Låt inte stelbenta spelregler stå i vägen för kompetensförsörjningen
Den här veckan samlades mer än 1 000 personer som arbetar med arbetsmarknadsfrågor i kommunerna på SKL:s arbetsmarknadsdagar i Uppsala. Diskussionerna kretsade kring hur kommunernas insatser kan utvecklas för att arbetsmarknaden ska fungera bättre.
Hur ser det då ut med kommunernas insatser? Arbetsmarknadsfrågor är en statlig uppgift, men ändå satsar kommunerna fem miljarder kronor på detta område för att få en väl fungerande verksamhet. Det handlar om flera saker. Inte bara det uppenbara att kommunerna ser det som viktigt att motverka utanförskap och minska kostnaderna för ekonomiskt bistånd. Det handlar också om att öka sysselsättningen för att öka skatteintäkterna och att hjälpa till att förse de egna verksamheterna med anställda med rätt kompetens. Ju mer man granskar fakta, desto viktigare inser man att frågan är.
Den närmaste tioårsperioden kommer antalet yngre och äldre att öka i betydligt snabbare takt än antalet personer i arbetsför ålder. Det är bara tack vare att vi haft en invandring som antalet i arbetsför ålder ökar. Om personaltätheten i kommuner, regioner och landsting ska bestå, skulle vår sektor behöva öka antalet anställda med omkring 200 000 personer inom tio år. Det innebär att över hälften av de personer som kommer in på arbetsmarknaden skulle behöva arbeta i vår sektor. Tittar man på den kalkylen, så inser man att alla som kan arbeta måste göra det. Då kan inte sådana mindre problem som att man inte kan prata prickfri svenska stå i vägen.
Språket – inte alltid viktigt
Allt oftare när jag äter lunch eller köper kaffe i Stockholm serveras jag av personer som inte kan någon svenska. Det fungerar alldeles utmärkt, så det faktum att språkkunskaperna brister är inte ett hinder får att kunna utföra väldigt många av de arbetsuppgifter som finns i välfärden. Ett av de bästa sätten att lära sig svenska är på jobbet. Det är sådant våra kommuners arbetsmarknadsenheter arbetar med.
Skribent
Du måste vara inloggad för att få kommentera
Stängd för fler kommentarer
Dela
Tack för att du hjälper oss!
Om bloggen
Välkommen till Ekonomibloggen. Jag som bloggar heter Annika Wallenskog och är chefsekonom på SKL. Här kommer jag skriva om frågor som på olika sätt rör ekonomin i kommuner och regioner och välfärdens finansiering.
-
2019-02-18
Välfärdsutmaningarna på bästa sändningstid
SVT:s fredagsunderhållning Svenska Nyheter tog upp demografins utmaningar och konsekvenser för välfärden i fredags. Dagen därpå var kompetensbristen i transportsektorn på tapeten i Ekots lördagsintervju. Det är frågor som SKL driver stenhårt och nu fick vi god draghjälp.
