Finansieringsprincipen är till för att följas

Finansieringsprincipen innebär att om staten beslutar att ge kommuner, landsting eller regioner ett ökat uppdrag ska reformen också finansieras av staten. Det är dock tydligt att staten faktiskt inte följer överenskommelsen.

I förra veckan presenterade Riksrevisionen en granskning av hur staten har följt finansieringsprincipen i samband med införandet av tre stora reformer: ”Gymnasiereformen 2011”, ”Barnomsorgspeng och allmän förskola för treåringar” och ”Ökad undervisningstid i matematik i grundskolan”.

För de granskade reformerna konstaterar Rikrevisionen att finansieringsprincipen inte har följts. Och det är inte de enda fall där vi på SKL ser att intentionerna i principen inte tillämpas. I vissa fall har SKL fått besked av en statlig utredare som ska föreslå en reform att den inte får kosta något för staten och därför behöver man inte förhandla med SKL. I andra fall har utredare menat att det inte har funnits tid att överlägga eller förhandla med SKL.

En annan vanlig metod är att staten ger ersättning för en reform som ett riktat statsbidrag. Det innebär att enbart de kommuner eller landsting som inte på eget initiativ tidigare har genomfört åtgärder i linje med reformen får ersättning för att göra en förändring. De som redan har genomfört förändringen får alltså i någon mening ”skylla sig själva”.

Finansieringen måste vara klar på förhand

Det är självklart viktigt att våra rikspolitiker har visioner att utveckla välfärden och samhället, men den som vill genomföra saker måste rimligen ha finansieringen klar och tydlig. Det är också viktigt att i sammanhanget påpeka att kommuner och landsting alltid är i underläge mot staten. Kommunsektorn har visserligen möjlighet att reglera sin egen skattesats, men den möjligheten ska användas till att reglera den egna ambitionsnivån och inte vara en konsekvens av att staten lägger på sektorn ofinansierade reformer.

När vi blickar framåt är det tydligt att de demografiska utmaningarna framöver kommer att påverka kommunsektorn påtagligt. Utifrån detta perspektiv blir det ännu viktigare att staten behandlar kommunsektorn på ett transparent och korrekt sätt, vilket också är en tydlig slutsats av Riksrevisionens granskning. Jag ser att staten måste förändra sitt sätt att arbeta – och det nu. Finansieringsprincipen finns till för att följas!

Skribent

Kommentarer

    Du måste vara inloggad för att få kommentera

    Stängd för fler kommentarer

    300







    Hjälpte informationen på sidan dig?

    Tack för att du hjälper oss!

    Om bloggen

    Välkommen till Ekonomibloggen. Jag som bloggar heter Annika Wallenskog och är chefsekonom på SKL. Här kommer jag skriva om frågor som på olika sätt rör ekonomin i kommuner och regioner och välfärdens finansiering.

    • 2019-03-22
      Finansministern, vi vill ha långsiktiga lösningar!
      I tisdags valde SKL en ny styrelse för mandatperioden. Samtidigt berättade finansministern att Sverige går mot den tuffaste demografiska utmaningen på över hundra år. Lösningen stavas långsiktighet.

      Nu är valkongressen för SKL genomförd. 451 valombud från landets olika kommuner och regioner har röstat fram en ny styrelse för SKL. Anders Knape (M) valdes som ny ordförande och vice ordföranden blev Carola Gunnarsson (C) och Lena Micko (S).Ny ordförande och styrelse för SKL, nyhet 19 marsNågra av de stora frågorna för den nya styrelsen att hantera är välfärdens långsiktiga finansiering och demografins utmaningar, som bland annat kommer att innebära brist på arbetskraft. Det var därför värdefullt för såväl förtroendevalda, som för oss som arbetar med kommunal ekonomi, att under kongressen lyssna på finansministern Magdalena Andersson om ekonomin i allmänhet och kommunsektorns ekonomi i synnerhet.Riktade statsbidrag spås även i vårbudgetenFinansministern redovisade hur försörjningskvoten kommer att öka till den högsta på hundra år inom de närmaste åren. Det innebär alltså att de som är i arbetsför ålder kommer att behöva försörja välfärdsbehoven hos allt fler barn, unga och äldre.Den demografiska utvecklingen är något som också bör märkas bland de åtgärder som presenteras 10 april i regeringens vårändringsbudget och vårproposition. I budgeten förväntas de generella statsbidragen höjas med 5 miljarder kronor per år, men det förväntas tyvärr också finnas en rad bidrag till riktade satsningar.Vi fick också, i mitt tycke, ett rätt konkret löfte om att finansministern ska göra sitt för att försöka röja legala hinder för samverkan mellan kommuner och regioner. Samverkan kommer att vara A och O för att vi ska klara såväl finansiering som rekrytering det kommande decenniet, så det är ett löfte att återkomma till.Quickfix löser inte utmaningar”Så länge det finns olika partier i regeringen kommer olika ministrar att vilja göra utspel inom sina områden och lova riktade bidrag”. Så svarade finansministern under kongressen på frågan om varför regeringen fortsätter att ge riktade bidrag trots att de minskar effektiviteten och ökar olikheterna i kommuner och regioner.

