Hur kan vi använda gröna obligationer?

När jag första gången hörde talas om gröna obligationer, undrade jag vad det var för påhitt? Att låna pengar genom obligationer är väl en sak. Miljöarbete är något annat. Varför ska detta blandas ihop?

Efter att ha funderat, bland annat utifrån finansiärernas perspektiv, kom jag fram till att det kan vara en bra idé. Många institutionella placerare har omfattande klimat- och miljömål och också placeringsriktlinjer. Kommuner, landsting och regioner arbetar med både direkta eller indirekta klimat- och miljöinvesteringar. De gröna obligationerna är därför bra verktyg i omställningen för att klara olika miljömål.

Svenska kommuner pionjärer

Kommunsektorn var tidigt ute med att använda dessa instrument. Göteborg, Stockholms läns landsting och Örebro och var bland de första emittenterna i världen att ge ut gröna obligationer och Kommuninvest har fått FN-pris för sitt arbete med gröna obligationer. Användandet har gjort att samarbetet mellan personal på miljö- och finanssidan har ökat och investeringarna kontrolleras så att de verkligen ger lägre miljöpåverkan.

Det är heller inte ovanligt att låntagarna på marginalen får lägre ränta när de lånar via gröna obligationer än vanliga obligationer, certifikat eller på bank enligt Kommuninvest. Det betor på att gröna obligationer är så efterfrågade och hittills har det varit större efterfrågan än utbud. Kapital är lättflyktigt över nationsgränser så det är viktigt att regelverken är lika världen över, inte är för krångliga och att de följs upp.

En utveckling av gröna lån skulle även kunna vara att en institution går in och direktfinansierar en grön investering i en kommun, med samma överenskommelse på avkastning som en grön obligation skulle ge. Kontrollen att investeringen verkligen är grön skulle kunna vara densamma, men mellansteget och kostnaden för att sätta upp ett obligationsprogram skulle kunna undvikas.

Viktigt att tänka nytt

Intresset från både kommuner och investerare finns, men hittills har man valt att hålla sig till de mer traditionella lösningarna, trots att kommunsektorns finansansvariga är långt framme i utvecklingen. Med tanke på de enorma investeringsbehov som kommuner, landsting och regioner har många år framåt, behöver alla stenar vändas på för att hitta billiga och effektiva lösningar.

Skribent

Kommentarer

    Du måste vara inloggad för att få kommentera

    Stängd för fler kommentarer

    Vänligen verifiera att du inte är en robot

    300







    Hjälpte informationen på sidan dig?

    Tack för att du hjälper oss!

    Om bloggen

    Välkommen till Ekonomibloggen. Jag som bloggar heter Annika Wallenskog och är chefsekonom på SKL. Här kommer jag skriva om frågor som på olika sätt rör ekonomin i kommuner och regioner och välfärdens finansiering.

