Ekonomibloggen

  1. Publicerad: Skribent: Annika Wallenskog

    Kritik mot 3:12-regeländringarnas effekter missförstås

    Vår ekonomirapport har återigen väckt intresse. Fler hör av sig med frågor, kommentarer eller kritik kring bedömningar eller analys av kommunsektorns behov. Det är väldigt bra och roligt. Några av de

    (0) Kommentarer Ekonomi Ekonomi
  2. Publicerad: Skribent: Annika Wallenskog

    Landsting och regioner har full koll på pensionerna

    Försäkringsbolaget Skandia har presenterat en rapport där de säger att 19 av 21 landsting har negativ soliditet när ansvarsförbindelsen för pensioner intjänade före 1998 räknas in. En bild målas upp a

    (0) Kommentarer Ekonomi Landstingens ekonomi Pensionskostnader

Kontakt

Välkommen att skicka din fråga till SKL!

Gäller din fråga arbetsrätt eller kollektivavtal/förhandling?

SKL:s rådgivning riktar sig till personalchefer och förhandlingschefer i kommuner och regioner. Om din fråga är på uppdrag av dessa behöver du ange det.








Hjälpte informationen på sidan dig?

Tack för att du hjälper oss!

Om bloggen

Välkommen till Ekonomibloggen. Jag som bloggar heter Annika Wallenskog och är chefsekonom på SKL. Här skriver jag om frågor som på olika sätt rör ekonomin i kommuner och regioner och välfärdens finansiering.