      Vår förhoppning på SKL är dock att ministrars löften och utspel inte alls ska behöva vara kopplade till riktade bidrag. Vi vill inte ha ett kortsiktigt lappande och lagande som inte ger långsiktiga effekter för hela sektorn, utan i stället få till en dialog med staten och skapa långsiktiga överenskommelser. Tillsammans med staten vill vi skapa en gemensam bild över vilka långsiktiga förändringar som behövs för att klara de utmaningar som knackar på dörren. Lösningarna måste skapa långsiktighet och anpassas till de lokala förutsättningar. Vi vill se till att vi kan fortsätta ha en fungerande välfärd även i framtiden.

      Läs mer
    • 2019-03-15
      Hur får vi igång bostadsbyggandet?
      Det byggs för få bostäder i Sverige, särskilt där de behövs som mest. Detta påverkar kommunerna på flera sätt.
      Vi har haft en hög takt av bostadsbyggande under något år, men takten har återigen avtagit, trots att efterfrågan på bostäder fortfarande är mycket hög. Det är en stor diskrepans mellan de bostäder som byggs och de personer som efterfrågar boende, då dessa ofta inte har råd att köpa de nybyggda bostäderna. Sveriges kommuner måste därför få bättre förutsättningar att erbjuda bostäder som invånarna behöver och efterfrågar.Bostadsbristen påverkar kommuner som behöver anställa, då det är svårt att få tag på bostad på orter där jobb finns. Kommunerna får också generellt sett höga kostnader inom individ- och familjeomsorgen när kommunen behöver hjälpa behövande med boende. Indirekt påverkas också kommunerna av den lägre bostadsbyggnadstakten då det påverkar sysselsättningen och därmed skatteintäkterna.Förändrade ekonomiska regelverkHur ska vi då klara denna ekvation? Dels behöver regler som förhindrar byggandet ändras, dels måste de ekonomiska regelverken ses över i syfte att stötta ekonomiskt svagare hushåll och för att öka rörligheten på bostadsmarknaden. Detta kan göras genom att höja bostadstillägget för pensionärer, se över systemet för bostadsbidrag och utreda möjligheten att införa ett förmånligt och subventionerat bosparande för unga.En förutsättning för att det ska kunna byggas fler bostäder utanför tillväxtregionerna är också att systemet med statliga kreditgarantier, som skyddar långivare från kreditförluster, görs om så att garantierna kan användas där de behövs som mest.Skapa förutsättningar för ökad rörlighetRörligheten på bostadsmarknaden måste också bli bättre. Den svenska flyttskatten gör att många avstår från att sälja sin bostad och flytta. I januariöverenskommelsen mellan de fyra partierna, föreslås att räntebeläggningen av uppskov på reavinstskatt ska tas bort. Dock bör hela reavinstskatten på 22 procent ses över. Den är en betydande reell och psykologisk tröskel för att byta bostad. Det är självklart inte lätt att ta bort reavinstskatten, för om flyttskatten tas bort och växlas mot nedtrappade ränteavdrag gynnas den äldre generationen på bekostnad av hushåll i arbetsför ålder. Men det är ändå nödvändigt att förändra regelverket för att skapa flyttkedjor så att de som står utanför bostadsmarknaden får möjlighet att köpa på en billigare begagnatmarknad.Kommunernas och statens ansvarMånga menar att det är kommunernas fel att det inte byggs fler bostäder. Men en undersökning som SKL gjorde 2017 visar att 160 kommuner hade färdiga detaljplaner för nästan 160 000 bostäder. Det kan jämföras med att det samma år färdigställdes cirka 34 000 bostäder i dessa kommuner. De allra flesta kommuner tar fram detaljplaner på mindre än två år. Det är kortare tid än vad det vanligen tar för byggherrarna att bebygga den mark som planlagts.Regler om strandskydd och riksintressen onödiga hinderDagens regelverk för strandskyddet är onyanserat och stoppar kommuner från att skapa attraktiva boendemiljöer på landsbygden. Reglerna måste lättas upp. Detta är också ett område som pekas ut i januariöverenskommelsen. Strandskyddets syften är bra. Det är angeläget att säkra allmänhetens tillgång till stränder och att värna den biologiska mångfalden. Men på landsbygden har lagstiftningen, och statliga myndigheters strikta tillämpning av den, fått orimliga konsekvenser.Även statens riksintressen är ett hinder för bostadsbyggandet. I en enkät från 2015 svarade 54 tillväxtkommuner att statens hantering av riksintressen fördröjde byggstarten av nästan 15 000 bostäder. Det är mer än hälften av antalet bostäder som byggdes i dessa kommuner året innan. Byggstarten fördröjs av att planarbeten ligger still medan staten bedömer hur riksintressen ska hanteras.SKL underlättar för bostäder till låga kostnaderSKL:s arbete med ramavtal för bostadshusSKL jobbar på många sätt för att bidra till ökat bostadsbyggande. Ett bidrag är en upphandling av ramavtal som kommuner och kommunala bolag kan använda för att köpa in bra bostäder till låga kostnader. Med hjälp av ramavtalen kan såväl kommuner som kommunala bolag enkelt beställa bostäder från de upphandlade leverantörerna. Husen är av bra kvalitet och de byggs på kortare tid och till lägre kostnader än vad som är vanligt på marknaden.Alla parter måste hjälpas åt och ta sina olika ansvar för bostadsbyggande. Bara så kan det byggas mer till gagn för välfärd och utveckling i hela landet.

