Hur kan vi använda gröna obligationer?

När jag första gången hörde talas om gröna obligationer, undrade jag vad det var för påhitt? Att låna pengar genom obligationer är väl en sak. Miljöarbete är något annat. Varför ska detta blandas ihop?

Efter att ha funderat, bland annat utifrån finansiärernas perspektiv, kom jag fram till att det kan vara en bra idé. Många institutionella placerare har omfattande klimat- och miljömål och också placeringsriktlinjer. Kommuner, landsting och regioner arbetar med både direkta eller indirekta klimat- och miljöinvesteringar. De gröna obligationerna är därför bra verktyg i omställningen för att klara olika miljömål.

Svenska kommuner pionjärer

Kommunsektorn var tidigt ute med att använda dessa instrument. Göteborg, Stockholms läns landsting och Örebro och var bland de första emittenterna i världen att ge ut gröna obligationer och Kommuninvest har fått FN-pris för sitt arbete med gröna obligationer. Användandet har gjort att samarbetet mellan personal på miljö- och finanssidan har ökat och investeringarna kontrolleras så att de verkligen ger lägre miljöpåverkan.

Det är heller inte ovanligt att låntagarna på marginalen får lägre ränta när de lånar via gröna obligationer än vanliga obligationer, certifikat eller på bank enligt Kommuninvest. Det betor på att gröna obligationer är så efterfrågade och hittills har det varit större efterfrågan än utbud. Kapital är lättflyktigt över nationsgränser så det är viktigt att regelverken är lika världen över, inte är för krångliga och att de följs upp.

En utveckling av gröna lån skulle även kunna vara att en institution går in och direktfinansierar en grön investering i en kommun, med samma överenskommelse på avkastning som en grön obligation skulle ge. Kontrollen att investeringen verkligen är grön skulle kunna vara densamma, men mellansteget och kostnaden för att sätta upp ett obligationsprogram skulle kunna undvikas.

Viktigt att tänka nytt

Intresset från både kommuner och investerare finns, men hittills har man valt att hålla sig till de mer traditionella lösningarna, trots att kommunsektorns finansansvariga är långt framme i utvecklingen. Med tanke på de enorma investeringsbehov som kommuner, landsting och regioner har många år framåt, behöver alla stenar vändas på för att hitta billiga och effektiva lösningar.

Skribent

Kommentarer

    Du måste vara inloggad för att få kommentera

    Stängd för fler kommentarer

    300
    Gäller din fråga arbetsrätt eller kollektivavtal/förhandling?
    SKL:s rådgivning riktar sig till personalchefer och förhandlingschefer i kommuner och regioner. Om din fråga är på uppdrag av dessa behöver du ange det.







    Hjälpte informationen på sidan dig?

    Tack för att du hjälper oss!

    Om bloggen

    Välkommen till Ekonomibloggen. Jag som bloggar heter Annika Wallenskog och är chefsekonom på SKL. Här kommer jag skriva om frågor som på olika sätt rör ekonomin i kommuner och regioner och välfärdens finansiering.

