Hur kan vi använda gröna obligationer?

När jag första gången hörde talas om gröna obligationer, undrade jag vad det var för påhitt? Att låna pengar genom obligationer är väl en sak. Miljöarbete är något annat. Varför ska detta blandas ihop?

Efter att ha funderat, bland annat utifrån finansiärernas perspektiv, kom jag fram till att det kan vara en bra idé. Många institutionella placerare har omfattande klimat- och miljömål och också placeringsriktlinjer. Kommuner, landsting och regioner arbetar med både direkta eller indirekta klimat- och miljöinvesteringar. De gröna obligationerna är därför bra verktyg i omställningen för att klara olika miljömål.

Svenska kommuner pionjärer

Kommunsektorn var tidigt ute med att använda dessa instrument. Göteborg, Stockholms läns landsting och Örebro och var bland de första emittenterna i världen att ge ut gröna obligationer och Kommuninvest har fått FN-pris för sitt arbete med gröna obligationer. Användandet har gjort att samarbetet mellan personal på miljö- och finanssidan har ökat och investeringarna kontrolleras så att de verkligen ger lägre miljöpåverkan.

Det är heller inte ovanligt att låntagarna på marginalen får lägre ränta när de lånar via gröna obligationer än vanliga obligationer, certifikat eller på bank enligt Kommuninvest. Det betor på att gröna obligationer är så efterfrågade och hittills har det varit större efterfrågan än utbud. Kapital är lättflyktigt över nationsgränser så det är viktigt att regelverken är lika världen över, inte är för krångliga och att de följs upp.

En utveckling av gröna lån skulle även kunna vara att en institution går in och direktfinansierar en grön investering i en kommun, med samma överenskommelse på avkastning som en grön obligation skulle ge. Kontrollen att investeringen verkligen är grön skulle kunna vara densamma, men mellansteget och kostnaden för att sätta upp ett obligationsprogram skulle kunna undvikas.

Viktigt att tänka nytt

Intresset från både kommuner och investerare finns, men hittills har man valt att hålla sig till de mer traditionella lösningarna, trots att kommunsektorns finansansvariga är långt framme i utvecklingen. Med tanke på de enorma investeringsbehov som kommuner, landsting och regioner har många år framåt, behöver alla stenar vändas på för att hitta billiga och effektiva lösningar.

Skribent

Kommentarer

    Du måste vara inloggad för att få kommentera

    Stängd för fler kommentarer

    Vänligen verifiera att du inte är en robot

    300







    Hjälpte informationen på sidan dig?

    Tack för att du hjälper oss!

    Om bloggen

    Välkommen till Ekonomibloggen. Jag som bloggar heter Annika Wallenskog och är chefsekonom på SKL. Här kommer jag skriva om frågor som på olika sätt rör ekonomin i kommuner, landsting och regioner och välfärdens finansiering.

    • 2018-10-16
      Banker måste kunna tillhandahålla kontanter – i hela landet
      Det måste finnas möjlighet att hantera kontanter oavsett var man bor i landet. SKL ser med tillförsikt på Riksbankskommitténs förslag, som skulle säkra en rimlig tillgång till kontanttjänster.