      Läs mer
    • 2019-03-06
      Svagare resultat kräver långsiktig planering
      I Ekonomirapporten bedömde vi att resultatet för kommuner och regioner skulle falla från 20,6 till 15,9 miljarder kronor för 2018. SCB:s sammanställning visar nu att vår bedömning var riktig.
      Det ekonomiska resultatet för 2018 landade totalt på cirka 15 miljarder kronor. Regionerna hamnade precis över nollstrecket med 0,5 miljarder kronor plus. Sex regioner och 72 kommuner redovisade underskott, samtidigt som över 200 kommuner och 14 regioner redovisade överskott.Merparten klarar inte god ekonomisk hushållningDet är dock bara en region och en dryg tredjedel (104 stycken) av kommunerna som klarade ett resultat, som motsvarar det som vi satt som mått för god ekonomisk hushållning i sektorn (2 procent som andel av skatter och statsbidrag). Det finns flera skäl till resultatförsvagningen. Skatteintäkterna ökar inte i samma takt som tidigare samtidigt som nettokostnaderna fortsätter att öka. I kommunerna beror det till stor del på att verksamhetsintäkterna faller jämfört med 2017 och i regionerna beror det på att bruttokostnaderna ökar snabbt.Verksamheten dras med underskottI mer än hälften (elva stycken) av regionerna och 38 procent (109 stycken) av kommunerna är resultatet för verksamheten egentligen negativt. Det innebär att många har klarat sin ekonomi endast tack vare ett positivt finansnetto, vilket jag också uppmärksammade i mitt förra blogginlägg. Det här är något som vi också kommer att lyfta tydligare från och med årets Ekonomirapporter.Konstgjord andning ger oro för konjunktureffekt, Ekonomibloggen 27 februariInvesteringarna har fördubblatsSom en följd av att äldre och unga ökar snabbt så gör också investeringarna det i bland annat skolor, äldreboende och sjukvårdsteknisk utrustning. Investeringsnivån ligger på över 100 miljarder kronor år 2018, vilket är dubbelt så högt som för tio år sedan. Ett ytterligare skäl till det stora investeringstrycket är också att fastighetsbeståndet och infrastrukturen är sliten och måste byggas om. Den höga investeringsnivån gör att skulderna ökar med mer än 50 miljarder under 2018.Och det är svårt att se någon direkt ljusning de kommande åren. Skälet till den mörknande framtida ekonomin är främst det ökade trycket från demografin men även den försvagning av konjunkturen som vi förutspår.Breda överenskommelser behövsDet är nu viktigt med krafttag för att vi ska kunna klara av att rätta upp ekonomin i de kommuner och regioner som redan har underskott och hejda resultatförsämringar i fler. Här krävs ett ökat samarbete mellan kommunerna och regionerna men också mellan staten och sektorn. För att hantera utmaningarna är det helt nödvändigt att sektorn får långsiktiga planeringsförutsättningar utan ökad detaljstyrning och utan korta riktade statsbidrag. Även staten måste hjälpa till att ta ansvar för att välfärden ska kunna fungera effektivt. Detta sker bäst genom en bred överenskommelse mellan regeringen och kommunsektorn om långsiktiga lösningar, som ger lugn och stabilitet i välfärden. Långsiktighet är helt enkelt en viktig pusselbit för att vi ska klara de kommande årens utmaningar.
      Läs mer
    • 2019-02-27
      Konstgjord andning ger oro för konjunktureffekt
      Den 17 februari presenterade SKL en ny skatteunderlagsprognos. Vi gör i stort sett samma bedömning av konjunkturen nu som i december. Konjunkturen kommer mattas av, men inte bli till lågkonjunktur.