    • 2019-05-16
      Kritik mot 3:12-regeländringarnas effekter missförstås
      Vår ekonomirapport har återigen väckt intresse. Fler hör av sig med frågor, kommentarer eller kritik kring bedömningar eller analys av kommunsektorns behov. Det är väldigt bra och roligt.
      Några av de som kritiserar det som skrivs i Ekonomirapporten eller det som sägs i nyhetsrapporteringen har antingen en annan åsikt eller har inte läst sig till en korrekt innebörd. Jag har full respekt för båda och använder möjligheten till att få förklara och diskutera de här viktiga frågorna än en gång.Dagens Industris ledarsida är en av de röster som kritiserat rapporten – även om rapporten förtjänster också har lyfts. På ledarsidan (14 maj 2019) kritiseras SKL för att ha redovisat vilka effekter förändringar av beskattningen för fåmansbolag har fått på kommunernas och regionernas skatteintäkter. Ledarskribenten menar att SKL ger sig på entreprenörerna, och det är en rejäl felläsning av vår ekonomirapport.Ledartext i Dagens IndustriStaten följer inte finansieringsprincipenSKL lägger sig självfallet inte i hur statens utformning av regelverket av de så kallade 3:12-reglerna påverkar fåmansbolagen. SKL har ingen åsikt om detta.Vi konstaterar däremot att effekterna av det nya regelverket de facto har blivit så att skatteinkomsterna för kommuner och regioner har minskat med cirka 8 miljarder kronor medan statens inkomster från kapitalskatt har ökat med 5 miljarder kronor.Staten har i detta fall inte följt upp eller kompenserat kommunsektorn för de uteblivna skatteintäkter som följer av regelförändringen. Det här beskrivs i rapporten i en faktaruta i kapitlet om samhällsekonomin.3:12-reglerna är ett exempel på när skatteförändringar som påverkat kommuner och regioner negativt inte kompenseras. Vi föreslår att en översyn av hur delägare bör beskattas ska genomföras i samband med skattereformen.Vi föreslår ingen försämringAtt göra en översyn innebär inte att vi tänker oss en försämringar för företagen. SKL är väl medvetna om betydelsen av ett välfungerande näringsliv i Sverige. För vår del handlar det om att beskattningen måste ske så att kommunsektorn inte blir drabbad.Den som läser sammanfattningen av rapporten ser tydligt att vårt syfte inte är att försämra för företagen. Det vi lyfter är att staten måste kompensera kommunsektorn för inkomstbortfall som beror på att staten ändrat regelverket – och andra områden som också nämns i sammanhanget är vissa regelförändringar inom individ- och familjeomsorgen och flyktingmottagandet.Det är oerhört viktigt att SKL inte felaktigt uppfattas vilja försämra för företagandet och att missvisande bilder sprids. Än viktigare är att regeringen säkrar att förändringar i skattesystemet inte drabbar välfärdens verksamheter och i stället nogsamt följer finansieringsprincipen.
      Läs mer
    • 2019-05-14
      Var finns det gemensamma ansvaret för demografin?
      Är det rimligt att samtidigt som den offentliga sektorns skuld minskar får vi en allt fattigare kommunsektor? Det är en av flera frågor som vi lyfter i vårens ekonomirapport, som presenterades i går.
      Behovet av välfärd blir som bekant allt större när vi får allt fler barn, unga och äldre. Hittills har utmaningarna i kommunernas och regionernas ekonomi kunnat hanteras genom intäkter från främst skatter och markförsäljning. Nu går dock den ekonomiskt starka perioden mot sitt slut och omfattande åtgärder kommer att bli nödvändiga. Under 2018 gick var tredje region och var fjärde kommun med underskott. Så många kommuner har inte gått med underskott sedan 2008. Allt fler får svårt att hantera det överskott som skulle behövas för att nå målet för god ekonomisk hushållning och det i sig ger svårigheter att kunna finansiera behovet av investeringar.Mer pengar går ut än kommer inDe närmaste fyra åren visar planer från 200 kommuner att de bland annat avser att bygga cirka 900 nya förskolor och skolor som ger omkring 130.000 nya platser och 124 äldreboenden som i sin tur ger 5600 extra platser. Regionerna behöver framförallt investera i nya sjukhus och andra byggnader för att möta befolkningsutvecklingen. Med andra ord: sektorns investeringar är stora, det finansiella sparandet är svagt och låneskulden beräknas öka med cirka 60 miljarder kronor per år.Samtidigt som kommuner och regioner får stå för notan för fler barn och äldre minskar snarare statens andel av den så kallade Maastrichtskulden ner mot skuldankaret. Statens finanser är därmed fortsatt goda.20 miljarder saknas år 2022Om tre år kommer kommuner och regioner att behöva minst 38 miljarder kronor mer än idag, om man tillåter kostnaderna att öka i takt med befolkningsförändringarna. Vi antar dock att kommuner och regioner höjer skatten med 13 öre år 2020 och att staten ökar statsbidragen med 5 miljarder kronor om året, enligt intentionerna i regeringens uppgörelse med Centerpartiet och Liberalerna.I slutändan saknas ändå 20 miljarder kronor år 2022 – som måste hanteras på olika sätt, inte minst genom nya arbetssätt. Och frågan ekonomichefer i kommuner och regioner ställer sig är så klart: har vi inte ett gemensamt ansvar för att hantera det ökade behovet av välfärd? Borde inte staten tillsammans med kommunsektorn rimligen reda ut den ekonomiska situationen tillsammans? I dagsläget känns det inte helt så.
      Läs mer
    • 2019-05-08
      13 maj släpps en av årets viktigaste rapporter
      Det råder bråda dagar på SKL. Ett enormt arbete utförs av mina medarbetare på SKL inför att vi på måndag, den 13:e maj, släpper en av årets viktigaste rapporter: Ekonomirapporten.