Svenska nyheter, fredagen den 15 februari 2019 (cirka 20 minuter in i avsnittet), SVT PlaySveriges Televisions humorprogram Svenska Nyheter, som speglar viktiga samhällsfrågor med humor, ägnade fredagens program bland annat åt det faktum att medan antalet barn, unga och äldre ökar, så ökar inte arbetskraften i samma takt. Känns det igen? För den som läser SKL:s Ekonomibloggen och tar del av annat material från SKL, så är nog svaret ja. Den demografiska utmaningen är ju en av de största för kommuner och regioner de kommande åren och inte minst här har jag diskuterat flera olika aspekter av det.Snabblektion i demografiÖver en miljon tittare fick i fredags en snabblektion i problematiken. Att den arbetsföra delen av befolkningen ska försörja ett växande antal unga och gamla med välfärd, både finansiellt och kompetensmässigt. Personer i arbetsför ålder ökar dock långsammare än äldre och yngre och endast det faktum att vi har och har haft en nettoinvandrandring gör att befolkningen i arbetsför ålder ens ökar. SVT:s Svenska Nyheter pekar också mycket riktigt på att ju snabbare och bättre vi kan få invandrare i arbete, desto mer positivt. Och att vi behöver fler med rätt utbildning, som kan arbeta i vårt land.Precis som Svenska Nyheter konstaterade: Om vi ska klara rekryteringen inom vård, skola och omsorg så skulle så många personer som hela den beräknade nettoökningen av arbetskraften behöva arbeta i välfärdssektorn, under förutsättning att vi skulle fortsätta öka personaltätheten på det sätt vi gjort hittills. Då detta inte är rimligt räknar vi inom SKL på att vi inte kan fortsätta öka personaltätheten, utan i stället bibehålla den på dagens nivå och samtidigt utveckla nya arbetssätt för att kunna hålla en fortsatt hög kvalitet i välfärden.Sveriges viktigaste jobb finns i välfärden, Rekryteringsrapport 2018, WebbutikenSvenska Nyheter säger mycket riktigt att vi behöver rekrytera en halv miljon medarbetare i välfärdssektorn, av dessa behöver vi bli 200 000 personer fler än i dag inom välfärden för att klara de växande demografiska behoven med bibehållen personaltätheten, resterande 300 000 personer behövs för att ersätta dem som går i pension. Då vet vi att det redan i dag är svårt att hitta personal, i synnerhet är det svårt att hitta personer som har en längre utbildning.Alla sektorer har en rekryteringsutmaningDilemmat med en generell arbetskraftsbrist speglades också under helgen av Trafikverkets generaldirektör i Ekots lördagsintervju. Hon konstaterade att en av nycklarna för att myndighetens uppdrag ska kunna genomföras på ett bra sätt är att den kan rekrytera rätt kompetens. Det är brist på banarbetare, signaltekniker och ingenjörer. Det är förstås ingen nyhet, men det sätter fingret på betydelsen av att utbildningssystemet bättre svarar upp mot arbetsmarknadens behov, men också på att det är fler sektorer än välfärden som måste utveckla nya arbetssätt för att klara rekryteringsutmaningen.Den demografiska utvecklingen och vad den får för konsekvenser för oss alla, måste diskuteras betydligt mer i hela vårt samhälle. SKL gör vad vi kan för att sätta frågorna högst på agendan. Under den gångna helgen fick vi välkommen draghjälp.
Läs mer
-
2019-02-12
Välfärdens digitalisering kräver ett gott ledarskap
Medborgarnas behov av och krav på välfärd ökar för varje år. Det gör digitalisering och automatisering nödvändigt, då personaltätheten inte kommer att kunna öka i takt med demografins utveckling.
Nu börjar så sakteliga 2018 års bokslut i kommuner och regioner att färdigställas. Från att kommunerna generellt sett haft goda resultat de senaste åren, börjar vi allt mer se kommuner och regioner som går med underskott. 2018 var ett år med mycket starka reala skatteintäkter, som ökade med cirka 1,5 procent. De kommande åren beräknas ökningstakten på skatteintäkterna att avta och landa på drygt 0,5 procent. Och även om inte kommunerna som helhet redovisar underskott, meddelar många att de har underskott i flera verksamheter, framför allt inom de verksamheter som redovisas under socialnämnderna.Smartare välfärd behövsDe goda åren har möjliggjort högre kostnader jämfört med åren före finanskrisen. Åren efter finanskrisen har kostnaden per elev och barn i skola och förskola ökat, liksom kostnaden per timme inom hemtjänsten. Kostnadsökningen beror främst på en ökad personaltäthet.När allt större andel av befolkningen framöver utgörs av barn, unga och äldre skulle fler medarbetare behöva anställas för att täcka upp de ökade behoven av välfärd. Samtidigt blir medborgarnas krav på våra verksamheter allt högre. Det är en ekvation som inte går ihop när det varken finns ekonomi eller tillräcklig arbetskraft för det. En viktig del av lösningen är välfärdsteknologi, digitalisering och automatisering – helt enkelt en smartare välfärd.Medskapande-projekt med start i marsVi behöver dock göra mer än att prata och införa digitalisering och automatisering för att förbättra servicen. Vi måste också ställa om sättet att leverera välfärdstjänster. Det behövs medskapande från både medarbetarna och medborgarna, liksom ett aktivt och gott ledarskap. Det finns flera exempel. Ett är SKL:s förändringsledningsprojekt, som påbörjas i mars, för att automatisera handläggningsprocessen för ekonomiskt bistånd i tolv kommuner. Det handlar om att involvera användare och medarbetare samt förändra arbetssättet. Syftet är att skapa utrymme för fokus på det värdeskapande i uppdraget. Genom att automatisera rutinuppgifter finns mer tid för de delar av uppdraget som kräver personliga möten mellan klienten och medarbetare.Ny chans till deltagande i augusti
Efter sommaren kommer projektet startas i en andra omgång – så det finns möjlighet för ytterligare kommuner att anmäla sitt intresse.