      Vår bedömning på SKL är att arbetsmarknaden kommer att kylas av och att antalet arbetade timmar minskar år 2020, vilket blir första gången på över tio år. Trots stark ekonomi i kommunerna under några år är läget generellt sett betydligt mer problematiskt än vid konjunkturnedgången 2009. Vi kommer att ha både större demografiska och ekonomiska utmaningar de närmaste åren.Verksamheten har underskottDet överskott som många av kommunerna och regionerna räknar med under 2018 kommer från positiva finansnetton, reavinster eller särskilda bidrag från staten. Verksamheten i sig lämnar i många kommuner och regioner istället ekonomiska underskott.Det är en märklig situation där den kommunala verksamheten har blivit allt mer beroende av riktade statsbidrag, avkastning på placeringar, försäljning av mark, fastigheter eller liknande finansiella transaktioner. Det är som att verksamhetens ekonomi blivit alltmer underordnad dessa möjligheter som öppnat sig att få in extra pengar.Även privata företag har letat sig in i denna bransch. Det blir allt vanligare med företag som vill köpa och förvalta kommunala fastigheter, placera kommunernas eller regionernas likviditet, utveckla dataprogram för att hitta och söka riktade statsbidrag och konsulter som hjälper till att ansöka och hålla reda på de riktade bidragen.Självklart är det bra att kommuner och regioner gör affärer, som kan stärka verksamhetens ekonomi. Dilemmat är att verksamheternas kostnadsnivå kan komma att anpassas efter dessa tillfälliga överskott, vilket gör att en konjunkturnedgång kan slå hårt mot sektorns ekonomi.Risker som kan påverka konjunkturenDet är också så att kommuner och regioner använder SKL:s skatteunderlagsprognos för att budgetera sina egna skatteintäkter. Vi prognosticerar ingen lågkonjunktur just nu, men det finns flera risker för nedgång som vi inte har kunnat lägga in men behöver hålla ögonen på. Det handlar till exempel om hur handelskonflikten mellan USA och Kina utvecklas, osäkerheten i den europeiska konjunkturen, oklarheten kring formerna för Storbritanniens utträde ur EU. Därtill kommer det avtagande bostadsbyggandet i Sverige, kombinerat med höga bostadspriser och högt belånade hushåll och den senaste tidens växelkursförsvagning. Och inte att förglömma: kommunsektorns resultat är dopad av helt annat än överskott i verksamheten.En lågkonjuktur kommande år kan alltså slå betydligt hårdare mot kommunsektorn än finanskrisen gjorde.
      Läs mer
    • 2019-02-18
      Välfärdsutmaningarna på bästa sändningstid
      SVT:s fredagsunderhållning Svenska Nyheter tog upp demografins utmaningar och konsekvenser för välfärden i fredags. Dagen därpå var kompetensbristen i transportsektorn på tapeten i Ekots lördagsintervju. Det är frågor som SKL driver stenhårt och nu fick vi god draghjälp.
      Svenska nyheter, fredagen den 15 februari 2019 (cirka 20 minuter in i avsnittet), SVT PlaySveriges Televisions humorprogram Svenska Nyheter, som speglar viktiga samhällsfrågor med humor, ägnade fredagens program bland annat åt det faktum att medan antalet barn, unga och äldre ökar, så ökar inte arbetskraften i samma takt. Känns det igen? För den som läser SKL:s Ekonomibloggen och tar del av annat material från SKL, så är nog svaret ja. Den demografiska utmaningen är ju en av de största för kommuner och regioner de kommande åren och inte minst här har jag diskuterat flera olika aspekter av det.Snabblektion i demografiÖver en miljon tittare fick i fredags en snabblektion i problematiken. Att den arbetsföra delen av befolkningen ska försörja ett växande antal unga och gamla med välfärd, både finansiellt och kompetensmässigt. Personer i arbetsför ålder ökar dock långsammare än äldre och yngre och endast det faktum att vi har och har haft en nettoinvandrandring gör att befolkningen i arbetsför ålder ens ökar. SVT:s Svenska Nyheter pekar också mycket riktigt på att ju snabbare och bättre vi kan få invandrare i arbete, desto mer positivt. Och att vi behöver fler med rätt utbildning, som kan arbeta i vårt land.Precis som Svenska Nyheter konstaterade: Om vi ska klara rekryteringen inom vård, skola och omsorg så skulle så många personer som hela den beräknade nettoökningen av arbetskraften behöva arbeta i välfärdssektorn, under förutsättning att vi skulle fortsätta öka personaltätheten på det sätt vi gjort hittills. Då detta inte är rimligt