Ekonomibloggen

  1. Publicerad: Skribent: Annika Wallenskog

    Investeringar nödvändiga för välfärdens utveckling

    Investeringsvolymen i kommuner och landsting har nästan tredubblats under 2000-talet. Från en årlig investeringsnivå på 65 miljarder (inklusive de kommunala bolagen) till en nivå på 155 miljarder per

    (0) Kommentarer Ekonomi Välfärdens finansiering Investeringar
  2. Publicerad: Skribent: Annika Wallenskog

    Varför prata om ekonomiska utmaningar när allt går så bra?

    Efter kommunernas rekordresultat 2017 finns det en del som frågar varför SKL fortfarande ser med oro på framtiden. Två år i rad har vi haft de bästa resultaten i kommunsektorns historia och så hissar

    (4) Kommentarer Ekonomi Välfärdens finansiering Ekonomirapporten Konjunktur Investeringar Bokslut Kommunsektorns resultat
Gäller din fråga arbetsrätt eller kollektivavtal/förhandling?
SKL:s rådgivning riktar sig till personalchefer och förhandlingschefer i kommuner och regioner. Om din fråga är på uppdrag av dessa behöver du ange det.







Hjälpte informationen på sidan dig?

Tack för att du hjälper oss!

Om bloggen

Välkommen till Ekonomibloggen. Jag som bloggar heter Annika Wallenskog och är chefsekonom på SKL. Här skriver jag om frågor som på olika sätt rör ekonomin i kommuner och regioner och välfärdens finansiering.

  • 2019-06-19
    Mer byråkrati leder inte till bättre affärer
    Det finns utrymme för upphandlingar att utvecklas och bli bättre. Men att höja upphandlingsskadeavgiften och förlänga preskriptionstiden leder inte till mer nytta av skattemedlen.
    Upphandling är ett starkt verktyg för att möjliggöra ökad effektivitet och minskade kostnader. Jag har tidigare bemött inlägg om det som kallats för slöseri när offentlig sektor upphandlar. Läs gärna mitt inlägg från april i år då jag skrev om vanliga missuppfattningar om kommuners och regioners arbete med upphandling.Sanningen kring upphandlingar i kommuner och regioner, Ekonomibloggen, 26 april 2019Nu skriver Svenskt Näringsliv att upphandlande myndigheter ”slarvar” bort många miljarder kronor. Empirin består av samtal med inköps- och avtalscontroller, som menar att minst 10 procent av inköpsvärdet inte skapar den nytta som är efterfrågad. Det är värdefullt med samtal, men inte tillräcklig för att kunna slå fast en slutsats om sådant slarv. För att kunna dela problembilden och diskutera vilka åtgärder som behövs, måste vi starta med fakta och inte antaganden.Svenskt näringslivs reformförslag riskerar ökad byråkratiSvenskt Näringsliv har lagt fram en rad förslag för att få upphandling att bli mer effektiv. Det är positivt, men flertalet av dem tror jag inte kommer att ha avsedd effekt. Dessutom vittnar en del förslag om viss okunskap om rådande ordning och vilka styrmedel som är möjliga gentemot kommuner och regioner.Svenskt Näringsliv vill att maxbeloppet för upphandlingsskadeavgiften höjs, trots att det inte finns något som tyder på att ett högre belopp skulle leda till bättre upphandlingar. Snarare är det så att upphandlingsskadeavgiften har flyttat fokus till formalia, vilket tyvärr i många fall varit till men för den goda affären. Det framtvingar även i vissa fall att ett äldre upphandlingsunderlag kopieras för att inte riskera att vara avtalslös en period, istället för att ta den tid som behövs till förarbete.Svenskt Näringsliv vill även förlänga preskriptionstiden, som i dag är ett år, för otillåten direktupphandling. Det ser jag kan bidra till en större utmaning än idag i att se det som attraktivt att ha offentlig köpare som kund, då det kan upplevas som riskfyllt. Redan idag finns flera risker för en leverantör som vunnit ett kontrakt. Under överprövningstiden kan leverantören missa betydande intäkter under många månader, därtill finns en risk att avtalet under ett år helt kan ogiltighetsförklaras på grund av ett formaliafel. Att då förlänga preskriptionstiden lär inte öka leverantörernas vilja att lämna anbud till det offentliga.Upphandling behöver bli mer strategiskSå hur ska vi då istället utveckla upphandlingen i offentlig sektor?Upphandling måste vara en del i den strategiska styrningen
    Det innebär att redan vid behovsanalysen måste olika driftformer övervägas. SKL har en längre tid arbetat med att öka medvetenheten om upphandling som ett strategiskt verktyg som kan bidra till att medlemmarna når uppställda mål, ökad effektivitet och minskade kostnader.I dag har cirka 110 kommuner, regioner och dess bolag genomfört SKL:s egenvärderingverktyg för inköp och upphandling. Verktyget ger medlemmarna en indikation på om de arbetar strategiskt med upphandling och ett underlag för att arbeta vidare med förbättringar. Många medlemmar deltar även i nätverk för att integrera upphandling som en del i den strategiska styrningen, avtalsförvaltning och beställargrupper.Fokus på framtida utmaningar
    Behoven vid upphandling måste ta fasta på de framtida utmaningar vi står inför med välfärdsbehov som ökar snabbare än intäkterna. Ett tankesätt som öppnar upp för innovationer och digitala lösningar.Samarbete och dialog
    Ökad dialog och ökat samarbete med såväl brukare, medarbetare, forskare som leverantörer, är en framgångsfaktor.Domstolsprövningar behöver ske inom rimlig tidSvenskt Näringsliv uppmärksammar SKL:s beräkning av de samhällsekonomiska kostnaderna som de långa handläggningstiderna av upphandlingsärenden i domstol innebär. 1,8 miljarder kronor avser enbart en fjärdedel av ärendena. Jag fortsätter hävda att det är av stor vikt att staten ger förutsättningar för att domstolsprövningarna kan kunna vara effektiva och ske inom en skälig tidsfrist.


