Svensk sjukvård – bättre än sitt rykte

Resultaten för hälso- och sjukvården i Sverige blir överlag allt bättre. Befolkningen tycks dock bli alltmer missnöjd med vården, enligt media. Beror det på att våra förväntningar ständig ökar eller finns det andra bakomliggande orsaker?

Det finns brister inom sjukvården. Några exempel är att lindriga skador och överbeläggningar ökar något och vården inte upplevs tillräckligt tillgänglig. Fokus tappas dock från det faktum att vi har en mycket bra vård. De medicinska resultaten förbättras och Sverige har bland de bästa resultaten vid jämförelse med de rikaste EU-länderna och Norge, Kanada och USA.

SKL har nyligen gjort en undersökning där vi jämför resultaten i svensk hälso- och sjukvård med 14 andra länder. Vi har tittat på hur väl sjukvården lyckas rädda liv utifrån överlevnaden efter olika diagnoser, men även andra mått. I jämförelsen hamnar Sverige sammantaget på första plats. När det gäller kostnadseffektivitet, kvaliteten relativt andel av BNP som går till hälso- och sjukvård, hamnar vi på en tredjeplats.

Ständiga förbättringar

En annan undersökning, som SKL har genomfört, visar att resultaten ständigt förbättras. Dödligheten i hjärtinfarkt och stroke har minskat med cirka 40 procent de senaste 10 åren samtidigt som kostnaderna för sjukdomarna har minskat med 15 procent på åtta år. Antalet personer som drabbas av höftfraktur, har minskat med närmare 20 procent sedan 2004. Och allt fler som drabbats av cancer överlever och lever längre tack vare bättre diagnostisering och behandling.

Tillgängligheten och väntetider i vården upplevs dock som längre i Sverige än i andra länder. I den internationella jämförelsen hamnar Sverige på fjärde plats av de undersökta länderna. Det är endast Nederländerna, Danmark och Italien som har kortare köer. Vi diskuterar mycket inom Vårdsverige om den ganska traditionella synen på köer som vi brottas med inom hälso- och sjukvården. Det handlar om att skapa ”nära vård” – att vården ska finnas så nära patienten som möjligt genom digitaliseringens möjligheter, rätt vård på rätt nivå och använda de personella och ekonomiska resurser på rätt sätt.

Svensk sjukvård är bra, men det betyder inte att den kan bli ännu bättre. Diskussionen om vårdens utveckling och de ekonomiska prioriteringarna måste utgå ifrån hur det faktiskt ser ut och att utmaningarna kan skilja sig åt från ett landsting eller en region till en annan.

Skribent

Kommentarer

    Du måste vara inloggad för att få kommentera

    Stängd för fler kommentarer

    Vänligen verifiera att du inte är en robot

    300







    Hjälpte informationen på sidan dig?

    Tack för att du hjälper oss!

    Om bloggen

    Välkommen till Ekonomibloggen. Jag som bloggar heter Annika Wallenskog och är chefsekonom på SKL. Här kommer jag skriva om frågor som på olika sätt rör ekonomin i kommuner, landsting och regioner och välfärdens finansiering.

    • 2018-11-15
      Osäker och besvärlig planering med en övergångsbudget
      Övergångsregeringen presenterade idag en övergångsbudget. Det är en avskalad budget som innebär oklara planeringsförutsättningar för kommuner, landsting och regioner.
      Kommuner, landsting och regioner står inför en helt ny situation när den nationella politiken är oklar och ett val av en statsminister och en regering drar ut på tiden. Helt enligt riksdagspartiernas utarbetade praxis har en övergångsbudget nu för första gången presenterats. Det är en avskalad budget utan partipolitiska förslag, förutom där de flesta partier är överens. Det innebär en stram budget där de generella statsbidragen till kommuner, landsting och regioner inte ökar med de tidigare utlovade fem miljarder kronorna, utan ligger kvar på 2018 års nivå. Andra satsningar och statsbidrag, som skulle ha fasats ut, blir helt enkelt kvar på samma nivå som i år och satsningen på likvärdig skola ökar.Osäkra planeringsförutsättningarSumma summarum: om övergångsbudgeten röstas genom i riksdagen kommer kommuner, landsting och regioner att gå miste om någon satsning men å andra sidan få fortsatta medel till andra satsningar som skulle ha avslutats. Nettoeffekten blir dock negativ. Tillsammans med det faktum att de riktade statsbidragen inte kan användas generellt, kommer många att få det betydligt mer besvärligt än de visste om när de började arbeta med nästa års budget. Kommuner, landsting och regioner vet helt enkelt inte vilka förutsättningar som man ska planera utifrån.Ta höjd för förändringarJag har haft många samtal med kommuner, landsting och regioner om vad som gäller och hur man egentligen bör gå tillväga. Beslutet om att höja, sänka eller att låta skatten vara oförändrad måste tas senast den sista november. Även budgeten behöver beslutas då – om inte särskilda skäl föreligger. Och rådet jag kan ge är att kommuner, landsting och regioner behöver ta höjd för att kunna göra förändringar i verksamheter. Det finns ingen enhetlig lösning.Vissa kommuner, landsting och regioner antar att det i slutändan blir en ökning av de generella statsbidragen eftersom flera partier utlovat detta – med risk för underskott om så inte sker i tilläggs- eller ändringsbudgeten. Andra antar att det inte kommer ökade statsbidrag och kommer sedan tillskott en bit in på nästa år kan det bli svårt att använda dem effektivt. När det gäller riktade statsbidrag som ligger kvar kan dessa tas bort i en tilläggsbudget. Och en hel del av de riktade bidragen kräver dessutom tecknade överenskommelser.Som DN:s Johan Schück uttryckte det i en krönika: ”Röran för ekonomin, till följd av övergångsbudgeten, kommer att ta tid att komma till rätta med. Oavsett regering kommer 2019 att bli ett år då det gäller komma i ordning igen.”Och du, glöm inte att SKL presenterar Ekonomirapporten den 17 december. I rapporten, som kommer två gånger per år, ges bland annat en närmare analys av hur budgetpropositionen påverkar kommunsektorns ekonomi.