Automatisering av handläggningsprocessen i ekonomiskt bistånd, inbjudan och anmälan
Läs mer
-
2019-02-01
Värna det lokala självstyret och en lokal demokrati
Varje kommun och region känner till sina lokala förutsättningar och medborgares behov bäst. När röster höjs om ett förstatligande undrar jag därför om man egentligen förstår vad det innebär.
I Sverige har vi sedan Axel Oxenstiernas dagar haft ett starkt lokalt självstyre och det har vi kommit väldigt långt med. Principen innebär att kommuner och regioner sköter sina inre gemensamma angelägenheter för att utveckla och förvalta samhället på lokal och regional nivå. Det ger medborgarna närhet till besluten och möjlighet att påverka samtidigt som det motverkar en maktkoncentration. Det gör att kommun X med en allt större andel äldre i befolkningen kan anpassa sin verksamhet efter sina egna utmaningar medan kommun Y kan behöva anpassa verksamheten efter att de har en allt större andel skolbarn.
Statlig styrning är ingen universallösningNär något inte fungerar optimalt finns det alltid högljudda röster som likt ett mantra upprepar att verksamheten borde förstatligas – ibland handlar det om vården, andra gånger om skolan. Opponenterna menar att resultaten automatiskt skulle bli bättre och effektivare om staten bedriver den lokala eller regionala verksamheten. Och ja, det behövs en övergripande styrning och riktning, men petande i detaljer fungerar inte som en universallösning.Ensidig diskussionNär utvecklingsområden inom vården diskuteras försvinner lätt det faktum att Sverige också är ett av de länder med allra bäst kvalitet inom sjukvården trots att kostnaderna är måttliga. Det betyder så klart inte att det inte finns områden som både behöver och måste utvecklas.Vi har till exempel vårdköer som ökar. Det beror främst på att antalet invånare i allt mer sjukvårdskrävande åldrar ökar snabbt samtidigt som befolkningen i yrkesverksam ålder inte ökar lika snabbt. Det är svårt att se hur det gör att staten skulle bedriva sjukvården på ett bättre sätt när de regionala förutsättningarna och medborgarnas behov kan skilja sig väsentligt beroende på var i landet man bor.Minskad detaljstyrning öppnar för lösningarNär en verksamhet inom en region eller kanske två inte fungerar väl kan uppmärksamheten få till följd att staten avsätter medel till just den här verksamheten i alla regioner. Övriga regioner kan dock ha helt andra utmaningar där pengarna hade gjort större nytta. Om staten istället minskade detaljstyrningen och bidrog med samma belopp i form av generella bidrag skulle regionerna troligen bättre kunna lösa sina utmaningar själva.Inom skolan drivs också frågan om ett statligt huvudmannaskap, men hur effektivt skulle det vara? Staten styr redan idag läroplaner genom lagar, vilket är viktigt. Men exakt hur varje enskild skola uppfyller lagarna måste avgöras på den lokala nivån. Och vad skulle hända om staten tar över en skola i glesbygden? Tyvärr gäller även inom detta område att staten med hjälp av riktade statsbidrag och detaljstyrning vill ”lösa problem” i en kommun genom att gå in och detaljstyra alla kommuner. Staten vill till och med bestämma om frågor som bok-köp på förskolor.Frågan om lokalt självstyre handlar om hur verksamheten kan bedrivas mest ändamålsenligt och effektivt, om insikten att det ser olika ut i vårt avlånga land. Den handlar om att använda våra gemensamma resurser på bästa sätt. Den handlar om en tillit till att de som är nära verksamheten känner den bäst och att staten med hjälp av lagstiftning kan sätta de övergripande ramarna för verksamheten.