  • 2019-10-09
    Nu är det åter dags för en av SKL:s viktigaste rapporter
    Den 16:e oktober presenterar vi på SKL en av höstens mest angelägna rapporter: Ekonomirapporten. Den är grunden för budgetplaneringen i kommuner och regioner och borde även vara obligatorisk läsning för alla som tycker till om välfärdens utmaningar.
    Flitens lampa lyser på kontoren på mitt våningsplan. Många är de medarbetare som just nu gör de sista beräkningarna och analyserna inför att vi nästa onsdag, den 16:e oktober, släpper Ekonomirapporten. Rapporten, som kommer två gånger per år, är SKL:s motsvarighet till andras konjunkturrapporter. Här sätter vi extra fokus på den förväntade samhällsekonomiska utvecklingen, kommunernas och regionernas ekonomiska situation samt vilka ekonomiska förutsättningar och utmaningar som är att vänta nu och framöver.Mild lågkonjunktur väntar nästa år
    Klart står redan att kommuner och regioner har allt större ekonomiska utmaningar där kostnaderna för välfärden ökar snabbare än intäkterna. Under nästa år bedömer vi dessutom att ekonomin i Sverige går in i en mild lågkonjunktur och att arbetslösheten ökar. Regeringen har själva beräknat att kommuner och regioner kommer att behöva 90 miljarder kronor mer år 2026 om välfärden ska utföras som idag och utvecklas i takt med det ökande antal äldre, barn och unga.Presentation av Ekonomirapporten i direktsändning
    Presentation av Ekonomirappoten, onsdag den 16 oktober, klockan 10.00, SKL PlayFölj direktsändningen när jag och SKL:s ordförande Anders Knape presenterar rapporten, den 16:e oktober klockan 10. Självklart kommer du också att kunna läsa rapporten i sin helhet på skl.se. Du är även välkommen att kontakta mig eller någon av mina medarbetare om du har frågor kring innehållet.Hoppas att vi ses via sändningen på onsdag!
    Läs mer
  • 2019-10-02
    Den sanna bilden av välfärden – nu och framöver
    Det skrivs mycket om kommunernas ekonomiska situation just nu. Läsarna uppmuntras i en av kvällstidningarna att skriva under uppmaningen ”berätta vilka problem du upplever i din kommun” och i en annan kan vi läsa att skolan är i fritt fall och att eleverna får gå med visselpipa för att hålla ordning. Om jag inte visste bättre skulle jag bli extremt oroad.
    Det är välkänt att kommuner och regioner har utmaningar – och de kommer att öka i takt med demografins utveckling. Men bilden av hur välfärden ser ut idag måste nyanseras. Vi har trots allt en välfärd med generellt väldigt goda resultat. Här finns bland den högsta medellivslängden i världen, äldre som är nöjda med hemtjänsten och elever som är nöjda med sin skola. Och antalet anställda i kommuner och regioner har faktiskt ökat med nästan 100 000 personer sedan år 2013. Det är alltså betydligt fler anställda i kommuner och regioner nu än för sex år sedan.Lågkonjunktur är på ingångSamtidigt vet vi att förutsättningarna för att bedriva en god välfärd framöver är minst sagt utmanande. I den makroprognos som vi precis har tagit fram räknar vi med att svensk ekonomi kommer att gå mot en lågkonjunktur under nästa år. Försvagningen i ekonomin, den demografiska utvecklingen samt de växande behoven av välfärd innebär att kommuner och regioner kommer att behöva se över kostnader på olika sätt. Såväl förtroendevalda som tjänstepersoner har ett riktigt tufft uppdrag med att få till effektiviseringar som inte drabbar invånarna. Problemet är också att vi vant oss vid en hög grad av service.Välfärd på nya sättVälfärden kommer att behöva levereras på ett helt annat sätt än i dag, och det behöver inte alltid vara sämre. Att kunna utföra bankärenden när man vill utan bankpersonal ses till exempel av många redan i dag som både bättre och enklare. Att med hjälp av teknik kunna duscha eller gå på toaletten när man vill kan upplevas som en bättre leverans av välfärd än att en person ska hjälpa till. Tekniken frigör också mer tid för personalen att kunna finnas där fysiskt för de som behöver.Det kommer att behöva göras förändringar, men alla förändringar behöver alltså inte vara av ondo. Vi måste kunna se att det kan bli bra även i framtiden, trots begränsade resurser.
    Läs mer
  • 2019-09-24
    Tio år av svårtolkade statsbudgetar
    I tio år har jag tagit del av vår- och budgetpropositioner från olika regeringar och satt mig in i hur varje regering får ihop budgetar. Gång efter annan ser jag hur gamla satsningar på välfärdsområden kan presenteras som nya reformer bara genom att förändra i en del tabeller. Eller upprepa det som fanns i vårbudgeten till att bli en ny satsning i höstbudgeten.