      Läs mer
    • 2018-11-09
      Tilliten behöver gå från ord till handling
      Tilliten till den lokala och regionala nivåns ansvar för styrning och ledning behöver stärkas. En konkret åtgärd är att se till att omvandla de riktade statsbidragen till generella.
      Detaljstyrningen behöver minska nationellt, regionalt och lokalt. Det säger Tillitsdelegationen, det säger regeringen och det säger vi på SKL. Trots att det råder en samstämmighet kring styrningen utlovade i princip alla partier inför valet både fler nya riktade och detaljreglerade statsbidrag. Det är oroväckande.I Tillitsdelegationens betänkande, som kom för några veckor sedan, finns en rad förslag som vi på SKL ställer oss bakom. Delegation lyfter det vi också påtalar, nämligen att statens styrning har blivit alltmer kontrollerande, att de riktade statsbidrag hämmar den lokala utvecklingen och självstyret för kommuner, landsting och regioner. Min förhoppning är att vi snart också får se konkreta åtgärder och resultat. Oavsett hur regeringen kommer att se ut under innevarande mandatperiod behöver frågan om tillit gå från ord till handling. Vi behöver inte mer – utan bättre statlig styrning.Utmaningarna ser olika ut
      SKL har länge drivit frågan om att staten bör ge generella istället för riktade statsbidrag. Sverige ser olika ut. Det finns olika utmaningar och utvecklingsområden i olika regioner, kommuner och stadsdelar. En likvärdig vård i hela landet eller en likvärdig skola för alla barn och ungdomar betyder inte att vi ska göra lika överallt. Varje kommun, landsting och region känner bäst till de lokala och regionala förutsättningarna och vet bäst var behoven är störst. I ett landsting kan behoven av resurser till infrastruktur vara det mest nödvändiga, medan det i ett annat landsting är absolut viktigast att använda statsbidrag till att korta köerna för cancerpatienter.En tillitsbaserad styrning innebär att kunna göra på olika sätt. En tillitsbaserad styrning måste därmed också innebära mer generella och färre kortsiktiga, riktade statsbidrag. Tillitsbaserad styrning skapar långsiktighet och utrymme för effektivisering, utveckling och förnyelse.
      Läs mer
    • 2018-11-02
      Fallande börser med osäkert utfall
      Börserna har fallit och aktiemarknaden är nervös. Om den nedåtgående trenden fortsätter kan det vara tecken på en annalkande försvagning av konjunkturen.
      Sedan den 2:e oktober har Nasdaq fallit med över 12 procent och oktober ser ut att bli den sämsta börsmånaden i USA sedan finanskrisen. Även Stockholmsbörsen har fallit med över 9 procent. Det här kan vara början på ett större fall, men det kan också vara så att kurserna återhämtar sig och att detta bara visar hur volatila och nervösa börserna är för närvarande.Börsen har länge ökatI februari och april vände Stockholmsbörsen ned i samma härad som nu, men fallet i oktober är från en högre nivå. Nedgångar i den här storleksordningen har inträffat på de europeiska börserna vid nio tillfällen sedan år 2013.Listan på orosmoln för aktiemarknaden kan göras lång. Börsuppgången har varit lång och kraftig, vilket gör marknaden mer sårbar för vinsthemtagningar. Särskilt i USA har priset för aktier länge varit högt och börsen har ökat stadigt. Tillväxten beror delvis på de snabbväxande stora IT-företag som tillsammans benämns FANG (Facebook, Amazon, Netflix och Google).Osäkerhet och nervositet råderMarknadsräntorna ökar samtidigt, vilket öppnar för alternativ avkastning i tider av oro. Vi ser också en stramare penningpolitik från Fed. Men det finns även i USA en delvis självförvållad oro för globala handelskonflikter som, i kombination med att volatiliteten ökar på marknaden, skapar säljflöden.De geopolitiska riskerna har också ökat i Europa och Mellanöstern. I kombination med att de globala ekonomiska tillväxtprognoserna revideras ner bygger det på osäkerheten kring börsbolagens vinster på sikt och skapar nervositet på marknaden. Aktiemarknaden prisar alltså in ett mörkare framtidsscenario.Om fallen på börserna fortsätter kan detta tyda på början av en försämrad konjunktur. Börsfallen brukar komma knappt ett år innan det blir tydligt inom andra delar av ekonomin att konjunkturen vänt.Börsfallet påverkarDen faktor som har störst betydelse för kommuner, regioner och landsting är om sysselsättningen påverkas negativt. I SKL:s skatteunderlagsprognoser har vi redan lagt in en successiv försvagning av konjunkturen från och med 2019 och vi räknar med att högkonjunkturen tar slut 2020. När konjunkturen väl vänder så kan det dock gå fortare än så.Det börsfall vi ser nu påverkar redan ekonomin i några kommuner, landsting och regioner. De allra flesta kommuner samt många regioner och landsting berörs dock inte av börsens utveckling än, trots att vissa har relativt stora finansiella tillgångar. Kommunsektorn har sammanlagt placeringar i externa aktier värda 70-80 miljarder kronor och det har varit en god affär. Avkastningen från portföljerna har delvis bidragit till överskott i boksluten även när verksamheterna gått med underskott. Om inte börserna repar sig kan tillskottet från denna källa dock komma att sina, åtminstone tillfälligt. Det kan innebära att underskotten från verksamheterna slår igenom i bokslutet.