    • 2019-01-18
      Asymmetrisk uppgiftsfördelning – lättare sagt än gjort
      I veckan presenterades SNS Konjunkturrådsrapport 2019. Rapporten är ytterligare en i raden som redovisar välfärdens utmaningar. En del förslag är bra, medan andra fungerar bäst på papperet.
      I Konjunkturrådets rapport föreslås ett antal åtgärder för att förbättra kommunernas möjligheter att bedriva en bra verksamhet de kommande åren, trots stora utmaningar med kompetensförsörjning och finansiering. Många av förslagen är mycket bra och ligger helt i linje med vad vi på SKL också anser. Det handlar om ett förtydligande av ansvarsfördelningen mellan stat och kommun, färre riktade statsbidrag, mindre statlig detaljstyrning och en ökad samverkan.Kommunsammanslagningar – fel väg att gåEn vanligt förekommande uppgift, som även återges i rapporten, är att antalet kommuner med mindre än 8 000 invånare kommer att öka från dagens 48 till 56 stycken år 2040. Det här bygger på en prognos från 2014. Den senaste SCB-prognosen från 2018 visar dock att antalet kommuner med färre än 8 000 invånare kommer att ligga kvar på exakt samma nivå som idag (48 stycken) även år 2040.Rapportförfattarna (Mörk, Erlingsson och Persson) föreslår inte kommunsammanslagningar då den danska kommunsammanslagningen inte har kunnat påvisa de positiva effekter som många hade hoppats på. Det är en väg som inte heller vi på SKL tror på – om det inte sker på helt frivillig väg.Asymmetrisk modell ställer många frågorFörfattarna anser dock att en asymmetrisk modell bör övervägas, där ansvaret för avgränsade områden förs över från små kommuner med bristande kapacitet till staten. Något förvånande pekar de ut skolan som ett lämpligt verksamhetsområde, där staten, regionen eller grannkommuner övertar ansvaret från en mindre kommun.På papperet kan det te sig som en lockande lösning, men då bortser man ifrån en rad frågor och konsekvenser som behöver tas ställning till:
      • Ska staten ålägga vissa kommuner att sköta verksamheter i andra kommuner?
      • Vilka möjligheter har regionen (med sitt huvudsakliga fokus på hälso- och sjukvård och kollektivtrafik) att överta uppgifter som anses vara för svåra för berörda kommuner?
      • Hur ska staten lyckas bygga upp en lokal organisation i perifera kommuner (som är de som oftast pekas ut som i behov av att lämna över ansvar) på ett kostnadseffektivt sätt när avstånden är stora?
      • Hur ska medborgarna kunna utkräva ansvar när uppgifterna inte längre sköts av den egna kommunen?
      • Hur ska finansieringen gå till? Ska staten finansiera skolan i mindre kommuner medan den i större kommuner finansieras via kommunalskatten?
      • Är det rimligt att tro att staten bättre skulle klara skolverksamheten än kommunen då glesheten mellan invånarna kvarstår oavsett huvudman?
      Asymmetrisk uppgiftsfördelning är mycket enklare när det sker i decentraliserande riktning, det vill säga att kommunerna övertar uppgifter från staten. Det sker också redan idag genom att 39 kommuner har övertagit ansvaret för lantmäteriet från staten. Det är avsevärt mycket svårare om staten eller nån annan aktör ska överta uppgifter från enskilda kommuner.
      Läs mer
    • 2019-01-14
      Förvirring om kommunalskatt – så här ligger det till
      Under julen har förvirrad information spridits om vilka kommunala skatteförändringar som gäller inför 2019. Fakta är att sju kommuner sänker skatten medan tolv kommuner och tre regioner höjer den.
      Under julledigheten har jag blivit uppringd av journalister, som undrat hur det egentligen ligger till med kommunalskatten inför 2019. Det har nämligen på vissa håll spridits en bild av att fler regioner och kommuner höjer skatten än vad som är fallet.Fakta i målet är att tre regioner höjer skatten. I Skåne höjs skatten med 49 öre, i Blekinge med 40 öre och i Jönköping med 50 öre. Det innebär i sin tur att den sammantagna landstingsskatten för året ökar med i genomsnitt 8 öre. Totalt inklusive skatteväxlingar ökar den med 10 öre.Då de sju kommuner som sänker skatten är större än de tolv kommuner som höjer skatten sänks medelskattesatsen med 1 öre i kommunerna, totalt inklusive skatteväxlingar med 3 öre. Den genomsnittliga höjningen av kommun- och landstingsskatten blir därmed 7 öre.Skatteväxling har skapat förvirring
      Tyvärr har viss information om skattesatsen skapat förvirring. SCB har skrivit att fem landsting höjer skattesatsen nästa år när det i själva verket är tre. Feltolkningen beror på att Sörmland, Värmland och Blekinge tar över kollektivtrafiken från kommunerna i sina län och därmed skatteväxlar. Skatteväxlingen innebär alltså ingen skattehöjning, utan endast att rätten att ta ut skatt flyttar från kommunerna i länet till regionen.Skattebetalarna har också gått ut med en nyhet som kan resultera i otydligheter och missförstånd. Under rubriken ”Höjd skatt i var femte kommun nästa år” står att 58 kommuner får höjd kommunalskatt under 2019. Skälet är alltså främst att tre regioner höjt skatten och detta kallas många gånger i ”folkmun” att det är kommunen som höjt skatten.God fortsättning och med hopp om en mer tydlig information kring skattesatser under 2019.