    För mig och mina medarbetare som tar fram ekonomiska prognoser och kalkyler som ska ligga till grund för kommuner och regioners budgetarbete, är det svårt att se vad de i slutändan får för tillskott och var det dras ned. Det är både svårtolkat och gör den så nödvändiga långsiktiga planeringen i kommuner och regioner svår.Många frågor om budgeten från kommuner och regionerTre exempel på sådant som vi i dessa dagar får frågor från kommuner och regioner om:
    • De satsningar som görs i vårbudgeten, blir i många fall även en ”ny” satsning i höstbudgeten, vilket många uppfattar som mer pengar inom samma område än vad det egentligen är.
    • Budgeten räknas inte upp med varken pris- och löneökningar eller demografi, vilket vi i kommuner och regioner måste ta hänsyn till. Det kan göra att satsningarna kan se större ut än vad de i verkligheten blir.
    • Riktade satsningar kan i retoriken användas flera gånger, samma pengar som läggs ihop och kan användas i flera sammanhang och förvandlas till en jättesatsning. Till exempel kan ett område få behålla riktade satsningar på 2,5 miljarder kronor under tre år, vilket kan uppfattas som att området får 7,5 miljarder kronor årligen.
    Brist på tydlighet och transparensJag förstår att partiföreträdare och regeringar vill visa medborgarna vilka områden de vill satsa särskilt på, speciellt när det finns brister som behöver rättas till och som uppmärksammas i debatten. Jag förstår också att det inte finns obegränsat med resurser och att det är viktigt för regering och riksdag att hålla överskottsmålet. Det som dock känns otillfredsställande är den otydlighet och brist på transparens som budgeten varje år är behäftad med. I dagsläget när kommuner och regioner har brist på både pengar eller arbetskraft – är det av vikt att resurserna hanteras på ett klokt sätt. Dessutom tycker jag att det är viktigt att alla vi, som på ett eller annat sätt diskuterar landets ekonomi, hanterar den diskussionen med respekt för fakta.Från SKL:s sida önskar vi bättre planeringsförutsättningar, fullt ut finansierade reformer och ökade generella statsbidrag. Så kan kommuner och regioner göra de kloka prioriteringarna lokalt och regionalt som krävs för en långsiktig, hållbar välfärd.
    Läs mer
  • 2019-09-13
    Hur ska kommunerna agera med likvärdighetsbidraget för skolan?
    Är man stark måste man vara snäll. Var det inte Bamse som sade så? Och staten vill nu vara snäll genom att minska antalet riktade statsbidrag. Regeringen föreslår att fem av de cirka 70 riktade bidragen läggs in i likvärdighetsbidraget, så att det kan utvecklas i den takt som tidigare utlovats.
    Vi har efterfrågat en minskning av de hårt kritiserade riktade statsbidragen mycket och länge. Att antalet minskas med 5 är bra, men lite av en droppe i havet. Och dessutom finns stora bekymmer med det likvärdighetsbidrag, som nu utökas.Bekymrade kommunerHäromdagen träffade jag en grupp ekonomichefer från kommunerna. Alla arbetar med effektiviseringar i sina verksamheter. De mindre kommunerna kan behöva stänga ett antal skolor för att få ihop budgeten kommande år. Det innebär att klasserna blir lite större och det kan vara ett sätt att hantera den stora lärarbristen, som många kämpar med. De större och växande kommunerna räknar upp ramarna till skolan med demografi (ger mer pengar för att det blir fler elever), men som följd av växande antal barn blir det något fler elever i varje klass, något som gör att man i stället ger lägre kompensation för pris och löneökningar. Samtliga ekonomichefer betonade att skolan verkligen prioriteras och får högre uppräkning än andra kommunala verksamheter, men att de i dagsläget inte klarar full pris- och lönekompensation. Viss effektivisering är nödvändig och viktig.Villkoren för likvärdighetsbidraget måste ses över”Men likvärdighetsbidraget då”, frågade jag. ”Om ni effektiviserar, så blir ni ju av med det.”Villkoren är utformade så att kostnaderna per elev för undervisning och elevhälsa måste öka i takt med priser och löner, jämfört med snittet för de tre tidigare åren. Vår expert var tydlig med det i våra diskussioner med ekonomicheferna. Det innebär att inga effektiviseringar kan göras för att kunna behålla bidraget. Kostnaderna kan inte ens minskasmed anledning av förändrad elevsammansättning. Det blev tydligt före sommaren när en kommun blev återbetalningsskyldig på grund av att man lagt ned förberedelseklass för nyanlända, som inte längre hade behov. Och en annan kommun blev återbetalningsskyldiga för att en elev med särskilda behov slutat (med minskade kostnader som följd).Min fråga är: hur ska egentligen kommunerna agera? Svaret borde vara tydligt: villkoren för likvärdighetsbidraget måste ses över.
    Läs mer
  • 2019-09-06
    Staten, ta ansvar för arbetsmarknaden och flyktingmottagandet!
    Befolkningsförändringarna är den största utmaningen för kommunernas ekonomi – inte flyktingmottagandet. Staten försvårar dock situationen genom att retirera från sitt ansvar och tänka kortsiktigt.