      Läs mer
    • 2018-10-26
      Kina – en växande ekonomi som påverkar Sverige
      Kinas ekonomi växer snabbt och är en av världens viktigaste. Landet är både stora på export och import. Det som händer i diktaturen Kina – ja, det har en allt större betydelse för oss alla.
      Nu är jag åter på svensk mark efter ett par intensiva och lärorika dagar med AFA Försäkrings finansutskott i Kina, Taiwan och Hong Kong. AFA Försäkring, som genom kollektivavtal försäkrar 4,7 miljoner anställda i Sverige (privata som offentliga), var där för att lära och förstå vad som händer i några betydelsefulla ekonomier i Asien. Intrycken är många och det finns tydliga kopplingar till de ekonomiska förutsättningarna här och vad som händer sisådär 820 mil bort.Kina – en ekonomisk stormaktKinas ekonomi har successivt växt till att bli en av världens viktigaste trots vissa bakslag. Kinas BNP har ökat med upp emot 10 procent per år under lång tid, men ökningstakten ligger nu på mer normala 6,5 procent. Ett av skälen till den snabba ökningen är urbaniseringen. Folk flyttar från oavlönat jordbruksarbete till avlönat arbete i staden.Många har uppfattningen om att Kina bara är ett gigantiskt exportland, men de importerar också mycket från Sverige. Svensk export till Kina ökar snabbare än importen. 2017 skiljde det bara en miljard kronor mellan export och import, 59 respektive 60 miljarder kronor. Kina är nu Sveriges åttonde största exportmarknad och främst är det tjänsteexporten som växer.Traditionellt exporterar vi stål, järn och papper till Kina men allt mer exporteras också bland annat handel, teknik, maskiner och läkemedel. 10 000 svenska företag exporterar till Kina och 500 finns på plats i landet. Ett av de IT-företagen som jag besökte hade svenska Fingerprint som underleverantör till sina mycket avancerade produkter. Sverige importerar i sin tur mest kläder från Kina.Kinas Silicon-Valley utvecklas i rekordfartJag besökte den lilla kinesiska fiskebyn Shenzhen för första gången 1985. Nu i oktober fick jag ynnesten att återse platsen som snarare hade förvandlats till ett Imperial City i Star Wars. Under 2017 byggdes fler skyskrapor i Shenzhen än i hela USA. Staden växer med en halv till en miljon människor varje år och har mellan 12,5–20 miljoner invånare, beroende på hur man räknar. När Silicon Valley-veteranen Scotty Allen kom till Kinas motsvarighet Shenzhen första gången sade han inte ”wow, vad häftigt” utan ”wow, vi är körda”.Deng Xioping, som var Kinas starke man fram till 1997, beslutade att Shenzhen skulle bli en utvecklings- och digitaliseringsregion. Man började bygga infrastruktur, såsom tunnelbana, tolvfiliga motorvägar och ett snabbtåg till Hong Kong. Därefter kom skyskrapebyggena och IT- och teknikföretagen fick gratis mark av staten, rabatt på skatter, el och vatten med mera.De som flyttar till Shenzhen är unga, hungriga, intelligenta och drivna människor med dubbla examina. Ett viktigt mål för många är att tjäna pengar. Som en man jag träffade i Hong Kong uttryckte det: ”pengar är den nya religionen i Kina”. I Shenzhen är man duktig på att kopiera, men har även börjat utveckla många system, program och företagsidéer. Dessa hinner bli gigantiska på den inhemska marknaden innan de etablerar sig utomlands. Exempel på detta är två av världens största e-handels- och softwareföretag, Alibaba och Tencent. Företagen ägs av en kombination av privata moguler och staten. Utländska ägare får äga max en tredjedel och företagen får statliga rabatter om deras och kundernas data läggs i molnet.Viktigt att lära och förståDen kinesiska diktaturen har skapat en grupp på 70 miljoner superrika partitrogna människor i Kina. Xi Jinping uttalade att den nya bron mellan Hong Kong och Macau är ett exempel på lyckad kombination av hårt arbete och kommunism. Ett annat exempel är det ökade antalet kontroller och kameror. En resa med snabbtåget till Hong Kong tar 15 minuter i restid, men i realiteten långt över en timme på grund av ett antal passkontroller, ansiktsigenkänningsfotograferingar och fingeravtryckstagningar.820 mil är väldigt långt bort, men det som händer i ekonomierna i Asien – och inte minst i Kina – har och kommer att ha ökande betydelse för oss alla. Kina ligger långt framme och kommer självklart att ta ytterligare kliv de kommande åren. Det är förstås viktigt att förstå och följa mycket noggrant.

