Ge kommunerna mer stöd istället för detaljstyrning

Riksrevisionen har nyligen släppt en rapport som granskar kommunernas räkenskapssammandrag. Det är positivt att granskning har gjorts, men förslagen till förändringar känns inte realistiska.

Varje kommun laddar årligen ner en stor Excelblankett från Statistiska centralbyråns (SCB) webbplats och fyller i uppgifter om årets intäkter och kostnader. Den ekonomiska statistiken ur kommunernas bokslut, det så kallade räkenskapssammandraget (RS), utgör en viktig källa till nationalräkenskaperna och ger information om kommunernas ekonomiska situation och utveckling. Riksrevisionen har i sin granskning utgått ifrån att RS också blir allt viktigare för kommunjämförelser. Revisionen menar att redovisningen av verksamhetsgemensamma kostnader, det vill säga overheadkostnader (OH), utgör en av de mest betydande felkällorna vid kommunjämförelser. Något egentligt belägg för den slutsatsen har man dock inte.

Osäkerhet i jämförbarhet och kvalitet

Kommunernas valfrihet att fördela gemensamma kostnader på olika organisatoriska nivåer gör naturligtvis att det finns en osäkerhet i jämförbarhet och kvalitet. Jag kan dock inte se att Riksrevisionens förslag till förändringar på något väsentligt sätt minskar osäkerheten.

Revisionens förslag tar inte heller hänsyn till hur kommunens interna redovisning faktiskt ser ut. Mer än hälften av en kommuns gemensamma kostnader fördelas genom interndebitering. Resten av dessa kostnader fördelas antingen genom en egen fördelningsnyckel eller genom en nyckel som SCB anger i sin blankett. Det är svårt att se att Riksrevisionens förslag om att de kommuner som inte använder interndebitering ska tvingas använda SCB:s nyckel skulle leda till en förbättrad jämförbarhet. Inte heller förslaget om att kommunerna ska tvingas särredovisa gemensamma kostnader på förvaltningsnivå är väl genomtänkt. Många mindre kommuner har inte ens en särskild förvaltningsnivå utan där samlas all verksamhet i en förvaltning.

Redan tung administrativ uppgift

Räkenskapssammandraget är en stor uppgift redan i dag för kommunernas ekonomiadministration och tendensen är att antalet efterfrågade uppgifter stadigt ökar. Många kommuner har svårt att leverera uppgifterna till SCB i utsatt tid. Alla förslag om förändringar måste därför ställas i relation till kommunernas tidsåtgång för att uppfylla ökade krav. Inte någonstans i Riksrevisionens rapport finns detta perspektiv beskrivet.

Vi anser att kommunernas interna redovisningsprinciper främst ska vara anpassade till de egna lokala förutsättningarna, där fullmäktiges och kommunstyrelsens möjligheter att följa upp och styra verksamheten är överordnad. Att öka kvaliteten och jämförbarheten i olika nyckeltal är så klart också viktigt. En betydligt bättre och mer effektiv väg att gå är att SCB stöttar kommunerna mer i arbetet med kvalitet och metodutveckling än att försöka reglera 290 kommuners redovisningssätt.

Läs vidare

Skribent

Kommentarer

    Du måste vara inloggad för att få kommentera

    Stängd för fler kommentarer

    Vänligen verifiera att du inte är en robot

    300

    Hjälpte informationen på sidan dig?


    User information

    Tack för att du hjälper oss!

    Om bloggen

    Välkommen till Ekonomibloggen. Jag som bloggar heter Annika Wallenskog och är chefsekonom på SKL. Här kommer jag skriva om frågor som på olika sätt rör ekonomin i kommuner, landsting och regioner och välfärdens finansiering.