      Ibland dröjer det lång tid innan vi ser effekterna av den intressebevakning som vi på SKL bedriver tillsammans med kommuner, regioner och landsting. När det gäller frågan om att det måste finnas tillgång till kontanter inte bara i kommunerna, landstingen och regionerna utan även hos bankerna har det tagit två år innan frågan börjar gå vår väg.Utvecklingen mot minskad användning av kontanter har gått fort i Sverige. I ett internationellt perspektiv har Sverige en unikt låg andel av kontanta betalningar. Den digitala samhällsutvecklingen gör det logiskt att kontanter blir alltmer sällsynt i plånboken, men det minskar definitivt inte vikten av att det fortsatt finns möjlighet och behov av att kunna hantera kontanter var man än bor i landet. Riksbankschefen har även varnat för att bankernas kontanthantering minskar alldeles för snabbt medan avståndet till närmaste betalningsförmedling ökar.Rimlig tillgång i hela SverigeHösten 2016 skrev SKL till Justitiedepartementet och ställde krav på att staten skulle se till att EU-direktivet, som reglerar att banker ska åläggas att upprätthålla kontanthantering, följs. Jag var även på en hearing i Finansutskottet om kontanthantering. Tillsammans med mig var ett antal banker inbjudna som alla propagerade för att bankerna inte skulle behöva hantera kontanter.Nu två år senare kommer Riksbanskommitténs efterlängtade delbetänkande ”Tryggad tillgång till kontanter”. I sitt förslag slår den parlamentariska kommittén fast att vissa banker ska vara skyldiga att tillhandahålla en rimlig tillgång till kontanttjänster i hela Sverige.Max 25 kilometer till kontanthanteringFörslaget innebär att de banker, som erbjuder betalkonton och har en inlåning från allmänheten motsvarande minst 70 miljarder kronor, ska vara skyldiga att tillhandahålla kontantuttag och hantering av företagens dagskassa. Kravet kommer i dagsläget att omfatta de sex största bankerna. Kommittén anser att en rimlig tillgång till kontanter innebär att högst 0,3 procent av befolkningen (cirka 30 000 personer) ska ha längre än 25 kilometer till kontantuttag samt att högst 1,22 procent av befolkningen ska ha längre än 25 kilometer till dagskassedeponering.Utan kontanttjänster skapas utanförskapBristen på kontanttjänster drabbar såväl medborgare, föreningar som företag. Kommuner, regioner och landsting måste av lagkrav hantera kontanter, vilket kan vara mycket besvärligt när kommunerna inte kan bli av med sin dagskassa. Äldre, funktionsnedsatta och flyktingar är grupper som i mindre utsträckning än andra har swish, betal- eller kontantkort. I synnerhet på landsbygden är det viktigt att kommuner, livsmedelshandlare, bensinstationer med flera har tillgång till kontanter. Det är en nödvändighet för att samhället ska kunna fungera, särskilt som det inte finns bredbandstäckning överallt och därmed omöjliggör korthantering.Oavsett var man bor måste det alltså finnas möjlighet att klara av sina ekonomiska förehavanden. Det bör inom ett rimligt avstånd finnas tillgång till betaltjänster, att sätta in och ta ut kontanter.
      Läs mer
    • 2018-10-10
      Bra att Uppdrag granskning sätter ljus på blufföretagen
      Varje kommunal skattekrona, som inte används till bra verksamhet i kommunerna, är en förlorad skattekrona. I vissa fall är den också föremål för organiserad brottslighet. Så är det ofta med de fakturor som Sveriges Televisions reportage i veckans Uppdrag granskning uppmärksammar. Det rör sig om skickliga och bedrägliga försäljare, som antingen ”säljer” varor och tjänster, som aldrig levereras, eller företag som säljer produkter till skyhöga priser, utan att ansvarig tjänsteperson reagerar – i alla fall inte förrän det är försent. Ibland handlar det också om att helt falska fakturor bara skickas ut.
      Kommuner, landsting och regioner har en generellt sett god kontroll på betalningar. De får, och betalar, omkring 50 miljoner fakturor årligen, på stora och små summor. Uppdrag gransknings genomgång visar att cirka 7 000 av dem på något sätt innehåller en bluff.Svensk Handels varningslista ska stoppa automatisktMånga av dessa företag finns på en så kallad varningslista hos organisationen Svensk Handel. De flesta, men inte alla kommuner, landsting och regioner, har verktyg kopplade till sin leverantörsreskontra som automatiskt stämmer av mot Svensk Handels varningslista innan fakturorna blir betalda. Finns företagen med på listan stoppas betalningen. Ett problem med företag som finns på varningslistan är att de ofta byter