      Läs mer
    • 2018-10-16
      Banker måste kunna tillhandahålla kontanter – i hela landet
      Det måste finnas möjlighet att hantera kontanter oavsett var man bor i landet. SKL ser med tillförsikt på Riksbankskommitténs förslag, som skulle säkra en rimlig tillgång till kontanttjänster.

      Ibland dröjer det lång tid innan vi ser effekterna av den intressebevakning som vi på SKL bedriver tillsammans med kommuner, regioner och landsting. När det gäller frågan om att det måste finnas tillgång till kontanter inte bara i kommunerna, landstingen och regionerna utan även hos bankerna har det tagit två år innan frågan börjar gå vår väg.Utvecklingen mot minskad användning av kontanter har gått fort i Sverige. I ett internationellt perspektiv har Sverige en unikt låg andel av kontanta betalningar. Den digitala samhällsutvecklingen gör det logiskt att kontanter blir alltmer sällsynt i plånboken, men det minskar definitivt inte vikten av att det fortsatt finns möjlighet och behov av att kunna hantera kontanter var man än bor i landet. Riksbankschefen har även varnat för att bankernas kontanthantering minskar alldeles för snabbt medan avståndet till närmaste betalningsförmedling ökar.Rimlig tillgång i hela SverigeHösten 2016 skrev SKL till Justitiedepartementet och ställde krav på att staten skulle se till att EU-direktivet, som reglerar att banker ska åläggas att upprätthålla kontanthantering, följs. Jag var även på en hearing i Finansutskottet om kontanthantering. Tillsammans med mig var ett antal banker inbjudna som alla propagerade för att bankerna inte skulle behöva hantera kontanter.Nu två år senare kommer Riksbanskommitténs efterlängtade delbetänkande ”Tryggad tillgång till kontanter”. I sitt förslag slår den parlamentariska kommittén fast att vissa banker ska vara skyldiga att tillhandahålla en rimlig tillgång till kontanttjänster i hela Sverige.Max 25 kilometer till kontanthanteringFörslaget innebär att de banker, som erbjuder betalkonton och har en inlåning från allmänheten motsvarande minst 70 miljarder kronor, ska vara skyldiga att tillhandahålla kontantuttag och hantering av företagens dagskassa. Kravet kommer i dagsläget att omfatta de sex största bankerna. Kommittén anser att en rimlig tillgång till kontanter innebär att högst 0,3 procent av befolkningen (cirka 30 000 personer) ska ha längre än 25 kilometer till kontantuttag samt att högst 1,22 procent av befolkningen ska ha längre än 25 kilometer till dagskassedeponering.Utan kontanttjänster skapas utanförskapBristen på kontanttjänster drabbar såväl medborgare, föreningar som företag. Kommuner, regioner och landsting måste av lagkrav hantera kontanter, vilket kan vara mycket besvärligt när kommunerna inte kan bli av med sin dagskassa. Äldre, funktionsnedsatta och flyktingar är grupper som i mindre utsträckning än andra har swish, betal- eller kontantkort. I synnerhet på landsbygden är det viktigt att kommuner, livsmedelshandlare, bensinstationer med flera har tillgång till kontanter. Det är en nödvändighet för att samhället ska kunna fungera, särskilt som det inte finns bredbandstäckning överallt och därmed omöjliggör korthantering.Oavsett var man bor måste det alltså finnas möjlighet att klara av sina ekonomiska förehavanden. Det bör inom ett rimligt avstånd finnas tillgång till betaltjänster, att sätta in och ta ut kontanter.
      Läs mer
    • 2018-10-10
      Bra att Uppdrag granskning sätter ljus på blufföretagen
      Varje kommunal skattekrona, som inte används till bra verksamhet i kommunerna, är en förlorad skattekrona. I vissa fall är den också föremål för organiserad brottslighet. Så är det ofta med de fakturor som Sveriges Televisions reportage i veckans Uppdrag granskning uppmärksammar. Det rör sig om skickliga och bedrägliga försäljare, som antingen ”säljer” varor och tjänster, som aldrig levereras, eller företag som säljer produkter till skyhöga priser, utan att ansvarig tjänsteperson reagerar – i alla fall inte förrän det är försent. Ibland handlar det också om att helt falska fakturor bara skickas ut.