    • 2018-06-29
      Välfärdens framtid är Almedalens viktigaste fråga
      Nästa vecka är det dags för Almedalsveckan igen. Politiska partier, företag, intresseorganisationer, tankesmedjor, fackförbund och media. Alla vill göra sin röst hörd i en viktig fråga. I ett myller av viktiga frågor.
      För mig är välfärdens framtid den viktigaste frågan. Hur vi ska kunna tillgodose invånarna med en god och kvalitativ välfärd de närmaste 20 åren.Vi vet sedan länge att de demografiska utmaningarna kommer att vara större än de varit de senaste 100 åren. Välfärd är inget särintresse, det är något vi alla har behov av och har rätt att förvänta oss av samhället. Tydligt är också att förväntningarna på välfärden ökar, så vi har mycket att leva upp till.Normalt sett brukar ju vi ekonomer prata om att "vargen kommer" i form av att pengarna inte kommer att räcka, och kanske har vi gjort det så pass länge att ingen längre tar oss riktigt på allvar. Det beror ju på att vi sett denna utmaning så länge.Det vi dock nu alltmer börjar diskutera är hur kompetensförsörjningen ska kunna gå till när personer i arbetsför ålder ökar i betydligt långsammare takt än unga och gamla.Många olika lösningar behövsFör att klara den här utmaningen behövs inte bara mer pengar. Jag ser behov av många olika lösningar: ökad sysselsättning, arbeta fler år, arbeta förebyggande och ökad samverkan. Vi måste också minska regelstyrningen och antalet riktade statsbidrag då vi ser att dessa hämmar den nödvändiga utvecklingen.Sist men inte minst måste vi komma igång med digitaliseringen och välfärdsteknologin på allvar. Det är helt nödvändigt om vi ska klara att leverera en bra välfärd när arbetskraften inte ökar i takt med de demografiska trycket. Och så klart får vi inte glömma att också värna om en arbetsmiljö där välfärdsmedarbetarna trivs och utvecklas.Deltar på flera seminarier
      Om allt detta kommer jag att prata i Almedalen. Jag deltar bland annat på Svenskt Näringslivs välfärdsseminarium och i seminarier hos Arena för tillväxt, ICA och AbbVie och Telia. Jag hoppas att många tar till sig våra viktiga budskap och vill diskutera det med mig och mina kollegor från SKL. SKL:s egna seminarier är under måndagseftermiddagen och kan förstås följas både på plats och via webb live eller i efterhand.SKL i AlmedalenEfter Almedalsveckan tar jag semester från bloggen under sommaren och ska njuta av vandring i Dolomiterna, av den svenska sommaren och förhoppningsvis av många matcher med det svenska herrlandslaget i fotbolls-VM. Jag hoppas att ni också får möjlighet att njuta under sommaren. Hösten kommer att bli spännande med val och fortsatt arbete med att utveckla den svenska välfärden.Glad sommar!
      Läs mer
    • 2018-06-20
      Svensk sjukvård – bättre än sitt rykte
      Resultaten för hälso- och sjukvården i Sverige blir överlag allt bättre. Befolkningen tycks dock bli alltmer missnöjd med vården, enligt media. Beror det på att våra förväntningar ständig ökar eller finns det andra bakomliggande orsaker?
      Det finns brister inom sjukvården. Några exempel är att lindriga skador och överbeläggningar ökar något och vården inte upplevs tillräckligt tillgänglig. Fokus tappas dock från det faktum att vi har en mycket bra vård. De medicinska resultaten förbättras och Sverige har bland de bästa resultaten vid jämförelse med de rikaste EU-länderna och Norge, Kanada och USA.SKL har nyligen gjort en undersökning där vi jämför resultaten i svensk hälso- och sjukvård med 14 andra länder. Vi har tittat på hur väl sjukvården lyckas rädda liv utifrån överlevnaden efter olika diagnoser, men även andra mått. I jämförelsen hamnar Sverige sammantaget på första plats. När det gäller kostnadseffektivitet, kvaliteten relativt andel av BNP som går till hälso- och sjukvård, hamnar vi på en tredjeplats.Ständiga förbättringarEn annan undersökning, som SKL har genomfört, visar att resultaten ständigt förbättras. Dödligheten i hjärtinfarkt och stroke har minskat med cirka 40 procent de senaste 10 åren samtidigt som kostnaderna för sjukdomarna har minskat med 15 procent på åtta år. Antalet personer som drabbas av höftfraktur, har minskat med närmare 20 procent sedan 2004. Och allt fler som drabbats av cancer överlever och lever längre tack vare bättre diagnostisering och behandling.Tillgängligheten och väntetider i vården upplevs dock som längre i Sverige än i andra länder. I den internationella jämförelsen hamnar Sverige på fjärde plats av de undersökta länderna. Det är endast Nederländerna, Danmark och Italien som har kortare köer. Vi diskuterar mycket inom Vårdsverige om den ganska traditionella synen på köer som vi brottas med inom hälso- och sjukvården. Det handlar om att skapa ”nära vård” – att vården ska finnas så nära patienten som möjligt genom digitaliseringens möjligheter, rätt vård på rätt nivå och använda de personella och ekonomiska resurser på rätt sätt.Svensk sjukvård är bra, men det betyder inte att den kan bli ännu bättre. Diskussionen om vårdens utveckling och de ekonomiska prioriteringarna måste utgå ifrån hur det faktiskt ser ut och att utmaningarna kan skilja sig åt från ett landsting eller en region till en annan.
      Läs mer
    • 2018-06-12
      Etableringen av nyanlända måste fungera
      Att etableringen av nyanlända in i vårt samhälle fungerar är en avgörande framtidsfråga för Sverige i allmänhet och våra kommuner i synnerhet. Under de kommande åren är behoven av arbetskraft inom välfärden stora, vilket bland annat finns att läsa i vårens Ekonomirapporten.
      Det är därför glädjande att se att etableringen av nyanlända går i en positiv riktning. För ett par veckor sedan publicerade vi nya siffror över etablering i utbildning eller arbete och den visar att en tredjedel av de nyanlända arbetar eller studerar efter två år i etableringsprogrammet. I flera kommuner är det över hälften som arbetar eller studerar redan efter två år i Sverige.Av de drygt 26 000 som avslutade etableringsprogrammet 2017, gick 36 procent till jobb eller studier. Det är en ökning med tre procentenheter jämfört med föregående år. Etablering och ökad sysselsättning är viktiga faktorer för att kommuner ska få både fler som jobbar i vården eller i skolan samt ökande skatteintäkter inför framtiden. Om vi får ner arbetslösheten med en procentenhet kan vi få ett tillskott på 50 000 sysselsatta, vilket är viktigt för våra verksamheter.Etablering av nyanlända – nyckeln till god välfärdAtt vi lyckas med etableringen av nyanlända är tillsammans med utvecklingen av ny teknik samt digitalisering inom välfärden viktiga nycklar som måste fungera för att vi ska kunna leverera en god välfärd på samma nivå som idag. Att personer som kommer hit får ett jobb eller skola att gå till är också viktigt för individen för att känna delaktighet i vårt samhälle. Gemenskapen och samhörigheten gör att vi växer tillsammans. Genom etablering får personer som blir integrerade i vårt samhälle och därigenom skapar vi starkare individer samtidigt som vi bygger en starkare ekonomi och tillväxt, inte minst för kommunerna.Rekryteringsutmaning för Sverige som helhet är stor. Det är brist på kompetens på många områden och välfärden är ett av dem. Att så många som möjligt av de som kommer till vårt land snabbt kommer i arbete eller studier som sedan leder till arbete är nödvändigt. Det är glädjande att se att vi är på rätt väg och att vi därmed får ett kvitto på att fortsatt medvetet och klokt arbete i våra kommuner ger resultat.