      Några parametrar är redan kända i och med att vi för några dagar sedan släppte vår senaste skatteunderlagsprognos. Prognosen pekar på att högkonjunkturen går mot sitt slut nästa år. Vi räknar med att arbetsmarknaden är fortsatt stark även under 2020. Den långa perioden av stigande sysselsättning bedöms dock upphöra i år och arbetsmarknaden försvagas successivt med en minskning av antalet arbetade timmar som följd. Tillväxten av skatteunderlaget kommer att dämpas trots högre pris- och löneökningar.Tuffare tider väntar
      Det är därmed ingen hemlighet att kärvare ekonomiska tider börjar märkas i många kommuner och regioner. Och tyvärr är det svårt att se en ljusning. Välfärdsbehoven tilltar när andelen äldre och yngre ökar i snabb takt, samtidigt som befolkningen i yrkesverksam ålder ökar långsammare. Det är faktiskt enbart tack vare nettoinvandringen som befolkningen i arbetsför ålder inte minskar.I Ekonomirapporten, som är SKL:s motsvarighet till andras konjunkturrapporter, kommer vi att fördjupa oss i den förväntade samhällsekonomiska utvecklingen, prognoser för de närmaste åren och de ekonomiska förutsättningarna i kommuner och regioner. Vi kommer också att peka på några åtgärder som staten verkligen bör vidta för att underlätta för kommuner och regioner framöver.Presentation av Ekonomirapporten i direktsändning
      Webbsändning: Presentation av Ekonomirapporten, 13 maj kl 10.00-10.30, SKL PlayFölj direktsändningen när SKL:s ordförande Anders Knape och jag presenterar rapporten, den 13 maj kl 10.00. Självklart kommer du också att kunna läsa rapporten i sin helhet på skl.se eller kontakta mig eller någon av mina medarbetare med frågor kring innehållet.Hoppas att vi ses via sändningen på måndag!
      Läs mer
    • 2019-04-26
      Sanningen kring upphandlingar i kommuner och regioner
      Alltför ofta framställs kommuner och regioner i nyheter som dåliga upphandlare. När man hör en sådan nyhet bör man dock fundera på de bakomliggande faktorerna.
      Ibland är tillstånden andra än vad som syns på ytan i en tidningsrubrik eller i Ekots morgonsändning. I morse fick regionerna kritik i medier för att de handlar hyrpersonal vid sidan om ramavtalen. Det är en bra granskning och självklart värt att uppmärksamma, men de bakomliggande faktorerna hamnar lätt i skymundan.Men man måste fråga sig varför regionerna handlar vid sidan om ramavtalen. Att de medvetet skulle bryta mot gällande ramavtal och handla vid sidan om låter märkligt och när jag frågar regionernas ekonomidirektörer finns det mycket riktigt naturliga förklaringar. Det beror på att när det är dags att avropa säger de upphandlade företagen att de inte kan leverera läkare eller sjuksköterskor, trots att det just är den personal som man tecknat ramavtal om. Regionerna tvingas då att använda direktupphandling från andra företag för att kunna lösa den akuta situationen. Ett annat skäl till direktupphandling av hyrpersonal är att avtal överklagas av en annan leverantör och under det avtalslösa tillståndet tvingas regionen direktupphandla.Ett arbete pågår sedan några år mellan regionerna och SKL för att minska beroendet av hyrpersonal och förbättra villkoren i avtalen.Fredrik Lennartsson, chef för avdelningen för vård och omsorg, SKL: "Att bryta beroendet av inhyrd personal är en fråga om kvalitet och trygghet"
      Alarmerande rubriker är tröttsammaVid ett annat morgonkaffe nåddes jag av krigsrubriken: ”Larmet: 135 miljarder slarvas bort”. Så mycket skulle man alltså kunna spara på de upphandling som görs i offentlig sektor enligt artikeln. En expert säger ”enorma summor av skattebetalarnas pengar går upp i rök” och ”det är nedslående att skattepengar slösas bort på det här sättet”.Jösses, tänker jag, det är nästan lika mycket som hela somatiska sjukvården kostar per år. Efter att ha läst hela artikeln blir jag inte ett dugg klokare.Vad som enligt artikeln bevisar att upphandlingarna är dåliga är att antalet leverantörer har minskat enligt leverantörsreskontrorna och att antalet leverantörer som lämnar anbud har minskat. Hur kan en sådan slutsats ens dras?Färre leverantörer beror på flera faktorerAtt antalet leverantörer minskat i leverantörsreskontrorna betyder kanske snarare att man använder ramavtalen i högre grad och inte går på stan och handlar. Den slutsatsen skulle ju snarare tala emot tesen om slöseri.Och vid en närmare genomgång av att antalet leverantörer som lämnar anbud minskat visar det sig att det främst gäller inom bygg- och anläggningsområdet. Minskningen av leverantörer skulle därmed kunna bero på att leverantörer på ett ungefär vet var prisbilden ligger och därför inte väljer att lägga något anbud för att de har svårt att få ihop kalkylen. Det kan också bero på att bristen på arbetskraft inom byggbranschen gjort det svårt för många av dem att lämna anbud.Antagande är inte samma som faktaNej, någon vidare analys eller beräkning av de 135 miljarderna hittar jag inte. Det står bara att ”svinnet” uppgår till 10–15 procent av det belopp på över 900 miljarder, som man plockat ur leverantörsreskontrorna. När det gäller detta belopp är det väldigt högt om man jämför med offentlig statistik. Med min kännedom om vad som ligger i leverantörsreskontrorna så innehåller dessa även i hög grad fakturor på sådant som inte är ”upphandlingspliktig” verksamhet. Att sedan besparingspotentialen skulle vara 10–15 procent tycks mer vara ett antagande än något som det faktiskt finns en beräkning bakom. Därutöver har många kommuner och regioner höjt nivån på sina hållbarhetskrav, vilket kan medföra kostnadsökningar.Överprövningar är kostsammaNågot som inte nämns i artikeln och som skulle kunna effektiviseras är den tid som överprövningarna i domstol tar och de kostnader de föranleder. Vi har räknat på de långa väntetiderna för överprövningar och kommit fram till att de kostar många miljarder för kommuner och regioner.I Sverige tar det i snitt 3,7 månader och som mest 14,9 månader innan en överprövning i sak är klar enbart i första instans. Vid sakprövning i ytterligare två instanser tillkommer i snitt 20,1 månader, vilket kan jämföras med att hälften av övriga EU-länder har en handläggningstid under två månader. Under tiden har verksamheten fått lösas med direktupphandling i ett skede där kommunen eller regionen hamnar i en dålig sits att förhandla priset. Det innebär som ofta att priset blir betydligt dyrare än priset i anbudet som överprövats.Jag är den första att skriva under på att det säkert går att effektivisera och göra många upphandlingar bättre, både när det gäller att ställa krav som funktion och genom mer noggrann uppföljning. Men nästa gång en artikel skrivs om upphandling: lyft upp alla tänkbara orsaker och skriv om slöseri på överprövningar.