      Kommuner, landsting och regioner har en generellt sett god kontroll på betalningar. De får, och betalar, omkring 50 miljoner fakturor årligen, på stora och små summor. Uppdrag gransknings genomgång visar att cirka 7 000 av dem på något sätt innehåller en bluff.Svensk Handels varningslista ska stoppa automatisktMånga av dessa företag finns på en så kallad varningslista hos organisationen Svensk Handel. De flesta, men inte alla kommuner, landsting och regioner, har verktyg kopplade till sin leverantörsreskontra som automatiskt stämmer av mot Svensk Handels varningslista innan fakturorna blir betalda. Finns företagen med på listan stoppas betalningen. Ett problem med företag som finns på varningslistan är att de ofta byter namn, organisationsnummer eller post- och bankgironummer. Det gör att blufföretagen alltför ofta är steget före.Bra rutiner och stödsystem behövsNär jag fick möjlighet att kommentera reportaget, där så gott som alla kommuner , landsting och regioner har drabbats av bluffar och orimliga fakturor, konstaterade jag två saker. Dels att detta är en del av en organiserad brottslighet och ett oetiskt agerande från företagens sida, dels att det finns brister i rutiner och ibland slarv i kommuner, landsting och regioner. Vi har över en miljon anställda i vår sektor och det är ofrånkomligt att människor ibland gör misstag eller till och med agerar på fel sätt. Det är arbetsgivarens ansvar att ha så bra rutiner, stödsystem och utbildningar som möjligt så att medarbetarna får rätt förutsättningar att agera korrekt. I programmet berättar jag också om att fler och fler stärker sina rutiner och att vi på SKL ger kommuner, landsting och regioner stöd i det arbetet. Vi samarbetar bland annat med polisen. På vår webbplats finns stöd i många aspekter av fusk och oegentligheter.
      Motverka fusk och oegentligheterVi uppmanar alla att säkra sina rutiner och att använda sig av de automatiserade verktyg som finns för att göra det. Jag brukar även uppmana kommuner, landsting och regioner att polisanmäla alla försök till bedrägerier. Dessutom är det viktigt att ständigt diskutera detta på arbetsplatserna. Medvetandet om dessa företags existens och oetiska metoder behöver vara hög hos alla som arbetar i våra verksamheter. Jag tror aldrig att vi kan skydda oss helt från bedragare, men arbetet måste syfta till att komma så nära noll som möjligt. Som sagt, våra skattemedel ska användas till vår gemensamma välfärd. Därför är Uppdrags granskning reportage viktigt.
      Läs mer
    • 2018-10-05
      Vi tar brister i statistik på allvar
      SKL arbetar mycket med insamling och redovisning av olika kvalitetsdata från hela välfärden. I första hand gör vi det för att stötta verksamheternas ledningar och professioner i deras beslutsfattande och yrkesutövning.
      Att vi bygger verksamheterna på fakta och kunskap är oerhört viktigt för att vi ska ta de rätta besluten som leder till ett så effektivt utnyttjande av välfärdens resurser som möjligt. Ett annat syfte är att visa på såväl förbättringar som brister som måste åtgärdas. Transparensen är A och O.SKL instämmer i kritiken
      När vi eller andra som bidrar med data får kritik för brister i statistiken, tar vi det därför på allvar. Det pågår ett ständigt förbättringsarbete även av statistikinsamling och hur den presenteras. Nu riktas kritiken mot att vårddata inhämtat från OECD presenterats på ett sätt som inte är jämförbart i en rapport, som vi publicerade före sommaren. Vi delar bilden av bristerna i OECD:s statistik. Internationella jämförelser är ofta svåra och i det här fallet – när det gäller just väntetider för ett antal definierade sjukdomar – så ska de tolkas med stor försiktighet. Jag konstaterar att vi i just den refererade rapporten kunde ha varit än tydligare med det. Vi bearbetar nu rapporten, för att det inte ska råda någon tveksamhet om kvaliteten i våra jämförelser.SKL är den nationella aktör i Sverige som på uppdrag av samtliga landsting och regioner kontinuerligt redovisar sjukvårdens resultat, goda som sämre. Varje krona som är avsedd för vård, ska också användas så effektivt som möjligt och i de vägvalen är fakta om verksamheten grundläggande. Utöver resultat för ett stort antal sjukdomsgrupper, finns också statistik över patienterfarenheter, tillgänglighet, patientsäkerhet och mycket annat. Vi ska inte visa upp en felaktig bild av verkligheten. Statistik och resultat av hög kvalitet ska finnas tillgängligt och redovisas så att välfärden kan utvecklas på bästa sätt.
      Läs mer
    • 2018-10-02
      Viktigt med regelbunden översyn av kostnadsutjämningssystemet
      För tre år sedan skrev SKL i ett remissvar att en översyn bör göras av kostnadsutjämningen och delar av strukturbidraget. Igår lämnades så äntligen utredaren Håkan Sörman ett betänkande till regeringen. Det är välkommet att frågan behandlas och det är viktigt att det sker i en bred remissrunda.