      Läs mer
    • 2018-06-04
      Välfärdens utmaningar kräver ett gott politiskt ledarskap
      Välfärdens står, som bekant, inför stora utmaningar. Det krävs åtgärder, nytänkande och ändrade arbetssätt. Men vi får inte heller glömma: det kräver ett gott politiskt ledarskap.

      Lyssna på podden Politiskt ledarskapFör en vecka sedan lanserade SKL podcasten Politiskt ledarskap. I podden förs samtal om uppdraget som toppolitiker i en kommun, ett landsting eller en region ur olika infallsvinklar. I premiäravsnittet samtalar kommunstyrelsens ordförande i Laholm och regionstyrelsens ordförande i Västernorrland om hur det är att vara ytterst politiskt ansvarig och fatta de svåra besluten som påverkar människors vardag. De pratar om att behöva göra svåra vägval, ekonomiska prioriteringar och avvägningar för att hantera verksamheternas välfärdsutmaningar. Något som varje politisk ledning i våra kommuner, landsting och regioner står inför titt som tätt.Utsatt och komplex positionNär jag själv lyssnade på avsnittet slogs jag av hur viktigt det är att samtala, stötta och ge redskap för de som ansvarar för att ta de politiska besluten lokalt om åtgärder – inte minst de tuffa åtgärderna som kan handla om omstrukturering, nya sätt att arbeta eller prioriteringar. Det handlar om konsten att leda människor och en organisation. Det handlar om att vara ytterst ansvarig för välfärden och demokratin med krav på effektivitet, förnyelse och med stark medborglig förankring.