      Läs mer
    • 2019-01-08
      Snart redovisas "ny" mätning av kommunens kvalitet
      Hur ser egentligen kvaliteten ut i en kommun? Och hur står den sig jämfört med andra kommuner? Frågorna kommer att få svar när vi presenterar ”nya” Kommunens Kvalitet i Korthet den 23 januari.
      I Sverige, liksom i många andra länder, har gapet mellan förtroendevalda och medborgare ökat de senaste decennierna. Ett tecken är att färre ansluter sig till politiska partier.En viktig aspekt i att skapa förtroende och engagemang är att öka förståelsen för de ekonomiska förutsättningarna och prioriteringarna som ibland behöver göras. En stor utmaning för kommunerna är därför att utveckla dialogen med medborgarna om kvaliteten på servicen, de ekonomiska förutsättningarna och den löpande utvecklingen av lokalsamhället. Medarbetare till mig har under lång tid arbetat med att på olika sätt bistå kommuner med olika former av stöd i det arbetet. En av delarna är nyckeltalen i Kommunens Kvalitet i Korthet (KKiK). Mätningen presenteras nu i januari för tolfte året i rad.260 kommuners kvalitet mätsArbetet med KKiK startade 2006 som ett led i att förtroendevalda hade behov av kunskap om kvalitet och ekonomi på en övergripande nivå för att kunna föra dialog med sina medborgare. De områden som mäts bygger på vad ett antal kommunstyrelseordföranden har ansett som mest centralt att få kunskaper om.Idag mäter KKiK de cirka 260 deltagande kommunernas service, kvalitet, effektivitet och medborgares delaktighet inom olika områden. Under 2018 har konceptet utvecklats, nyckeltal och mätområden har setts över för att leda till än mer användbara resultat.Jag hoppas att du som ledande tjänsteman, ekonomidirektör eller förtroendevald i en kommun genom resultaten kan fördjupa kunskapen och finna vad som är bra och vad som kan behövas förbättras i just din verksamhet. Dessutom, ta tillfället i akt och prata med medborgarna i er kommun för att i samverkan utveckla kommunen i positiv riktning.Anmäl dig till redovisningen av KKiK
      Kommunens Kvalitet i Korthet 2018, resultatredovisningResultatredovisningen av KKiK 2018 kommer att ske 23 januari 2019. Anmäl dig för att delta på plats eller via webbsändning.
      Läs mer
    • 2018-12-18
      Kommunsektorn behöver rimliga förutsättningar
      Nu har vi på SKL äntligen släppt höstens Ekonomirapport. Det var mycket arbete på sluttampen för att få siffrorna korrekta – inte minst för att statens budget ändrades in i det sista.
      Ekonomirapporten, december 2018Och det är just de här otydliga och kortsiktiga planeringsförutsättningar som vi vill undvika att kommuner, landsting och regioner behöver leva med. Kortsiktigheten har nämligen alltid funnits där, även om nuvarande situation utan en riksdagsvald regering gör det än mer speciellt.I Ekonomirapporten lyfter vi förslag på hur det går att förbättra förutsättningarna för kommuner, landsting och regioner att planera på längre sikt och med ett ökat självstyre. För att klara de närmaste årens stora utmaningar behöver vi få till en samverkan och samsyn mellan stat och kommunsektorn över vilka hållbara lösningar som är nödvändiga och fungerar nu, men också framöver. De riktade statsbidragen måste minska till förmån för generella bidrag. Det behövs bredare gemensamma strategier mellan stat och kommunsektor över vart vi vill nå och hur vi kan lyckas komma dit, i stället för kortsiktiga överenskommelser. Staten behöver också ha en ökad tilltro till att varje kommun, landsting och region själv är bäst lämpade att avgöra vilka specifika åtgärder som behöver vidtas för att hantera utmaningarna som råder just på den egna lokala eller regionala nivån.Nya arbetssätt och metoder krävs
      För att vara rustade för välfärdens utmaningar krävs ett stort eget arbete av sektorn. Kommuner, landsting och regioner behöver arbeta på nya sätt och med nya metoder. Det handlar om att välfärden måste kunna räcka till för fler och att mänskliga möten finns när de också verkligen behövs. Det handlar om att ge goda förutsättningar för invånarna att själva kunna ta hand om de behov man har genom ökad tillgänglighet till välfärdsteknologi och digitala verktyg. Från SKL:s sida kan vi hjälpa till med att samordna, följa utvecklingen och rapportera kring vad som händer inom de områden som sektorn och staten ser som viktiga att utveckla och förbättra.
      Kommuner, landsting och regioner behöver även öka sysselsättningen högre upp i åldrarna för att minska bristen på arbetskraft och få skatteunderlaget att öka.Redan nu kan vi se att personer som gått i pension kommer tillbaka och arbetar. Sedan 2005 har antalet över 65 som arbetar i kommunsektorn mer än fyrdubblats. Vi har också förlängt arbetslivet med ett halvår sedan 2009. Kan vi fortsätta den utvecklingen har vi kommit en bra bit på vägen.
      Demografiska utmaningar
      Ekonomirapporten innehåller en rad viktig fakta och det absolut viktigaste som du behöver ha med dig in i 2019 är: antalet äldre och yngre blir allt fler, medan den arbetsföra befolkningen inte ökar i samma takt. Det gör att vi måste agera nu.