    Läs mer
  • 2019-06-14
    Underskottsprognoserna kräver handling
    I dag presenterades kommunernas och regionernas egna prognoser för 2019. Den visar att mer än hälften av regionerna och 110 kommuner räknar med underskott i årets resultat.
    Kommunernas och regionernas framtida utmaningar är stora. Även regeringen har uppmärksammat att förutsättningarna är besvärliga. Enligt Finansdepartementet kommer det att saknas medel på en årsnivå om 90 miljarder år 2026. Beräkningarna ligger i linje med de kalkyler som SKL har gjort. Men det räcker inte att bara ta fram kalkyler, poängtera behoven och säga att kommuner och regioner måste prioritera bort konsulter och annat. Utmaningarna är betydligt större än så. Staten och kommunsektorn måste samarbeta för att klara denna utmaning. Och jag kan tycka att det är märkligt att trots kunskap om besvärligare förutsättningar, kombinerat med Statskontorets och Riksrevisionens analyser om att riktade statsbidrag skapar ineffektivitet och större skillnader mellan kommunerna, så fortsätter staten ändå att ge specialdestinerade statsbidrag.Fyra åtgärder för staten att ta tag iPå vilket sätt skulle då staten i stället effektivt kunna stödja välfärden i denna besvärliga situation? Jag ser fyra viktiga åtgärder:1: Riktade statsbidrag måste bli generella
    Gör om de riktade statsbidragen till generella för att öka effektiviteten. Att ändra inriktningen kostar inget statsfinansiellt och kommer att öka möjligheterna för kommunerna och regionerna att prioritera att bedriva verksamheten effektivt utifrån lokala förutsättningar och behov. Kommunsektorn har inte behov av projekt som byggs ut och sedan måste finansieras av egna medel när bidragstiden går ut. Speciellt de statsbidrag, som bygger på att bemanning eller kostnader ska fortsätta vara höga, förhindrar effektivitet och utveckling.2: Långsiktiga planeringsförutsättningar
    Ge kommunsektorn långsiktiga planeringsförutsättningar med generella bidrag som ökar i takt med befolkning, pris- och lönekostnader, eller en egen del av en skattebas. Först då kan kommunerna och regionerna planera sin ekonomi på lång sikt och genomföra de åtgärder de behöver göra för att kunna bibehålla en så bra välfärd som möjligt utan att inkomstskatten måste höjas.3: Statlig hjälp till infrastruktur och bredband i hela landet
    Staten måste hjälpa till att bygga ut infrastruktur och bredband i hela landet, detta är nödvändigt om kommuner och regioner ska kunna arbeta med ny teknik och ställa om arbetet. Här är utmaningen inte bara ekonomiska resurser utan att det även kommer att vara mycket svårt att hitta personal.4: Minska administrationen och upphör med att skapa nya kommunala åtaganden
    Staten måste bidra till att minska den administrativa bördan för kommuner och regioner och upphöra med att lägga på nya uppdrag på kommunerna, som endast delvis finansieras. Vi ser många exempel på detta: 100 förändringar i socialtjänstlagen som gör att kostnaderna ökar för dokumentation och uppföljning. Utökat ansvar för civilt försvar, spelmissbruk, arbetskläder, webbtillgänglighet. Listan kan göras mycket lång och handlar i mångt och mycket om att administrationen måste minska.Staten måste inse allvaret
    Att allt fler kommuner och regioner redovisar prognoser om underskott för i år är ytterligare ett bevis på att vi är på väg mot tuffare tider. Kommuner och regioner jobbar nu intensivt för att hantera läget så bra som möjligt. Om staten tar de här fyra åtgärderna på allvar, förbättras förutsättningarna avsevärt.
    Läs mer
  • 2019-06-04
    Kostnaderna ökar snabbare än intäkterna
    En minut i SVT:s nyhetssändningar är viktiga sekunder för att beskriva utmaningarna som kommuner och regioner har med att möta en åldrande befolkning. Men det är också svårt att hinna förklara hela bilden.
    Att det ekonomiska trycket på välfärden nu ökar är inget nytt och skälen till detta är många. En del kommuner har haft höga överskott de senaste åren medan andra har haft svårt att få ihop ekonomin med underskott, bland annat inom individ- och familjeomsorgen. Många kommuner kämpar med minskande befolkning, medan andra måste hantera de utmaningar som stark inflyttning innebär. Och i princip alla har svårt att rekrytera till välfärdens arbetsplatser.Antalet äldre ökar kraftigtAndelen äldre och barn ökar stort och andelen i arbetsför ålder ökar långsamt. Det här skriver jag mycket om i min ekonomiblogg och det behövs. Det säger mycket om vad vi står inför: de kommande tio åren ökar antalet äldre över 80 år med 47 procent, medan antalet i arbetsför ålder bara ökar med 5 procent. Skillnaden är enorm.När vi pratar om kommunal ekonomi och demografiska förändringar förekommer kritik om att vi skyller på de äldre, så skedde exempelvis när jag i förra veckan kommenterade det tuffa ekonomiska läget för Danderyds kommun i olika medier. Jag får kommentarer som: ”Jag har ju betalat in skatt och det har satts av pengar till pensioner hela mitt liv. Menar ni att detta inte räcker?”