räknar vi inom SKL på att vi inte kan fortsätta öka personaltätheten, utan i stället bibehålla den på dagens nivå och samtidigt utveckla nya arbetssätt för att kunna hålla en fortsatt hög kvalitet i välfärden.Sveriges viktigaste jobb finns i välfärden, Rekryteringsrapport 2018Svenska Nyheter säger mycket riktigt att vi behöver rekrytera en halv miljon medarbetare i välfärdssektorn, av dessa behöver vi bli 200 000 personer fler än i dag inom välfärden för att klara de växande demografiska behoven med bibehållen personaltätheten, resterande 300 000 personer behövs för att ersätta dem som går i pension. Då vet vi att det redan i dag är svårt att hitta personal, i synnerhet är det svårt att hitta personer som har en längre utbildning.Alla sektorer har en rekryteringsutmaningDilemmat med en generell arbetskraftsbrist speglades också under helgen av Trafikverkets generaldirektör i Ekots lördagsintervju. Hon konstaterade att en av nycklarna för att myndighetens uppdrag ska kunna genomföras på ett bra sätt är att den kan rekrytera rätt kompetens. Det är brist på banarbetare, signaltekniker och ingenjörer. Det är förstås ingen nyhet, men det sätter fingret på betydelsen av att utbildningssystemet bättre svarar upp mot arbetsmarknadens behov, men också på att det är fler sektorer än välfärden som måste utveckla nya arbetssätt för att klara rekryteringsutmaningen.Den demografiska utvecklingen och vad den får för konsekvenser för oss alla, måste diskuteras betydligt mer i hela vårt samhälle. SKL gör vad vi kan för att sätta frågorna högst på agendan. Under den gångna helgen fick vi välkommen draghjälp.
      Läs mer
    • 2019-02-12
      Välfärdens digitalisering kräver ett gott ledarskap
      Medborgarnas behov av och krav på välfärd ökar för varje år. Det gör digitalisering och automatisering nödvändigt, då personaltätheten inte kommer att kunna öka i takt med demografins utveckling.
      Nu börjar så sakteliga 2018 års bokslut i kommuner och regioner att färdigställas. Från att kommunerna generellt sett haft goda resultat de senaste åren, börjar vi allt mer se kommuner och regioner som går med underskott. 2018 var ett år med mycket starka reala skatteintäkter, som ökade med cirka 1,5 procent. De kommande åren beräknas ökningstakten på skatteintäkterna att avta och landa på drygt 0,5 procent. Och även om inte kommunerna som helhet redovisar underskott, meddelar många att de har underskott i flera verksamheter, framför allt inom de verksamheter som redovisas under socialnämnderna.Smartare välfärd behövsDe goda åren har möjliggjort högre kostnader jämfört med åren före finanskrisen. Åren efter finanskrisen har kostnaden per elev och barn i skola och förskola ökat, liksom kostnaden per timme inom hemtjänsten. Kostnadsökningen beror främst på en ökad personaltäthet.När allt större andel av befolkningen framöver utgörs av barn, unga och äldre skulle fler medarbetare behöva anställas för att täcka upp de ökade behoven av välfärd. Samtidigt blir medborgarnas krav på våra verksamheter allt högre. Det är en ekvation som inte går ihop när det varken finns ekonomi eller tillräcklig arbetskraft för det. En viktig del av lösningen är välfärdsteknologi, digitalisering och automatisering – helt enkelt en smartare välfärd.Medskapande-projekt med start i marsVi behöver dock göra mer än att prata och införa digitalisering och automatisering för att förbättra servicen. Vi måste också ställa om sättet att leverera välfärdstjänster. Det behövs medskapande från både medarbetarna och medborgarna, liksom ett aktivt och gott ledarskap. Det finns flera exempel. Ett är SKL:s förändringsledningsprojekt, som påbörjas i mars, för att automatisera handläggningsprocessen för ekonomiskt bistånd i tolv kommuner. Det handlar om att involvera användare och medarbetare samt förändra arbetssättet. Syftet är att skapa utrymme för fokus på det värdeskapande i uppdraget. Genom att automatisera rutinuppgifter finns mer tid för de delar av uppdraget som kräver personliga möten mellan klienten och medarbetare.Ny chans till deltagande i augusti