      För att orka ta tag i kommande utmaningar är vila också en viktig ingrediens i allas våra liv. Jag önskar därför er alla en förhoppningsvis lugn, vilsam och skön jul. Det ser ut som att den kommer att kunna bli vit i större delen av landet i år.

      Läs mer
    • 2018-12-13
      Digital teknik kan lösa flera välfärdsutmaningar
      Antalet äldre blir allt fler, vilket gör att behovet av hemtjänst också förväntas öka framöver. Om digital teknik används på ett klokt sätt kommer kommunerna kunna ge allt fler omsorg även när det blir svårt att rekrytera personal.
      Om tio år kommer 44 procent fler att vara över 80 år jämfört med idag, medan den arbetsföra befolkningen mellan 20 och 64 år bara ökar med sex procent under samma period. Kommuner, landsting och regioner får, liksom näringslivet i stort, helt enkelt svårt att hitta tillräckligt med nya medarbetare. Det här är något jag påtalar ofta och upprepade gånger i diskussioner om välfärdens utmaningar. Det är också något som vi tar upp i en av SKL:s viktigaste rapporter, Ekonomirapporten, som kommer två gånger per år och beskriver de ekonomiska förutsättningarna i kommunsektorn nu och framåt.Digitalt fokus i höstens EkonomirapportenPå måndag, 17:e december, är det dags igen – då presenterar vi höstens rapport. Redan nu kan jag avslöja att vi kommer att ta upp olika åtgärder som krävs för att lösa välfärdsåtaganden framöver. Däribland tar vi upp digitala lösningar som kan bidra till att bibehålla en god omsorg om våra allt fler äldre och samtidigt underlätta såväl kompetensförsörjning som finansiering inom hemtjänsten.Antalet kommuner som använder olika tekniska lösningar har ökat på senare tid, men spridningen går långsamt. Det statliga forskningsinstitutet RISE har, på uppdrag åt Post- och telestyrelsen, genomfört en studie där de har bedömt effektiviseringspotentialen om alla kommuner skulle använda några redan existerande digitala tjänster. Det handlar bland annat om olika digitala lösningar för dagtillsyn, nattillsyn, medicinpåminnare och nyckelhantering inom hemtjänsten.

      Istället för att störa hemtjänsttagaren i sin nattsömn med ett fysiskt besök kan man till exempel se till personen genom att använda en kamera och en mikrofon. Istället för att hantera fysiska nycklar kan man ha digitala lås som styrs via en applikation på en telefon eller surfplatta. Effektiviseringen ligger i att kunna minska restiden för att hämta och lämna nycklar, såväl vid planerade som vid akuta besök.

      Den första frågan man behöver ställa sig är självklart om nyttan med en digital lösning också är till nytta för den äldre i behov av hemtjänst eller för invånaren som ansöker om bygglov? Om svaret är ja, kan det kluriga vara hur man vet att nyttan verkligen överstiger kostnaden för att införa den. Det är just en sådan skattningsmodell som RISE kommer att lansera i slutet av januari.
      Effektivisering i miljardklassenFör till exempel hemtjänsten har RISE uppskattat att effektiviseringspotentialen med att införa de fyra digitala lösningarna i alla kommuner skulle kunna vara cirka 3,2 miljarder kronor. Det är en betydande summa som istället kan användas för att värna om omsorgen av våra äldre på andra sätt. Det är genom att nyttja tekniken på rätt sätt som det finns tid för mänskliga möten när de verkligen behövs, som det finns tid för personalen att höja kvaliteten och som det finns möjlighet att klara av allt fler äldre i behov av hemtjänst utan att nödvändigtvis behöva nyrekrytera.