namn, organisationsnummer eller post- och bankgironummer. Det gör att blufföretagen alltför ofta är steget före.Bra rutiner och stödsystem behövsNär jag fick möjlighet att kommentera reportaget, där så gott som alla kommuner , landsting och regioner har drabbats av bluffar och orimliga fakturor, konstaterade jag två saker. Dels att detta är en del av en organiserad brottslighet och ett oetiskt agerande från företagens sida, dels att det finns brister i rutiner och ibland slarv i kommuner, landsting och regioner. Vi har över en miljon anställda i vår sektor och det är ofrånkomligt att människor ibland gör misstag eller till och med agerar på fel sätt. Det är arbetsgivarens ansvar att ha så bra rutiner, stödsystem och utbildningar som möjligt så att medarbetarna får rätt förutsättningar att agera korrekt. I programmet berättar jag också om att fler och fler stärker sina rutiner och att vi på SKL ger kommuner, landsting och regioner stöd i det arbetet. Vi samarbetar bland annat med polisen. På vår webbplats finns stöd i många aspekter av fusk och oegentligheter.
      Motverka fusk och oegentligheterVi uppmanar alla att säkra sina rutiner och att använda sig av de automatiserade verktyg som finns för att göra det. Jag brukar även uppmana kommuner, landsting och regioner att polisanmäla alla försök till bedrägerier. Dessutom är det viktigt att ständigt diskutera detta på arbetsplatserna. Medvetandet om dessa företags existens och oetiska metoder behöver vara hög hos alla som arbetar i våra verksamheter. Jag tror aldrig att vi kan skydda oss helt från bedragare, men arbetet måste syfta till att komma så nära noll som möjligt. Som sagt, våra skattemedel ska användas till vår gemensamma välfärd. Därför är Uppdrags granskning reportage viktigt.
      Läs mer
    • 2018-10-05
      Vi tar brister i statistik på allvar
      SKL arbetar mycket med insamling och redovisning av olika kvalitetsdata från hela välfärden. I första hand gör vi det för att stötta verksamheternas ledningar och professioner i deras beslutsfattande och yrkesutövning.
      Att vi bygger verksamheterna på fakta och kunskap är oerhört viktigt för att vi ska ta de rätta besluten som leder till ett så effektivt utnyttjande av välfärdens resurser som möjligt. Ett annat syfte är att visa på såväl förbättringar som brister som måste åtgärdas. Transparensen är A och O.SKL instämmer i kritiken
      När vi eller andra som bidrar med data får kritik för brister i statistiken, tar vi det därför på allvar. Det pågår ett ständigt förbättringsarbete även av statistikinsamling och hur den presenteras. Nu riktas kritiken mot att vårddata inhämtat från OECD presenterats på ett sätt som inte är jämförbart i en rapport, som vi publicerade före sommaren. Vi delar bilden av bristerna i OECD:s statistik. Internationella jämförelser är ofta svåra och i det här fallet – när det gäller just väntetider för ett antal definierade sjukdomar – så ska de tolkas med stor försiktighet. Jag konstaterar att vi i just den refererade rapporten kunde ha varit än tydligare med det. Vi bearbetar nu rapporten, för att det inte ska råda någon tveksamhet om kvaliteten i våra jämförelser.SKL är den nationella aktör i Sverige som på uppdrag av samtliga landsting och regioner kontinuerligt redovisar sjukvårdens resultat, goda som sämre. Varje krona som är avsedd för vård, ska också användas så effektivt som möjligt och i de vägvalen är fakta om verksamheten grundläggande. Utöver resultat för ett stort antal sjukdomsgrupper, finns också statistik över patienterfarenheter, tillgänglighet, patientsäkerhet och mycket annat. Vi ska inte visa upp en felaktig bild av verkligheten. Statistik och resultat av hög kvalitet ska finnas tillgängligt och redovisas så att välfärden kan utvecklas på bästa sätt.
      Läs mer
    • 2018-10-02
      Viktigt med regelbunden översyn av kostnadsutjämningssystemet
      För tre år sedan skrev SKL i ett remissvar att en översyn bör göras av kostnadsutjämningen och delar av strukturbidraget. Igår lämnades så äntligen utredaren Håkan Sörman ett betänkande till regeringen. Det är välkommet att frågan behandlas och det är viktigt att det sker i en bred remissrunda.
      Utjämningssystemet behövs – det är på så sätt vi kan se till att det finns likvärdiga ekonomiska förutsättningar mellan landets kommuner respektive mellan landets landsting och regioner. Oavsett om man bor på landsbygd eller i stad behöver en kommunal service kunna ges oberoende av skattekraft och kostnader som inte går att påverka. Vi har på SKL dock länge påpekat att en översyn av delar av utjämningssystemet behövs - framförallt landstingens hälso- och sjukvårdsmodell, individ- och familjeomsorgsmodellen (IFO) och kompensation för gleshet.