Läs mer
-
2019-01-25
Otydlig styrning av högskolan drabbar välfärden
Efterfrågan på välfärdstjänster ökar – liksom bristen på arbetskraft. För att bättre matcha arbetsmarknadens kompetensbehov behöver styrningen av högskolan förändras.
Det blir allt svårare att rekrytera medarbetare med rätt kompetens – inte bara inom välfärden, utan på hela den svenska arbetsmarknaden. Allt fler yrken kräver särskild utbildning och dessa utbildningar tenderar att bli längre och längre. Samtidigt ökar nu antalet äldre och yngre kraftigt under ett antal år, medan den arbetsföra befolkningen inte ökar i samma takt. Denna samhällsekonomiska utmaning behöver diskuteras och är en angelägen uppgift att ta sig an för vår nya minister för högre utbildning och forskning, Matilda Ernkrans, som i februari tar emot utredningen om högskolans styrning och resurstilldelning.Fler utbildningsplatser är inte tillräckligtHögskolan är en av flera viktiga pusselbitar för att möta samhällets behov av kompetens. Idag saknas dock en fungerande koppling mellan dessa behov och dimensioneringen av högskolans utbildningsplatser. Ingen ansvarar för helheten när varje lärosäte själva råder över vilka utbildningar som ges. Finansieringen och styrningen av högskolans utbildningsuppdrag behöver bli mer ändamålsenlig och i större utsträckning ta hänsyn till kompetensbehoven. Samtidigt måste man förhålla sig till att det finns ett begränsat antal människor i arbetsför ålder.Ekvationen går inte ihopSkolbloggen: Skolans rekryteringsutmaning – den rätta vägen är många vägarEtt konkret exempel: för att möta skolans rekryteringsbehov skulle dubbelt så många som idag behöva påbörja en lärarutbildning de närmaste åren. Samtidigt behövs också fler sjuksköterskor, socionomer, ingenjörer och tandläkare. Även de privata arbetsgivarna ropar efter högutbildad arbetskraft och fler utbildningsplatser inom en rad områden. Ekvationen går inte ihop.Politiska ambitioner behöver sättas i relation till kompetensutmaningen. Regleringar och höjda krav på vilken utbildning som krävs för att utföra ett arbete kan vara befogade men de skapar också trösklar och inlåsningar på arbetsmarknaden. På sikt riskeras kommuners och regioners förmåga att leverera välfärdstjänster. Personalbrist och rekryteringssvårigheter är kostsamt och gör att sektorns resurser inte kan användas effektivt.Högskolan behöver en ny styrmodellHögskolan behöver en finansiering och en styrmodell som i större utsträckning än idag tar hänsyn till samhällets kompetensbehov. Det behövs en långsiktig samverkan mellan högskolan och kommuner, regioner, näringsliv och andra representanter för samhället. Både arbetsgivare och politiker måste också inse att bristen på arbetskraft till stor del är demografiskt betingad och att fler utbildningsplatser och ännu längre utbildningar just inom det egna området inte är något universallösning.Utredningen om högskolans styrning och resurstilldelning som snart presenteras blir en välkommen möjlighet till en bred diskussion om hur en ändamålsenlig styrning av högskolan kan se ut.Arbetsgivarbloggen: Välfärdens kompetensförsörjning viktigt uppdrag för högskolan
Läs mer
-
2019-01-18
Asymmetrisk uppgiftsfördelning – lättare sagt än gjort
I veckan presenterades SNS Konjunkturrådsrapport 2019. Rapporten är ytterligare en i raden som redovisar välfärdens utmaningar. En del förslag är bra, medan andra fungerar bäst på papperet.