    I vårens Ekonomirapporten lyfte vi bland annat fram Filipstad som exempel på hur en kortsiktig statlig mottagningspolitik kan få långsiktiga konsekvenser. Kommunchefen Claes Hultgren fick själv beskriva situationen i Filipstad där bland annat försörjningsstödet skjuter i höjden.Ekonomirapporten, maj 2019

    Nu har såväl Uppdrag Granskning som Expressen uppmärksammat de ekonomiska utmaningarna i Filipstad. Jag tycker det är bra att frågan lyfts, men vill samtidigt poängtera vikten av att kunna se att vissa kommuner har det mycket besvärligt utan att dra växlar om ett sönderfall i Sverige. Det är i 18 av Sveriges 290 kommuner som mer än 20 procent av befolkningen behöver försörjningsstöd, men skillnaderna mellan Sveriges kommuner är mycket stora.
    Ekonomiska biståndet har inte ökatAtt kommunsektorns totala ekonomi nu försämras är alltså inte en effekt av att kostnaderna för ekonomiskt bistånd ökar. Nej, det handlar om en sedan länge förutsedd demografisk situation i kombination med att högkonjunkturen planar ut. Sett till riket som helhet ligger kostnaderna för ekonomiskt bistånd i stort sett stilla sedan 2011 och på en lägre nivå än 2010. Vi har nu också den högsta sysselsättningsgraden under hela 2000-talet, och den viktigaste intäktskällan för kommuner och regioner kommer ju just från skatt på arbetade timmar.Skev fördelning av mottagandetDen ekonomiska belastningen för flyktingmottagandet som drabbar vissa kommuner beror främst på att fördelningen av asylsökande och nyanlända har blivit skev. Migrationsverkets etablering av boenden för nyanlända har enbart baserats på lägsta pris utan att ta hänsyn till fördelningen mellan landets kommuner. Lägsta priset finns självklart i kommuner med stor utflyttning och där återfinns också flest lediga bostäder. 2016 trädde bosättningslagen i kraft, som innebar att alla kommuner är skyldiga att ta emot nyanlända. Men så här långt har den bara haft marginella effekter.Kortsiktig planering påverkar kommunernaStaten har det ekonomiska ansvaret för flyktingmottagande liksom för det samordnande ansvaret för att arbetslösa och däribland nyanlända ska få insatser som leder till etablering i arbets- och samhällsliv. Ändå tar kommunerna ett allt större ansvar för arbetsmarknadsfrågorna.2018 arbetade 4 769 kommunalt anställda personer med arbetsmarknadsinsatser och preliminära siffror visar att kommunernas bruttokostnader för insatserna landade på 11,8 miljarder kronor förra året – en ökning med cirka 2 miljarder jämfört med 2017. Kommunerna får också intäkter för verksamheten som motsvarar ungefär halva kostnaden. Dessutom har kommunerna fått ökade kostnader på cirka en miljard kronor per år, när staten sänkt ersättningen för boendekostnader för ensamkommande barn.Orimlig delegering av statliga uppdragDet är inte rimligt att staten, dessutom med kort framförhållning, lämpar över ansvaret för tunga statliga uppdrag på kommunerna med argumentet att staten nu ska öka statsbidragen med 5 miljarder kronor per år och planerar att förändra utjämningsystemet med en annan fördelning av kommunsektorns medel. Nej, det är dags att staten tar sin del av ansvaret och planerar långsiktigt. Först då kan vi möta välfärdens utmaningar på riktigt.

