Frågor och svar fristående skolor, bidrag

Avgiftsintäkter

Får en fristående förskola ta ut lägre avgifter än maxtaxan? Hur ska kommunen i så fall beräkna deras bidrag?

Enligt propositionen 2008/09:115 Barnomsorgspeng och allmän förskola även för treåringar, kan en enskild huvudman tillämpa en lägre taxa än maxtaxan. Samtidigt anges det att även om så sker ska bidraget bestämmas på samma grunder som kommunen tillämpar vid resursfördelningen till de egna verksamheterna.

Det innebär att kommunen har rätt att göra avdrag motsvarande kommunens genomsnittliga avgiftsintäkter. Skulle kommunen inte göra avdrag för genomsnittliga avgiftsintäkter utan för faktisk avgiftsintäkt skulle det innebära att enskilda huvudmän får full kompensation från kommunen motsvarande de lägre avgifterna. Då skulle vårdnadshavare som väljer fristående verksamhet gynnas jämfört med dem som väljer kommunal verksamhet.

Avdraget för avgiftsintäkter som kommunen gör när den enskilde anordnaren själv tar in avgifterna från föräldrarna, ska det göras innan eller efter det att schablonerna för administration och moms lagts på i beräkningen av bidragsbeloppet?

SKL:s bedömning är att avdraget bör vara det sista som görs bidragsberäkningen, dvs. efter att schablonerna lagts på. Annars påverkas schablonerna. Administrations- och momsersättning ska rimligen inte påverkas av om det är kommunen eller den enskilde anordnaren som tar in avgifterna. Om det är kommunen som tar in avgifterna så görs ju inget avdrag alls.

Ska kommunen ta med de riktade statsbidragen i beräkningen av bidrag till enskilda huvudmän, t.ex. statsbidragen för lärarlönelyftet, karriärtjänster och mindre barngrupper i förskolan?

De flesta riktade statsbidrag söks av respektive huvudman var för sig. Det innebär att om kommunen har med sådana kostnader i bidragen till enskilda huvudmän får de dubbel ersättning för det som det riktade statsbidraget avser. Så statsbidrag som de enskilda huvudmännen själva kan ansöka om ska inte ingå i kommunens bidrag.

Riktade statsbidrag som bara kan sökas av kommunen, t.ex. statsbidraget för maxtaxa, ska dock ingå i bidraget. På www.skolverket.se finns en statsbidragskalender där det framgår vilken skolform som respektive bidrag avser, vilka som kan söka/rekvirera bidraget och när det ska ske.

Finns det något särskilt att tänka på när det gäller kommunens ersättning till fristående skolor som tar emot asylsökande elever?

Av 6 § i förordning (2002:1118) om statlig ersättning för asylsökande m.fl. framgår att i de fall då en fristående skola/förskola tar emot en asylsökande elev/barn ”ska det belopp som betalas till kommunen utgöra det bidrag som kommunen ska lämna till den fristående förskolan eller skolan.” Samtidigt finns ju de generella bestämmelserna i skollagen om att bidrag till enskilda huvudmän ska beräknas enligt principen om lika villkor.

Det innebär att det råder viss oklarhet kring vilket belopp en enskild huvudman ska få för asylsökande elever/barn. Vad SKL erfar finns det kommuner som endast betalar ut den statliga ersättningen och andra som betalar samma ersättning för alla elever i kommunen oavsett om de är folkbokförda eller inte.

SKL anser att det verkar rimligt att tillämpa lika villkorsprincipen men att det är kommunen som beslutar hur den gör. Klart är dock att kommunen ska ersätta fristående skolor som tar emot elever som vistas i kommunen.

Ska en fristående skola få ersättning för skolskjutskostnader?

Kostnader för skolskjutsar ska inte ingå i bidragen. Det är elevens hemkommun som i varje enskilt fall gör en bedömning av om eleven har rätt till kostnadsfri skolskjuts och som står för kostnaden.

Avstämningsdatum

Vi stämmer av antalet elever en gång per termin. En ny fristående skola anser att vi ska stämma av antalet varje månad. Måste vi göra det?

I skol- respektive gymnasieförordningen (13 kap 11 § respektive 14 kap 11 §) står ”om den enskilda huvudmannen och kommunen inte kommer överens om annat, ska bidragen betalas ut med en tolftedel varje månad”.