      Om du vill ha ett tips till vad du ska lyssna på i sommar: ja, då är det podden om Politiskt ledarskap. Om inte annat kommer du att, liksom jag, få insikter i den komplexa rollen som förtroendevald.

      Läs mer
    • 2018-05-28
      Hur kan vi använda gröna obligationer?
      När jag första gången hörde talas om gröna obligationer, undrade jag vad det var för påhitt? Att låna pengar genom obligationer är väl en sak. Miljöarbete är något annat. Varför ska detta blandas ihop?
      Efter att ha funderat, bland annat utifrån finansiärernas perspektiv, kom jag fram till att det kan vara en bra idé. Många institutionella placerare har omfattande klimat- och miljömål och också placeringsriktlinjer. Kommuner, landsting och regioner arbetar med både direkta eller indirekta klimat- och miljöinvesteringar. De gröna obligationerna är därför bra verktyg i omställningen för att klara olika miljömål.Svenska kommuner pionjärerKommunsektorn var tidigt ute med att använda dessa instrument. Göteborg, Stockholms läns landsting och Örebro och var bland de första emittenterna i världen att ge ut gröna obligationer och Kommuninvest har fått FN-pris för sitt arbete med gröna obligationer. Användandet har gjort att samarbetet mellan personal på miljö- och finanssidan har ökat och investeringarna kontrolleras så att de verkligen ger lägre miljöpåverkan.Det är heller inte ovanligt att låntagarna på marginalen får lägre ränta när de lånar via gröna obligationer än vanliga obligationer, certifikat eller på bank enligt Kommuninvest. Det betor på att gröna obligationer är så efterfrågade och hittills har det varit större efterfrågan än utbud. Kapital är lättflyktigt över nationsgränser så det är viktigt att regelverken är lika världen över, inte är för krångliga och att de följs upp.En utveckling av gröna lån skulle även kunna vara att en institution går in och direktfinansierar en grön investering i en kommun, med samma överenskommelse på avkastning som en grön obligation skulle ge. Kontrollen att investeringen verkligen är grön skulle kunna vara densamma, men mellansteget och kostnaden för att sätta upp ett obligationsprogram skulle kunna undvikas.Viktigt att tänka nyttIntresset från både kommuner och investerare finns, men hittills har man valt att hålla sig till de mer traditionella lösningarna, trots att kommunsektorns finansansvariga är långt framme i utvecklingen. Med tanke på de enorma investeringsbehov som kommuner, landsting och regioner har många år framåt, behöver alla stenar vändas på för att hitta billiga och effektiva lösningar.