      Läs mer
    • 2019-04-18
      Myten om det svarta hålet
      Nyligen har man lyckats fotografera ett svart hål i rymden. De svarta hålen är så kraftfulla att allt som kommer nära dem sugs in och förintas.
      Alltför ofta jämförs dessa svarta hål i rymden mycket olyckligt med kommunernas och regionernas ekonomi. I synnerhet när man från statens sida ska ge pengar till kommuner och regioner.Vårdslöst om svarta hål i ekonominI ett samtal, som jag hade med en journalist förra veckan om att staten måste minska detaljstyrningen, utbrast denne:"Men om inte staten bestämmer vad pengarna ska användas till i kommuner och regioner sugs de ju in i ett stort svart hål."Genom att uttrycka kommunernas och regionernas användande av sina ekonomiska resurser på det här sättet ger det intrycket att sektorn slösar bort pengarna på onödiga saker och inte kan kontrollera sin ekonomi. Det är som om pengar bara rinner genom fingrarna på förtroendevalda och kommunalekonomer, när man i själva verket har en rigorös planering och kontroll kring vilka välfärdsbehov som behöver mättas.Så här fördelas pengarna i kommunerna:
      • 42 procent till förskola och utbildning
      • 37 procent till äldre-, funktions-, individ och familjeomsorg
      • 10 procent till infrastruktur, byggprocesser, sophantering, vatten och avlopp
      • 6 procent till arbetsmarknads-, överförmyndar- och näringslivsfrågor, flyktingkostnader
      • 4 procent till kultur, fritid och idrott
      • 2 procent till ekonomiskt bistånd
      Så här fördelas pengarna i regionerna:
      • 89 procent till sjukvård, tandvård och läkemedel
      • 9 procent till kollektivtrafik
      • 2 procent till regional utveckling
      Riktade bidrag motverkar effektivitetSamtidigt som kommuner och regioner arbetar med att effektivisera verksamheten kommer staten ständigt med nya krav på till exempel dokumentation eller riktlinjer om barngruppernas storlek. Det kommer varje år även nya riktade statsbidrag till ett område som kanske behövs i vissa kommuner, men som i andra inte är viktigt utifrån lokala behov och förutsättningar – och som till och med kan stå i kontrast till att bedriva verksamheten så effektivt som möjligt.Så, det vore bra om vi kan sluta att litet slängigt tala om det svarta hålet i den kommunala ekonomin. Det skulle bidra till en smartare och mer professionell diskussion. Då kan vi komma till en diskussion istället om vilka faktorer som verkligen hindrar offentliga medlen att användas så effektivt som möjligt.
      Läs mer
    • 2019-04-11
      Vårpropositionen ger ingen vägvisning för kommande år
      Ja, då har regeringen lagt fram vårändringsbudget och vårproposition med både på tillskott och neddragningar. För kommunsektorn blir förändringarna och överraskningarna inte särskilt stora.
      Hösten 2016 blev det klart att kommuner och regioner skulle få tio välfärdsmiljarder. Dessa generella bidrag ökades i höstens budgetproposition med ytterligare fem miljarder kronor år 2019 och 2020. Av dessa fem miljarder går 3,5 miljarder kronor till kommunerna och för regionernas del omvandlades bidraget till ett riktat för primärvården. Det här är pengar som verkligen behövs, men därtill finns över 200 riktade och detaljerade statsbidrag. Så långt om fakta som var kända även före tisdagens presentation av vårändringsbudgeten och vårpropositionen.Långsiktighet inte längre intressant
      Vårpropositionen har successivt blivit en ändring av innevarande års budget och allt mindre en avisering inför höstens budgetproposition och än mindre en strategi för hur kommunsektorns utmaningar ska hanteras kommande år. Det är som att samhället och världen blir allt mer otåligt. Att prata om saker som ska hända om ett år eller två är inte längre intressant. Det är här och nu saker ska ske. Morgondagens utmaningar får lösas sen.Kortsiktigheten påverkar naturligtvis kommuner och regioner. Pengar som lagts in i budgeten för en reform kan sedan komma att försvinna alternativt kan pengar som lagts i höstbudgeten ändras och aviseras som nya fräscha pengar i vårändringsbudgeten. Nya pengar kan också beslutas för användning inom samma år.Påverkar kommuner och regioners planering
      Beslut om det som föreslås i regeringens vårändringsbudget fattas i juni och medlen ska användas mer eller mindre omedelbart. Kortsiktigheten ställer till det för planeringen i kommuner och regioner.Några konkreta exempel från tidigare år är bland annat att planera sommarens feriearbeten eller sommarskola utan att ha några klara besked om kommunen kan förvänta sig medel för satsningarna. På Skolverket finns en oroväckande lång lista med sista datum att söka riktade pengar till en detaljerad satsning. Risken att missa en deadline i en liten kommun med små resurser är överhängande. Dessutom ska man uppfylla villkor på olika sätt, eller medfinansiera, vilket gör att svårigheten ökar ytterligare.Om cirka en månad är det dags för vår egen Ekonomirapport. När rapporten släpps den 13 maj kan jag lova att vi, olikt regeringen, ger ett mer långsiktigt perspektiv kring hanteringen av välfärdens utmaningar.