    För det första: glädjande nog kan vi konstatera att Sverige har ett allmänt pensionssystem, där pengar placerats via AP-fonderna, som är byggt för att klara av framtida pensionsutbetalningar. Där är Sverige ett föredöme i världen. Det är inte så många länder som har ett så robust system för framtida pensioner. Även kommuner och regioner har sedan 1998 kostnadsfört framtida pensionskostnader när man har arbetat.
    Kostnaderna hänger ihop med ålderFör det andra: ju fler personer som arbetar, desto större blir skatteintäkterna till välfärden. Kostnaderna för verksamheten i kommuner och regioner, såsom skola, äldreomsorg och sjukvård, måste balanseras med de skatteintäkter som kommer in varje enskilt år.Det är ett faktum att vi kan bota allt fler sjukdomar och vi lever längre. Det är förstås väldigt positivt och glädjande, men kommunalekonomiskt får det konsekvenser. Vissa äldre är friska och krya och använder knappt någon välfärd alls, medan andra har större behov som normalt sett ökar i takt med stigande ålder.Välfärdskostnaden för en person över 80 år är i genomsnitt 250 000 kronor per person och år. Kostnaden ökar därefter, vilket gör att för en person som är en bit över 90 år landar den genomsnittliga årskostnaden på nästan 600 000 kronor. Det här kan jämföras med att snittkostnaden för ett barn är 200 000 kronor och för personer mellan 20–70 år 50 000 kronor.Summa summarum: vi vet att konjunkturen nu mattas av och att antalet arbetade timmar inte beräknas öka särskilt mycket framöver. Det går inte att bortse från att kostnaderna kommer att öka snabbare än intäkterna om vi ska leverera samma välfärd per invånare som i dag.Invandring gör att fler kan jobbaJag får också ibland konstateranden till mig om att de som invandrar till vårt land är de som driver upp kostnaderna. Det här är en åsikt som får väldigt mycket utrymme i olika forum trots att fakta säger annat. Sett över lång sikt är kommunsektorns kostnader och intäkter till följd av invandring ungefär lika stora. Det tar dock några år innan de som har kommit till Sverige är självförsörjande och fördelningen över landets kommuner är ojämn.Vår välfärd, liksom hela vårt samhälle, behöver den arbetskraft som invandringen ger. Det är faktiskt enbart som en följd av invandringen som antalet personer i arbetsför ålder ökar i vårt samhälle. Utan dessa skulle alltså antalet personer i arbetsför ålder minska, vilket skulle ytterligare försvåra möjligheten att hitta arbetskraft för att ta hand om våra allt fler äldre, barn och unga.Det här är inget unikt för Sverige, utan liknande förhållande råder i alla länder i västvärlden. Det är därför viktigt att vi har ett väl fungerande mottagande och ett utbildnings- och etableringssystem som säkrar att de som kommer till vårt land snabbt kommer i utbildning och arbete.Ekonomirapporten, maj 201960 sekunder i en nyhetssändning eller ett par citat i en nyhetstext kan ibland väcka fler frågor än svar. Vi skriver en hel del om de här kommunalekonomiska förhållandena i den senaste Ekonomirapporten från SKL. Ta gärna del av våra bedömningar och beskrivningar av varför det ser ut som det gör. I rapporten finns också resonemang kring hur vi gemensamt behöver utveckla välfärdens verksamheter för att möta de ekonomiska utmaningarna som står för dörren.
    Läs mer
  • 2019-05-24
    Kostnadsutjämningen måste följas upp regelbundet
    SKL beslutade i fredags om remissvar kring utredningen av kostnadsutjämningen. Frågan är särskilt svår för förbundet, eftersom det är ett nollsummespel mellan kommuner och mellan regioner.