      Nu när utredarens förslag presenteras för regeringen kan jag konstatera att det innebär stora omfördelningseffekter. 13 landsting (inklusive Gotland) får en förändring på över 500 kronor per invånare, 15 kommuner får ett förbättrat utfall på över 2 000 kronor per invånare och 70 kommuner på mer än 1 000 kronor per invånare. Detta ska dock finansieras av andra kommuner, landsting och regioner. Med denna bakgrund är det viktigt att betänkandet skickas ut på remiss till SKL:s samtliga medlemmar.
      Betänkandets förslag kan i korthet sammanfattas i tre punkterEn förenklad hälso- och sjukvårdsmodellUtredaren föreslår bland annat en ny kostnadsmatris, baserad på kostnadsdata från tre landsting år 2016. Delmodellen kommer kraftigt förenklas och därmed också bli både mer överskådlig och enklare att analysera. Samtidigt föreslås att beräkningarna av tillägg och avdrag för merkostnader för hälso- och sjukvård i glesbygd uppdateras.Sammantaget skulle omfördelningen öka från 3,7 till 5,9 miljarder kronor. Den största negativa förändringen står Stockholms läns landsting för, medan Jämtland-Härjedalen och Gotland får kraftigt ökat utfall. De främsta skälen till att Stockholms län får ett försämrat utfall är att kompensationen för befolkning som bor i flerfamiljshus tas bort och att utbildningsnivån läggs till.Förändrade variabler i IFO-modellenIndivid – och familjeomsorg (IFO) är den klart svåraste verksamheten att skapa en träffsäker modell för, eftersom den inte är åldersbaserad likt skolan eller äldreomsorgen. Problemet med nuvarande delmodell är att den utjämnar för faktisk andel med långvarigt ekonomiskt bistånd. Olofström har exempelvis som policy att ingen ska få passivt bistånd, vilket medför att kommunen har landets lägsta andel långvariga försörjningstagare med enbart 0,1 procent (genomsnittet är 1,0 procent). Om kommunen i stället hade legat på riksgenomsnittet skulle utfallet förbättras med 1 000 kronor per invånare.Utredaren föreslår nu en IFO-modell med sju variabler där den tyngst vägande blir barnfattigdom. En stor fördel i delmodellen är att både variabeln bistånd och variabeln arbetslösa utan ersättning har tagits bort, vilket ger en stor effekt för många kommuner. Vi kommer i vårt remissarbete noggrant analysera denna delmodell.Uppräkning av gleshetskompensationKostnadsutjämningen kompenserar i flera delmodeller landsbygdens merkostnader med stor yta och spridd befolkning. Utredaren föreslår att gleshetskompensationen ska följa kostnadsutvecklingen inom respektive verksamhet, likt lönemodellen redan gör. Därtill får kommuner med kraftig befolkningsminskning ett fördubblat bidrag, vilket förefaller relevant, då det varit oförändrad sen 1995.Kostnadsutjämningen blir allt viktigareFramöver kommer kostnadsutjämningen bli allt viktigare för likvärdig service i kommuner, landsting och regioner. En fråga som måste tas hänsyn är vilka effekter som urbaniseringen och de demografiska förändringarna ger. SKL har utifrån nuvarande system gjort en prognos på 2030 års kostnadsutjämning utan hänsyn tagen till höjda ambitioner i service eller ökad kompensation för gleshet. Med den nya modellen beräknar vi att omfördelningen skulle öka från 7 till 12 miljarder kronor, samtidigt som antalet kommuner som betalar en avgift till utjämningssystemet sjunker från 117 till 46. Anledningen är att demografin förväntas utveckla sig på vitt skilda sätt. Tillväxtorter får relativt sett större andel i arbetsför ålder och förväntas därför behöva betala mer till övriga kommunkollektivet.Det är viktigt att utjämningssystemet regelbundet följs upp och ses över – annars riskerar legitimiteten att försämras. Just nu ansvarar ingen myndighet för uppdraget och så kan vi inte ha det. Staten måste se till att det finns ett fortsatt ansvar för uppgiften.
      Läs mer
    • 2018-09-28
      Jobbet för att bli oberoende av hyrpersonal i vården fortsätter
      Landsting och regioner vill bryta beroendet av hyrpersonal i vården. Bättre kontinuitet för patienterna, en god arbetsmiljö och stabilare kostnadsutveckling är de tre huvudskälen. Många verksamheter har nu bromsat kostnadsutvecklingen väsentligt.