Den skrivningen siktar in sig på själva utbetalningen. Vad gäller avstämning eller avläsning av antalet barn/elev bedömer SKL att kommunen förfogar över och kan fastställa hur ofta och när det sker. Det finns även en kammarrättsdom som stödjer det (KJO 3088-11).

När det gäller avläsningstillfällen bör kommunen fastställa tydliga riktlinjer så att det inte behöver uppstå diskussioner. Vissa kommuner gör avläsningar/avstämningar en gång per termin, andra en gång i månaden och en del kommuner arbetar med ersättning per dag. Riktlinjerna bör ingå i bidragsbeslutet, antingen direkt i beslutet eller som en bilaga.

Det bör också framgå av riktlinjerna att utbetalt belopp kan återkallas om antalet elever som huvudmannen rapporterat är felaktigt.

Vi har fått en faktura från en fristående förskola. Det barnet går nu i en kommunal förskola. Den fristående förskolan hävdar nu att de har två månaders uppsägningstid och vill få bidrag under den tiden. Måste vi betala?

Det är viktigt att skilja på avläsning inför utbetalning av bidrag och den uppsägningstid som gäller i förhållande till platsinnehavarna.

När det gäller avläsningstillfällen bör kommunen fastställa tydliga riktlinjer så att det inte behöver uppstå diskussioner. Många kommuner har t.ex. fastställt ett visst datum varje månad då avläsning sker. Den förskola där barnet är inskrivet i (och verkligen deltar i verksamheten) får ersättningen. Därmed ska inte kommunen behöva betala till två förskolor för samma barn samma månad.

Kan vi ha olika bidrag utifrån, för olika åldrar och vistelsetider i förskolan?

Ja, enligt propositionen (2008/09:171) "Offentliga bidrag på lika villkor" förfogar kommunen själva över detaljeringsgraden i resursfördelningssystemet. Huvudsaken är att ett barn får samma resurser med sig, oavsett huvudman.

Beslut och beslutsunderlag

I vår kommun skickar vi inför ett nytt år protokollsutdrag till alla enskilda huvudmän, där de kan se våra olika ersättningsbelopp. Vi tar inga särskilda beslut för varje enskild huvudman men vi skickar med en överklaganshänvisning. Kan vi göra så?

Nej, för att ett beslut om bidrag till enskilda huvudmän ska kunna prövas genom förvaltningsbesvär krävs att beslutet är riktat till just den part det berör (22 § förvaltningslagen SFS 1986:223).

Sedan nuvarande regelverk började tillämpas 2010, har domstolarna tillåtit prövningar även av generella beslut, utan en specifik mottagare. Domstolarna verkar har fokuserat på intentionen med lagstiftningen och accepterat generella beslut eftersom kommunernas val av rutiner annars skulle avgöra de enskilda huvudmännens möjligheter att överklaga bidragsbesluten.

Men 2017 kom det en dom från Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) som säger att ett generellt utformat bidragsbeslut inte kan prövas genom förvaltningsbesvär och därmed kan beslutet inte få en fullständig prövning.

Mer om hur kommunens bidragsbeslut bör utformas finns att läsa i SKL:s cirkulär 18:46.

Cirkulär 18:46: Beslut om bidragsbelopp till enskilda huvudmän överklagas genom förvaltningsbesvär (nytt fönster)

Vår kommuns budget antogs sent. Därför har bidragsberäkningarna blivit försenade, och vi kommer inte att kunna skicka ut bidragsbesluten förrän i mars. Kan vi under tiden använda förra årets belopp?

Bidragen kan ändras både uppåt och nedåt mellan åren. Det är därför det är så viktigt att bidragsbesluten tas innan kalenderårets början, så att alla får kända förutsättningar. Av 14 kap 1 § skolförordningen respektive 13 kap 1 § gymnasieförordningen framgår att bidraget ska grunda sig på hemkommunens budget för det kommande budgetåret och beslutas före kalenderårets början.

I brist på beslut är det bra att informera om förseningen och att de fristående verksamheterna får preliminära utbetalningar enligt förra årets belopp. OBS! Om kommunen skulle tvingas sänka bidragsbeloppen kan inte beloppet per elev minskas retroaktivt. Inför framtiden måste kommunen se över budgetprocessen, så att bidragsbesluten kan tas i tid.

