tog bland annat upp dessa problem:

  • Statens bristande ansvar för finansieringen av skolan, avseende lärarlönerna.
  • Mängden detaljregleringar som undertrycker friheten att utforma anpassade lösningar.
  • Matematikundervisningen som inte är tillräckligt bra på sina håll.
  • Att skolan inte blivit likvärdig för alla barn oavsett social bakgrund.

Resultaten i svensk skola har försämrats inom flera områden (bland annat matematik och läsförståelse), och blivit bättre inom andra (trygghet, demokratikunskaper, kreativitet), de senaste 10-20 åren.

1990-talets decentralisering av skolangenomfördes parallellt med införande av fritt skolval och fristående skolor, ett nytt betygssystem och en ny läroplan. Samtidigt skedde också förändringar i samhället med bland annat minskade resurser till offentlig sektor, en ökande boendesegregation och en förändrad arbetsmarknad.

Det är därför omöjligt att koppla samman skillnaderna i resultat till en eller två specifika förklaringar. Såväl Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU) som Skolverket konstaterar att förändringarna av resultaten hör samman med många faktorer både inom och utanför skolan.

Likvärdigheten ökar inte med ökad centralisering

Skillnaderna mellan klasser i samma skola är ofta större, jämfört med skillnader mellan skolor i samma kommun eller mellan kommuner. Det finns heller inget tydligt samband mellan elevernas resultat och hur mycket resurser kommunerna lägger på skolan. Bra skolresultat finns såväl i kommuner med låga som genomsnittliga kostnader, som i kommuner med höga kostnader.

Det pekar på att det är lärarna, övrig personal och ledningen på den enskilda skolan som ytterst avgör dess kvalitet, inte vem som står som ägare.

Statliga lärare skulle inte vara skickligare

Elever och lärare har inget att vinna på en gigantisk och kostsam reform som bara skulle flytta fokus från skolans verkliga utmaningar. Det räcker egentligen med att ställa sig följande frågor:

  • På vilket sätt blir en matematiklärare bättre på att undervisa och en rektor bättre på att styra skolan bara för att pengarna fördelas från staten istället från kommunen?
  • Hur skulle samarbetet mellan lärare förbättras?
  • Hur kan staten, bättre än kommunerna, förenkla för lärare som i större utsträckning vill anpassa sina undervisningsmetoder utifrån elevernas olikheter och behov?
  • Hur ska staten stötta skolutvecklingen i 290 kommuner, hur ska de känna till vilka utvecklingsområden som finns i varje enskild kommun och på varje skola?
  • Ska också fristående skolor förstatligas och ska elevers och föräldrars rätt att välja skola tas bort?
  • Vilken forskning visar att ökad centralisering är lösningen just för Sverige?

Den statliga styrningen är redan tillräckligt stark

De senaste åren har staten fått en mycket tydligare styrning genom inrättandet av en statlig skolinspektion, tidigare nationella prov och nya kursplaner. Dessa åtgärder är positiva, men SKL är kritisk till ytterligare detaljstyrning, eftersom det ofta medför ytterligare administration för lärarna. Det tar viktigt tid från undervisningen. Nu behövs istället tid till att sätta ljuset på konkreta metoder i skolarbetet.

Det etablerade konsultbolaget McKinsey har studerat olika länders utbildningssystem. Enligt McKinsey är nästa steg i utvecklingen för Sverige ökat fokus på lärarnas roll i klassrummet, bättre coachning och samarbete mellan lärarna. Ökad centralstyrning och kontroll vore ett steg tillbaka från den position som Sverige har. Sådana åtgärder lämpar sig för länder med helt andra utmaningar, som Indien och Botswana.

Vi kan inte se logiken i att Sverige som kunskapsnation skulle flytta beslut som idag fattas i verksamheten och nära medborgarna, tills statliga tjänstemän på centrala ämbetsverk. Det vore också att underkänna den intensiva skolutveckling som nu sker i skolor över hela landet.

Staten som huvudman är inte bättre på att organisera skolan

Många statliga verksamheter präglas av detaljstyrning och brottas med ineffektivitet, till exempel Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och polisen. Varken lärare eller skolledare skulle få pedagogisk frihet i den typen av regelstyrd verksamhet.

Läs vidare








Hjälpte informationen på sidan dig?

Tack för att du hjälper oss!

Sidfot