      Blir du nyfiken på att läsa mer om hur tekniken kan utnyttjas i välfärden eller om andra åtgärder för att lösa välfärdsutmaningarna? Se då till att ta del av Ekonomirapporten på måndag.
      Följ presentationen av Ekonomirapporten i direktsändning
      Webbsändning EkonomirapportenFölj livesändningen kl 10.00 den 17:e december eller ta del av rapporten i sin helhet på skl.se.

      Läs mer
    • 2018-12-07
      Landsting och regioner har full koll på pensionerna
      Försäkringsbolaget Skandia har presenterat en rapport där de säger att 19 av 21 landsting har negativ soliditet när ansvarsförbindelsen för pensioner intjänade före 1998 räknas in. En bild målas upp av att regioner och landsting är konkursmässiga, vilket givetvis inte är fallet.
      Några fakta i målet: Landsting och regioner är tryggade av rätten att ta ut skatt och kan därför inte jämföras med företag. Begreppet soliditet har inte samma relevans i skattefinansierad verksamhet. Det finns inget egenvärde i att samla på sig övervärden i balansräkningen, mer än vad som behövs som en buffert i dåliga tider. Dessutom är värderingen av tillgångarna försiktig, vilket gör att det finns dolda värden. Tillgångarnas värde har låg betydelse, då de inte är till för att säljas.Orsaker till landstingssektorns pensionsskuldVad är då skälet till att landstingen och regionerna har en stor pensionsskuld som ligger som en ansvarsförbindelse? Jo, före 1998 kostnadsfördes pensionerna först i samband med utbetalningen. Det gjorde att en skuld till personalen för kommande pensioner uppstod, som dock inte redovisades som en skuld i balansräkningen. På den tiden gjorde alla offentliga verksamheter som hade möjlighet att debitera skatter så här. Detta sätt att finansiera pensioner kallas fördelningssystem.

      Från och med 1999 började kommuner och landsting kostnadsföra intjänade pensionerna löpande. Den del av pensionen som hade intjänats före 1998 började då redovisas som en ansvarsförbindelse inom linjen, alltså inte på balansräkningens skuldsida. Detta byte av redovisningsmetod innebar att man tog på sig en ökad börda, vilket innebär ett mindre tryck på sektorn längre fram, och mindre tryck på framtida generationer av skattebetalare. Man har alltså varit och är väldigt ansvarstagande idag. Men att byta finansieringsmodell i ett pensionssystem tar lång tid. Och detta är man fullt medvetna om.
      Sektorn har dessutom nyligen bytt pensionsavtal, vilket innebär att pensionsskulden så småningom kommer att avvecklas helt. Kvar kommer bara finnas en löpande premie.Den gamla skulden minskar och landstingen har kollDen totala skulden är stor, 243 miljarder kronor, där den gamla delen motsvarar 141 miljarder. I och med att det rör sig om långa åtaganden kommer den gamla delen av skulden att finnas kvar under många år, men belastningen minskar allt snabbare framöver. Pensionskostnaderna är en stor post i budgeten, men är på inget sätt okänd. Landstingen och regionerna tar löpande fram prognoser vilket gör att man har koll på sina kostnader och skulder.

      Skandias rapport ger inte hela bilden. Den tycks helt bortse från det faktiska läget: Den gamla pensionsskulden minskar och landsting och regioner har kontroll.