Finns det en mall som man kan använda för bidragsbesluten?

Nej, det finns inte en mall. Det är framför allt enskilda huvudmän som efterfrågar en mall, då de ofta tycker det är svårt att sätta sig in i kommunernas olika beslutsunderlag. Men eftersom kommunernas resursfördelningssystem ser olika ut, är det svårt att ta fram en mall som fungerar för alla. Utgångspunkten bör dock vara att underlagen ska vara så tydliga att enskilda huvudmän kan se att deras bidrag är likvärdigt med det som kommunens egna verksamheter får.

Om en enskild huvudman överklagar ska förvaltningsdomstolen med hjälp av underlagen kunna avgöra om bidraget beräknats enligt principen om lika villkor. Om domstolen kommer fram till att så inte skett ska den kunna fastställa ett nytt belopp.

Mer om hur kommunens beslut om bidrag bör utformas finns att läsa i SKL:s cirkulär 18:46. 

Cirkulär 18:46: Beslut om bidragsbelopp till enskilda huvudmän överklagas genom förvaltningsbesvär (nytt fönster)

Lokalkostnader

Kommunen har tre glesbygdsskolor och två tätortsskolor. Glesbygdsskolorna har mycket höga lokalkostnader. Därför har vi valt att betala ut faktisk lokalersättning till den fristående skolan i kommunen. De anser att ersättningen ska baseras på kommunens genomsnittliga kostnad - har de rätt?

Om det finns särskilda skäl till att frångå huvudregeln med genomsnittlig lokalkostnad, kan kommunen välja att ersätta en fristående skola med deras faktiska kostnad, förutsatt att kostnaden är skälig. Detta framgår av skol- respektive gymnasieförordningen ( 14 kap 6 § respektive 13 kap 5 §). Av förarbetena, propositionen 2008/09:171 Offentliga bidrag på lika villkor, framgår två exempel på särskilda skäl:

Det kan vara om en liten kommun har ett fåtal skolor, vilka har renoverats till hög kostnad och/eller är nybyggda och därmed ger kommunen höga lokalkostnader. Det kan också vara det motsatta förhållandet då en liten kommun med få skolor har låga kostnader på grund av låg standard och eftersatt underhåll.

Ett annat exempel är en till ytan stor kommun med stora geografiska skillnader i lokalkostnader mellan skolor i glesbygd respektive tätort, där den genomsnittliga kostnaden inte är representativ för den ort där den fristående skolan är belägen.

I det här fallet bör kommunen kunna använda sig av undantag enligt punkt 2.

Kommunen växer snabbt och vi har svårt att bereda plats för alla barn i våra kommunala förskolor. En enskild huvudman vill bygga en ny förskola, under förutsättning att de får ersättning för sina faktiska lokalkostnader. Kan kommunen ge dem högre ersättning än vad andra förskolor får?

Det finns ett undantag från huvudregeln som beskrivs i propositionen 2009/10:157, Bidragsvillkor för fristående verksamheter. Enligt det undantaget ska hänsyn kunna tas till intresset av att skolor och verksamheter ska kunna etableras. Det är därmed möjligt för kommunen att ersätta nyetablerad verksamhet för mer än den genomsnittliga lokalkostnaden.

Detta är det enda undantag där SKL bedömer att man kan särbehandla en viss enskild huvudman. Om en enskild huvudman bygger exempelvis en ny förskola i ett område där kommunen hade blivit tvungen att bygga nytt, kan kommunen ge just den enskilde huvudmannen en särskild ersättning. Det kan vara i form av faktisk lokalersättning, ett startbidrag eller annan extra ersättning

Beloppet bör dock inte överstiga de faktiska kostnaderna. Kommunen bör fastställa principer för vilka nyetableringar som kan få en högre ersättning, hur stor ersättningen ska vara och under lång tid som den extra ersättningen utgår. Därmed får den enskilde huvudmannen tydliga planeringsförutsättningar.

Kommunens bidrag bygger på genomsnittlig lokalkostnad. En fristående skola anser att de borde få ersättning för faktisk kostnad, eftersom de byggt en ny skola med höga lokalkostnader. Dessutom har de större ytor per elev. Måste vi ge dem ersättning för den högre kostnaden?