      Efter sommaren kommer projektet startas i en andra omgång – så det finns möjlighet för ytterligare kommuner att anmäla sitt intresse.
      Automatisering av handläggningsprocessen i ekonomiskt bistånd, inbjudan och anmälan
      Läs mer
    • 2019-02-01
      Värna det lokala självstyret och en lokal demokrati
      Varje kommun och region känner till sina lokala förutsättningar och medborgares behov bäst. När röster höjs om ett förstatligande undrar jag därför om man egentligen förstår vad det innebär.
      I Sverige har vi sedan Axel Oxenstiernas dagar haft ett starkt lokalt självstyre och det har vi kommit väldigt långt med. Principen innebär att kommuner och regioner sköter sina inre gemensamma angelägenheter för att utveckla och förvalta samhället på lokal och regional nivå. Det ger medborgarna närhet till besluten och möjlighet att påverka samtidigt som det motverkar en maktkoncentration. Det gör att kommun X med en allt större andel äldre i befolkningen kan anpassa sin verksamhet efter sina egna utmaningar medan kommun Y kan behöva anpassa verksamheten efter att de har en allt större andel skolbarn.
      Statlig styrning är ingen universallösningNär något inte fungerar optimalt finns det alltid högljudda röster som likt ett mantra upprepar att verksamheten borde förstatligas – ibland handlar det om vården, andra gånger om skolan. Opponenterna menar att resultaten automatiskt skulle bli bättre och effektivare om staten bedriver den lokala eller regionala verksamheten. Och ja, det behövs en övergripande styrning och riktning, men petande i detaljer fungerar inte som en universallösning.Ensidig diskussionNär utvecklingsområden inom vården diskuteras försvinner lätt det faktum att Sverige också är ett av de länder med allra bäst kvalitet inom sjukvården trots att kostnaderna är måttliga. Det betyder så klart inte att det inte finns områden som både behöver och måste utvecklas.Vi har till exempel vårdköer som ökar. Det beror främst på att antalet invånare i allt mer sjukvårdskrävande åldrar ökar snabbt samtidigt som befolkningen i yrkesverksam ålder inte ökar lika snabbt. Det är svårt att se hur det gör att staten skulle bedriva sjukvården på ett bättre sätt när de regionala förutsättningarna och medborgarnas behov kan skilja sig väsentligt beroende på var i landet man bor.Minskad detaljstyrning öppnar för lösningarNär en verksamhet inom en region eller kanske två inte fungerar väl kan uppmärksamheten få till följd att staten avsätter medel till just den här verksamheten i alla regioner. Övriga regioner kan dock ha helt andra utmaningar där pengarna hade gjort större nytta. Om staten istället minskade detaljstyrningen och bidrog med samma belopp i form av generella bidrag skulle regionerna troligen bättre kunna lösa sina utmaningar själva.Inom skolan drivs också frågan om ett statligt huvudmannaskap, men hur effektivt skulle det vara? Staten styr redan idag läroplaner genom lagar, vilket är viktigt. Men exakt hur varje enskild skola uppfyller lagarna måste avgöras på den lokala nivån. Och vad skulle hända om staten tar över en skola i glesbygden? Tyvärr gäller även inom detta område att staten med hjälp av riktade statsbidrag och detaljstyrning vill ”lösa problem” i en kommun genom att gå in och detaljstyra alla kommuner. Staten vill till och med bestämma om frågor som bok-köp på förskolor.Frågan om lokalt självstyre handlar om hur verksamheten kan bedrivas mest ändamålsenligt och effektivt, om insikten att det ser olika ut i vårt avlånga land. Den handlar om att använda våra gemensamma resurser på bästa sätt. Den handlar om en tillit till att de som är nära verksamheten känner den bäst och att staten med hjälp av lagstiftning kan sätta de övergripande ramarna för verksamheten.