I Konjunkturrådets rapport föreslås ett antal åtgärder för att förbättra kommunernas möjligheter att bedriva en bra verksamhet de kommande åren, trots stora utmaningar med kompetensförsörjning och finansiering. Många av förslagen är mycket bra och ligger helt i linje med vad vi på SKL också anser. Det handlar om ett förtydligande av ansvarsfördelningen mellan stat och kommun, färre riktade statsbidrag, mindre statlig detaljstyrning och en ökad samverkan.Kommunsammanslagningar – fel väg att gåEn vanligt förekommande uppgift, som även återges i rapporten, är att antalet kommuner med mindre än 8 000 invånare kommer att öka från dagens 48 till 56 stycken år 2040. Det här bygger på en prognos från 2014. Den senaste SCB-prognosen från 2018 visar dock att antalet kommuner med färre än 8 000 invånare kommer att ligga kvar på exakt samma nivå som idag (48 stycken) även år 2040.Rapportförfattarna (Mörk, Erlingsson och Persson) föreslår inte kommunsammanslagningar då den danska kommunsammanslagningen inte har kunnat påvisa de positiva effekter som många hade hoppats på. Det är en väg som inte heller vi på SKL tror på – om det inte sker på helt frivillig väg.Asymmetrisk modell ställer många frågorFörfattarna anser dock att en asymmetrisk modell bör övervägas, där ansvaret för avgränsade områden förs över från små kommuner med bristande kapacitet till staten. Något förvånande pekar de ut skolan som ett lämpligt verksamhetsområde, där staten, regionen eller grannkommuner övertar ansvaret från en mindre kommun.På papperet kan det te sig som en lockande lösning, men då bortser man ifrån en rad frågor och konsekvenser som behöver tas ställning till:- Ska staten ålägga vissa kommuner att sköta verksamheter i andra kommuner?
- Vilka möjligheter har regionen (med sitt huvudsakliga fokus på hälso- och sjukvård och kollektivtrafik) att överta uppgifter som anses vara för svåra för berörda kommuner?
- Hur ska staten lyckas bygga upp en lokal organisation i perifera kommuner (som är de som oftast pekas ut som i behov av att lämna över ansvar) på ett kostnadseffektivt sätt när avstånden är stora?
- Hur ska medborgarna kunna utkräva ansvar när uppgifterna inte längre sköts av den egna kommunen?
- Hur ska finansieringen gå till? Ska staten finansiera skolan i mindre kommuner medan den i större kommuner finansieras via kommunalskatten?
- Är det rimligt att tro att staten bättre skulle klara skolverksamheten än kommunen då glesheten mellan invånarna kvarstår oavsett huvudman?
Läs mer
-
2019-01-14
Förvirring om kommunalskatt – så här ligger det till
Under julen har förvirrad information spridits om vilka kommunala skatteförändringar som gäller inför 2019. Fakta är att sju kommuner sänker skatten medan tolv kommuner och tre regioner höjer den.
Under julledigheten har jag blivit uppringd av journalister, som undrat hur det egentligen ligger till med kommunalskatten inför 2019. Det har nämligen på vissa håll spridits en bild av att fler regioner och kommuner höjer skatten än vad som är fallet.Fakta i målet är att tre regioner höjer skatten. I Skåne höjs skatten med 49 öre, i Blekinge med 40 öre och i Jönköping med 50 öre. Det innebär i sin tur att den sammantagna landstingsskatten för året ökar med i genomsnitt 8 öre. Totalt inklusive skatteväxlingar ökar den med 10 öre.Då de sju kommuner som sänker skatten är större än de tolv kommuner som höjer skatten sänks medelskattesatsen med 1 öre i kommunerna, totalt inklusive skatteväxlingar med 3 öre. Den genomsnittliga höjningen av kommun- och landstingsskatten blir därmed 7 öre.Skatteväxling har skapat förvirring
Tyvärr har viss information om skattesatsen skapat förvirring. SCB har skrivit att fem landsting höjer skattesatsen nästa år när det i själva verket är tre. Feltolkningen beror på att Sörmland, Värmland och Blekinge tar över kollektivtrafiken från kommunerna i sina län och därmed skatteväxlar. Skatteväxlingen innebär alltså ingen skattehöjning, utan endast att rätten att ta ut skatt flyttar från kommunerna i länet till regionen.Skattebetalarna har också gått ut med en nyhet som kan resultera i otydligheter och missförstånd. Under rubriken ”Höjd skatt i var femte kommun nästa år” står att 58 kommuner får höjd kommunalskatt under 2019. Skälet är alltså främst att tre regioner höjt skatten och detta kallas många gånger i ”folkmun” att det är kommunen som höjt skatten.God fortsättning och med hopp om en mer tydlig information kring skattesatser under 2019.