      Med anställda medarbetare i sjukvården säkrar vi en kontinuitet för patienter. För många, inte minst de äldre och kroniskt sjuka som ofta söker vård, är det en viktig trygghet att möta samma vårdpersonal, personer som har god kunskap om patienterna och deras behov. Jag har mött patienter och patientorganisationer som vittnar om risken att stora delar av vårdbesöket måste ägnas åt att redogöra för sin sjukdom, eftersom det är en ny läkare eller sjuksköterska varje gång. Så ska det förstås inte vara. En stabil och varaktig bemanning skapar också bättre förutsättningar för en god arbetsmiljö och ett långsiktigt utvecklingsarbete där alla medarbetare kan och vill vara med och bidra till utveckling och förbättring.Behov av att bromsa utvecklingen
      I början av 2017 bestämde sig landsting och regioner att de tillsammans med SKL skulle intensifiera sitt arbete för att minska sitt beroende av inhyrd personal. Huvudsyftena var det jag just beskrivit. Dessutom såg alla behov av att minska kostnaderna för hyrpersonal, som på de allra flesta ställen ökat gradvis under flera år. Vi såg en kostnadsökning på 16–20 procent årligen och i vissa verksamheter och landsting och regioner var den än högre. Det är förstås inte en långsiktigt hållbar situation.Nu mäter vi resultaten var tredje månad tillsammans. Häromdagen rapporterade vi dem för andra kvartalet 2018 och jämförde alltså med det andra kvartalet 2017. Kostnaderna minskar i nära hälften av landstingen och regionerna, samtidigt som som de totalt sett ändå ökar (+6,3 procent – eller 79 miljoner kronor). Vi har fått bukt med kostnadsökningen, som nu är på samma nivå som kostnadsökningen för fast anställd personal. Samtidigt finns det delar i vårt land och delar av vår sjukvård där kostnadsökningen fortfarande är för hög. Jobbet fortsätter.Tålamod, målmedvetenhet och nya metoderDet är ett långsiktigt jobb. Vi ser så tydligt att de verksamheter – psykiatrin till exempel – som har en trend riktning eller till och med har brutit beroendet helt, har arbetat målmedvetet under många år. Det tar tid och kräver tålamod. Och det kräver en hel del nya metoder. Olika landsting och regioner vidtar olika åtgärder för att bryta beroendet. Det kan vara utbildningsinsatser för att säkra att rätt kompetens används på rätt plats. Det kan vara förändringar i arbetsmiljön eller hur man organiserar arbetet i scheman och arbetstidsförläggning. Det kan vara annat som förbättrar verksamheten.I debatten om kompetensförsörjningen i vården kan man nästan få uppfattning av att sjukvården minskar antalet anställda och att de enda som tillkommer i verksamheterna är personal från bemanningsföretag. Det är förstås fel. Alla landsting och regioner ökar antalet tillsvidareanställda. Ökningen har varit stadig varje år sedan 2010 och förra året ökade antalet tillsvidareanställda med nära 6 000 personer. I november 2017 var cirka 245000 personer sysselsatta inom vården. Det här arbetet handlar inte om att sätta stopp för inhyrd personal i hälso- och sjukvården. Vården kommer under överskådlig framtid att behöva hyra personal för olika tillfälliga behov under perioder. Däremot handlar det om att bidra till kontinuitet, en bättre arbetsmiljö och en större handlingsfrihet för svensk hälso- och sjukvård.
      Läs mer
    • 2018-09-14
      Stärk kommunerna och värna självstyret i kommunutredningen
      En parlamentarisk tillsatt kommitté utreder just nu hur kommunernas förmåga att hantera välfärdsuppdraget kan stärkas framöver. Det är nödvändigt och viktigt – liksom att det lokala självstyret värnas och består.
      I mina möten med kommuner är det vanligt att få frågor om kommunutredningen, som tillsatts för att utreda hur man kan stärka kommunernas strategiska kapacitet. Vad kommer kommittén egentligen att föreslå och vad kan tänkas hända efter att den presenterats? Och vilken förankring och kunskap finns i kommittén om kommunernas olika situationer?Det jag ser som extra väsentligt i utredningen är framför allt hur det kommunala självstyret kan bestå och kanske till och med stärkas. Det är oftast kommunerna själva som vet bäst hur de kan lösa sina uppgifter utifrån de individuella lokala utmaningar. Något som fungerar optimalt för en kommun behöver nödvändigtvis inte alltid vara den bästa lösningen för en annan kommun.Möjlighet till samverkan – efterlängtad reformRedan har kommittén genom utredningen sett till att riva vissa hinder för samverkan mellan kommuner och mellan landsting och regioner. Det är ett sedan länge efterfrågat beslut som vi varmt välkomnat. Vi försöker nu utröna hur den nya lagen kan tillämpas på ett enkelt och smidigt sätt.