    Läs mer
  • 2019-08-26
    Tuffare tider kräver smartare statlig styrning
    I torsdags presenterade regeringen en prognos för svensk ekonomi – en väl optimistisk sådan. Ett av syftena var att peka på vilket utrymme staten har för reformer under kommande år.
    Många ekonomer fick i media tillfälle att yttra sig över prognosen och deras bedömningar kan sammanfattas med att Finansdepartementet är väl optimistiska när det gäller arbetsmarknaden. Många prognosmakare har tagit del av den senaste tidens svaga arbetsmarknadssiffror och ser dessa som en indikation på att avmattningen nu kommer snabbare än tidigare bedömningar.Ökade statsbidrag krävsÄven vi på SKL presenterade en prognos i torsdags. Vi förändrade inte vår tidigare prognos nämnvärt. Redan i våras bedömde vi en sämre utveckling av arbetsmarknaden. Det är nu tydligt att vår bedömning får allt mer stöd och det allt mer ansträngda läget i kommunsektorn, till följd av det ökade demografiska trycket, blir i högre utsträckning känt och erkänt.Både LO-ekonomer och flera bankekonomer poängterade, i sina kommentarer om regeringens prognos, behovet av ökade statsbidrag till välfärden. Även finansministern upprepade att med ett oförändrat åtagande inom välfärden skulle kommuner och regioner år 2026 behöva 90 miljarder kronor mer än idag – något som också ligger i linje med SKL:s prognoser.Riktade statsbidrag är ineffektivtOm alla vi som bedömer svensk ekonomi får rätt och vi går mot tuffare tider, blir det än viktigare att regeringen förändrar styrningen av statsbidragen. Tuffare tider kräver smartare styrning. Riktade statsbidrag är inte ett effektivt användande av de offentliga resurserna.Jag hörde det skämtas om riktade och detaljstyrda statsbidrag i en populär podd: ”Kommunerna vill ha kyckling, men staten ger dem pengar för att äta råka” sades det. Och att alla kommuner får äta råka, oavsett om de vill ha eller behöver det. Det är ett roligt sätt att uttrycka något mycket allvarligt.Lyhördheten måste bli bättreSå många som 110 kommuner räknar med underskott redan i år. Det kräver åtgärder i form av olika besparingar. Samtidigt riktas olika statsbidrag till sektorn, som kommuner och regioner uppmanas att söka. Jag efterlyser litet större lyhördhet för kommuners och regioners behov och vardag. Ibland låter det mer som att enskilda löften blir viktigare att uppfylla – med ett riktat statsbidrag – än att värna välfärdens kvalitet och använda varje skattekrona på allra bästa sätt.Ska vi klara välfärden de kommande åren, måste varje del av staten ta sitt ansvar, liksom kommuner och regioner tar sitt. Generella statsbidrag är vägen framåt, utifrån varje kommuns och regions olika behov.Höstens Ekonomirapporten den 16 oktoberSKL:s nästa skatteunderlagsprognos planeras till 1 oktober. Därefter presenterar vi höstens Ekonomirapporten, den 16 oktober.
    Läs mer
  • 2019-08-20
    Välfärdens utmaningar i mediefokus
    Välfärdens finansiering, kostnadsutjämningen, skatter, kommunernas underskott och statens finanser. Det är några viktiga ämnen som varit i fokus när jag försöker summera sommarens nyhetsflöde.
    En sommar har passerat med ljumma sommarkvällar, glödande solnedgångar och ett och annat myggbett, men välfärden står inte stilla för det. Precis som vanligt har barn, äldre och sjuka fått omsorg och vård, gatorna sopats rena och bränder kunnat släckas. Allt tack vare välfärdens medarbetare.Mediernas rapportering är viktigNär jag bläddrar genom sommarens nyheter ur en chefsekonoms perspektiv har välfärdens framtida finansiering fått en del utrymme i medierna. Det glädjer mig då det är viktigt att frågan diskuteras och uppmärksammas så att vi med framförhållning kan använda den offentliga sektorns resurser så klokt som möjligt.Det kan inte upprepas nog många gånger: välfärden står inför stora utmaningar. Antal barn, unga och äldre ökar betydligt snabbare än den arbetsföra delen av vår befolkning. Så ser det inte bara ut i Sverige, utan även internationellt. Vi behöver arbeta annorlunda när kostnaderna överstiger intäkterna.Staten behöver ta ett större ansvarDet framgångsrika Sverige byggs lokalt, debattartikel 30 juliUnder sommaren har olika företrädare ur olika perspektiv gett sin syn på vilka åtgärder som behöver vidtas. Närmast unisont sägs att staten behöver ta ett större ansvar, men hur man anser att detta ska göras skiljer sig åt.Vissa framhåller att staten borde ta över mer av det som idag är en lokal eller regional