      Utjämningssystemet behövs – det är på så sätt vi kan se till att det finns likvärdiga ekonomiska förutsättningar mellan landets kommuner respektive mellan landets landsting och regioner. Oavsett om man bor på landsbygd eller i stad behöver en kommunal service kunna ges oberoende av skattekraft och kostnader som inte går att påverka. Vi har på SKL dock länge påpekat att en översyn av delar av utjämningssystemet behövs - framförallt landstingens hälso- och sjukvårdsmodell, individ- och familjeomsorgsmodellen (IFO) och kompensation för gleshet.
      Nu när utredarens förslag presenteras för regeringen kan jag konstatera att det innebär stora omfördelningseffekter. 13 landsting (inklusive Gotland) får en förändring på över 500 kronor per invånare, 15 kommuner får ett förbättrat utfall på över 2 000 kronor per invånare och 70 kommuner på mer än 1 000 kronor per invånare. Detta ska dock finansieras av andra kommuner, landsting och regioner. Med denna bakgrund är det viktigt att betänkandet skickas ut på remiss till SKL:s samtliga medlemmar.
      Betänkandets förslag kan i korthet sammanfattas i tre punkterEn förenklad hälso- och sjukvårdsmodellUtredaren föreslår bland annat en ny kostnadsmatris, baserad på kostnadsdata från tre landsting år 2016. Delmodellen kommer kraftigt förenklas och därmed också bli både mer överskådlig och enklare att analysera. Samtidigt föreslås att beräkningarna av tillägg och avdrag för merkostnader för hälso- och sjukvård i glesbygd uppdateras.Sammantaget skulle omfördelningen öka från 3,7 till 5,9 miljarder kronor. Den största negativa förändringen står Stockholms läns landsting för, medan Jämtland-Härjedalen och Gotland får kraftigt ökat utfall. De främsta skälen till att Stockholms län får ett försämrat utfall är att kompensationen för befolkning som bor i flerfamiljshus tas bort och att utbildningsnivån läggs till.Förändrade variabler i IFO-modellenIndivid – och familjeomsorg (IFO) är den klart svåraste verksamheten att skapa en träffsäker modell för, eftersom den inte är åldersbaserad likt skolan eller äldreomsorgen. Problemet med nuvarande delmodell är att den utjämnar för faktisk andel med långvarigt ekonomiskt bistånd. Olofström har exempelvis som policy att ingen ska få passivt bistånd, vilket medför att kommunen har landets lägsta andel långvariga försörjningstagare med enbart 0,1 procent (genomsnittet är 1,0 procent). Om kommunen i stället hade legat på riksgenomsnittet skulle utfallet förbättras med 1 000 kronor per invånare.Utredaren föreslår nu en IFO-modell med sju variabler där den tyngst vägande blir barnfattigdom. En stor fördel i delmodellen är att både variabeln bistånd och variabeln arbetslösa utan ersättning har tagits bort, vilket ger en stor effekt för många kommuner. Vi kommer i vårt remissarbete noggrant analysera denna delmodell.Uppräkning av gleshetskompensationKostnadsutjämningen kompenserar i flera delmodeller landsbygdens merkostnader med stor yta och spridd befolkning. Utredaren föreslår att gleshetskompensationen ska följa kostnadsutvecklingen inom respektive verksamhet, likt lönemodellen redan gör. Därtill får kommuner med kraftig befolkningsminskning ett fördubblat bidrag, vilket förefaller relevant, då det varit oförändrad sen 1995.Kostnadsutjämningen blir allt viktigareFramöver kommer kostnadsutjämningen bli allt viktigare för likvärdig service i kommuner, landsting och regioner. En fråga som måste tas hänsyn är vilka effekter som urbaniseringen och de demografiska förändringarna ger. SKL har utifrån nuvarande system gjort en prognos på 2030 års kostnadsutjämning utan hänsyn tagen till höjda ambitioner i service eller ökad kompensation för gleshet. Med den nya modellen beräknar vi att omfördelningen skulle öka från 7 till 12 miljarder kronor, samtidigt som antalet kommuner som betalar en avgift till utjämningssystemet sjunker från 117 till 46. Anledningen är att demografin förväntas utveckla sig på vitt skilda sätt. Tillväxtorter får relativt sett större andel i arbetsför ålder och förväntas därför behöva betala mer till övriga kommunkollektivet.Det är viktigt att utjämningssystemet regelbundet följs upp och ses över – annars riskerar legitimiteten att försämras. Just nu ansvarar ingen myndighet för uppdraget och så kan vi inte ha det. Staten måste se till att det finns ett fortsatt ansvar för uppgiften.
      Läs mer
    • 2018-09-28
      Jobbet för att bli oberoende av hyrpersonal i vården fortsätter
      Landsting och regioner vill bryta beroendet av hyrpersonal i vården. Bättre kontinuitet för patienterna, en god arbetsmiljö och stabilare kostnadsutveckling är de tre huvudskälen. Många verksamheter har nu bromsat kostnadsutvecklingen väsentligt.