      Nu pågår alltså utredning av de andra delarna. Om snart ett år, oktober 2019, beräknas kommittén lämna sitt slutbetänkande. Enligt direktiven ska utredningen föreslå och analysera frivilliga kommunsammanslagningar, asymmetrisk uppgiftsfördelning och utökad samverkan. Den viktigaste frågan för utredningen bör vara att stärka kommunernas besluts- och genomförandekapacitet.
      När jag deltog på ett nordiskt erfarenhetsmöte häromveckan blev det också tydligt att inte bara Sverige diskuterar kommunstruktur. I alla nordiska länder har det förts eller förs diskussioner. Danmark genomförde en kommun- och regionreform för tiotalet år sedan. Finland har i många år utrett att slå ihop kommuner samt att inrätta en ny statligt finansierad regional nivå (landskapen) som ska överta socialtjänst och äldreomsorg från kommunerna. Norge genomför vissa frivilliga kommunsammanslagningar och även fylkena (motsvarigheten till Sveriges län) är tänkta att slås ihop. Även på Island, där den minsta kommunen har 50 invånare, finns förslag om att en kommun ska ha minst 1000 invånare.Strukturreformer förekommer alltså i övriga Norden, men det är viktigt att påtala att det sker från vitt skilda utgångspunkter. Norge har idag 418 kommuner och Finland 311, samtidigt som de har ungefär hälften så många invånare som Sverige och därmed betydligt mindre kommuner. Reformerna där handlar alltså om att närma sig den svenska nuvarande kommunindelningen snarare än att införa den danska modellen med kommuner på minst 30 000 invånare.Anpassningar nödvändiga i tuffare tiderDet finns goda skäl att tro att de kommunalekonomiskt goda åren i Sverige kommer att försämras under 2020-talet. De demografiska behoven kommer att öka kraftigt, samtidigt som vi inte har samma snabba utveckling av personer i arbetsför ålder. Kommunerna kommer med stor sannolikhet behöva genomföra strukturåtgärder i en större omfattning än vad som behövts under senare år. I ett sådant läge blir möjligheten att göra anpassningar väsentliga för kommunernas framtida utveckling. Min förhoppning är att i den fortsatta kommunutredningen är det dessa anpassningar, som man kommer fokusera på när ett år nu kvarstår innan ett förslag ligger på bordet.
      Läs mer
    • 2018-09-13
      Efter valet: I väntan på en statsbudget för stora utmaningar
      Valet är över, men matchen inte avgjord. Utmaningen kommer dock att förbli densamma: att upprätthålla en effektiv ekonomi och en god service i välfärden.
      Ja, då var valet över för den här gången. Ett stort jobb har lagts ned av förtroendevalda och partikanslier. Många hundratals miljoner valsedlar har distribuerats och tagits om hand av valförrättare och röstmottagare.Varje gång jag röstar blir jag lika rörd. Det här är demokrati. Folket väljer hur landet, kommuner, landsting och regioner ska styras de närmaste fyra åren. Det är rösterna i valurnorna som lägger riktningen för de ekonomiska prioriteringarna och hanteringen av de demografiska utmaningarna framöver.I många kommuner, landsting och regioner är det – liksom i riket – ett osäkert parlamentariskt läge. På vissa håll är majoriteterna redan tydliga, men i 195 av Sveriges 290 kommuner saknar de traditionella blocken majoritet. Vad det kommer att innebära, återstår att se. Oavsett står de tillträdande styrena inför en ansvarsfull uppgift att axla medborgarnas förtroende och hantera välfärdens utmaningar med en allt större andel äldre och yngre i befolkningen. Ett är säkert: de demografiska förändringarna vi har framför oss kräver förändrade