      Läs mer
    • 2018-11-27
      Vi måste bryta kostnadsutvecklingen för hyrpersonal
      Under snart två år har landsting och regioner jobbat intensivt för att bryta kostnadsutvecklingen för hyrpersonal. Utvecklingen går åt rätt håll, men vi måste fortsätta det gemensamma arbetet. I grunden är det en fråga om säker, kvalitativ och kostnadseffektiv vård.
      Att kompetensförsörjningen i välfärdens verksamheter är en het fråga, märks varje dag. Självklart är det en av de viktigaste frågorna i kommuner, landsting och regioner, där det både är en vardaglig utmaning och en långsiktigt strategisk nyckel att jobba med. Men frågan om bemanning och kompetensförsörjning är också på tapeten i debatten. Det är väldigt bra att vi är många som både ser problemen och vill diskutera lösningar.Demografi och ökande kostnader för hyrpersonal hänger ihopEn av de hetare diskussionerna är den om bemanningen inom vården och förekomsten av inhyrd personal. Det är allmänt känt att landsting och regioner under många år haft eskalerande kostnader för inhyrd hälso- och sjukvårdspersonal. Det har sett olika ut mellan landsting och regioner och också mellan vårdformer. Det har däremot varit ett generellt problem att vi varit beroende av att kunna hyra in personal när den anställda personalen inte räckt till.Det finns ett tydligt samband mellan andelen inhyrd personal och att vissa län tappar personer i arbetsför ålder. Även den kostnadsutjämningskommitté som nyligen presenterade sitt betänkande har tagit höjd för det faktum att krympande län har svårare att hitta personal och därför är mer beroende av inhyrda. Arbetskraftsbristen inom sjukvården är inget självförvållat utan beror på en kraftig ökning av antalet äldre personer. Den stora befolkningsgrupp som föddes efter andra världskriget har nu kommit i den ålder då allt fler sjukdomar börjar göra sig gällande, samtidigt som ökningen av antalet personer i arbetsför ålder är långsam. Som en följd av den personalbrist som uppkom började flera företag erbjuda anställda att både få högre lön och fritt få välja sina arbetstider. Ett antal anställda har sett detta som en bra lösning. Det skapade situation där hyrkostnaderna ökade med nästan 25 procent per år.Ett högt ställt mål om att bli oberoendeMot den bakgrunden bestämde sig regioner och landsting för ungefär två år sedan att gemensamt sätta upp en målsättning om att bli oberoende av inhyrd personal senast 1 januari 2019. Det handlade om att säkerställa en kontinuerlig, säker, trygg och kostnadseffektiv vård.Målet om ett oberoende den 1 januari 2019 var ett högt satt mål. Utvecklingen har under de här två åren gått åt rätt håll och landsting och regioner har – tack vare den gemensamma målsättningen – jobbat intensivt för att på olika sätt, utifrån de egna förutsättningarna – nå ett oberoende och bryta de stora kostnadsökningarna. Syftet är hela tiden att ge patienterna en bättre och effektivare vård.I debatten framställs det gemensamma arbetet ibland som misslyckat. Det går naturligtvis att välja att beskriva det så, eller att hävda att målet var för ambitiöst. Men det viktiga är inte exakt när vi når målet utan att alla arbetar tillsammans mot målet. Vad skulle ha hänt om regionerna och landstingen inte hade arbetat aktivt med frågan? En trolig utveckling hade då varit en fortsatt lika snabb ökning av andelen inhyrda.Nu går utvecklingen åt rätt hållUnder 2018 ser vi många goda exempel på framgångsrikt arbete. Kostnaderna ökar visserligen fortfarande men betydligt långsammare – med 4 procent i stället för de 25 procent som de ökade med för ett år sedan. Att det går att åstadkomma bra resultat visar också det faktum att hälften av landstingen och