-
Ingen socialarbetare vill att barn ska fara illa
Vi har de senaste dagarna tagit del av flera berättelser i media om tragiska händelser som drabbat barn och hela familjer efter att de varit i kontakt med socialtjänsten. Ett barn ska aldrig behöva kä
-
Den blomstertid nu borde komma…
Livet borde nu ta en ljusare vändning för de unga som får uppehållstillstånd med den nya gymnasielagen. Kommunerna behöver förutsättningar att ta emot dem, men lagstiftaren har gjort sig osynlig. Fram
-
Digitalisering kräver så mycket mer
Om vi ska lyckas digitalisera socialtjänsten måste vi ändra beteende. Men också hur vi pratar om ordet ”digital”. Användning av digital teknik har varit ett faktum under åtskilliga decennier, vilket i
-
När stressen byts mot arbetsglädje
Genom att använda taligenkänning för dokumentation blir socialsekreterarens arbetet effektivare och mer tid kan ges till brukarna. Därför är det glädjande att vi kan underlätta upphandling av den nya
-
Samma utmaningar i hela Europa
I slutet av maj samlades nästan 600 ledare inom socialt arbete till Europeiska socialchefsnätverket i Sevilla, Spanien. Det är slående vad mycket vi kan lära av varandra. 27–30 maj hölls den 26:e Euro
-
En bostad är mer än golv, väggar och tak
Under 2000-talet har vi sett en stabil ökning av grupper som inte kan få en bostad på den ordinarie marknaden. När systemen vacklar agerar socialtjänsten som vanligt med kraft och kreativitet – men hu
-
Socialtjänsten måste vara medskapare för en jämlik hälsa
Under 1900-talet har stora förändringar till det bättre skett för personer med funktionsnedsättningar. Men hur ser det då ut idag, 2018? Har vi ett jämlikt samhälle där alla människor har samma rättig
-
Att äta är ett grundläggande behov - oavsett hur maten intas
Idag kom äntligen högsta förvaltningsdomens avgörande om sondmatning ska räknas som grundläggande behov eller inte. Det blev ett positivt svar – det spelar ingen roll hur maten intas, det är ett grund
-
Att det ska vara så svårt …
Staten måste bli bättre på att ta hänsyn till den lokala nivåns villkor. Människor lever inte sina liv på en abstrakt nationell nivå, utan i en lokal kontext i landets kommuner. Det är där välfärdens
-
Handlingsplan för missbruk och beroende har många perspektiv
Just nu arbetar jag, Susanna Wahlberg, med en handlingsplan för missbruk och beroende. SKL:s styrelse har beslutat att detta ska vara en av SKL:s prioriterade frågor. Handlingsplanen ska rikta sig til
Tack för att du hjälper oss!
Om bloggen
Vi som bloggar här arbetar med frågor om social omsorg och stöd på SKL.
Vi skriver aktuellt om äldreomsorg, barn och unga, missbruk och beroende, funktionshindersfrågor och annat inom socialtjänsten.
-
2019-04-12
Gott socialt arbete ska inte straffas
Det är svårt att få till ett kostnadsutjämningssystem som gör alla nöjda. Men att kommuner som gör ett gott socialt arbete bestraffas, det är inte rimligt.
Just nu är ett förslag till kostnadsutjämningssystem ute på remiss till landets kommuner. Utjämningen ska ge likvärdiga ekonomiska förutsättningar mellan kommuner och ska kompensera för kostnader som kommunen inte själv kan påverka. Grundtanken är att kommuner med stora behov inte ska ha en högre skattesats.Idag omfördelas stora resurser inom kostnadsutjämningen. För äldreomsorgen betalar 70-talet kommuner en avgift på nära tio miljarder kronor till övriga kommuner som har större behov. I individ- och familjeomsorgen (IFO) betalar 255 kommuner drygt fyra miljarder till 35 kommuner.Variabel för IFO ger dåliga incitamentSveriges Kommuner och Landsting har vid ett flertal tillfällen påtalat bristerna med utjämningsmodellen för individ- och familjeomsorgen. Problemet är den variabel som utjämnar för andel invånare med långvarigt ekonomiskt bistånd. För varje individ som kan komma ur ett långvarigt försörjningsstöd försämras kommunens utfall med 110 000 kronor. Det är varken rättvist eller uppmuntrande för de kommuner som arbetar framgångsrikt med att stödja medborgare att komma in på arbetsmarknaden. Ett exempel är Olofströms kommun som har lägst andel medborgare med långvarigt försörjningsstöd. Genom systemet får kommunen en avgift på 1 000 kronor per invånare, mycket tack vare sin höga ambitionsnivå att ingen ska få passivt bistånd.Risk att nya förslaget ger samma problemUtredaren föreslår nu att den här variabeln tas bort och ersätts av Rädda barnens mått för barnfattigdom (barn och ungdomar som lever i ekonomiskt utsatta hushåll). Variabeln består av en inkomstdel och en del som mäter förekomsten av ekonomiskt bistånd. Men frågan är om detta verkligen löser situationen. Risken är att problemet kvarstår då systemet fortsätter utjämna efter hur mycket försörjningsstöd kommunen betalar ut.Viktigt att följa äldreomsorgen på siktInom äldreomsorgsmodellen sker inte lika stora förändringar med utredningens förslag. Prislapparna och kompensationen för glesbygd uppdateras. Det är snarare på sikt, med en ökad åldrande befolkning, som modellen kan få stora konsekvenser. Enligt SKL:s prognos ökar omfördelningen med 6,5 miljarder kronor i fasta priser till år 2030. Det är därför viktigt att finansdepartementet särskilt följer utvecklingen, inte minst eftersom utredaren inte hämtat in nytt underlag. Exempelvis förväntas antalet 90-åringar att öka kraftigt, och om de nya 90-åringarna är friskare än 2009 då dataunderlaget togs fram, kan den föreslagna normkostnaden överskattas. Vi kan få en sämre träffsäkerhet om behoven mellan de olika åldersgrupperna utvecklas i olika takt.Det är svårt att ta fram variabler som både uppmuntrar klokt socialt arbete och förhindrar skattehöjningar. Men låt oss i alla fall vara tydliga på ett plan. Gott socialt arbete ska inte leda till sämre ekonomi i kommunerna. Det är varken bra för samhället eller för individen.