angelägenhet. Här lämnas dock alltid frågan om hur staten skulle vara bättre än kommunerna och regionerna på att sköta skolan och vården obesvarad. Hela grunden för det lokala självstyret och vår demokrati bygger ju på en lokal förankring nära invånarna och ett självbestämmande över välfärdens kärnverksamheter och att möjligheter finns att utveckla lokala lösningar utifrån lokala förutsättningar.Andra, likt vi på SKL, framhåller att det snarare handlar om att staten bör ta ett större ekonomiskt ansvar för situationen och se till att lagar och regler går i takt med till exempel behovet av digital omställning, minskad administrativ börda och möjliggör bättre samverkan mellan kommuner och regioner.Välfärdskommissionen ska bidra med lösningarTill syvende och sist krävs det självklart en arsenal av olika åtgärder. Sommarens mediefokus på kostnadsutjämning, skattereform, effektivisering och digitalisering är alla betydande delar för att hantera den framtida välfärden. Och vi måste alla bidra. I höst ser jag med intresse fram emot regeringens inrättande av en välfärdskommission där staten, kommuner, regioner och fackförbund tillsammans ska ta fram en målbild över vad som behöver göras för att hantera välfärdens utmaningar – och också se till att det faktiskt blir gjort. Jag har förhoppningar kring att arbetet ska bli pragmatiskt, samarbetsinriktat och prestigelöst.
    Läs mer
  • 2019-07-03
    Minska förpappringen och frigör tid till kärnuppdraget
    I årets Almedalen uppmärksammas bland annat att demografin kommer att ställa allt högre krav på välfärden. Det är därför viktigt att kommuner och regioner kan ägna så mycket av sin tid som möjligt åt kärnverksamheterna.
    Veckan har jag hittills tillbringat i ett ömsom soligt och regnigt Visby för att i en lång rad sammanhang lyfta välfärdens utmaningar och finansieringen av densamma. En av flera åtgärder som behövs och har nämnts av en mängd aktörer i Almedalen är effektiviseringar och minskat statligt detaljstyrande. Och så sent som idag föreslog vi på SKL också en rad konkreta åtgärder som finansministern skulle kunna vidta med en gång för att minska det beräknande miljardgapet framöver.Debattartikel i Aftonbladet om hur kostnadsgapet kan minskaI det här blogginlägget vill jag särskilt peka på att det är dags att ta itu med den ökade administrationen, som medarbetare i välfärden tvingas arbeta med eller ”förpappringen” som Jonna Bornemark kallar det i boken ”Det omätbaras renässans – en uppgörelse med pedanternas världsherravälde”.Dokumentationskraven har gått för långtBoken är en hård kritik av vår tids illusion: att mätbarhet ska lösa alla välfärdens problem genom att spalta upp, beräkna och kvantifiera. Bornemark pratar om en samhällsmodell där saker alltid måste göras två gånger: en gång i verkligheten och en gång i en pappersöverbyggnad. Denna utveckling har författaren noterat efter samtal med anställda inom vård och omsorg. Jag känner igen mig i detta, exempelvis har socialtjänstlagen ändrats mer än hundra gånger de senaste åren och alla förändringar innebär mer dokumentation och uppföljning.Allt som handläggare gör måste beskrivas och redovisas för att visa att man inte har gjort fel. Förtroendet för det mänskliga förnuftet minskar och kraven på statistik, dokumentation och uppföljning ökar. Många gånger finns en stor rädsla för att göra fel, i stället för att kanske använda enkla checklistor och kunna koncentrera sig på sina klienter, barn, unga och vuxna i behov av hjälp och stöd.Tilliten måste öka och rutiner förenklasNu är det ju inte så att jag inte tycker att det är viktigt att organisationer i välfärden har ordning och reda, vare sig det handlar om ekonomi, kvalitet, patientsäkerhet, brukarnöjdhet eller arbetsmiljö. Men om detaljeringsgraden i rutiner blivit så pass krånglig att 87 procent av tiden för en socialsekreterare behöver till administrativa rutiner, skulle väl mycket vara vunnet att bara få ned den tiden till åtminstone 70 procent?Regeringen har tillsatt en tillitsdelegation som skulle utveckla formerna för den statliga styrningen så att ett större förtroende och tillit finns hos medarbetarna i offentliga verksamhet. Men vad har egentligen hänt? Är det just ord eller kommer vi att se verkstad där regeringen visar tillit till att den lokala demokratin har lösningar för välfärdsutmaningarna?Och med de orden önskar jag er alla en trevlig sommar. Jag vill samtidigt tipsa om att läsa just Jonna Bornemarks bok eller att titta på serien Chernobyl om vad som kan hända när ett samhälle blir så toppstyrt att det sunda förnuftets röst försvinner. På återhörande i slutet av augusti!