Enligt huvudregeln är det kommunens genomsnittliga lokalkostnad som ska ligger till grund för ersättning. Detta under förutsättning att kommunens lokalkostnader är rättvisande och inte orimligt låga.

Det fanns två skäl i prop. 2008/09:171 till att regeringen valde genomsnittlig kostnad när regelverket infördes. Det ena var att det är administrativt betungande att ta in alla faktiska lokalkostnader. Det andra var följande: "Om huvudmännen för enskild verksamhet utan begränsning skulle få rätt till ersättning för sina faktiska lokalkostnader, kan man inte bortse från risken för att detta kan bli kostnadsdrivande. Det skulle dessutom innebära ett väsentligt avsteg från likabehandlingsprincipen och minska konkurrensneutraliteten. Ersättningen för lokalkostnader ska i princip varken vara lägre eller högre än vad kommunen betalar för sina egna skollokaler."

Det skulle inte vara rimligt om varje fristående verksamhet som har högre kostnad än genomsnittet skulle kunna hävda att de vill ha faktisk ersättning. Om kommunen vill uppmuntra nyetableringar finns dock en möjlighet för kommunen att göra undantag och betala faktisk ersättning eller annan extra kompensation, se föregående fråga.

Vår kommun har byggt flera nya grundskolor de senaste åren, och vår genomsnittliga lokalkostnad per elev har därmed ökat kraftigt. Vi tycker därför det är rimligt att framöver ersätta enskilda huvudmän för deras faktiska lokalkostnader i stället för som i dag baserat på genomsnittsprincipen, annars blir de överkompenserade. Kan vi göra så, och vad händer om de enskilda huvudmännen inte godtar detta?

Det är möjligt att ersätta enskilda huvudmän för deras faktiska lokalkostnader istället för kommunens genomsnittliga kostnader, om det finns särskilda skäl att göra så.

Sedan den 1 mars 2018 står det i skol- respektive gymnasieförordningen (14 kap 6 § respektive 13 kap 5 §) att vid prövningen av om det finns särskilda skäl ska hänsyn tas till om skillnaden mellan hemkommunens genomsnittliga lokalkostnader och den enskilde huvudmannens faktiska kostnader är betydande på grund av kommunens investering i nya lokaler eller renovering av befintliga lokaler.

SKL:s bedömning är att en kommun som överväger att övergå till att ersätta enskilda huvudmän för deras faktiska lokalkostnader tydligt bör kunna visa att dess genomsnittliga lokalkostnader inte är rättvisande. Det kan förslagsvis göras genom jämförelser med vad kommunen hade för kostnader tidigare och vad den har efter nybyggnation/renovering. Eventuellt kan även genom jämförelser med liknande eller närliggande kommuner göras. SKL bedömer det också som viktigt att informera enskilda huvudmän om övergången i god tid.

Om en enskild huvudman anser det felaktigt av kommunen att ersätta för faktisk lokalkostnad kan den överklaga kommunens bidragsbeslut i sedvanlig ordning.

De fristående skolorna betalar i dag ingen hyra utan får använda kommunens lokaler fritt. De får ingen lokalersättning, men slipper i gengäld att betala lokalkostnader. Är det okej att göra så?

Det finns inget i skollagen som reglerar hur kommunen beräknar hyresnivån eller som säger att kommunen måste ta ut en hyra. Med utgångspunkt från kommunallagen kan dock fri tillgång till en lokal betraktas som ett stöd till en enskild anordnare och det bör kommunen inte ge eftersom detta strider mot kommunallagen.

Om en kommun upplåter en gratis lokal bör det i praktiken kunna jämställas med att ge ersättning med faktisk lokalkostnad vilket är ett undantag från huvudregeln. I så fall bör alla fristående verksamheter ersättas med faktisk lokalkostnad.

Ur ett antal perspektiv är det bättre att kommunen tar ut en hyra och betalar ut ett lokalbidrag.

Förutom ovanstående argument för att betala ut lokalbidrag och debitera hyra finns ytterligare skäl för detta. Eftersom administration och momskompensation beräknas med hjälp av schabloner blir dessa belopp inte korrekt beräknade om lokalkostnaderna inte ingår i bidraget.