      Läs mer
    • 2019-04-04
      Medborgarbudget ökar tilliten, kunskapen och effektiviteten
      Allt fler kommuner och regioner världen över låter medborgarna vara med och direkt påverka delar av budgeten. Och jag tror att det är en framgångsrik modell som kommer att bli alltmer utbredd, även i Sverige.

      I Paris får medborgarna vara med och bestämma hur fem procent av den årliga investeringsbudgeten ska användas. Anne Hildalgo, som är stadens borgmästare säger ”I trust the Parisians, this town they know better than anyone, I want them to help us construct it and make it grow”.Ny podd tar upp medborgarbudget
      SKL:s podd DemokratiresanJag har intresserat lyssnat på det andra avsnittet av SKL:s nya podd Demokratiresan med exempel på hur medborgarbudget används. Det här är en modell som används av både små kommuner och stora städer runt om i världen för att involvera medborgarna i att prioritera resurser och ta ansvar för utveckling av det lokala samhället. Enkelt beskrivet beslutar förtroendevalda om att medborgarna får tycka till om hur man ska använda en del av investeringsbudgeten utifrån vissa kriterier och ramar. Metoden används för att medborgarna själva kan vara bättre på att göra vägval inom de avgränsade ramarna samtidigt som det ger en ökad närhet och delaktighet. Trenden är att allt fler huvudstäder bjuder in sina medborgare till att delta, som till exempel Paris, Madrid, Berlin, New York. Och nu börjar metoden även sprida sig så sakteliga i Sverige.Delaktighet leder till ökat förtroendeMedborgarbudget används i skolor, i kommunala bostadsföretag, inom fritidsverksamhet, för utvalda grupper men förstås också för att komma med förslag på insatser i delar eller hela kommunen eller regionen. Som ekonom kan man ju undra varför medborgarna ska vara med i att besluta om budget? Det är ju trots allt ett komplext uppdrag med många avvägningar och prioriteringar som kräver mycket förkunskap och en bred syn över vilka olika behov som finns. Och av precis samma orsak lämpar sig medborgarbudget ur en mängd olika aspekter särdeles väl.Först och främst visar utvärderingar att medborgarnas förtroende för kommunen eller regionen ökar när de får vara direkt delaktiga i att besluta om hur offentliga medel ska användas. Samtidigt skapar medborgarbudget också både ett demokratiskt och politiskt engagemang. I till exempel Chicago blev en av medborgarna vald till councillor för 47:e distriktet efter att ha deltagit i stadens första medborgarbudget. Det var nämligen där och då som hon förstod att det går att påverka samhällets utveckling.Hållbar utveckling genom medborgarbudgetI Sverige var Örebro den första kommunen att genomföra medborgarbudget när andraårselever på gymnasiet fick komma med förslag inom trafik- och miljöområdet. Här blev det tydligt att metoden också ger ökade kunskaper om budgetförutsättningar, behov av prioriteringar och vad saker faktiskt kostar. En elev sammanfattade det med att han hade aldrig tidigare lärt sig så mycket om demokrati och om kommunen som när han fick involvera sig i medborgarbudgeten.En intressant utveckling är att fler och fler knyter medborgarbudget till Agenda 2030 för att få ett mer hållbart samhälle. Det mest intressanta exemplet i Sverige just nu tycker jag är Nässjö som arbetar med att utveckla och förbättra de mindre kransorterna i kommunen genom medborgarbudget.Jag tycker att vi behöver våga prova nya metoder för att utveckla samhället tillsammans med medborgarna. Jag tror också att skattepengar ibland kan användas mer effektivt genom att ta in idéer och inspel som finns i lokalsamhället, i medborgarens vardagsliv.Anmäl dig till SKL:s nya nätverk för att utveckla medborgarbudgetNätverk medborgarbudget – för demokratisk- och hållbar utvecklingSkulle du/ni vilja utveckla medborgarbudgeten i din kommun eller region? Anmäl dig i så fall till SKL:s nya nätverk senast den 15 april. Första mötet hålls i Stockholm den 9 maj.
      Läs mer
    • 2019-03-27
      Behövs en ny skattebas för att finansiera välfärden?
      Det behövs nya sätt att finansiera välfärden framöver. Hur det ska ske är än så länge oklart, men planer finns på en omfattande skattereform, som jag utgår ifrån att SKL involveras i.