    Utjämningssystemen omfördelar 150 miljarder kronor per år och dess betydelse ökar i takt med att demografin fortsätter att utvecklas på olika sätt. Såväl växande som krympande regioner och kommuner behöver genom systemen ges likvärdiga förutsättningar att bedriva välfärd med god kvalitet.I fredags var det en enig SKL-styrelse (om än med ett särskilt yttrande) som i huvudsak ställde sig bakom den statliga utredningens förslag om förändringar av kostnadsutjämningen, men med ett antal synpunkter kring olika delmodeller.Hela utjämningssystemen borde setts överJag skulle först dock vilja lyfta att utjämningssystemen borde egentligen ses över i sin helhet och inte som här att utredaren enbart har haft i uppdrag att titta på just kostnadsutjämningen. Inte minst strukturbidragen består till stora delar av gamla delmodeller från kostnadsutjämningen, vilket ju gör kopplingen däremellan betydelsefull.Nåväl, när det gäller just kostnadsutjämningen är det framförallt några viktiga ståndpunkter som vi lyfter i vårt remissvar till utredningens förslag:
    • Hälso- och sjukvårdsmodellens vårdbehovsuppskattning är en förenkling och förbättring. Den nuvarande modellens drygt 800 kostnadsceller tas bort.
    • Införande om kompensation för befolkningsändring är bra.
    • Införande av en delmodell för kommunal vuxenutbildning är positivt.
    • Införandebidrag för den som förlorar mer än 300 kronor per invånare och år bör sänkas till 250 kronor.
    Barnfattigdomsvariabel och gleshetskompensation bör bytas utVi är på SKL, liksom även SCB, negativa till att utredningen vill använda Rädda Barnens barnfattigdomsvariabel för individ- och familjeomsorgen, då den är alltför påverkbar. Vi tycker istället att variabeln borde bytas ut till andel barn i hushåll med inkomst under 60 procent.Ett särskilt fokus skulle jag vilja rikta till gleshetskompensation, som är kanske kostnadsutjämningens svåraste dimension. Hur mycket dyrare är egentligen en skola med få elever jämfört med en normalstor skola? Under ett 20-tal år har gleshetskompensationen byggt på en GIS-modell, som placerar ut fiktiva enheter utifrån vissa antaganden. Det här har fått en stor påverkan på hur man har bedömt kostnaden för gleshet. Ett annat problem med GIS-modellen är att den utgår från att all välfärd konsumeras inom den egna kommunen eller regionen. SKL anser att hela gleshetskompensationen borde ha fått en fullständig översyn i det nu framtagna förslaget.Regelbunden uppföljning krävsDet blir intressant att följa hur riksdagen ställer sig till utredningen av kostnadsutjämningen. Historiskt sett har så här stora förändringar i utjämningssystemet genomförts tillsammans med lättnader för kommuner och regioner som får ett försämrat utfall. Så var fallet såväl 2005, när framförallt landsbygdslän riskerade stora försämringar, som år 2014, när förortskommuner i storstadsregionerna tappade stora intäkter.Och skulle förslaget gå igenom tycker vi på SKL att det borde vara en självklarhet att finansdepartementet följer upp och bevakar kostnadsutjämningssystemets träffsäkerhet regelbundet. Allt annat vore konstigt, med ett system som i så stor grad påverkar kommuners och regioners förutsättningar.
    Läs mer
  • 2019-05-16
    Kritik mot 3:12-regeländringarnas effekter missförstås
    Vår ekonomirapport har återigen väckt intresse. Fler hör av sig med frågor, kommentarer eller kritik kring bedömningar eller analys av kommunsektorns behov. Det är väldigt bra och roligt.
    Några av de som kritiserar det som skrivs i Ekonomirapporten eller det som sägs i nyhetsrapporteringen har antingen en annan åsikt eller har inte läst sig till en korrekt innebörd. Jag har full respekt för båda och använder möjligheten till att få förklara och diskutera de här viktiga frågorna än en gång.Dagens Industris ledarsida är en av de röster som kritiserat rapporten – även om rapporten förtjänster också har lyfts. På ledarsidan (14 maj 2019) kritiseras SKL för att ha redovisat vilka effekter förändringar av beskattningen för fåmansbolag har fått på kommunernas och regionernas skatteintäkter. Ledarskribenten menar att SKL ger sig på entreprenörerna, och det är en rejäl felläsning av vår ekonomirapport.Ledartext i Dagens IndustriStaten följer inte finansieringsprincipenSKL lägger sig självfallet inte i hur statens utformning av regelverket av de så kallade 3:12-reglerna påverkar fåmansbolagen. SKL har ingen åsikt om detta.Vi konstaterar däremot att effekterna av det nya regelverket de facto