      Läs mer
    • 2018-05-18
      Förstå allvaret – vi måste jobba på nya sätt
      I tisdags presenterade vi vår senaste Ekonomirapport. Det är glädjande nog en rapport med ett innehåll som väcker en hel del uppmärksamhet, då det är viktigt att den demografiska utvecklingen och de kommande årens brist på personal i välfärden diskuteras.
      Jag ser ett stort behov av att fler förstår allvaret i den situation som vi står inför. Just det som vi beskriver i rapporten och som också andra lyft. Jag läste exempelvis Dagens Nyheters Johan Schücks analys med behållning, liksom en ledare i Helsingborgs Dagblad:Nödvändigt med nytänkande om välfärden, Dagens NyheterFokusera på förluster i välfärden, Helsingborgs DagbladKommer inte kunna locka samtliga nya på arbetsmarknadenJag har fått några frågor kring varför vi bytt beräkningsmetod jämfört med hur vi har räknat tidigare. Vi räknar inte längre med att kostnaderna i kommunsektorn kommer att utvecklas på det sätt de gjort hittills, med 0,5–1 procent snabbare takt än befolkningens antal och ålderssammansättning. Vi bedömer det inte som möjligt den kommande perioden. Vi ser nämligen att om kommuner, landsting och regioner skulle öka antalet anställda i den snabba takt de gjort hittills, skulle de behöva använda mer än hela nettoökningen av antalet sysselsatta på arbetsmarknaden fram till 2025. Det är naturligtvis inte rimligt att ökningen av alla nya på arbetsmarknaden – minus de som går i pension – skulle jobba i våra verksamheter, hur intressanta uppgifter vi än har. Även industri, banker, handeln och andra kommer ju behöva rekrytera nya medarbetare framöver.Vi väljer därför att räkna på att vi behåller personaltätheten på nuvarande nivå i våra kalkyler. Även detta scenario kan dock bli svårt att förverkliga, då det innebär att vi skulle behöva hela 60 procent av sysselsättningsökningen.Nya arbetssätt krävsVi ser alltså en mycket stor utmaning framåt: hur ska vi leverera samma eller en högre grad av välfärd med samma, eller troligen till och med lägre, personaltäthet? Svaret ligger i nya arbetssätt. För invånarna kommer inte att ställa lägre krav på välfärden än i dag. Tvärtom, förväntningarna bara ökar. Tidigare fick en 85-åring med grå starr en käpp och fick klara sitt liv som alltmer synskadad. I dag är kravet att en starroperation ska genomföras inom tre månader för en 85-åring. Och den kan göras till stor del med digitala hjälpmedel. Digitaliseringen förändrar också andra sektorer. Digitala soptunnor som meddelar när de är fulla, och trycker ihop soporna, monitorering av kroniska sjukdomar med ny teknik, kameror inom hemtjänsten och digitala möten.Möjligheterna finns alltså i stor utsträckning redan i dag, och alla vi som jobbar i kommuner, regioner och landsting kan och bör fundera över hur vi kan använda ny teknik och digitalisering för att förbättra vårt arbete. Privat har vi oftast redan börjat använda automatisering och AI utan att tänka på det. Vi gör det när vi beställer en resa på nätet eller kollar lediga hotell. Automatisering gör jobbet åt oss och spar tid och resurser. Det är alltså ingen rocket science vi talar om, men det är helt nödvändigt.
      Läs mer
    • 2018-05-08
      En av årets viktigaste rapporter släpps 15 maj
      Den 15 maj släpper vi på SKL en av årets viktigaste rapporter, Ekonomirapporten. I rapporten fortsätter vi att belysa åtgärder som behövs för att hantera välfärdens utmaningar. Och det är ingen hemlighet att en översyn av riktade statsbidrag är en del i vårt åtgärdspaket.
      Det kan inte upprepas tillräckligt många gånger att vi står inför en situation där behovet av välfärd förväntas öka snabbare än vad skatteunderlaget gör. Sverige får allt fler yngre och äldre, medan personer i arbetsför ålder inte ökar i samma takt. Det ger sammantaget en av de största utmaningarna som kommunsektorn haft på flera decennier.Vår ekonomirapport är en av grunderna för budgetplaneringen i kommuner, landsting och regioner. I vårens rapport kommer vi bland annat att fördjupa resonemangen kring vad vi behöver göra för att klara kompetensförsörjningen, använda digitaliseringens möjligheter ännu bättre än i dag och förändra styrningen av statsbidragen.Riktade bidrag endast i undantagsfallPengar slösas bort i felriktade statsbidrag, debattartikel Svenska Dagbladet, 25 april 2018Att de riktade statsbidragen hindrar den lokala utvecklingen var något som SKL uppmärksammade i Svenska Dagbladet redan i förra veckan. Vi tycker att en ny modell behövs, som bygger på att kommuner, landsting och regioner själva kan styra resurser dit de leder till bäst resultat. Generella bidrag måste vara huvudregeln och därutöver kan riktade stimulansbidrag vara ett stöd för verksamhetsutveckling i vissa situationer. Fokus i statens styrning bör flyttas från hur pengar används, till vilka resultat som uppnås. Detta och mycket annat kommer vi att belysa och föreslå lösningar för i Ekonomirapporten.Följ presentationen av EkonomirapportenWebbsändning med Lena Micko och Annika Wallenskog, tisdag den 15 maj, klockan 10Om du vill veta mer ska du lyssna på SKL:s ordförande Lena Micko och mig via vår webbsändning på tisdag, 15:e maj klockan 10. Vi kommer att ge en kort sammanfattning av Ekonomirapporten och det kommer också finnas möjligheter att ställa frågor via vår chatt.