      Med anställda medarbetare i sjukvården säkrar vi en kontinuitet för patienter. För många, inte minst de äldre och kroniskt sjuka som ofta söker vård, är det en viktig trygghet att möta samma vårdpersonal, personer som har god kunskap om patienterna och deras behov. Jag har mött patienter och patientorganisationer som vittnar om risken att stora delar av vårdbesöket måste ägnas åt att redogöra för sin sjukdom, eftersom det är en ny läkare eller sjuksköterska varje gång. Så ska det förstås inte vara. En stabil och varaktig bemanning skapar också bättre förutsättningar för en god arbetsmiljö och ett långsiktigt utvecklingsarbete där alla medarbetare kan och vill vara med och bidra till utveckling och förbättring.Behov av att bromsa utvecklingen
      I början av 2017 bestämde sig landsting och regioner att de tillsammans med SKL skulle intensifiera sitt arbete för att minska sitt beroende av inhyrd personal. Huvudsyftena var det jag just beskrivit. Dessutom såg alla behov av att minska kostnaderna för hyrpersonal, som på de allra flesta ställen ökat gradvis under flera år. Vi såg en kostnadsökning på 16–20 procent årligen och i vissa verksamheter och landsting och regioner var den än högre. Det är förstås inte en långsiktigt hållbar situation.Nu mäter vi resultaten var tredje månad tillsammans. Häromdagen rapporterade vi dem för andra kvartalet 2018 och jämförde alltså med det andra kvartalet 2017. Kostnaderna minskar i nära hälften av landstingen och regionerna, samtidigt som som de totalt sett ändå ökar (+6,3 procent – eller 79 miljoner kronor). Vi har fått bukt med kostnadsökningen, som nu är på samma nivå som kostnadsökningen för fast anställd personal. Samtidigt finns det delar i vårt land och delar av vår sjukvård där kostnadsökningen fortfarande är för hög. Jobbet fortsätter.Tålamod, målmedvetenhet och nya metoderDet är ett långsiktigt jobb. Vi ser så tydligt att de verksamheter – psykiatrin till exempel – som har en trend riktning eller till och med har brutit beroendet helt, har arbetat målmedvetet under många år. Det tar tid och kräver tålamod. Och det kräver en hel del nya metoder. Olika landsting och regioner vidtar olika åtgärder för att bryta beroendet. Det kan vara utbildningsinsatser för att säkra att rätt kompetens används på rätt plats. Det kan vara förändringar i arbetsmiljön eller hur man organiserar arbetet i scheman och arbetstidsförläggning. Det kan vara annat som förbättrar verksamheten.I debatten om kompetensförsörjningen i vården kan man nästan få uppfattning av att sjukvården minskar antalet anställda och att de enda som tillkommer i verksamheterna är personal från bemanningsföretag. Det är förstås fel. Alla landsting och regioner ökar antalet tillsvidareanställda. Ökningen har varit stadig varje år sedan 2010 och förra året ökade antalet tillsvidareanställda med nära 6 000 personer. I november 2017 var cirka 245000 personer sysselsatta inom vården. Det här arbetet handlar inte om att sätta stopp för inhyrd personal i hälso- och sjukvården. Vården kommer under överskådlig framtid att behöva hyra personal för olika tillfälliga behov under perioder. Däremot handlar det om att bidra till kontinuitet, en bättre arbetsmiljö och en större handlingsfrihet för svensk hälso- och sjukvård.
      Läs mer
    • 2018-09-14
      Stärk kommunerna och värna självstyret i kommunutredningen
      En parlamentarisk tillsatt kommitté utreder just nu hur kommunernas förmåga att hantera välfärdsuppdraget kan stärkas framöver. Det är nödvändigt och viktigt – liksom att det lokala självstyret värnas och består.
      I mina möten med kommuner är det vanligt att få frågor om kommunutredningen, som tillsatts för att utreda hur man kan stärka kommunernas strategiska kapacitet. Vad kommer kommittén egentligen att föreslå och vad kan tänkas hända efter att den presenterats? Och vilken förankring och kunskap finns i kommittén om kommunernas olika situationer?Det jag ser som extra väsentligt i utredningen är framför allt hur det kommunala självstyret kan bestå och kanske till och med stärkas. Det är oftast kommunerna själva som vet bäst hur de kan lösa sina uppgifter utifrån de individuella lokala utmaningar. Något som fungerar optimalt för en kommun behöver nödvändigtvis inte alltid vara den bästa lösningen för en annan kommun.Möjlighet till samverkan – efterlängtad reformRedan har kommittén genom utredningen sett till att riva vissa hinder för samverkan mellan kommuner och mellan landsting och regioner. Det är ett sedan länge efterfrågat beslut som vi varmt välkomnat. Vi försöker nu utröna hur den nya lagen kan tillämpas på ett enkelt och smidigt sätt.