Läs mer
-
2019-01-08
Snart redovisas "ny" mätning av kommunens kvalitet
Hur ser egentligen kvaliteten ut i en kommun? Och hur står den sig jämfört med andra kommuner? Frågorna kommer att få svar när vi presenterar ”nya” Kommunens Kvalitet i Korthet den 23 januari.
I Sverige, liksom i många andra länder, har gapet mellan förtroendevalda och medborgare ökat de senaste decennierna. Ett tecken är att färre ansluter sig till politiska partier.En viktig aspekt i att skapa förtroende och engagemang är att öka förståelsen för de ekonomiska förutsättningarna och prioriteringarna som ibland behöver göras. En stor utmaning för kommunerna är därför att utveckla dialogen med medborgarna om kvaliteten på servicen, de ekonomiska förutsättningarna och den löpande utvecklingen av lokalsamhället. Medarbetare till mig har under lång tid arbetat med att på olika sätt bistå kommuner med olika former av stöd i det arbetet. En av delarna är nyckeltalen i Kommunens Kvalitet i Korthet (KKiK). Mätningen presenteras nu i januari för tolfte året i rad.260 kommuners kvalitet mätsArbetet med KKiK startade 2006 som ett led i att förtroendevalda hade behov av kunskap om kvalitet och ekonomi på en övergripande nivå för att kunna föra dialog med sina medborgare. De områden som mäts bygger på vad ett antal kommunstyrelseordföranden har ansett som mest centralt att få kunskaper om.Idag mäter KKiK de cirka 260 deltagande kommunernas service, kvalitet, effektivitet och medborgares delaktighet inom olika områden. Under 2018 har konceptet utvecklats, nyckeltal och mätområden har setts över för att leda till än mer användbara resultat.Jag hoppas att du som ledande tjänsteman, ekonomidirektör eller förtroendevald i en kommun genom resultaten kan fördjupa kunskapen och finna vad som är bra och vad som kan behövas förbättras i just din verksamhet. Dessutom, ta tillfället i akt och prata med medborgarna i er kommun för att i samverkan utveckla kommunen i positiv riktning.Anmäl dig till redovisningen av KKiK
Kommunens Kvalitet i Korthet 2018, resultatredovisningResultatredovisningen av KKiK 2018 kommer att ske 23 januari 2019. Anmäl dig för att delta på plats eller via webbsändning.
Läs mer
-
2018-12-18
Kommunsektorn behöver rimliga förutsättningar
Nu har vi på SKL äntligen släppt höstens Ekonomirapport. Det var mycket arbete på sluttampen för att få siffrorna korrekta – inte minst för att statens budget ändrades in i det sista.
Ekonomirapporten, december 2018Och det är just de här otydliga och kortsiktiga planeringsförutsättningar som vi vill undvika att kommuner, landsting och regioner behöver leva med. Kortsiktigheten har nämligen alltid funnits där, även om nuvarande situation utan en riksdagsvald regering gör det än mer speciellt.I Ekonomirapporten lyfter vi förslag på hur det går att förbättra förutsättningarna för kommuner, landsting och regioner att planera på längre sikt och med ett ökat självstyre. För att klara de närmaste årens stora utmaningar behöver vi få till en samverkan och samsyn mellan stat och kommunsektorn över vilka hållbara lösningar som är nödvändiga och fungerar nu, men också framöver. De riktade statsbidragen måste minska till förmån för generella bidrag. Det behövs bredare gemensamma strategier mellan stat och kommunsektor över vart vi vill nå och hur vi kan lyckas komma dit, i stället för kortsiktiga överenskommelser. Staten behöver också ha en ökad tilltro till att varje kommun, landsting och region själv är bäst lämpade att avgöra vilka specifika åtgärder som behöver vidtas för att hantera utmaningarna som råder just på den egna lokala eller regionala nivån.Nya arbetssätt och metoder krävs
För att vara rustade för välfärdens utmaningar krävs ett stort eget arbete av sektorn. Kommuner, landsting och regioner behöver arbeta på nya sätt och med nya metoder. Det handlar om att välfärden måste kunna räcka till för fler och att mänskliga möten finns när de också verkligen behövs. Det handlar om att ge goda förutsättningar för invånarna att själva kunna ta hand om de behov man har genom ökad tillgänglighet till välfärdsteknologi och digitala verktyg. Från SKL:s sida kan vi hjälpa till med att samordna, följa utvecklingen och rapportera kring vad som händer inom de områden som sektorn och staten ser som viktiga att utveckla och förbättra.