Läs mer
-
2019-03-21
Nu satsar kommunerna på att minska ungas missbruk
För några månader sedan beslutade SKL:s styrelse om en handlingsplan för unga med missbruksproblematik. Nu vässas kommunernas arbete. Receptet handlar om tidiga insatser och att möjliggöra samverkan mellan aktörer.
En anledning till att vi på SKL har tagit fram en handlingsplan mot missbruk och beroende är att det skett en kunskapsutveckling inom missbruk- och beroendeområdet. Denna kunskap behöver också användas för att utveckla verksamheter så att de som behöver får del av den bästa vården och de insatser vi vet är den bästa hjälpen.Samverkan och samsyn en nyckelfrågaDet här är en omfattande och viktig satsning. Och det är nu arbetet med att implementera planen sätter igång på allvar. En viktig utgångspunkt är att aktörer får en gemensam syn på vad som behöver göras. Det handlar bland annat om socialtjänst, hälso- och sjukvård, skola och civilsamhället.Den otydlighet som finns i lagen i dag kring ansvarsfördelning mellan huvudmän kan få allvarliga konsekvenser för individer som riskerar att hamna mellan stolarna och inte få den hjälp de behöver. Otydligheten gör det också svårare att tidigt upptäcka personer som är i riskzonen. Här skulle vi behöva se lagändringar. Men det är mycket som vi ändå kan göra i dag.Nej, vi pratar inte om legaliseringHandlingsplanen berör flera olika områden och en av delarna handlar om att utvärdera en 30 år gammal lagstiftning, en lagstiftning som gör att många individer som lider av både psykiskt ohälsa och har en missbruksproblematik riskerar att hamna mellan stolarna. Handlingsplanen säger dock ingenting om legalisering av narkotika, vilket tyvärr kan misstolkas av en artikel på svt.se som nu spridit sig, som är hårt vinklad både i rubrik och text.Vi vill ge bästa vård och stödSyftet med handlingsplanen är att bidra till att minska missbruket bland barn, unga och unga vuxna genom att stödja ett kunskapsbaserat utvecklingsarbete.Vi som arbetar med de här frågorna vet att det är helt avgörande att upptäcka risker tidigt och att ge tidiga, samordnade insatser. Handlingsplanen ger konkreta verktyg för kunna göra just det. Vi måste göra allt för att unga inte ska hamna i missbruk och se till så samhällets insatser är både tillgängliga och jämlika.
Läs mer
-
2019-03-08
Vi behöver ta mäns våld mot kvinnor på större allvar
Nyligen publicerades en granskning av hur Sverige efterlever Europarådets konvention om att bekämpa mäns våld mot kvinnor. Där finns flera brister att ta tag i.