      Läs mer
    • 2019-01-25
      Otydlig styrning av högskolan drabbar välfärden
      Efterfrågan på välfärdstjänster ökar – liksom bristen på arbetskraft. För att bättre matcha arbetsmarknadens kompetensbehov behöver styrningen av högskolan förändras.
      Det blir allt svårare att rekrytera medarbetare med rätt kompetens – inte bara inom välfärden, utan på hela den svenska arbetsmarknaden. Allt fler yrken kräver särskild utbildning och dessa utbildningar tenderar att bli längre och längre. Samtidigt ökar nu antalet äldre och yngre kraftigt under ett antal år, medan den arbetsföra befolkningen inte ökar i samma takt. Denna samhällsekonomiska utmaning behöver diskuteras och är en angelägen uppgift att ta sig an för vår nya minister för högre utbildning och forskning, Matilda Ernkrans, som i februari tar emot utredningen om högskolans styrning och resurstilldelning.Fler utbildningsplatser är inte tillräckligtHögskolan är en av flera viktiga pusselbitar för att möta samhällets behov av kompetens. Idag saknas dock en fungerande koppling mellan dessa behov och dimensioneringen av högskolans utbildningsplatser. Ingen ansvarar för helheten när varje lärosäte själva råder över vilka utbildningar som ges. Finansieringen och styrningen av högskolans utbildningsuppdrag behöver bli mer ändamålsenlig och i större utsträckning ta hänsyn till kompetensbehoven. Samtidigt måste man förhålla sig till att det finns ett begränsat antal människor i arbetsför ålder.Ekvationen går inte ihopSkolbloggen: Skolans rekryteringsutmaning – den rätta vägen är många vägarEtt konkret exempel: för att möta skolans rekryteringsbehov skulle dubbelt så många som idag behöva påbörja en lärarutbildning de närmaste åren. Samtidigt behövs också fler sjuksköterskor, socionomer, ingenjörer och tandläkare. Även de privata arbetsgivarna ropar efter högutbildad arbetskraft och fler utbildningsplatser inom en rad områden. Ekvationen går inte ihop.Politiska ambitioner behöver sättas i relation till kompetensutmaningen. Regleringar och höjda krav på vilken utbildning som krävs för att utföra ett arbete kan vara befogade men de skapar också trösklar och inlåsningar på arbetsmarknaden. På sikt riskeras kommuners och regioners förmåga att leverera välfärdstjänster. Personalbrist och rekryteringssvårigheter är kostsamt och gör att sektorns resurser inte kan användas effektivt.Högskolan behöver en ny styrmodellHögskolan behöver en finansiering och en styrmodell som i större utsträckning än idag tar hänsyn till samhällets kompetensbehov. Det behövs en långsiktig samverkan mellan högskolan och kommuner, regioner, näringsliv och andra representanter för samhället. Både arbetsgivare och politiker måste också inse att bristen på arbetskraft till stor del är demografiskt betingad och att fler utbildningsplatser och ännu längre utbildningar just inom det egna området inte är något universallösning.Utredningen om högskolans styrning och resurstilldelning som snart presenteras blir en välkommen möjlighet till en bred diskussion om hur en ändamålsenlig styrning av högskolan kan se ut.Arbetsgivarbloggen: Välfärdens kompetensförsörjning viktigt uppdrag för högskolan
      Läs mer
    • 2019-01-18
      Asymmetrisk uppgiftsfördelning – lättare sagt än gjort
      I veckan presenterades SNS Konjunkturrådsrapport 2019. Rapporten är ytterligare en i raden som redovisar välfärdens utmaningar. En del förslag är bra, medan andra fungerar bäst på papperet.
      I Konjunkturrådets rapport föreslås ett antal åtgärder för att förbättra kommunernas möjligheter att bedriva en bra verksamhet de kommande åren, trots stora utmaningar med kompetensförsörjning och finansiering. Många av förslagen är mycket bra och ligger helt i linje med vad vi på SKL också anser. Det handlar om ett förtydligande av ansvarsfördelningen mellan stat och kommun, färre riktade statsbidrag, mindre statlig detaljstyrning och en ökad samverkan.Kommunsammanslagningar – fel väg att gåEn vanligt förekommande uppgift, som även återges i rapporten, är att antalet kommuner med mindre än 8 000 invånare kommer att öka från dagens 48 till 56 stycken år 2040. Det här bygger på en prognos från 2014. Den senaste SCB-prognosen från 2018 visar