har blivit så att skatteinkomsterna för kommuner och regioner har minskat med cirka 8 miljarder kronor medan statens inkomster från kapitalskatt har ökat med 5 miljarder kronor.Staten har i detta fall inte följt upp eller kompenserat kommunsektorn för de uteblivna skatteintäkter som följer av regelförändringen. Det här beskrivs i rapporten i en faktaruta i kapitlet om samhällsekonomin.3:12-reglerna är ett exempel på när skatteförändringar som påverkat kommuner och regioner negativt inte kompenseras. Vi föreslår att en översyn av hur delägare bör beskattas ska genomföras i samband med skattereformen.Vi föreslår ingen försämringAtt göra en översyn innebär inte att vi tänker oss en försämringar för företagen. SKL är väl medvetna om betydelsen av ett välfungerande näringsliv i Sverige. För vår del handlar det om att beskattningen måste ske så att kommunsektorn inte blir drabbad.Den som läser sammanfattningen av rapporten ser tydligt att vårt syfte inte är att försämra för företagen. Det vi lyfter är att staten måste kompensera kommunsektorn för inkomstbortfall som beror på att staten ändrat regelverket – och andra områden som också nämns i sammanhanget är vissa regelförändringar inom individ- och familjeomsorgen och flyktingmottagandet.Det är oerhört viktigt att SKL inte felaktigt uppfattas vilja försämra för företagandet och att missvisande bilder sprids. Än viktigare är att regeringen säkrar att förändringar i skattesystemet inte drabbar välfärdens verksamheter och i stället nogsamt följer finansieringsprincipen.
    Läs mer
  • 2019-05-14
    Var finns det gemensamma ansvaret för demografin?
    Är det rimligt att samtidigt som den offentliga sektorns skuld minskar får vi en allt fattigare kommunsektor? Det är en av flera frågor som vi lyfter i vårens ekonomirapport, som presenterades i går.
    Behovet av välfärd blir som bekant allt större när vi får allt fler barn, unga och äldre. Hittills har utmaningarna i kommunernas och regionernas ekonomi kunnat hanteras genom intäkter från främst skatter och markförsäljning. Nu går dock den ekonomiskt starka perioden mot sitt slut och omfattande åtgärder kommer att bli nödvändiga. Under 2018 gick var tredje region och var fjärde kommun med underskott. Så många kommuner har inte gått med underskott sedan 2008. Allt fler får svårt att hantera det överskott som skulle behövas för att nå målet för god ekonomisk hushållning och det i sig ger svårigheter att kunna finansiera behovet av investeringar.Mer pengar går ut än kommer inDe närmaste fyra åren visar planer från 200 kommuner att de bland annat avser att bygga cirka 900 nya förskolor och skolor som ger omkring 130.000 nya platser och 124 äldreboenden som i sin tur ger 5600 extra platser. Regionerna behöver framförallt investera i nya sjukhus och andra byggnader för att möta befolkningsutvecklingen. Med andra ord: sektorns investeringar är stora, det finansiella sparandet är svagt och låneskulden beräknas öka med cirka 60 miljarder kronor per år.Samtidigt som kommuner och regioner får stå för notan för fler barn och äldre minskar snarare statens andel av den så kallade Maastrichtskulden ner mot skuldankaret. Statens finanser är därmed fortsatt goda.20 miljarder saknas år 2022Om tre år kommer kommuner och regioner att behöva minst 38 miljarder kronor mer än idag, om man tillåter kostnaderna att öka i takt med befolkningsförändringarna. Vi antar dock att kommuner och regioner höjer skatten med 13 öre år 2020 och att staten ökar statsbidragen med 5 miljarder kronor om året, enligt intentionerna i regeringens uppgörelse med Centerpartiet och Liberalerna.I slutändan saknas ändå 20 miljarder kronor år 2022 – som måste hanteras på olika sätt, inte minst genom nya arbetssätt. Och frågan ekonomichefer i kommuner och regioner ställer sig är så klart: har vi inte ett gemensamt ansvar för att hantera det ökade behovet av välfärd? Borde inte staten tillsammans med kommunsektorn rimligen reda ut den ekonomiska situationen tillsammans? I dagsläget känns det inte helt så.
    Läs mer