Under 2018 granskade en expertgrupp, GREVIO, hur väl Sverige efterlever Istanbulkonventionen – Europarådets konvention om att förebygga och bekämpa våld mot kvinnor och våld i hemmet. Rapporten släpptes i januari i år och lyfter Sverige som ett föregångsland i många avseenden: Vi har jämställdhet högt på den politiska agendan, och insikten om att mäns våld mot kvinnor är könsrelaterat är fast förankrad i våra policys och åtgärdsprogram. Vi får beröm för samtyckeslagen och för lagen om grov kvinnofridskränkning, och vår vilja till ständig förbättring har enligt GREVIO bidragit till Sveriges ledande roll på området.Stödet till våldsutsatta bristerMen rapporten pekar även på flera brister, till exempel när det gäller socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens arbete. Och det är ingen rolig läsning.Bland annat konstaterar GREVIO att kommunernas stöd till våldsutsatta kvinnor och barn skiljer sig över landet, både när det gäller tillgänglighet och socialtjänstens kunskap och arbetssätt. GREVIO riktar också en stark uppmaning till svenska myndigheter att förbättra samverkan mellan socialtjänsten och hälso- och sjukvården.GREVIO understryker vidare att sårbara grupper inte ges tillräckligt stor uppmärksamhet. Det gäller kvinnor i migration, kvinnor i missbruk, samer, romer – men också barn som upplevt våld i sin familj.GREVIO uppmärksammar även att tillgången till PTSD-behandling för barn brister och att det i hälso- och sjukvården saknas långvarig psykologisk traumabehandling vid sexuella övergrepp och våld i nära relation. De pekar också på behovet av standardiserade metoder när det gäller behandling för våldsutövare.Kvinnofridsarbetet måste utvecklas och förstärkasVisst svider det när en internationell expertgrupp ger oss kritik. Men bristerna är inte okända. SKL har länge sett de utvecklingsbehov som GREVIO ser. Tillsammans med våra medlemmar har vi också arbetat för att kvinnofridsarbetet ska ges mer uppmärksamhet och resurser.Vi vet att det till exempel är svårt för mindre kommuner att erbjuda det stöd som stora kommuner kan. Det kan vara en förklaring till att stödet varierar i landet, men vi måste hitta sätt för att komma tillrätta med det, till exempel genom avtalssamverkan kommuner emellan.Precis som GREVIO menar vi att barnen måste uppmärksammas mer. Vi behöver bli bättre på att följa upp barns behov. Vi behöver säkra skolgången för barn i skyddat boende. Och familjerätten likväl som tingsrätten behöver bättre kunskap om våld och göra ordentliga riskanalyser vid beslut om boende, vårdnad och umgänge i dessa ärenden.Vi menar också att brister i stöd och behandling kan kopplas till brister i samverkan mellan socialtjänsten och hälso- och sjukvården. Det måste finnas en bärande kedja i samhället av insatser och stöd till våldsutsatta kvinnor och barn – där alla bidrar med sin kompetens.När det gäller behandling för våldsutövare måste staten tydliggöra vem som ansvarar för vad, vilket också lyftes i Nils Öbergs utredning Att bryta ett våldsamt beteende (SOU 2018:37). Att ansvarsförhållandena klargörs är grundläggande för att kunna vidareutveckla arbetet med våldsutövare.Dags att växla upp arbetetMen allt detta betyder inte att det saknats utveckling. Mycket har hänt sedan mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer, tydligt och uttalat, fått ta plats som ett eget område i socialtjänsten. Föreskrifter, riktlinjer och rutiner har tagits fram, kunskapen hos professionen har ökat och många socialsekreterare gör ett kvalificerat och engagerat arbete för våldsutsatta kvinnor och barn.Mycket är också på gång. 2018–2020 gör SKL en särskild kvinnofridssatsning efter överenskommelse med regeringen. Tack vare den har nu alla läns regionala samverkans- och stödstrukturer anställt var sin resurs som just nu stödjer kommunerna att öka kunskap och samverkan på kvinnofridsområdet. SKL kommer även starta ett pilotprojekt om systematiskt uppföljning på området, vilket vi hoppas ska underlätta för kommunerna att utveckla sina insatser på ett mer träffsäkert sätt. Vi kommer även att undersöka framgångsfaktorer i hälso- och sjukvårdens arbete med att uppmärksamma våld. Den rapporten beräknas vara klar vid årsskiftet.För det finns ingen anledning att slå sig till ro. Internationellt sett är vi kanske ett föregångsland. Men GREVIO visar med all tydlighet att arbetet mot mäns våld mot kvinnor och barn – det är långt ifrån klart.
Läs mer
-
2019-02-14
Regeringen bör tänka till inför nästa assistansutredning
Då var det dags att slänga förslagen om personlig assistans i papperskorgen – igen. Om den nya utredningen ska lyckas, måste den lyssna på kommunerna och brukarrörelsen.
Sedan början av 2000-talet har olika LSS-och assistansutredningar följt på varandra. Gång på gång har stora delar av de nya förslagen hamnat i papperskorgen. Vem vet hur det blir med den senaste LSS-utredningen som presenterades den 10 januari. I januariöverenskommelsen ser vi att regeringen ska tillsätta ytterligare en ny utredning om personlig assistans.Vi är många som undrar om inte detta är ett ordentligt slöseri med skattemedel. Det är i alla fall tydligt att det får konsekvenser när det aldrig blir verkstad.Hårt slag för många människorEfter Högsta förvaltningsdomstolens (HFD) bedömning vet vi att nuvarande lagstiftning inte var avsedd för alla de grupper som idag har personlig assistans. Jag tänker främst på barnen med behov av egenvård och vuxna med behov av övervakande karaktär. Att lagen tolkats generöst har medfört att dessa familjer och människor har kunnat klara sin vardag. Men när stödet genom ett par HFD-domar drogs undan, blev tillvaron för dessa människor oerhört tuff. Så även för kommunernas socialtjänster som helt plötsligt förväntades ingripa.Kommunerna slår knut på sig självaMånga tycker att vi kommuner är snåla som inte längre ger personlig assistans till alla som blir utkastade från försäkringskassan. Då är det inte tillräckligt känt att detta stöd ofta handlar om hälso- och sjukvårdsinsatser som idag bara får utföras av regionerna. Och när staten inte tar sitt ansvar, ändrar lagen och ger ekonomiskt stöd, måste vi hitta alternativ. Många kommuner har därför slagit knut på sig för att hitta pragmatiska lösningar. Västerås och Uppsala läns samarbete med regionen är exempel på detta.SKL och brukarrörelsen är enseDet här innebär att SKL och brukarrörelsen har ett gemensamt intresse. Vi har föreslagit till regeringen att ändra lagen så att kommuner genom avtalssamverkan tillåts tillhandahålla avancerad hälso- och sjukvård i hemmiljö. En annan väg är att utöka assistansen att innefatta fler grupper. Vi är också överens om att staten ska vara ensam huvudman. Både utifrån ekonomiskt perspektiv och brukarperspektiv.Bra förslag i senaste utredningenDen senaste utredningen har gjort en total översyn av LSS. Där finns också många goda förslag. Bland annat om en ny insats ”personlig service och boendestöd” och om att kostnaden för assistenters sjuklön ska inkluderas i timbeloppet för personlig assistans. LSS innebär så mycket mer än personlig assistans. Bara för att vissa förslag fått kritik, behöver inte alla förslag förkastas.Några råd till regeringenInför den nya assistansutredningen hoppas jag att regeringen tänker till – innan direktiven skrivs. Här är mina råd hur vi tillsammans kan förhindra den nya utredningen från att hamna i papperskorgen:- Gör utredningen öppen och transparent
- Se till att utredaren har en nära dialog med brukarrörelsen och SKL
- Låt följande frågor kommer upp på bordet:
- Hur inkluderande och jämlikt ska Sverige vara?