dock att antalet kommuner med färre än 8 000 invånare kommer att ligga kvar på exakt samma nivå som idag (48 stycken) även år 2040.Rapportförfattarna (Mörk, Erlingsson och Persson) föreslår inte kommunsammanslagningar då den danska kommunsammanslagningen inte har kunnat påvisa de positiva effekter som många hade hoppats på. Det är en väg som inte heller vi på SKL tror på – om det inte sker på helt frivillig väg.Asymmetrisk modell ställer många frågorFörfattarna anser dock att en asymmetrisk modell bör övervägas, där ansvaret för avgränsade områden förs över från små kommuner med bristande kapacitet till staten. Något förvånande pekar de ut skolan som ett lämpligt verksamhetsområde, där staten, regionen eller grannkommuner övertar ansvaret från en mindre kommun.På papperet kan det te sig som en lockande lösning, men då bortser man ifrån en rad frågor och konsekvenser som behöver tas ställning till:
      • Ska staten ålägga vissa kommuner att sköta verksamheter i andra kommuner?
      • Vilka möjligheter har regionen (med sitt huvudsakliga fokus på hälso- och sjukvård och kollektivtrafik) att överta uppgifter som anses vara för svåra för berörda kommuner?
      • Hur ska staten lyckas bygga upp en lokal organisation i perifera kommuner (som är de som oftast pekas ut som i behov av att lämna över ansvar) på ett kostnadseffektivt sätt när avstånden är stora?
      • Hur ska medborgarna kunna utkräva ansvar när uppgifterna inte längre sköts av den egna kommunen?
      • Hur ska finansieringen gå till? Ska staten finansiera skolan i mindre kommuner medan den i större kommuner finansieras via kommunalskatten?
      • Är det rimligt att tro att staten bättre skulle klara skolverksamheten än kommunen då glesheten mellan invånarna kvarstår oavsett huvudman?
      Asymmetrisk uppgiftsfördelning är mycket enklare när det sker i decentraliserande riktning, det vill säga att kommunerna övertar uppgifter från staten. Det sker också redan idag genom att 39 kommuner har övertagit ansvaret för lantmäteriet från staten. Det är avsevärt mycket svårare om staten eller nån annan aktör ska överta uppgifter från enskilda kommuner.
      Läs mer
    • 2019-01-14
      Förvirring om kommunalskatt – så här ligger det till
      Under julen har förvirrad information spridits om vilka kommunala skatteförändringar som gäller inför 2019. Fakta är att sju kommuner sänker skatten medan tolv kommuner och tre regioner höjer den.
      Under julledigheten har jag blivit uppringd av journalister, som undrat hur det egentligen ligger till med kommunalskatten inför 2019. Det har nämligen på vissa håll spridits en bild av att fler regioner och kommuner höjer skatten än vad som är fallet.Fakta i målet är att tre regioner höjer skatten. I Skåne höjs skatten med 49 öre, i Blekinge med 40 öre och i Jönköping med 50 öre. Det innebär i sin tur att den sammantagna landstingsskatten för året ökar med i genomsnitt 8 öre. Totalt inklusive skatteväxlingar ökar den med 10 öre.Då de sju kommuner som sänker skatten är större än de tolv kommuner som höjer skatten sänks medelskattesatsen med 1 öre i kommunerna, totalt inklusive skatteväxlingar med 3 öre. Den genomsnittliga höjningen av kommun- och landstingsskatten blir därmed 7 öre.Skatteväxling har skapat förvirring
      Tyvärr har viss information om skattesatsen skapat förvirring. SCB har skrivit att fem landsting höjer skattesatsen nästa år när det i själva verket är tre. Feltolkningen beror på att Sörmland, Värmland och Blekinge tar över kollektivtrafiken från kommunerna i sina län och därmed skatteväxlar. Skatteväxlingen innebär alltså ingen skattehöjning, utan endast att rätten att ta ut skatt flyttar från kommunerna i länet till regionen.Skattebetalarna har också gått ut med en nyhet som kan resultera i otydligheter och missförstånd. Under rubriken ”Höjd skatt i var femte kommun nästa år” står att 58 kommuner får höjd kommunalskatt under 2019. Skälet är alltså främst att tre regioner höjt skatten och detta kallas många gånger i ”folkmun” att det är kommunen som höjt skatten.God fortsättning och med hopp om en mer tydlig information kring skattesatser under 2019.
      Läs mer

    Prenumeration

    Skribenter

    Sidfot