  • 2019-05-08
    13 maj släpps en av årets viktigaste rapporter
    Det råder bråda dagar på SKL. Ett enormt arbete utförs av mina medarbetare på SKL inför att vi på måndag, den 13:e maj, släpper en av årets viktigaste rapporter: Ekonomirapporten.
    Några parametrar är redan kända i och med att vi för några dagar sedan släppte vår senaste skatteunderlagsprognos. Prognosen pekar på att högkonjunkturen går mot sitt slut nästa år. Vi räknar med att arbetsmarknaden är fortsatt stark även under 2020. Den långa perioden av stigande sysselsättning bedöms dock upphöra i år och arbetsmarknaden försvagas successivt med en minskning av antalet arbetade timmar som följd. Tillväxten av skatteunderlaget kommer att dämpas trots högre pris- och löneökningar.Tuffare tider väntar
    Det är därmed ingen hemlighet att kärvare ekonomiska tider börjar märkas i många kommuner och regioner. Och tyvärr är det svårt att se en ljusning. Välfärdsbehoven tilltar när andelen äldre och yngre ökar i snabb takt, samtidigt som befolkningen i yrkesverksam ålder ökar långsammare. Det är faktiskt enbart tack vare nettoinvandringen som befolkningen i arbetsför ålder inte minskar.I Ekonomirapporten, som är SKL:s motsvarighet till andras konjunkturrapporter, kommer vi att fördjupa oss i den förväntade samhällsekonomiska utvecklingen, prognoser för de närmaste åren och de ekonomiska förutsättningarna i kommuner och regioner. Vi kommer också att peka på några åtgärder som staten verkligen bör vidta för att underlätta för kommuner och regioner framöver.Presentation av Ekonomirapporten i direktsändning
    Webbsändning: Presentation av Ekonomirapporten, 13 maj kl 10.00-10.30, SKL PlayFölj direktsändningen när SKL:s ordförande Anders Knape och jag presenterar rapporten, den 13 maj kl 10.00. Självklart kommer du också att kunna läsa rapporten i sin helhet på skl.se eller kontakta mig eller någon av mina medarbetare med frågor kring innehållet.Hoppas att vi ses via sändningen på måndag!
    Läs mer
  • 2019-04-26
    Sanningen kring upphandlingar i kommuner och regioner
    Alltför ofta framställs kommuner och regioner i nyheter som dåliga upphandlare. När man hör en sådan nyhet bör man dock fundera på de bakomliggande faktorerna.
    Ibland är tillstånden andra än vad som syns på ytan i en tidningsrubrik eller i Ekots morgonsändning. I morse fick regionerna kritik i medier för att de handlar hyrpersonal vid sidan om ramavtalen. Det är en bra granskning och självklart värt att uppmärksamma, men de bakomliggande faktorerna hamnar lätt i skymundan.Men man måste fråga sig varför regionerna handlar vid sidan om ramavtalen. Att de medvetet skulle bryta mot gällande ramavtal och handla vid sidan om låter märkligt och när jag frågar regionernas ekonomidirektörer finns det mycket riktigt naturliga förklaringar. Det beror på att när det är dags att avropa säger de upphandlade företagen att de inte kan leverera läkare eller sjuksköterskor, trots att det just är den personal som man tecknat ramavtal om. Regionerna tvingas då att använda direktupphandling från andra företag för att kunna lösa den akuta situationen. Ett annat skäl till direktupphandling av hyrpersonal är att avtal överklagas av en annan leverantör och under det avtalslösa tillståndet tvingas regionen direktupphandla.Ett arbete pågår sedan några år mellan regionerna och SKL för att minska beroendet av hyrpersonal och förbättra villkoren i avtalen.Fredrik Lennartsson, chef för avdelningen för vård och omsorg, SKL: "Att bryta beroendet av inhyrd personal är en fråga om kvalitet och trygghet"