- Sätts de samhällsekonomiska beräkningarna i paritet med de faktiska kostnaderna?
- Vilken kostnad är staten beredd att ta?
- Vem ska vara huvudman för den personlig assistansen?
- Hur stort ansvar ska föräldrar själva ta för barn med svåra funktionsnedsättningar?
- Vad blir konsekvenserna för brukare, kommuner och regioner när lagstiftningen inte förändras i takt med samhället?
Läs mer
-
2019-01-10
Ingen socialarbetare vill att barn ska fara illa
Vi har de senaste dagarna tagit del av flera berättelser i media om tragiska händelser som drabbat barn och hela familjer efter att de varit i kontakt med socialtjänsten.
Ett barn ska aldrig behöva känna sig otryggt i sitt eget hem eller i samhällets omsorg, och de berättelser som handlar om när barnen far illa är de som verkligen berör i rapporteringen.Det är bra att media granskar de här frågorna, det är viktigt att brister kommer upp till ytan. Men vi som arbetar i och med socialtjänsten tänker förstås också på hur socialtjänstens verksamhet beskrivs. Det är viktigt att alla som deltar i diskussionerna har kunskap om vilken roll och vilket uppdrag socialtjänsten har.Viktigt med en helhetsbildDen granskning som nu förekommer i media gäller 994 barn i 324 ärenden hos tillsynsmyndigheten Inspektionen för vård och omsorg, IVO, under 2016, 2017 och de första nio månaderna 2018. Mer än en tredjedel av dessa ärenden beror på att kommuner själva har anmält att det eventuellt skett ett allvarligt missförhållande. I dessa ärenden har IVO konstaterat att 150 barn har farit illa på grund av att socialtjänsten har agerat fel.Sverige saknar samlad nationell statistik, men det är ändå viktigt att sätta denna siffra i relation till det stora antal ärenden som Sveriges socialtjänster hanterar. Bara till socialtjänsterna i Stockholm, Göteborg, Malmö och Gävle kom det under 2017 in nästan 60.000 orosanmälningar som rör barn. De år som ingår i granskningen följer dessutom på det extraordinära 2015, då mer än 35 000 asylsökande ensamkommande gjorde att antalet barn i samhällsvård fördubblades på bara några månader. Socialtjänstens insatser för att möta detta har varit storartade, men självfallet har verksamheterna varit under stor påfrestning.Varje barn som far illa i samhällets omsorg är ett misslyckande, men för att inte skada allmänhetens tillit till socialtjänstens viktiga arbete behöver vi alla bidra till en nyanserad helhetsbild.Ett viktigt och svårt arbeteDet finns omkring 5000 medarbetare inom socialtjänsten som arbetar med ärenden som rör barn och ungdomar. Medarbetare som dagligen träffar, stöttar och utreder familjer i behov av stöd. Att arbeta inom socialtjänsten ställer höga krav på medarbetarna. Det handlar om bedömningar, avväganden och beslut som hela tiden måste göras. Ett både viktigt och svårt jobb, där arbetsgivarna har ett ansvar att se till så att det finns rimliga förutsättningar för alla medarbetare.Varje barn, familj och varje situation är unik. Det ställer stora krav på utbildning, introduktion av nya medarbetare och att det finns tydliga rutiner som alltid följs. De senaste åren har det skett stora förbättringar inom socialtjänsten, bland annat får nu merparten av nyexaminerade medarbetare en omfattande yrkesintroduktion på arbetsplatsen.Behov av lagändringarVi ser behov av ändringar i socialtjänstlagen. Det finns lagliga hinder som försvårar socialtjänstens arbete med och för barn. Socialtjänsten kan idag inte söka på tidigare anmälningar utifrån barn, det gör det därför svårt att veta om en det finns en anmälan från samma familj sedan tidigare. På samma sätt är det svårt att föra nationell statistik och följa upp vilka insatser som fungerar bättre än andra. Integritetsskyddet är naturligtvis viktigt, men att kunna skydda barn måste vara viktigare.Systematisk uppföljning i form av personnummerbaserad statistik behöver tillåtas för att socialtjänsten ska kunna klara sitt uppdrag och vara kunskapsbaserad, jämlik och jämställd. Vi skulle behöva en statlig utredning som ser över lagstiftningen om möjligheterna att registrera, lagra och sammanställa individstatistik.Socialtjänstens möjlighet att arbeta med tidigt, samordnat och riktat stöd skulle behöva stärkas för att ge riktade insatser som så kallad service, utanför myndighetsutövningen – alltså innan anmälan och utredning. Mer av förebyggande arbete skulle dels ge förutsättningar för ett mer lättillgängligt stöd, dels frigöra resurser till att arbeta mer med de som mest behöver socialtjänstens insatser. Det skulle skapa förståelse och förtroende hos allmänheten.Socialtjänsten kan