    Läs mer
  • 2019-06-19
    Mer byråkrati leder inte till bättre affärer
    Det finns utrymme för upphandlingar att utvecklas och bli bättre. Men att höja upphandlingsskadeavgiften och förlänga preskriptionstiden leder inte till mer nytta av skattemedlen.
    Upphandling är ett starkt verktyg för att möjliggöra ökad effektivitet och minskade kostnader. Jag har tidigare bemött inlägg om det som kallats för slöseri när offentlig sektor upphandlar. Läs gärna mitt inlägg från april i år då jag skrev om vanliga missuppfattningar om kommuners och regioners arbete med upphandling.Sanningen kring upphandlingar i kommuner och regioner, Ekonomibloggen, 26 april 2019Nu skriver Svenskt Näringsliv att upphandlande myndigheter ”slarvar” bort många miljarder kronor. Empirin består av samtal med inköps- och avtalscontroller, som menar att minst 10 procent av inköpsvärdet inte skapar den nytta som är efterfrågad. Det är värdefullt med samtal, men inte tillräcklig för att kunna slå fast en slutsats om sådant slarv. För att kunna dela problembilden och diskutera vilka åtgärder som behövs, måste vi starta med fakta och inte antaganden.Svenskt näringslivs reformförslag riskerar ökad byråkratiSvenskt Näringsliv har lagt fram en rad förslag för att få upphandling att bli mer effektiv. Det är positivt, men flertalet av dem tror jag inte kommer att ha avsedd effekt. Dessutom vittnar en del förslag om viss okunskap om rådande ordning och vilka styrmedel som är möjliga gentemot kommuner och regioner.Svenskt Näringsliv vill att maxbeloppet för upphandlingsskadeavgiften höjs, trots att det inte finns något som tyder på att ett högre belopp skulle leda till bättre upphandlingar. Snarare är det så att upphandlingsskadeavgiften har flyttat fokus till formalia, vilket tyvärr i många fall varit till men för den goda affären. Det framtvingar även i vissa fall att ett äldre upphandlingsunderlag kopieras för att inte riskera att vara avtalslös en period, istället för att ta den tid som behövs till förarbete.Svenskt Näringsliv vill även förlänga preskriptionstiden, som i dag är ett år, för otillåten direktupphandling. Det ser jag kan bidra till en större utmaning än idag i att se det som attraktivt att ha offentlig köpare som kund, då det kan upplevas som riskfyllt. Redan idag finns flera risker för en leverantör som vunnit ett kontrakt. Under överprövningstiden kan leverantören missa betydande intäkter under många månader, därtill finns en risk att avtalet under ett år helt kan ogiltighetsförklaras på grund av ett formaliafel. Att då förlänga preskriptionstiden lär inte öka leverantörernas vilja att lämna anbud till det offentliga.Upphandling behöver bli mer strategiskSå hur ska vi då istället utveckla upphandlingen i offentlig sektor?Upphandling måste vara en del i den strategiska styrningen
    Det innebär att redan vid behovsanalysen måste olika driftformer övervägas. SKL har en längre tid arbetat med att öka medvetenheten om upphandling som ett strategiskt verktyg som kan bidra till att medlemmarna når uppställda mål, ökad effektivitet och minskade kostnader.I dag har cirka 110 kommuner, regioner och dess bolag genomfört SKL:s egenvärderingverktyg för inköp och upphandling. Verktyget ger medlemmarna en indikation på om de arbetar strategiskt med upphandling och ett underlag för att arbeta vidare med förbättringar. Många medlemmar deltar även i nätverk för att integrera upphandling som en del i den strategiska styrningen, avtalsförvaltning och beställargrupper.Fokus på framtida utmaningar
    Behoven vid upphandling måste ta fasta på de framtida utmaningar vi står inför med välfärdsbehov som ökar snabbare än intäkterna. Ett tankesätt som öppnar upp för innovationer och digitala lösningar.Samarbete och dialog
    Ökad dialog och ökat samarbete med såväl brukare, medarbetare, forskare som leverantörer, är en framgångsfaktor.Domstolsprövningar behöver ske inom rimlig tidSvenskt Näringsliv uppmärksammar SKL:s beräkning av de samhällsekonomiska kostnaderna som de långa handläggningstiderna av upphandlingsärenden i domstol innebär. 1,8 miljarder kronor avser enbart en fjärdedel av ärendena. Jag fortsätter hävda att det är av stor vikt att staten ger förutsättningar för att domstolsprövningarna kan kunna vara effektiva och ske inom en skälig tidsfrist.