Skolorna i kommunen betalar full hyra för idrottshallarna, även kvällstid och helger, då olika idrottsföreningar använder lokalerna. Kan vi minska lokalkostnaderna motsvarande den tid då lokalerna används av andra verksamheter?

Enligt propositionen (2008/09:171) Offentliga bidrag på lika villkor, ska kommunens val av organisationsform inte ha någon betydelse för bidragsberäkningen. Det framgår också att alla kostnader som är förknippade med verksamheten ska ingå. På samma sätt bör kostnader som inte kan anses vara förknippade med skolverksamheten räknas av.

Ett annat alternativ är om skolverksamheten får intäkter för uthyrning under kvälls- och helgtid, då bör hyreskostnaden nettoberäknas (kostnaderna minskas med intäkterna från uthyrningen).

Ska avskrivningar ingå i lokalkostnaden? I förordningen står det bara kapitalkostnader i form av ränta på lån och liknande.

Ja, enligt SKL:s bedömning ska avskrivningar ingå. I den internhyra som kommunens enheter betalar ingår avskrivningar och då bör det också ingå i bidraget.

I vilken kostnadspost ska städkostnaderna ingå?

Vanligtvis ingår inte städkostnader när driftskostnader för lokaler beräknas. I insamlingen av statistik för pedagogiska verksamheter, som SCB gör på uppdrag av Skolverket i samband med räkenskapssammandraget (RS), ska dock städkostnader ingå i lokalkostnaderna. Av de nämnda kostnadsslagen är lokalkostnaden därför den som verkar mest logisk att använda.

SKL ser dock inget hinder för att kommunerna har en ”övrigt-post” utöver de uppräknade kostnadsslagen. Det viktiga är att alla kostnader som hör till verksamheten och som inte anses vara administration ingår i bidraget innan administrationsschablonen beräknas.

Ska lokalkostnader ingå i kompensationen för mervärdesskatt?

Ja, av skol- respektive gymnasieförordningen (14 kap 4 § respektive 13 kap 3 §) framgår att schablonbeloppet för mervärdesskatt ska uppgå till sex procent av det totala bidragsbeloppet (grundbelopp och i förekommande fall tilläggsbelopp).

Tillskott under året

Om de kommunala enheterna får minskat bidrag under innevarande år måste vi väl kunna minska ersättningen även till de fristående skolorna och enskilda förskolorna?

Ja, enligt en bestämmelse i skol- respektive gymnasieförordningen (14 kap 2 § respektive 13 kap 2 §) kan en kommun som under löpande budgetår minskar ersättningen till verksamheter i sin egen regi även minska bidragen till enskilda huvudmän motsvarande mån.

Ett nytt bidragsbeslut kan dock inte gälla för redan utbetalade bidrag. Det är enbart återstående utbetalningar under budgetåret som kan minskas.

Måste kommunen kompensera fristående skolor om de kommunala skolorna redovisar underskott i bokslutet?

Det finns fortfarande en del frågetecken när det gäller hur kommunala underskott ska regleras. Först och främst måste man analysera om det är nämnden eller de kommunala verksamheterna som gått med underskott. Har nämnden gått med underskott t.ex. för att det totala antalet elever blev fler än beräknat, är det inte något underskott som ska kompenseras.

Har däremot kommunens verksamheter använt mer resurser än de tilldelats per barn/elev och
underskottet inte balanseras till nästa år, är rättsläget tydligt. Då ska underskottet per elev betalas ut till de fristående skolorna.

Däremot är det inte lika tydligt vad som gäller om kommunerna balanserar underskott mellan åren. I kammarrätten i Jönköping (mål 1230-1233-14) kom en jämförelsen med balanskravet i kommunallagen (1991:900), KL, vilket innebär att underskotten ska regleras under de följande tre åren.

Kammarrätten ansåg att det kunde vara utgångspunkt för bedömning av vad som är en rimlig tid. Sedan fick kommunen ändå avslag på sin överklagan eftersom det hade gått mer än tre år och att nämnden inte har redovisat när underskotten planerades bli reglerade.