Kommuner, landsting och regioner behöver även öka sysselsättningen högre upp i åldrarna för att minska bristen på arbetskraft och få skatteunderlaget att öka.Redan nu kan vi se att personer som gått i pension kommer tillbaka och arbetar. Sedan 2005 har antalet över 65 som arbetar i kommunsektorn mer än fyrdubblats. Vi har också förlängt arbetslivet med ett halvår sedan 2009. Kan vi fortsätta den utvecklingen har vi kommit en bra bit på vägen.
Demografiska utmaningar
Ekonomirapporten innehåller en rad viktig fakta och det absolut viktigaste som du behöver ha med dig in i 2019 är: antalet äldre och yngre blir allt fler, medan den arbetsföra befolkningen inte ökar i samma takt. Det gör att vi måste agera nu.
För att orka ta tag i kommande utmaningar är vila också en viktig ingrediens i allas våra liv. Jag önskar därför er alla en förhoppningsvis lugn, vilsam och skön jul. Det ser ut som att den kommer att kunna bli vit i större delen av landet i år.
Läs mer
-
2018-12-13
Digital teknik kan lösa flera välfärdsutmaningar
Antalet äldre blir allt fler, vilket gör att behovet av hemtjänst också förväntas öka framöver. Om digital teknik används på ett klokt sätt kommer kommunerna kunna ge allt fler omsorg även när det blir svårt att rekrytera personal.
Om tio år kommer 44 procent fler att vara över 80 år jämfört med idag, medan den arbetsföra befolkningen mellan 20 och 64 år bara ökar med sex procent under samma period. Kommuner, landsting och regioner får, liksom näringslivet i stort, helt enkelt svårt att hitta tillräckligt med nya medarbetare. Det här är något jag påtalar ofta och upprepade gånger i diskussioner om välfärdens utmaningar. Det är också något som vi tar upp i en av SKL:s viktigaste rapporter, Ekonomirapporten, som kommer två gånger per år och beskriver de ekonomiska förutsättningarna i kommunsektorn nu och framåt.Digitalt fokus i höstens EkonomirapportenPå måndag, 17:e december, är det dags igen – då presenterar vi höstens rapport. Redan nu kan jag avslöja att vi kommer att ta upp olika åtgärder som krävs för att lösa välfärdsåtaganden framöver. Däribland tar vi upp digitala lösningar som kan bidra till att bibehålla en god omsorg om våra allt fler äldre och samtidigt underlätta såväl kompetensförsörjning som finansiering inom hemtjänsten.Antalet kommuner som använder olika tekniska lösningar har ökat på senare tid, men spridningen går långsamt. Det statliga forskningsinstitutet RISE har, på uppdrag åt Post- och telestyrelsen, genomfört en studie där de har bedömt effektiviseringspotentialen om alla kommuner skulle använda några redan existerande digitala tjänster. Det handlar bland annat om olika digitala lösningar för dagtillsyn, nattillsyn, medicinpåminnare och nyckelhantering inom hemtjänsten.
Istället för att störa hemtjänsttagaren i sin nattsömn med ett fysiskt besök kan man till exempel se till personen genom att använda en kamera och en mikrofon. Istället för att hantera fysiska nycklar kan man ha digitala lås som styrs via en applikation på en telefon eller surfplatta. Effektiviseringen ligger i att kunna minska restiden för att hämta och lämna nycklar, såväl vid planerade som vid akuta besök.