regionerna nu faktiskt minskar sina kostnader för inhyrd personal.Ambitionen är fortsatt hög. Vården kommer självfallet även framåt behöva hyra in kvalificerad personal för att klara delar av verksamhetsåret på ett för patienterna, men det är viktigt att bryta den tidigare kraftiga kostnadsutvecklingen.Vår gemensamma målsättning har drivit på arbetet på ett bra sätt, och det kommer att fortsätta i samma riktning, även efter januari 2019 oavsett hur det beskrivs. I denna svåra fråga gäller det att vara uthållig och fortsätta det gemensamma arbetet, trots mycket tuffa förutsättningar. För det är effektivitet och kvalitet av den gemensamt finansierade sjukvård det handlar om!
      Läs mer
    • 2018-11-15
      Osäker och besvärlig planering med en övergångsbudget
      Övergångsregeringen presenterade idag en övergångsbudget. Det är en avskalad budget som innebär oklara planeringsförutsättningar för kommuner, landsting och regioner.
      Kommuner, landsting och regioner står inför en helt ny situation när den nationella politiken är oklar och ett val av en statsminister och en regering drar ut på tiden. Helt enligt riksdagspartiernas utarbetade praxis har en övergångsbudget nu för första gången presenterats. Det är en avskalad budget utan partipolitiska förslag, förutom där de flesta partier är överens. Det innebär en stram budget där de generella statsbidragen till kommuner, landsting och regioner inte ökar med de tidigare utlovade fem miljarder kronorna, utan ligger kvar på 2018 års nivå. Andra satsningar och statsbidrag, som skulle ha fasats ut, blir helt enkelt kvar på samma nivå som i år och satsningen på likvärdig skola ökar.Osäkra planeringsförutsättningarSumma summarum: om övergångsbudgeten röstas genom i riksdagen kommer kommuner, landsting och regioner att gå miste om någon satsning men å andra sidan få fortsatta medel till andra satsningar som skulle ha avslutats. Nettoeffekten blir dock negativ. Tillsammans med det faktum att de riktade statsbidragen inte kan användas generellt, kommer många att få det betydligt mer besvärligt än de visste om när de började arbeta med nästa års budget. Kommuner, landsting och regioner vet helt enkelt inte vilka förutsättningar som man ska planera utifrån.Ta höjd för förändringarJag har haft många samtal med kommuner, landsting och regioner om vad som gäller och hur man egentligen bör gå tillväga. Beslutet om att höja, sänka eller att låta skatten vara oförändrad måste tas senast den sista november. Även budgeten behöver beslutas då – om inte särskilda skäl föreligger. Och rådet jag kan ge är att kommuner, landsting och regioner behöver ta höjd för att kunna göra förändringar i verksamheter. Det finns ingen enhetlig lösning.Vissa kommuner, landsting och regioner antar att det i slutändan blir en ökning av de generella statsbidragen eftersom flera partier utlovat detta – med risk för underskott om så inte sker i tilläggs- eller ändringsbudgeten. Andra antar att det inte kommer ökade statsbidrag och kommer sedan tillskott en bit in på nästa år kan det bli svårt att använda dem effektivt. När det gäller riktade statsbidrag som ligger kvar kan dessa tas bort i en tilläggsbudget. Och en hel del av de riktade bidragen kräver dessutom tecknade överenskommelser.Som DN:s Johan Schück uttryckte det i en krönika: ”Röran för ekonomin, till följd av övergångsbudgeten, kommer att ta tid att komma till rätta med. Oavsett regering kommer 2019 att bli ett år då det gäller komma i ordning igen.”Och du, glöm inte att SKL presenterar Ekonomirapporten den 17 december. I rapporten, som kommer två gånger per år, ges bland annat en närmare analys av hur budgetpropositionen påverkar kommunsektorns ekonomi.