      På förra veckans valkongress, där nytt styre för SKL valdes, fick jag efter finansminister Magdalena Anderssons tal möjlighet att kommentera det ekonomiska läget. I ett panelsamtal diskuterade jag de kommunalekonomiska utmaningarna som väntar, tillsammans med Eva Mörk, professor i nationalekonomi från Uppsala universitet och ordförande för SNS konjunkturrådsrapport 2018 och Ola Pettersson, chefekonom på LO.

      Eva Mörk poängterade att förutsättningarna i landets kommuner är olika. För vissa är utmaningarna betydligt större än den genomsnittliga bild som finansministern visade. Ekonomiskt går det så klart att råda bot på detta, menade hon, men det kommer att bli betydligt svårare att klara av frågan om kompetensförsörjning. Det finns kommuner och regioner som redan tappar personer i arbetsför ålder medan personer över 80 år ökar i snabb takt. Bristen på arbetskraft kommer helt enkelt att slå olika hårt på olika håll i landet och på olika tidpunkter.
      Hinder för samverkan och digitalisering måste röjasVi på SKL anser att det är nödvändigt att underlätta för kommuner och regioner att samverka mellan varandra. Den generella avtalssamverkan som införts är ett stort steg åt rätt håll och underlättar för viss samverkan mellan olika kommuner och mellan olika regioner, men ytterligare steg behöver tas. Samverkan måste bli enklare även mellan kommuner och regioner till exempel inom hälso- och sjukvården. Staten behöver också undanröja juridiska och tekniska hinder för att kommuner och regioner ska kunna införa välfärdsteknologi och digitalisera lokalt och regionalt.I vårt panelsamtal pekade Ola Petterson på att det är viktigt att inte kommuner och regioner blir tvingade att höja kommunalskatten för att kunna leverera välfärd. Han konstaterade att regeringens löfte om att höja statsbidragen endast delvis räcker till den beräknade framtida kostnadsökningen.SKL vill ge inspel till ny skattereformSå hur ska vi då kunna finansiera välfärden i framtiden? Kan man tänka sig en ny kommunala skattebas? Kan man tänka sig att överföra en statlig skattebas till kommunsektorn? I januariöverenskommelsen står att en omfattande skattereform ska genomföras. Reformen är tänkt att bidra till ökad sysselsättning, förbättra bostadsmarknadens funktionssätt och trygga välfärden långsiktigt. Det låter onekligen väldigt bra, men frågan är naturligtvis hur lätt det låter sig göras.