      Läs mer
    • 2018-05-04
      Staten har råd med snabbspår för snabbtåg
      När Sveriges riksdag år 1854 beslutade att bygga stambanorna var kostnaden mer än två hela statsbudgetar och under mitten av 1800-talet gick 70 procent av statens finanser åt till järnvägsbyggnationen. Pengarna lånades främst från Tyskland.
      I den nationella transportplanen för investeringar i vägar och spår avsätter staten utvecklingsresurser till höghastighetsbanor. Utifrån storleken på dessa resurser, kommer det att ta 70 år att bygga banorna.Ingen fara för överskottsmåletOm staten skulle lägga ytterligare fem miljarder kronor per år skulle byggtiden kunna kortas med mer än hälften. Det är fullt möjligt för staten att skjuta till dessa extra medel och ändå klara det nya överskottsmålet på en tredjedels procents finansiellt sparande över en konjunkturcykel. Fem miljarder motsvarar en försvagning av budgetsaldot, alltså skillnaden mellan statens inkomster och utgifter, på 0,1 procent av BNP. Huruvida staten lånar pengar eller finansierar via budgeten är egentligen oväsentligt. Det är naturligtvis viktigt att inte tränga undan den nationella transportplanen. Det finns eftersatta behov runt om i vårt land.Skulle göra landet mer konkurrenskraftigtMånga kommuner är dessutom villiga att medfinansiera delar av snabbspårsutbyggnaden eftersom de ser det som så viktigt att vi kan förkorta restider och förstora arbetsmarknadsregionen i syfte att göra Sverige mer konkurrenskraftigt och klara den kommande kompetensmässiga utmaningen genom att förbättra möjligheterna till pendling, trots de stora avstånden i vårt land. Kapaciteten på våra stambanor dessutom är hårt ansträngd, en utbyggnad av befintliga sträckor skulle ge betydligt mer störningar på existerande trafik. Många kommuner och regioner är även beredda att ta på sig kostnader för stationslägen och utbyggnad av anslutande kollektivtrafik.Många forskare menar att höghastighetstågen inte är samhällsekonomiskt lönsamma och ger marginell miljönytta. Om någon forskare före 1854 räknat på stambanorna skulle de säker även då kommit fram till att de inte var samhällsekonomiskt lönsamma, inte heller Göta kanal eller Öresundsbron. Men det är inte många som skulle velat vara utan dessa infrastruktursatsningar.

      Läs mer
    • 2018-04-26
      Ge kommunerna mer stöd istället för detaljstyrning
      Riksrevisionen har nyligen släppt en rapport som granskar kommunernas räkenskapssammandrag. Det är positivt att granskning har gjorts, men förslagen till förändringar känns inte realistiska.
      Varje kommun laddar årligen ner en stor Excelblankett från Statistiska centralbyråns (SCB) webbplats och fyller i uppgifter om årets intäkter och kostnader. Den ekonomiska statistiken ur kommunernas bokslut, det så kallade räkenskapssammandraget (RS), utgör en viktig källa till nationalräkenskaperna och ger information om kommunernas ekonomiska situation och utveckling. Riksrevisionen har i sin granskning utgått ifrån att RS också blir allt viktigare för kommunjämförelser. Revisionen menar att redovisningen av verksamhetsgemensamma kostnader, det vill säga overheadkostnader (OH), utgör en av de mest betydande felkällorna vid kommunjämförelser. Något egentligt belägg för den slutsatsen har man dock inte.Osäkerhet i jämförbarhet och kvalitetKommunernas valfrihet att fördela gemensamma kostnader på olika organisatoriska nivåer gör naturligtvis att det finns en osäkerhet i jämförbarhet och kvalitet. Jag kan dock inte se att Riksrevisionens förslag till förändringar på något väsentligt sätt minskar osäkerheten.