arbetssätt, nytänkande och digitalisering. Det kräver stabila, långsiktiga men också lokala lösningar som kan leva vidare även efter denna och kommande mandatperioder."Högkonjunkturen mattas av nästa år"För oss med fokus på de kommunalekonomiska frågorna är förstås den budget som en ny regering lägg fram av största intresse, både dess inriktning och när den kan tänkas läggas till riksdagen. SKL:s bedömning är att högkonjunkturen kulminerar och mattas av under 2019, bland annat på grund av tilltagande brist på arbetskraft. Svagare utveckling för arbetade timmar leder till att skatteunderlaget ökar betydligt långsammare de närmaste åren. Det kommer att kräva fortsatt stort fokus på hur vi använder våra gemensamma resurser så klokt som möjligt. Höstens ekonomirapport kommer vi att presentera i december.SKL:s analys av valresultaten 2018Förresten, SKL:s kansli gör en hel del analyser av valresultaten. Kika in på vår webbplats om du vill ta del av dem. Och lyssna gärna på vår podd ”Politiskt ledarskap” som på torsdag bland annat kommer att reflektera över valet.
      Podcasten Politiskt ledarskap
      Läs mer
    • 2018-09-04
      Stark ekonomi i flera av våra nordiska länder
      Det tar lång tid att förändra en självbild. Bilden av Sverige som Nordens rikaste land där invånarna betalar mest skatt lever därför fortfarande kvar. Verkligheten ser dock något annorlunda ut.
      Precis hemkommen från ett nordiskt möte om kommunernas och landstingens ekonomi funderar jag på hur ekonomin ser ut i våra nordiska grannländer och vad vi kan ta lärdom av. Det råder högkonjunktur i Sverige och ekonomin är stark. Norge, Danmark och Island har dock högre BNP per invånare än Sverige, vilket beror på att de tre länderna har haft en snabbare tillväxt per invånare.Islands utveckling har gått i raketfart, men de har också fått arbeta med omfattande åtgärder då de blev hårt drabbade av både 90-talskrisen och finanskrisen. Nu, tio år senare, blomstrar åter turismen och BNP ligger 15 procent över nivån före finanskrisen.Riktade statsbidrag sällsyntaÄven Danmark och Finland kom att få en mycket långvarig och omfattande påverkan av finanskrisen på ett helt annat sätt än i Sverige. I Danmark har kommunerna tillsammans med staten genomgått ett kraftigt effektiviseringsarbete. Varje år fördelar danska Kommunernas Landsorganisation (KL) vilket utrymme respektive kommun har för drift respektive investeringar. Staten lägger sig däremot inte i hur medlen sedan används och användandet av riktade statsbidrag är dessutom i stort sett obefintligt. I Finland kämpar man fortfarande hårt med ekonomin. BNP ligger ännu inte över nivån före finanskrisen, men de befinner sig i en uppgång.Högre skatter i grannländernaNär det gäller skattetryck ligger Sverige inte heller högst. Både Danmark och Finland har högre andel skatter i förhållande till BNP. I Danmark och Norge har kommunerna i princip inga större möjligheter att höja skatten. Kommunerna får helt enkelt klara sig på de intäkter de har. Å andra sidan är statsbidragen här indexerade både för inflation och befolkning, vilket gör att planeringsförutsättningarna är relativt förutsägbara och stabila.Danskarna är det land i Norden som har snabbast till förändring, men på bekostnad av att kommunerna också har den lägsta graden av självbestämmande. Sverige utmärker sig istället med en hög grad av självbestämmande på lokal nivå. Här har vi dock en stor andel riktade statsbidrag och därigenom en detaljerad statlig styrning (som vi på SKL anser behöver minska).