      Jag utgår ifrån att SKL bjuds in att bidra med tankar, kunskap och insikter i arbetet kring hur en framtida skattereform kan se ut. Det är när vi och staten har en gemensam bild som vi kan se till att få långsiktigt hållbara lösningar som säkrar välfärdens finansiering. Det är när vi arbetar långsiktigt som vi kan se till att våra äldre för en fortsatt god omsorg, våra elever en bra skolgång och våra sjuka en vård av hög kvalitet.

      Läs mer
    • 2019-03-22
      Finansministern, vi vill ha långsiktiga lösningar!
      I tisdags valde SKL en ny styrelse för mandatperioden. Samtidigt berättade finansministern att Sverige går mot den tuffaste demografiska utmaningen på över hundra år. Lösningen stavas långsiktighet.

      Nu är valkongressen för SKL genomförd. 451 valombud från landets olika kommuner och regioner har röstat fram en ny styrelse för SKL. Anders Knape (M) valdes som ny ordförande och vice ordföranden blev Carola Gunnarsson (C) och Lena Micko (S).Ny ordförande och styrelse för SKL, nyhet 19 marsNågra av de stora frågorna för den nya styrelsen att hantera är välfärdens långsiktiga finansiering och demografins utmaningar, som bland annat kommer att innebära brist på arbetskraft. Det var därför värdefullt för såväl förtroendevalda, som för oss som arbetar med kommunal ekonomi, att under kongressen lyssna på finansministern Magdalena Andersson om ekonomin i allmänhet och kommunsektorns ekonomi i synnerhet.Riktade statsbidrag spås även i vårbudgetenFinansministern redovisade hur försörjningskvoten kommer att öka till den högsta på hundra år inom de närmaste åren. Det innebär alltså att de som är i arbetsför ålder kommer att behöva försörja välfärdsbehoven hos allt fler barn, unga och äldre.Den demografiska utvecklingen är något som också bör märkas bland de åtgärder som presenteras 10 april i regeringens vårändringsbudget och vårproposition. I budgeten förväntas de generella statsbidragen höjas med 5 miljarder kronor per år, men det förväntas tyvärr också finnas en rad bidrag till riktade satsningar.Vi fick också, i mitt tycke, ett rätt konkret löfte om att finansministern ska göra sitt för att försöka röja legala hinder för samverkan mellan kommuner och regioner. Samverkan kommer att vara A och O för att vi ska klara såväl finansiering som rekrytering det kommande decenniet, så det är ett löfte att återkomma till.Quickfix löser inte utmaningar”Så länge det finns olika partier i regeringen kommer olika ministrar att vilja göra utspel inom sina områden och lova riktade bidrag”. Så svarade finansministern under kongressen på frågan om varför regeringen fortsätter att ge riktade bidrag trots att de minskar effektiviteten och ökar olikheterna i kommuner och regioner.

      Vår förhoppning på SKL är dock att ministrars löften och utspel inte alls ska behöva vara kopplade till riktade bidrag. Vi vill inte ha ett kortsiktigt lappande och lagande som inte ger långsiktiga effekter för hela sektorn, utan i stället få till en dialog med staten och skapa långsiktiga överenskommelser. Tillsammans med staten vill vi skapa en gemensam bild över vilka långsiktiga förändringar som behövs för att klara de utmaningar som knackar på dörren. Lösningarna måste skapa långsiktighet och anpassas till de lokala förutsättningar. Vi vill se till att vi kan fortsätta ha en fungerande välfärd även i framtiden.