      Revisionens förslag tar inte heller hänsyn till hur kommunens interna redovisning faktiskt ser ut. Mer än hälften av en kommuns gemensamma kostnader fördelas genom interndebitering. Resten av dessa kostnader fördelas antingen genom en egen fördelningsnyckel eller genom en nyckel som SCB anger i sin blankett. Det är svårt att se att Riksrevisionens förslag om att de kommuner som inte använder interndebitering ska tvingas använda SCB:s nyckel skulle leda till en förbättrad jämförbarhet. Inte heller förslaget om att kommunerna ska tvingas särredovisa gemensamma kostnader på förvaltningsnivå är väl genomtänkt. Många mindre kommuner har inte ens en särskild förvaltningsnivå utan där samlas all verksamhet i en förvaltning.
      Redan tung administrativ uppgiftRäkenskapssammandraget är en stor uppgift redan i dag för kommunernas ekonomiadministration och tendensen är att antalet efterfrågade uppgifter stadigt ökar. Många kommuner har svårt att leverera uppgifterna till SCB i utsatt tid. Alla förslag om förändringar måste därför ställas i relation till kommunernas tidsåtgång för att uppfylla ökade krav. Inte någonstans i Riksrevisionens rapport finns detta perspektiv beskrivet.Vi anser att kommunernas interna redovisningsprinciper främst ska vara anpassade till de egna lokala förutsättningarna, där fullmäktiges och kommunstyrelsens möjligheter att följa upp och styra verksamheten är överordnad. Att öka kvaliteten och jämförbarheten i olika nyckeltal är så klart också viktigt. En betydligt bättre och mer effektiv väg att gå är att SCB stöttar kommunerna mer i arbetet med kvalitet och metodutveckling än att försöka reglera 290 kommuners redovisningssätt.
      Läs mer
    • 2018-04-18
      Vårbudgetens riktade statsbidrag skapar kortsiktighet
      I måndags släppte regeringen vårpropositionen och vårändringsbudgeten. Även om de stora satsningarna föreslås i budgetpropositionen under hösten har vårbudgeten med tiden kommit att bli en extra budgetomgång med nya specialdestinerade medel.
      Enligt förarbeten till riksdagsordningen syftar vårändringsbudgeten till att regeringen ska kunna göra justeringar i den befintliga budgeten när det är särskilt påkallat. Det innebär att det egentligen bara ska vara en budget per år, men successivt har även vårändringsbudgeten blivit ett tillfälle att fördela extra riktade statsbidrag till kommuner, regioner och landsting.Kortsiktighet och ökad administrationDe riktade statsbidragen har goda incitament, men fallerar i praktiken. Bidragen skapar kortsiktighet och gör det svårt för kommunsektorn att styra och driva verksamheten utifrån lokala förutsättningar. De riktade bidragen bidrar dessutom till ökad administration.Det är heller inte alltid brist på pengar som gör att vissa saker inte fungerar så som staten vill utan det kan till exempel bero på att den enskilde kommunen har brist på utbildad arbetskraft. Ett dilemma är också att de riktade statsbidragen kan minska kommunernas och landstingens incitament att ta egna initiativ. Ta som exempel de 100 miljoner kronor som i vårändringsbudgeten avsätts till sommarjobb för unga. Det är självklart ett mycket vällovligt syfte, men det kan också innebära att kommunerna själva väntar med att ta egna initiativ.Sommarjobbandet ska ske under juni och juli, men de extra statsbidragen till ändamålet aviseras först av regeringen i april. Då är det dessutom fortfarande ett förslag som därefter behöver röstas genom i riksdagen. Det är alltså cirka två månader kvar tills jobben ska vara på plats och ingen chans för kommunerna att planera sin budget. Eller ska kommunerna verkligen planera utifrån att det varje år alltid kommer extra medel – utan att egentligen veta?"Ekvationen går inte ihop"Kommunerna beslutade om årets budget i höstas, det vill säga minst ett halvår innan beskedet om medel kommer från regeringen. Ekvationen går inte riktigt ihop. Kommunernas långsiktiga planering grusas, de får svårigheter att nyttja medel på bästa sätt och helt enkelt stora utmaningar med att veta hur den egna budgeten ska prioriteras.Med det sagt finns det också gradskillnader i olika riktade statsbidrag. När varje kommun, landsting eller region själv kan välja vilka lösningar som behöver sättas in för att uppnå ett specifikt mål, då fungerar det bättre. I andra fall är det fullt rimligt att staten stimulerar utveckling, som är fallet med det bidrag som nu föreslås för att införa ny teknik inom äldreomsorgen. Det är ett bidrag som ger effekt även på längre sikt genom att öka kvaliteten på äldrevården liksom möjligheterna att klara kompetensförsörjningen framöver.

      Läs mer

    Prenumeration

    Skribenter

    Sök i bloggen

    Sidfot