lova att göra ett så bra arbete som möjligtJag önskar att vi kunde garantera att barn aldrig kommer att fara illa igen, men det är inte möjligt. Jag tror att de allra flesta förstår det. Socialtjänsten kan inte förutsäga vad som ska hända och kan inte vara på plats i en familj dygnet runt. Det vi däremot kan lova är att vi som arbetar med socialtjänstens viktiga uppdrag alltid kommer att göra vad vi kan för ett ge så bra stöd och bemötande som möjligt i varje unik situation.Misstag kan och ska aldrig försvaras, inom socialtjänsten kan misstag få förödande konsekvenser. Vi behöver förstå mer om vilka insatser som fungerar och vilka som inte gör det. På SKL arbetar vi därför för att socialtjänsten ska få lagliga möjligheter att på nationell nivå utvärdera insatser.Vi menar också att socialtjänsten måste få lagliga möjligheter att arbeta med tidigt samordnat och riktat stöd. Jag möter ofta socialsekreterare som arbetar med barn, unga och familjer. Jag vet att de gör allt de kan för att det ska bli så bra som möjligt. Jag vet också att socialtjänsterna ute i landet under de senaste åren arbetat hårt med att förbättra verksamheten. Här kan vi aldrig slå oss till ro.
Läs mer
-
2018-12-19
Det går att förebygga våld
Tänk om socialtjänstens mottagning för våldsutsatta kvinnor knappt hade några sökande längre. Om det skyddade boendet bara hade några få ärenden per år. Om vi såg en kraftig minskning av våldtäkter, våld och övergrepp. Låter det som en utopi?
Många sliter idag med det akuta arbetet på individnivå – då våld, sociala problem och ohälsa redan är faktum. Det förebyggande arbetet består då i att minska risken för ytterligare utsatthet eller upprepat våld. Gott så. Men ska vi lyckas förändra situationen i grunden behövs mer. Vi behöver gå uppströms för att minska riskerna för att våld någonsin utövas. Det är en rejäl utmaning som kräver andra insatser, ett brett fokus och en långsiktig styrning och ledning av socialtjänsten. Det kräver kunskap, samverkan, kompetens- och metodutveckling – alltsammans aktuellt i diskussionerna om framtidens socialtjänst.Många kommuner satsarPå flera håll i landet görs redan satsningar i den här riktningen. Västerås stad har exempelvis sitt Förebyggarcentrum, Botkyrkas socialförvaltning har en förebyggandesektion, verksamheten Trygg i Norrtälje kommun är ett till exempel. Flera kommuner i landet prövar också nya våldsförebyggande insatser som riktar sig till hela skolor, bland annat med den nya metoden Mentorer i våldsprevention, MVP. I flera fall är socialtjänsten med sin kompetens en motor i det här arbetet.Förebyggande insatser ger resultatSatsningarna får stöd av den växande evidensen för vad som fungerar. Världshälsoorganisationen WHO börjar kunna peka på olika våldsförebyggande strategier som ger resultat. Till dessa hör just breda insatser i skolan för att öka jämställdhet och förhindra våld. Det handlar om insatser som förändrar stereotypa föreställningar om kvinnligt och manligt, och som ger ge unga och vuxna färdigheter att känna igen och ingripa mot lindrigare former av våld, oavsett vem det riktas emot.SKL:s kvinnofridssatsning bygger för framtidenSKL driver sedan i våras en kvinnofridssatsning efter överenskommelse med regeringen. Den utgår bland annat från regeringens 10-åriga nationella strategi för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor. Genom satsningen vill SKL förbättra förutsättningarna för socialtjänsten, hälso- och sjukvården och skolan att upptäcka, ge skydd mot och förebygga våld. I dagarna stod det också klart att vi ingår avtal med organisationen MÄN och Stockholms universitet som på uppdrag av SKL ska forska på och fortsätta utvärdera svenska skolors arbete med MVP. Med detta hoppas vi kunna stödja skolor som redan har eller vill starta ett våldsförebyggande arbete.SKL:s kvinnofridssatsningEn oerhörd vinstMed ett brett våldsförebyggande arbete kan vi förhindra att människor utsätts för våld. Vi kan också minska psykisk ohälsa, missbruk och social utslagning som följer i våldets spår. Likaså förhindra utsatthet bland barn, äldre och människor med funktionsnedsättningar.Med ett brett våldsförebyggande arbete skulle också Socialtjänstens situation se radikalt annorlunda ut. Även hälso- och sjukvården och skolan skulle påverkas i grunden. Kvaliteten skulle öka, akuta insatser minska, resurser skulle i högre grad läggas på hälso- och studiefrämjande insatser.Socialtjänsten skulle arbeta mer förebyggande riktat till hela lokalsamhället, ihop med andra. En utopi? Jag skulle säga att det är möjligt. Om vi vill, och satsar.