      Läs mer
    • 2019-03-15
      Hur får vi igång bostadsbyggandet?
      Det byggs för få bostäder i Sverige, särskilt där de behövs som mest. Detta påverkar kommunerna på flera sätt.
      Vi har haft en hög takt av bostadsbyggande under något år, men takten har återigen avtagit, trots att efterfrågan på bostäder fortfarande är mycket hög. Det är en stor diskrepans mellan de bostäder som byggs och de personer som efterfrågar boende, då dessa ofta inte har råd att köpa de nybyggda bostäderna. Sveriges kommuner måste därför få bättre förutsättningar att erbjuda bostäder som invånarna behöver och efterfrågar.Bostadsbristen påverkar kommuner som behöver anställa, då det är svårt att få tag på bostad på orter där jobb finns. Kommunerna får också generellt sett höga kostnader inom individ- och familjeomsorgen när kommunen behöver hjälpa behövande med boende. Indirekt påverkas också kommunerna av den lägre bostadsbyggnadstakten då det påverkar sysselsättningen och därmed skatteintäkterna.Förändrade ekonomiska regelverkHur ska vi då klara denna ekvation? Dels behöver regler som förhindrar byggandet ändras, dels måste de ekonomiska regelverken ses över i syfte att stötta ekonomiskt svagare hushåll och för att öka rörligheten på bostadsmarknaden. Detta kan göras genom att höja bostadstillägget för pensionärer, se över systemet för bostadsbidrag och utreda möjligheten att införa ett förmånligt och subventionerat bosparande för unga.En förutsättning för att det ska kunna byggas fler bostäder utanför tillväxtregionerna är också att systemet med statliga kreditgarantier, som skyddar långivare från kreditförluster, görs om så att garantierna kan användas där de behövs som mest.Skapa förutsättningar för ökad rörlighetRörligheten på bostadsmarknaden måste också bli bättre. Den svenska flyttskatten gör att många avstår från att sälja sin bostad och flytta. I januariöverenskommelsen mellan de fyra partierna, föreslås att räntebeläggningen av uppskov på reavinstskatt ska tas bort. Dock bör hela reavinstskatten på 22 procent ses över. Den är en betydande reell och psykologisk tröskel för att byta bostad. Det är självklart inte lätt att ta bort reavinstskatten, för om flyttskatten tas bort och växlas mot nedtrappade ränteavdrag gynnas den äldre generationen på bekostnad av hushåll i arbetsför ålder. Men det är ändå nödvändigt att förändra regelverket för att skapa flyttkedjor så att de som står utanför bostadsmarknaden får möjlighet att köpa på en billigare begagnatmarknad.Kommunernas och statens ansvarMånga menar att det är kommunernas fel att det inte byggs fler bostäder. Men en undersökning som SKL gjorde 2017 visar att 160 kommuner hade färdiga detaljplaner för nästan 160 000 bostäder. Det kan jämföras med att det samma år färdigställdes cirka 34 000 bostäder i dessa kommuner. De allra flesta kommuner tar fram detaljplaner på mindre än två år. Det är kortare tid än vad det vanligen tar för byggherrarna att bebygga den mark som planlagts.Regler om strandskydd och riksintressen onödiga hinderDagens regelverk för strandskyddet är onyanserat och stoppar kommuner från att skapa attraktiva boendemiljöer på landsbygden. Reglerna måste lättas upp. Detta är också ett område som pekas ut i januariöverenskommelsen. Strandskyddets syften är bra. Det är angeläget att säkra allmänhetens tillgång till stränder och att värna den biologiska mångfalden. Men på landsbygden har lagstiftningen, och statliga myndigheters strikta tillämpning av den, fått orimliga konsekvenser.Även statens riksintressen är ett hinder för bostadsbyggandet. I en enkät från 2015 svarade 54 tillväxtkommuner att statens hantering av riksintressen fördröjde byggstarten av nästan 15 000 bostäder. Det är mer än hälften av antalet bostäder som byggdes i dessa kommuner året innan. Byggstarten fördröjs av att planarbeten ligger still medan staten bedömer hur riksintressen ska hanteras.SKL underlättar för bostäder till låga kostnaderSKL:s arbete med ramavtal för bostadshusSKL jobbar på många sätt för att bidra till ökat bostadsbyggande. Ett bidrag är en upphandling av ramavtal som kommuner och kommunala bolag kan använda för att köpa in bra bostäder till låga kostnader. Med hjälp av ramavtalen kan såväl kommuner som kommunala bolag enkelt beställa bostäder från de upphandlade leverantörerna. Husen är av bra kvalitet och de byggs på kortare tid och till lägre kostnader än vad som är vanligt på marknaden.Alla parter måste hjälpas åt och ta sina olika ansvar för bostadsbyggande. Bara så kan det byggas mer till gagn för välfärd och utveckling i hela landet.

      Läs mer

    Prenumeration

    Skribenter

    Sidfot