Om kommunen har regler för överföring av enheternas resultat och visar att det verkligen sker på skolnivå har det godtagits i flera fall, i flera fall med hänvisning till domen från Jönköping ovan. Om kommunen däremot inte kunnat visa att underskotten överförts i resultaträkningen och ackumulerats, har domstolarna ansett att kommunens skolor fått resurstillskott, som också bör komma de fristående skolorna till del.

Tilläggsbelopp

Kan vi som kommun kräva att en fristående skola specificerar och motiverar omfattningen av de insatser som ansökan om tilläggsbelopp avser? Och finns det några domar som ger en fingervisning om vad som är rimligt att betala i tilläggsbelopp?

Kommunen kan efterfråga de uppgifter som den behöver för att kunna pröva ansökan om tilläggsbelopp. Uppfattar kommunen underlaget som för vagt för att göra denna prövning behöver den fristående skolan inkomma med ytterligare uppgifter, t ex med utgångspunkt i det åtgärdsprogram som ska upprättas när en elev har behov av särskilt stöd. Där ska framgå vilka insatser eller åtgärder som eleven behöver och som skolan sätter in.

Utifrån de domar som kommit om tilläggsbelopp, vilket är många, kan man säga att kraven generellt är högt ställda för att tilläggsbelopp ska utgå. Det ska handla om extraordinära stödåtgärder som en fristående skola inte kan anses ha fått ersättning för i grundbeloppet. Det går dock inte utifrån floran av domar att utläsa någon generell rimlig ersättningsnivå. Så är inte heller regleringen av tilläggsbeloppet tänkt att fungera, utan det ska göras en individuell bedömning i varje enskilt fall.

Finns det några riktlinjer för ersättningsnivån till fristående skolor för elever som är berättigade till och deltar i modersmålsundervisning?

Av skollagen framgår att tilläggsbelopp ska lämnas för elever som ska erbjudas modersmålsundervisning. Bestämmelserna finns i skollagen (14 kan 8 § avseende grundskolan och 16 kap 54 § avseende gymnasieskolan).

Det är bara tilläggsbeloppet för elever i behov av stöd som måste vara individuellt bestämt. När det gäller modersmål har de flesta kommuner ett schablonbelopp som följer med eleven oavsett vilken huvudman eleven går hos, under förutsättning att det är den huvudmannen som tillhandahåller modersmålsundervisningen. Sedan måste huvudmännen på något sätt rapportera att eleven har haft modersmålsundervisning.

En kommun som inte fastställt något tilläggsbelopp avseende modersmålsundervisning behöver göra så. Det ska, precis som grundbeloppet, bygga på den genomsnittliga kostnaden för modersmålsundervisning i kommunens regi. Kommunen bör sedan i sina framtida bidragsbeslut ha med detta belopp och information om hur fristående skolor ska rapportera deltagande till kommunen.

Är kommunen skyldig att betala ersättning till fristående skolor som bedriver lovskola även om kommunen själv anordnar sådan? Om så är fallet, hur ska ersättningen beräknas?

Ja, kommunen är skyldig att betala. Det är huvudmannen för skolan där eleven går som är skyldig att erbjuda lovskola för elever i åk 8 och 9 som riskerar att inte bli behöriga till gymnasieskolan (mer om detta finns att läsa i SKL:s cirkulär 17:36).

Skyldighet infördes 2017, och kommunerna kompenseras för det nya åtagandet via de generella statsbidragen, vilket innebär att kommunerna i sin tur ska ta med det i bidragen till fristående skolor. Det ska ges i form av ett tilläggsbelopp, precis som för modersmålsundervisning. Kommunen ska alltså beräkna vad den obligatoriska lovskolan kostar per deltagande elev i de kommunala skolorna och sedan ge motsvarande belopp till de fristående skolor som har elever som erbjuds och deltar i lovskola.

Ska tilläggsbeloppet innehålla kompensation för mervärdesskatt?

Ja, av skol- respektive gymnasieförordningen (14 kap 4 § respektive 13 kap 3 §) framgår att mervärdesskatten ska avse ett schablonbelopp på sex procent av det totala bidragsbeloppet (grundbelopp och i förekommande fall tilläggsbelopp). Däremot ska inget påslag för administration göras på tilläggsbeloppet.

Verksamhetsspecifika frågor

Hur beräknar man bidrag till pedagogisk omsorg om man inte har någon sådan i kommunen?