Läs mer
-
2018-12-18
290 är starkare än en
De statliga satsningarna för utveckling av evidensbaserad praktik är för tillfället slut. Därför är det viktigt att din kommun är med och betalar. För visst vill vi fortsätta utveckla socialtjänsten tillsammans?
Den 14 december beslutade SKL:s styrelse att rekommendera kommunerna att gemensamt finansiera förutsättningar för att utveckla evidensbaserad praktik i socialtjänsten. Mer konkret innebär det att SKL vill att kommunerna betalar för viktiga tjänster och stöd: de kvalitetsregister som kommunernas äldreomsorg använder, SKL:s brukarundersökningar (inom individ- och familjeomsorgen, funktionshinderområdet och ensamkommandes boendesituation) samt SKL:s stöd till systematisk utveckling och den nationella samordningen för utveckling av kunskapsstyrning.Detta är områden och tjänster som från 2016 inte längre finansieras genom statens överenskommelser med SKL, men som är viktiga för att utveckla en mer jämlik, jämställd och evidensbaserad socialtjänst. Knäckfrågan är om kommunerna gemensamt vill gå in bidra. För utan kommunernas stöd, kan SKL inte säkra dessa tjänster nationellt framöver.Stora vinster för kommunernas medborgareHittills har vi haft stor nytta av kvalitetsregister och brukarundersökningar. Enligt registret RiksSår har tiden för att läka svårläkta sår halverats, Senior alert visar att trycksåren minskar, och med hjälp av BPSD-registret har vården och omsorgen för personer med demens förbättrats. Detta innebär såväl besparingar för kommunen som en bättre situation för många äldre.Dessutom har brukarundersökningarna gett ensamkommande barn, personer med missbruk eller ekonomiskt bistånd samt personer med funktionsnedsättning möjlighet att tala om hur de upplever kvaliteten i socialtjänstens verksamheter. Mer än 20 000 brukare har getts den möjligheten. Och med brukarnas synpunkter kan verksamheterna utveckla sina arbetssätt med större precision.Gemensam samordning har bidragit till viktig utvecklingGenom att arbeta tillsammans – kommuner, SKL och andra viktiga aktörer – har vi bidragit till att myndigheter bättre kan anpassa sina kunskapsstöd efter kommunernas behov. Vi har till exempel bidragit till Socialstyrelsens utveckling av kunskapsguiden, och vi har satt ljuset på den kommunala hälso- och sjukvårdens behov av kunskapsstöd. Detta är viktiga faktorer för att socialtjänsten ska kunna utveckla sina arbetssätt.Vi är starkare tillsammansFör en enskild kommun tar utveckling stora resurser i anspråk. 290 kommuner tillsammans, kan förstås åstadkomma betydligt mycket mer än 290 var för sig.Med SKL:s rekommendation kommer den nationella samverkan och samordningen ske inom de områden där det finns gemensamma utmaningar, och där det är effektivt att gå in med gemensam utveckling. Vi kan också driva gemensamma frågor med större kraft. Vi behöver till exempel bättre tillgång till data. Det är också angeläget att vi tillsammans lyfter behovet avpersonnummerbaserad statistik och fortsatt statligt stöd.Med en gemensam finansiering kan vi tillsammans säkra utvecklingen av socialtjänstens kunskapsstyrning på ett mer samlat, stabilt och långsiktigt sätt. Målet är att det ska vara lätt att göra rätt: Verksamheterna ska ha förutsättningar att lära, följa upp och förbättra. Brukarna ska ha möjlighet till inflytande och delaktighet. Medarbetarna ska, utifrån brukarnas behov, kunna ge insatser baserade på bästa tillgängliga kunskap.Senast den 15 juni 2019 behöver kommunerna meddela till SKL om de antar rekommendationen.
Läs mer
-
2018-11-14
Hur ser det egentligen ut på Sveriges gruppbostäder?
Jag blir bestört och arg när de mest utsatta inte får den trygghet, stöd och skydd de behöver. Men varm i hjärtat när jag ser alla de verksamheter som faktiskt ger just det.