      Sammanfattningsvis: alla de nordiska länderna har utmaningar och många är desamma. Det är främst lösningarna som kan skilja sig åt.

      Läs mer
    • 2018-08-24
      Dags att öka takten i digitaliseringen
      Nu är Kommek slut. Montrar och annat monterades ned i en rasande takt under torsdagen. Det har varit ett bra Kommek i år.
      Inledningen var spännande. Uppsala fick ett välförtjänt pris som årets tillväxtkommun. Det är särskilt roligt då jag vet att de för några år sedan kämpade för att få ihop ekonomin. De är ett tydligt bevis på att man kan lyckas om man bara kämpar på. Och en som även pratade om hur viktigt det är med envishet var äventyraren Renata Chlumska. Hon berättade hur hon fick kämpa när hon genom att paddla kanot och cykla med en 100 kilo tung kanot på släp tog sig runt hela USA. Hon visade prov på en extrem envishet, men även det faktum att man kan göra otroliga saker om man bara bestämmer sig. Inte bara när man är äventyrare av hennes kaliber.Civilministern utlovade tillit till kommunsektornCivilminister Ardalan Shekarabi deltog också på invigningsscenen och pratade om hur viktig den verksamhet vi bedriver är, och hur viktigt det är med tillit. Jag modererade ett seminarium där riksrevisor Helena Lindberg just frågade Ardalan Shekarabi hur han ser på statens tillit till kommunsektorn om man fortsätter att rikta statsbidragen. Shekarabi var tydlig med att han vill minska antalet riktade statsbidrag och ge mer generella och klustrade bidrag. Låt oss hoppas att det är en ståndpunkt – oavsett från vilket parti den kommer – som får mer gehör de kommande åren..Inspiration på den digitala vägen framåtVad tar jag med mig mer från årets Kommek? Många samtal handlade om digitaliseringens möjligheter. I ett seminarium pratade Region Skånes digitaliseringsdirektör, Mats Ekstrand, Svenskt Näringslivs välfärdsansvarige Anders Morin och SKLs egen Patrik Sundström engagerat om hur man genom införande av olika tekniska hjälpmedel för både läkare och patienter kan effektivisera hälso- och sjukvården. Jag tar framförallt med mig att de alla tre lyfte vikten av att kommuner och regioner har gemensamma system och måste öka sin samverkan. Jag lyssnade också till Tyresös Hillevi Hedberg, som berättade om hur Tyresö kommun effektiviserat ekonomiprocesserna via RPA-teknik. Det lät så självklart och enkelt att göra detta, så alla i rummet borde ha blivit inspirerade att bara köra.Lärorika perspektiv på utjämningenEn oerhört viktig fråga för alla kommuner, landsting och regioner är utjämningssystemet. Den 1 oktober presenteras det nya förslaget till hur det bör se ut i framtiden. Utredningen - Håkan Sörman och Anders Norrlid – berättade om sitt förslag att ta större hänsyn till socioekonomiska faktorer, befolkningsförändringar och gleshet i utjämningssystemet. Med på seminariet fanns Veronica Hjorter-Stenklyft från Strömsund som gav perspektivet hur det ser ut i en gles kommun som tappar invånare. Som motperspektiv berättade Derk de Beer från Upplands Väsby om de utmaningar som en växande förortskommun kan ha. Region och landstingssidan representerades av Åke Andersson från Region Skåne som bland annat funderade över hur kostnaderna för sjukvården under det sista levnadsåret spelar in. Det var lärorikt för många med mig.
      Läs mer
    • 2018-08-20
      Låt oss inspireras på Kommek i Malmö
      Nu är den sommaren, som vi kommer att förknippa med hög värme, men också tyvärr med stora bränder, över.
      Vartannat år är det roligare att återvända efter semestern. Då har man Kommek att se fram emot. Kommek är den stora kommunalekonomiska konferensen som hålls vartannat år i Malmö. Jag har varit med på Kommek sedan 1980-talet, och har alltid uppskattat det. Inte bara för möjligheten att förkovra mig på alla intressanta seminarier, utan också för att få träffa kollegor från Sveriges kommuner, regioner och landsting, knyta nya kontakter och utbyta erfarenheter. En av många fördelar med att arbeta i vår sektor är att vi inte konkurrerar, utan kan hjälpa och stödja varandra i kunskap, utveckling och idéer.Effektivisering med digitaliseringens hjälpI år är ett ofta förekommande ämne hur jag som ekonom kan effektivisera verksamheten med hjälp av smart digitalisering, skarpa analyser och medveten styrning. Att detta är ett vanligt tema visar hur viktig frågan är för oss ekonomer; vi som blickar fram emot kommande års demografiska utmaningar. Vi kommunalekonomer känner ett stort ansvar att hjälpa till att leverera bra välfärd trots dessa utmaningar, och då är effektivisering den bästa vägen. Jag ska själv delta i tre seminarier med detta tema och är mycket engagerad i frågan om hur vi kan ställa om kommunernas, regionernas och landstingens verksamheter, med hjälp av digital teknik och välfärdstjänster. Jag var med och genomförde effektiviseringar på 1990-talet, då vi också hade stora utmaningar i välfärden och lärde mig att det går att göra nödvändiga förändringar som leder i rätt riktning. Annat som behandlas på många Kommek-seminarier gäller den viktiga frågan om hållbarhet, och självklart – för oss ekonomer – frågor om redovisning, moms, utjämning och revision.Jag ser också fram emot att hinna lyssna på någon riktigt inspirerande och spännande person som har gjort något extra, utöver det vanliga. Det möter man alltid på Kommek. Jag hoppas att vi ses i Malmö!
      Läs mer

    Prenumeration

    Skribenter

    Sök i bloggen

    Sidfot