Den första frågan man behöver ställa sig är självklart om nyttan med en digital lösning också är till nytta för den äldre i behov av hemtjänst eller för invånaren som ansöker om bygglov? Om svaret är ja, kan det kluriga vara hur man vet att nyttan verkligen överstiger kostnaden för att införa den. Det är just en sådan skattningsmodell som RISE kommer att lansera i slutet av januari.Effektivisering i miljardklassenFör till exempel hemtjänsten har RISE uppskattat att effektiviseringspotentialen med att införa de fyra digitala lösningarna i alla kommuner skulle kunna vara cirka 3,2 miljarder kronor. Det är en betydande summa som istället kan användas för att värna om omsorgen av våra äldre på andra sätt. Det är genom att nyttja tekniken på rätt sätt som det finns tid för mänskliga möten när de verkligen behövs, som det finns tid för personalen att höja kvaliteten och som det finns möjlighet att klara av allt fler äldre i behov av hemtjänst utan att nödvändigtvis behöva nyrekrytera.
Blir du nyfiken på att läsa mer om hur tekniken kan utnyttjas i välfärden eller om andra åtgärder för att lösa välfärdsutmaningarna? Se då till att ta del av Ekonomirapporten på måndag.Följ presentationen av Ekonomirapporten i direktsändning
Webbsändning EkonomirapportenFölj livesändningen kl 10.00 den 17:e december eller ta del av rapporten i sin helhet på skl.se.
Läs mer
-
2018-12-07
Landsting och regioner har full koll på pensionerna
Försäkringsbolaget Skandia har presenterat en rapport där de säger att 19 av 21 landsting har negativ soliditet när ansvarsförbindelsen för pensioner intjänade före 1998 räknas in. En bild målas upp av att regioner och landsting är konkursmässiga, vilket givetvis inte är fallet.
Några fakta i målet: Landsting och regioner är tryggade av rätten att ta ut skatt och kan därför inte jämföras med företag. Begreppet soliditet har inte samma relevans i skattefinansierad verksamhet. Det finns inget egenvärde i att samla på sig övervärden i balansräkningen, mer än vad som behövs som en buffert i dåliga tider. Dessutom är värderingen av tillgångarna försiktig, vilket gör att det finns dolda värden. Tillgångarnas värde har låg betydelse, då de inte är till för att säljas.Orsaker till landstingssektorns pensionsskuldVad är då skälet till att landstingen och regionerna har en stor pensionsskuld som ligger som en ansvarsförbindelse? Jo, före 1998 kostnadsfördes pensionerna först i samband med utbetalningen. Det gjorde att en skuld till personalen för kommande pensioner uppstod, som dock inte redovisades som en skuld i balansräkningen. På den tiden gjorde alla offentliga verksamheter som hade möjlighet att debitera skatter så här. Detta sätt att finansiera pensioner kallas fördelningssystem.
Från och med 1999 började kommuner och landsting kostnadsföra intjänade pensionerna löpande. Den del av pensionen som hade intjänats före 1998 började då redovisas som en ansvarsförbindelse inom linjen, alltså inte på balansräkningens skuldsida. Detta byte av redovisningsmetod innebar att man tog på sig en ökad börda, vilket innebär ett mindre tryck på sektorn längre fram, och mindre tryck på framtida generationer av skattebetalare. Man har alltså varit och är väldigt ansvarstagande idag. Men att byta finansieringsmodell i ett pensionssystem tar lång tid. Och detta är man fullt medvetna om.Sektorn har dessutom nyligen bytt pensionsavtal, vilket innebär att pensionsskulden så småningom kommer att avvecklas helt. Kvar kommer bara finnas en löpande premie.Den gamla skulden minskar och landstingen har kollDen totala skulden är stor, 243 miljarder kronor, där den gamla delen motsvarar 141 miljarder. I och med att det rör sig om långa åtaganden kommer den gamla delen av skulden att finnas kvar under många år, men belastningen minskar allt snabbare framöver. Pensionskostnaderna är en stor post i budgeten, men är på inget sätt okänd. Landstingen och regionerna tar löpande fram prognoser vilket gör att man har koll på sina kostnader och skulder.
Skandias rapport ger inte hela bilden. Den tycks helt bortse från det faktiska läget: Den gamla pensionsskulden minskar och landsting och regioner har kontroll.
Läs mer
Kommentarer