Den 31 oktober var jag med i SVT:s Aktuellt med anledning av Uppdrags gransknings reportage om grupp- och korttidsboenden inom LSS. Reportaget berättade om de 1 800 Lex Sarah-anmälningar om missförhållanden som Inspektionen för vård- och omsorg (IVO) tagit emot 2016–2018. Programmet visade oss något mycket skrämmande. Att det som absolut inte får hända, ändå skett.Hur ser det egentligen ut på Sveriges gruppbostäder? Jag har själv hört socialchefer beskriva svårigheter att få tag i personal, och träffat oroliga brukarorganisationer, föräldrar och brukare. Men jag har även sett det motsatta. Brukare, anhöriga och personal som känner trygghet, och som är stolta över sitt boende och sin arbetsplats.Brukarundersökningen ger annan bildSå, hur ser det ut? Sedan 2016 genomförs SKL:s årliga brukarundersökning inom funktionshinderområdet. Syftet är att få en bild av hur brukarna själva upplever sin situation. Från gruppbostäder svarade totalt 3152 brukare på enkäten och cirka 10–15 procent av svaren kommer från privata utförare.De flesta trivs med sitt boendeResultaten visar att de allra flesta brukare trivs på sitt boende (82 procent) och att de är trygga med personalen (74 procent). Majoriteten upplever att de får den hjälp och stöd de behöver (80 procent) och att de själva får bestämma över saker som är viktiga för dem (75 procent).De allra flesta vet också var de ska vända sig om det är något som inte är bra (84 procent). Däremot är det inte alltid så att personalen kommunicerar på ett bra sätt. Här svarar 31 procent av brukarna att de inte alltid förstår vad personalen säger. Samtidigt upplever de flesta brukare (82 procent) omtanke från personalen.Många kommuner följer upp och har kollFör kommunerna är det viktigt att följa upp kvaliteten i verksamheten och hur de som får stödet själva upplever sin situation. Brukarundersökningar är ett bra sätt att få upp ögonen för det och att på ett systematiskt sätt arbeta med förbättringar.Men det finns även andra metoder att mer löpande fånga upp hur brukarna har det. Många kommuner använder till exempel Delaktighetsmodellen, DMO, där en särskild vägledare har möten med brukare för sig och personal för sig. Modellen ger stöd till en mer jämlik dialog mellan grupper där det råder maktobalans. Syftet är att brukarna ska kunna komma till tals utan påverkan av den egna personalen. På det viset är DMO ett sätt att stärka brukarnas engagemang och inflytande över sin vardagssituation, men också en metod som ger personalen värdefulla insikter i det dagliga arbetet.Uppdrag granskning ger oss en viktig signalJag blir bestört och arg när de mest utsatta inte får den trygghet, stöd och skydd de behöver. Men varm i hjärtat när jag ser alla de verksamheter som faktiskt ger just det. Som dygnet runt, med stor professionalism, stödjer dessa personer att leva ett tryggt, självständigt och meningsfullt liv.Uppdrag gransknings reportage är viktigt. Det visar med all tydlighet hur viktigt det är att följa upp. Och hur viktigt det är att agera med kraft om vi upptäcker brister.
Läs mer
-
2018-10-31
Den blomstertid nu borde komma…
Livet borde nu ta en ljusare vändning för de unga som får uppehållstillstånd med den nya gymnasielagen. Kommunerna behöver förutsättningar att ta emot dem, men lagstiftaren har gjort sig osynlig.
Fram till nu har det varit en lång och svår situation för de drygt 9 000 unga vuxna, före detta ensamkommande barn, som börjar få besked på sin ansökan om uppehållstillstånd enligt den så kallade gymnasielagen.Svårt att hitta boende, knappa försörjningsmöjligheter, ingen rätt till önskad utbildning, psykisk ohälsa. Många kom hit med svåra upplevelser från sina hemländer och från flykten. Den långa tiden i ovisshet om de skulle få stanna har frestat på. Många har fått avslag, och alla omfattas inte av den nya möjligheten till uppehållstillstånd. Några av dessa unga människor har i den djupaste förtvivlan valt att avsluta sina liv. Den yttersta fasan och tragedin.En ny möjlighet…Ett uppehållstillstånd innebär att många av ungdomarna nu får en ny möjlighet. I första hand är det individen som ansvarar för att ta tillvara på den: att lösa sin boendesituation, komma in på en utbildning, studera, klara utbildningen, försöka få ett arbete. Efter uppehållstillstånd är dessa unga som vilken kommuninvånare som helst, med rätt att ansöka om bistånd hos socialtjänsten. Skolan och vuxenutbildningen kommer också att försöka stötta dessa ungdomar i enlighet med sina uppdrag. Primärvård och vuxenpsykiatri likaså.… men svårigheterna är inte överMen kommuner och landstings ansvar och förutsättningar att ge insatser har begränsningar. Det råder bostadsbrist i 243 kommuner, och det är många grupper som har svårt att etablera sig på ordinarie bostadsmarknad: unga, nyanlända, våldsutsatta, funktionsnedsatta, äldre. Kommunerna beslutar hur behovet ska mötas utifrån juridiska, ekonomiska, politiska och andra hänsyn. Såväl hållbara lösningar som kommunallagens likställighetsprincip måste beaktas.Utbildning = uppehållstillståndRegering och riksdag har med gymnasielagen kopplat rätten till uppehållstillstånd till olika utbildningsformer utan att kartlägga hur etablerade dessa är i kommunerna. Det handlar delvis om utbildningar som kommunen inte är skyldig att ge, och beslutet togs utan att säkerställa att kommunerna har kapaciteten. Utbildningsupplägg vars kostnader överstiger de statliga bidragen kommer att efterfrågas i större utsträckning.Brist på ersättning men stora behov av stödDe ersättningar som kommunen får är begränsade i tid och omfattning. Från höstterminen det år de unga vuxna fyller 20 år finns ingen ersättning utöver kostnad för försörjningsstöd, trots att vi vet att många i gruppen mår dåligt och behöver särskilt stöd.Många i målgruppen behöver insatser från vårdcentraler och psykiatri, men idag saknas till viss del psykiatrisk kompetens i primärvården. Landstingen arbetar för att stärka primärvården generellt, men bristen på psykologer och kuratorer är stor, och väntan kan ibland bli lång.Dags att fullfölja intentionenRegering och riksdag har valt att ge dessa ungdomar en ny möjlighet till uppehållstillstånd, men utan att ta hänsyn till de utmaningar det innebär för kommuner och landsting. Lagstiftaren måste ha haft en intention med det nya regelverket. Nu måste denna fullföljas.