    Läs mer
  • 2019-06-14
    Underskottsprognoserna kräver handling
    I dag presenterades kommunernas och regionernas egna prognoser för 2019. Den visar att mer än hälften av regionerna och 110 kommuner räknar med underskott i årets resultat.
    Kommunernas och regionernas framtida utmaningar är stora. Även regeringen har uppmärksammat att förutsättningarna är besvärliga. Enligt Finansdepartementet kommer det att saknas medel på en årsnivå om 90 miljarder år 2026. Beräkningarna ligger i linje med de kalkyler som SKL har gjort. Men det räcker inte att bara ta fram kalkyler, poängtera behoven och säga att kommuner och regioner måste prioritera bort konsulter och annat. Utmaningarna är betydligt större än så. Staten och kommunsektorn måste samarbeta för att klara denna utmaning. Och jag kan tycka att det är märkligt att trots kunskap om besvärligare förutsättningar, kombinerat med Statskontorets och Riksrevisionens analyser om att riktade statsbidrag skapar ineffektivitet och större skillnader mellan kommunerna, så fortsätter staten ändå att ge specialdestinerade statsbidrag.Fyra åtgärder för staten att ta tag iPå vilket sätt skulle då staten i stället effektivt kunna stödja välfärden i denna besvärliga situation? Jag ser fyra viktiga åtgärder:1: Riktade statsbidrag måste bli generella
    Gör om de riktade statsbidragen till generella för att öka effektiviteten. Att ändra inriktningen kostar inget statsfinansiellt och kommer att öka möjligheterna för kommunerna och regionerna att prioritera att bedriva verksamheten effektivt utifrån lokala förutsättningar och behov. Kommunsektorn har inte behov av projekt som byggs ut och sedan måste finansieras av egna medel när bidragstiden går ut. Speciellt de statsbidrag, som bygger på att bemanning eller kostnader ska fortsätta vara höga, förhindrar effektivitet och utveckling.2: Långsiktiga planeringsförutsättningar
    Ge kommunsektorn långsiktiga planeringsförutsättningar med generella bidrag som ökar i takt med befolkning, pris- och lönekostnader, eller en egen del av en skattebas. Först då kan kommunerna och regionerna planera sin ekonomi på lång sikt och genomföra de åtgärder de behöver göra för att kunna bibehålla en så bra välfärd som möjligt utan att inkomstskatten måste höjas.3: Statlig hjälp till infrastruktur och bredband i hela landet
    Staten måste hjälpa till att bygga ut infrastruktur och bredband i hela landet, detta är nödvändigt om kommuner och regioner ska kunna arbeta med ny teknik och ställa om arbetet. Här är utmaningen inte bara ekonomiska resurser utan att det även kommer att vara mycket svårt att hitta personal.4: Minska administrationen och upphör med att skapa nya kommunala åtaganden
    Staten måste bidra till att minska den administrativa bördan för kommuner och regioner och upphöra med att lägga på nya uppdrag på kommunerna, som endast delvis finansieras. Vi ser många exempel på detta: 100 förändringar i socialtjänstlagen som gör att kostnaderna ökar för dokumentation och uppföljning. Utökat ansvar för civilt försvar, spelmissbruk, arbetskläder, webbtillgänglighet. Listan kan göras mycket lång och handlar i mångt och mycket om att administrationen måste minska.Staten måste inse allvaret
    Att allt fler kommuner och regioner redovisar prognoser om underskott för i år är ytterligare ett bevis på att vi är på väg mot tuffare tider. Kommuner och regioner jobbar nu intensivt för att hantera läget så bra som möjligt. Om staten tar de här fyra åtgärderna på allvar, förbättras förutsättningarna avsevärt.
    Läs mer

Prenumeration

Skribenter

Sidfot