Om kommunen inte bedriver någon pedagogisk omsorg ska besluten om bidragets storlek till enskilda huvudmän som bedriver sådan verksamhet grunda sig på vad som kan anses skäligt. Enligt prop. 2009/10:157 Bidragsvillkor för fristående verksamheter bör hänsyn kunna tas till den fristående verksamhetens särskilda förutsättningar i form av t.ex. personalens kompetens, verksamhetens omfattning och pedagogikens utformning.

I de fall där det finns jämförbar verksamhet i andra kommuner med liknande förutsättningar kan det också vara lämpligt att ta utgångspunkt i hur sådana kommuner bestämmer bidraget.

Vår kommun har ingen egen gymnasieskola men har samverkansavtal med tre andra kommuner. Vilket pris ska vi betala till fristående skolor?

Om kommunen inte anordnar ett program men erbjuder det i samverkan med en eller flera andra kommuner ska den betala det pris som finns i samverkansområdet.

Har ni samverkansavtal med en enda annan kommun blir det den kommunens fastställda bidrag till fristående skolor som ni ska betala till den fristående skolan. Om det är flera kommuner som ingår i ett samverkansavtal, så är det bästa om det finns en gemensam prislista. Finns det inte någon gemensam prislista bedömer SKL att det näst bästa är att beräkna en genomsnittlig ersättning utifrån ersättningarna till fristående skolor i de kommuner som anordnar programmet.

Ett annat alternativ är att utgå från lägeskommunens ersättningsnivå till fristående skolor. Det har ”godkänts” i domstolarna men SKL bedömer att det är ett sämre alternativ eftersom det innebär att kommunen betalar olika ersättningsbelopp till olika fristående skolor.

Om kommunen inte erbjuder programmet eller vissa utpekade inriktningar, ska den fristående skolan ersättas enligt riksprislistan. Den finns på Skolverkets webbplats, www.skolverket.se.

Övriga kostnadsposter

Det finns många kostnader som inte passar i grundbeloppets olika kostnadsposter. Som exempel kan nämnas SYV, vaktmästare och skolbibliotekarie. Ska dessa täckas av den administrativa schablonen?

Kostnadsindelningen i förordningen stämmer inte riktigt med den redovisning som kommunerna gör i det pedagogiska bladet i samband med RS och vissa kostnader saknas eller passar inte in i indelningen. Därmed uppstår utrymme för tolkningar.

För SYV finns en dom från Kammarrätten i Göteborg (2598-11) som säger att arbetsuppgifterna har så nära samband med undervisning att de ej går att betrakta som administration. Lönekostnader för skolbibliotekarie ingår i läromedel i RS. Därmed bedömer vi att sådana lönekostnader bör ingå i läromedel även i bidragsberäkningarna. När det gäller vaktmästare måste kommunerna avgöra om arbetsuppgifterna avser fastighetsskötsel eller om de är av administrativ art.

Även för andra kostnader som inte passar in i kostnadsindelningarna, bör varje kommun bedöma om det är kostnader som ska ingå i bidraget innan den administrativa schablonen beräknas eller om det är administrativa kostnader som därmed ska täckas av schablonen.

Kommunens skolkuratorer och skolpsykologer finns i en resursenhet och får gratis nyttjas av både kommunens skolor och fristående skolor. Nu vill de fristående skolorna få ersättning för detta i bidraget istället och själva anställa personal. Måste vi ge dem ett bidrag trots att vi erbjuder dem tjänsten gratis?

Enligt regelverket ska elevhälsa ingå i bidragsbeloppet. Enskilda huvudmän har alltså rätt att få ersättning för det i bidraget. Med utgångspunkt från kommunallagen kan fri tillgång till en kommunal elevhälsa betraktas som ett stöd till en enskild anordnare och det bör kommunen inte ge eftersom detta strider mot kommunallagen.

Kommunen kan därmed inte tvinga de enskilda huvudmännen att använda sig av kommunens personal. Omvänt kan en enskild huvudman inte kräva att få tillgång till kommunens verksamheter istället för att få ersättning.

Informationsansvarig

  • Mona Fridell
    Ekonom
  • Eva-Lena Arefäll
    Utredare







Hjälpte informationen på sidan dig?

Tack för att du hjälper oss!

Sidfot