      Nu pågår alltså utredning av de andra delarna. Om snart ett år, oktober 2019, beräknas kommittén lämna sitt slutbetänkande. Enligt direktiven ska utredningen föreslå och analysera frivilliga kommunsammanslagningar, asymmetrisk uppgiftsfördelning och utökad samverkan. Den viktigaste frågan för utredningen bör vara att stärka kommunernas besluts- och genomförandekapacitet.
      När jag deltog på ett nordiskt erfarenhetsmöte häromveckan blev det också tydligt att inte bara Sverige diskuterar kommunstruktur. I alla nordiska länder har det förts eller förs diskussioner. Danmark genomförde en kommun- och regionreform för tiotalet år sedan. Finland har i många år utrett att slå ihop kommuner samt att inrätta en ny statligt finansierad regional nivå (landskapen) som ska överta socialtjänst och äldreomsorg från kommunerna. Norge genomför vissa frivilliga kommunsammanslagningar och även fylkena (motsvarigheten till Sveriges län) är tänkta att slås ihop. Även på Island, där den minsta kommunen har 50 invånare, finns förslag om att en kommun ska ha minst 1000 invånare.Strukturreformer förekommer alltså i övriga Norden, men det är viktigt att påtala att det sker från vitt skilda utgångspunkter. Norge har idag 418 kommuner och Finland 311, samtidigt som de har ungefär hälften så många invånare som Sverige och därmed betydligt mindre kommuner. Reformerna där handlar alltså om att närma sig den svenska nuvarande kommunindelningen snarare än att införa den danska modellen med kommuner på minst 30 000 invånare.Anpassningar nödvändiga i tuffare tiderDet finns goda skäl att tro att de kommunalekonomiskt goda åren i Sverige kommer att försämras under 2020-talet. De demografiska behoven kommer att öka kraftigt, samtidigt som vi inte har samma snabba utveckling av personer i arbetsför ålder. Kommunerna kommer med stor sannolikhet behöva genomföra strukturåtgärder i en större omfattning än vad som behövts under senare år. I ett sådant läge blir möjligheten att göra anpassningar väsentliga för kommunernas framtida utveckling. Min förhoppning är att i den fortsatta kommunutredningen är det dessa anpassningar, som man kommer fokusera på när ett år nu kvarstår innan ett förslag ligger på bordet.
      Läs mer

    Prenumeration

    Skribenter

    Sidfot