    Alarmerande rubriker är tröttsammaVid ett annat morgonkaffe nåddes jag av krigsrubriken: ”Larmet: 135 miljarder slarvas bort”. Så mycket skulle man alltså kunna spara på de upphandling som görs i offentlig sektor enligt artikeln. En expert säger ”enorma summor av skattebetalarnas pengar går upp i rök” och ”det är nedslående att skattepengar slösas bort på det här sättet”.Jösses, tänker jag, det är nästan lika mycket som hela somatiska sjukvården kostar per år. Efter att ha läst hela artikeln blir jag inte ett dugg klokare.Vad som enligt artikeln bevisar att upphandlingarna är dåliga är att antalet leverantörer har minskat enligt leverantörsreskontrorna och att antalet leverantörer som lämnar anbud har minskat. Hur kan en sådan slutsats ens dras?Färre leverantörer beror på flera faktorerAtt antalet leverantörer minskat i leverantörsreskontrorna betyder kanske snarare att man använder ramavtalen i högre grad och inte går på stan och handlar. Den slutsatsen skulle ju snarare tala emot tesen om slöseri.Och vid en närmare genomgång av att antalet leverantörer som lämnar anbud minskat visar det sig att det främst gäller inom bygg- och anläggningsområdet. Minskningen av leverantörer skulle därmed kunna bero på att leverantörer på ett ungefär vet var prisbilden ligger och därför inte väljer att lägga något anbud för att de har svårt att få ihop kalkylen. Det kan också bero på att bristen på arbetskraft inom byggbranschen gjort det svårt för många av dem att lämna anbud.Antagande är inte samma som faktaNej, någon vidare analys eller beräkning av de 135 miljarderna hittar jag inte. Det står bara att ”svinnet” uppgår till 10–15 procent av det belopp på över 900 miljarder, som man plockat ur leverantörsreskontrorna. När det gäller detta belopp är det väldigt högt om man jämför med offentlig statistik. Med min kännedom om vad som ligger i leverantörsreskontrorna så innehåller dessa även i hög grad fakturor på sådant som inte är ”upphandlingspliktig” verksamhet. Att sedan besparingspotentialen skulle vara 10–15 procent tycks mer vara ett antagande än något som det faktiskt finns en beräkning bakom. Därutöver har många kommuner och regioner höjt nivån på sina hållbarhetskrav, vilket kan medföra kostnadsökningar.Överprövningar är kostsammaNågot som inte nämns i artikeln och som skulle kunna effektiviseras är den tid som överprövningarna i domstol tar och de kostnader de föranleder. Vi har räknat på de långa väntetiderna för överprövningar och kommit fram till att de kostar många miljarder för kommuner och regioner.I Sverige tar det i snitt 3,7 månader och som mest 14,9 månader innan en överprövning i sak är klar enbart i första instans. Vid sakprövning i ytterligare två instanser tillkommer i snitt 20,1 månader, vilket kan jämföras med att hälften av övriga EU-länder har en handläggningstid under två månader. Under tiden har verksamheten fått lösas med direktupphandling i ett skede där kommunen eller regionen hamnar i en dålig sits att förhandla priset. Det innebär som ofta att priset blir betydligt dyrare än priset i anbudet som överprövats.Jag är den första att skriva under på att det säkert går att effektivisera och göra många upphandlingar bättre, både när det gäller att ställa krav som funktion och genom mer noggrann uppföljning. Men nästa gång en artikel skrivs om upphandling: lyft upp alla tänkbara orsaker och skriv om slöseri på överprövningar.
    Läs mer
  • 2019-04-18
    Myten om det svarta hålet
    Nyligen har man lyckats fotografera ett svart hål i rymden. De svarta hålen är så kraftfulla att allt som kommer nära dem sugs in och förintas.
    Alltför ofta jämförs dessa svarta hål i rymden mycket olyckligt med kommunernas och regionernas ekonomi. I synnerhet när man från statens sida ska ge pengar till kommuner och regioner.Vårdslöst om svarta hål i ekonominI ett samtal, som jag hade med en journalist förra veckan om att staten måste minska detaljstyrningen, utbrast denne:"Men om inte staten bestämmer vad pengarna ska användas till i kommuner och regioner sugs de ju in i ett stort svart hål."Genom att uttrycka kommunernas och regionernas användande av sina ekonomiska resurser på det här sättet ger det intrycket att sektorn slösar bort pengarna på onödiga saker och inte kan kontrollera sin ekonomi. Det är som om pengar bara rinner genom fingrarna på förtroendevalda och kommunalekonomer, när man i själva verket har en rigorös planering och kontroll kring vilka välfärdsbehov som behöver mättas.Så här fördelas pengarna i kommunerna:
    • 42 procent till förskola och utbildning
    • 37 procent till äldre-, funktions-, individ och familjeomsorg
    • 10 procent till infrastruktur, byggprocesser, sophantering, vatten och avlopp
    • 6 procent till arbetsmarknads-, överförmyndar- och näringslivsfrågor, flyktingkostnader
    • 4 procent till kultur, fritid och idrott
    • 2 procent till ekonomiskt bistånd
    Så här fördelas pengarna i regionerna:
    • 89 procent till sjukvård, tandvård och läkemedel
    • 9 procent till kollektivtrafik
    • 2 procent till regional utveckling
    Riktade bidrag motverkar effektivitetSamtidigt som kommuner och regioner arbetar med att effektivisera verksamheten kommer staten ständigt med nya krav på till exempel dokumentation eller riktlinjer om barngruppernas storlek. Det kommer varje år även nya riktade statsbidrag till ett område som kanske behövs i vissa kommuner, men som i andra inte är viktigt utifrån lokala behov och förutsättningar – och som till och med kan stå i kontrast till att bedriva verksamheten så effektivt som möjligt.Så, det vore bra om vi kan sluta att litet slängigt tala om det svarta hålet i den kommunala ekonomin. Det skulle bidra till en smartare och mer professionell diskussion. Då kan vi komma till en diskussion istället om vilka faktorer som verkligen hindrar offentliga medlen att användas så effektivt som möjligt.
    Läs mer
  • 2019-04-11
    Vårpropositionen ger ingen vägvisning för kommande år
    Ja, då har regeringen lagt fram vårändringsbudget och vårproposition med både på tillskott och neddragningar. För kommunsektorn blir förändringarna och överraskningarna inte särskilt stora.
    Hösten 2016 blev det klart att kommuner och regioner skulle få tio välfärdsmiljarder. Dessa generella bidrag ökades i höstens budgetproposition med ytterligare fem miljarder kronor år 2019 och 2020. Av dessa fem miljarder går 3,5 miljarder kronor till kommunerna och för regionernas del omvandlades bidraget till ett riktat för primärvården. Det här är pengar som verkligen behövs, men därtill finns över 200 riktade och detaljerade statsbidrag. Så långt om fakta som var kända även före tisdagens presentation av vårändringsbudgeten och vårpropositionen.Långsiktighet inte längre intressant
    Vårpropositionen har successivt blivit en ändring av innevarande års budget och allt mindre en avisering inför höstens budgetproposition och än mindre en strategi för hur kommunsektorns utmaningar ska hanteras kommande år. Det är som att samhället och världen blir allt mer otåligt. Att prata om saker som ska hända om ett år eller två är inte längre intressant. Det är här och nu saker ska ske. Morgondagens utmaningar får lösas sen.Kortsiktigheten påverkar naturligtvis kommuner och regioner. Pengar som lagts in i budgeten för en reform kan sedan komma att försvinna alternativt kan pengar som lagts i höstbudgeten ändras och aviseras som nya fräscha pengar i vårändringsbudgeten. Nya pengar kan också beslutas för användning inom samma år.Påverkar kommuner och regioners planering
    Beslut om det som föreslås i regeringens vårändringsbudget fattas i juni och medlen ska användas mer eller mindre omedelbart. Kortsiktigheten ställer till det för planeringen i kommuner och regioner.Några konkreta exempel från tidigare år är bland annat att planera sommarens feriearbeten eller sommarskola utan att ha några klara besked om kommunen kan förvänta sig medel för satsningarna. På Skolverket finns en oroväckande lång lista med sista datum att söka riktade pengar till en detaljerad satsning. Risken att missa en deadline i en liten kommun med små resurser är överhängande. Dessutom ska man uppfylla villkor på olika sätt, eller medfinansiera, vilket gör att svårigheten ökar ytterligare.Om cirka en månad är det dags för vår egen Ekonomirapport. När rapporten släpps den 13 maj kan jag lova att vi, olikt regeringen, ger ett mer långsiktigt perspektiv kring hanteringen av välfärdens utmaningar.

    Läs mer

Prenumeration

Skribenter

Sidfot