SKL har vid upprepade tillfällen uppvaktat regeringen om vikten av planeringsförutsättningar och stabila ekonomiska villkor. Kommunerna behöver en garanti om stöd från staten, och de ska självfallet garanteras tillräcklig ersättning.Det löser inte allt, men vi är övertygade om att bättre villkor för kommunerna innebär en bättre situation för ungdomarna. Det gäller även idéburen sektor, som är en livsviktig part. De många frivilliga gör en stor insats, men också hjälparna kan behöva hjälp.Vi vill lösa det på bästa sättDet är inte rätt och riktigt att det ska vara kommuners och landstings eventuella välvilja som ska täcka upp för bristande konsekvensanalyser när lagstiftaren gör ändringar i lagar, regler och förordningar. Lagstiftaren ska ta ansvar för det. Kommuner, landsting och SKL vill ha en följsam dialog om hur vi löser detta på bästa sätt.Unga människor som nyfiket utbildar sig, får ett arbete och finner sin plats i tillvaron med egen försörjning, god hälsa och välmående – det drömmer vi väl alla om, vare sig vi är föräldrar eller inte.Regering och riksdag, vi är här, var är ni?
Läs mer
-
2018-10-30
Digitalisering kräver så mycket mer
Om vi ska lyckas digitalisera socialtjänsten måste vi ändra beteende. Men också hur vi pratar om ordet ”digital”.
Användning av digital teknik har varit ett faktum under åtskilliga decennier, vilket innebär att digitaliseringen kan sägas ha pågått lika länge. Men att använda digital teknik och att digitalisera behöver inte innebära samma sak. Det framgår av det forskningsprojekt som gjordes i Helsingborg stads socialförvaltning 2015-2017.
Projektet undersökte vad hindren och framgångarna var för att digitalisera Helsingborgs individ- och familjeomsorg och gjordes av FoU Helsingborg tillsammans med två forskare vid Lunds universitet: Lupita Svensson, doktor i socialt arbete och Stefan Larsson, docent i teknik och social förändring.Handlar om att ändra ett invant beteendeFlera av de skuggningar forskarna genomförde visar att socialtjänstens arbete inte digitaliseras bara för att medarbetarna försetts med digital teknik. Tekniken måste också användas på rätt sätt. Det leder till exempel inte till ökad digitalisering om den smarta telefonen uteslutande används för telefonsamtal och den bärbara datorn bara till ordbehandling. Det krävs betydligt mer. Det handlar om att ändra ett invant beteende, öka den digitala kompetensen, förändra arbetssätten och maximalt utnyttja den nya tekniken.De flesta anser sig vara lagom digitalaVidare är adjektivet digital, som många andra adjektiv, ett subjektivt ord. Vi tolkar och definierar det utifrån våra egna personliga uppfattningar om vad som är en lämplig digital nivå. Jag skulle vilja hävda att begreppet digital kan vara lika ”svårt” som begreppet jämställd. Problemet beror inte på att begreppet i sig är vagt, utan på att varje enskild person definierar det utifrån sin egen verklighetsuppfattning.Vi tycker kanske själva att vi lever jämställt, och att de på ytterkanterna är udda existenser. Men när vi väl flyttat fram positionerna och blivit mer jämställda ter sig det liv vi levde förut som mycket främmande. På samma sätt anser sig de flesta vara precis lagom digitala. Men så snart de tagit ett steg uppåt på digitaliseringstrappan kan de inte för sitt liv förstå hur de klarade sig förut.Att skilja teknik från metodEtt liknande resonemang förs i FoU-rapporten som understryker att det är lätt att blanda ihop saker och ting då ”digitalisering” betyder olika saker för olika individer. I rapporten beskrivs denna begreppsförvirring genom att peka på begreppsparen teknik och metod å ena sidan, tillgänglighet och kompetens å andra.Det handlar dels om att vara på det klara med vilken form av digital transformation man eftersträvar: Är det att implementera ny teknik, eller att se hur tekniken tillsammans med förändrade beteenden kan skapa sömlösa lösningar för användarna? Dels om att förstå detta: Att tillgänglighet till teknik inte per automatik för med sig kompetens att använda den. Varken för socialsekreterare, brukare eller verksamheter.För att lyckas digitalisera det sociala arbetet krävs med andra ord en hel del. Det räcker inte att införskaffa och tillgängliggöra tekniken. Såväl individerna som organisationen behöver jobba parallellt med metod och kompetens.
Läs mer