      Läs mer
    • 2018-11-09
      Tilliten behöver gå från ord till handling
      Tilliten till den lokala och regionala nivåns ansvar för styrning och ledning behöver stärkas. En konkret åtgärd är att se till att omvandla de riktade statsbidragen till generella.
      Detaljstyrningen behöver minska nationellt, regionalt och lokalt. Det säger Tillitsdelegationen, det säger regeringen och det säger vi på SKL. Trots att det råder en samstämmighet kring styrningen utlovade i princip alla partier inför valet både fler nya riktade och detaljreglerade statsbidrag. Det är oroväckande.I Tillitsdelegationens betänkande, som kom för några veckor sedan, finns en rad förslag som vi på SKL ställer oss bakom. Delegation lyfter det vi också påtalar, nämligen att statens styrning har blivit alltmer kontrollerande, att de riktade statsbidrag hämmar den lokala utvecklingen och självstyret för kommuner, landsting och regioner. Min förhoppning är att vi snart också får se konkreta åtgärder och resultat. Oavsett hur regeringen kommer att se ut under innevarande mandatperiod behöver frågan om tillit gå från ord till handling. Vi behöver inte mer – utan bättre statlig styrning.Utmaningarna ser olika ut
      SKL har länge drivit frågan om att staten bör ge generella istället för riktade statsbidrag. Sverige ser olika ut. Det finns olika utmaningar och utvecklingsområden i olika regioner, kommuner och stadsdelar. En likvärdig vård i hela landet eller en likvärdig skola för alla barn och ungdomar betyder inte att vi ska göra lika överallt. Varje kommun, landsting och region känner bäst till de lokala och regionala förutsättningarna och vet bäst var behoven är störst. I ett landsting kan behoven av resurser till infrastruktur vara det mest nödvändiga, medan det i ett annat landsting är absolut viktigast att använda statsbidrag till att korta köerna för cancerpatienter.En tillitsbaserad styrning innebär att kunna göra på olika sätt. En tillitsbaserad styrning måste därmed också innebära mer generella och färre kortsiktiga, riktade statsbidrag. Tillitsbaserad styrning skapar långsiktighet och utrymme för effektivisering, utveckling och förnyelse.
      Läs mer
    • 2018-11-02
      Fallande börser med osäkert utfall
      Börserna har fallit och aktiemarknaden är nervös. Om den nedåtgående trenden fortsätter kan det vara tecken på en annalkande försvagning av konjunkturen.
      Sedan den 2:e oktober har Nasdaq fallit med över 12 procent och oktober ser ut att bli den sämsta börsmånaden i USA sedan finanskrisen. Även Stockholmsbörsen har fallit med över 9 procent. Det här kan vara början på ett större fall, men det kan också vara så att kurserna återhämtar sig och att detta bara visar hur volatila och nervösa börserna är för närvarande.Börsen har länge ökatI februari och april vände Stockholmsbörsen ned i samma härad som nu, men fallet i oktober är från en högre nivå. Nedgångar i den här storleksordningen har inträffat på de europeiska börserna vid nio tillfällen sedan år 2013.Listan på orosmoln för aktiemarknaden kan göras lång. Börsuppgången har varit lång och kraftig, vilket gör marknaden mer sårbar för vinsthemtagningar. Särskilt i USA har priset för aktier länge varit högt och börsen har ökat stadigt. Tillväxten beror delvis på de snabbväxande stora IT-företag som tillsammans benämns FANG (Facebook, Amazon, Netflix och Google).Osäkerhet och nervositet råderMarknadsräntorna ökar samtidigt, vilket öppnar för alternativ avkastning i tider av oro. Vi ser också en stramare penningpolitik från Fed. Men det finns även i USA en delvis självförvållad oro för globala handelskonflikter som, i kombination med att volatiliteten ökar på marknaden, skapar säljflöden.De geopolitiska riskerna har också ökat i Europa och Mellanöstern. I kombination med att de globala ekonomiska tillväxtprognoserna revideras ner bygger det på osäkerheten kring börsbolagens vinster på sikt och skapar nervositet på marknaden. Aktiemarknaden prisar alltså in ett mörkare framtidsscenario.Om fallen på börserna fortsätter kan detta tyda på början av en försämrad konjunktur. Börsfallen brukar komma knappt ett år innan det blir tydligt inom andra delar av ekonomin att konjunkturen vänt.Börsfallet påverkarDen faktor som har störst betydelse för kommuner, regioner och landsting är om sysselsättningen påverkas negativt. I SKL:s skatteunderlagsprognoser har vi redan lagt in en successiv försvagning av konjunkturen från och med 2019 och vi räknar med att högkonjunkturen tar slut 2020. När konjunkturen väl vänder så kan det dock gå fortare än så.Det börsfall vi ser nu påverkar redan ekonomin i några kommuner, landsting och regioner. De allra flesta kommuner samt många regioner och landsting berörs dock inte av börsens utveckling än, trots att vissa har relativt stora finansiella tillgångar. Kommunsektorn har sammanlagt placeringar i externa aktier värda 70-80 miljarder kronor och det har varit en god affär. Avkastningen från portföljerna har delvis bidragit till överskott i boksluten även när verksamheterna gått med underskott. Om inte börserna repar sig kan tillskottet från denna källa dock komma att sina, åtminstone tillfälligt. Det kan innebära att underskotten från verksamheterna slår igenom i bokslutet.

      Läs mer

    Prenumeration

    Skribenter

    Sidfot