Socialtjänstbloggen

  1. Publicerad: Skribent: Ulrika Lifvakt

    Att äta är ett grundläggande behov - oavsett hur maten intas

    Idag kom äntligen högsta förvaltningsdomens avgörande om sondmatning ska räknas som grundläggande behov eller inte. Det blev ett positivt svar – det spelar ingen roll hur maten intas, det är ett grund

    (0) Kommentarer Social barn- och ungdomsvård Äldreomsorg
  2. Publicerad: Skribent: Ove Ledin

    Att det ska vara så svårt …

    Staten måste bli bättre på att ta hänsyn till den lokala nivåns villkor. Människor lever inte sina liv på en abstrakt nationell nivå, utan i en lokal kontext i landets kommuner. Det är där välfärdens

    (0) Kommentarer Ensamkommande barn Social barn- och ungdomsvård
  3. Publicerad: Skribent: Susanna Wahlberg

    Handlingsplan för missbruk och beroende har många perspektiv

    Just nu arbetar jag, Susanna Wahlberg, med en handlingsplan för missbruk och beroende. SKL:s styrelse har beslutat att detta ska vara en av SKL:s prioriterade frågor. Handlingsplanen ska rikta sig til

    (0) Kommentarer Social barn- och ungdomsvård Barnens rättigheter
  4. Publicerad: Skribent: Kjerstin Bergman

    Stoppa våldet mot barn – lätt att säga men svårt att göra?

    Barn ska inte utsättas för våld och övergrepp. Våld kan aldrig accepteras. Men hur gör vi för att nå dit? I den senaste nationella kartläggningen om våld uppger en dryg tredjedel av eleverna i klass 9

    (0) Kommentarer Social barn- och ungdomsvård Barnens rättigheter
  5. Publicerad: Skribent: Åsa Furén-Thulin

    Utbildning och kompetenshöjande insatser behövs alltid

    I DN den 11 januari 2018 raljerar skribenten Evelyn Schreiber över Åsa Furén-Thulins uttalande i SR kring socialtjänstens behov av kompetenshöjning inom området hedersrelaterat våld och förtryck. Schr

    (0) Kommentarer Social barn- och ungdomsvård Barnens rättigheter hedersrelaterat våld kompetens
  6. Publicerad: Skribent: Åsa Furén-Thulin

    Stoppa allt våld mot barn

    Att skydda våra barn mot alla former av våld är en av samhällets viktigaste uppgifter. Nu uppmuntras kommuner och landsting att göra lokala aktiviteter i samband med ”End Violence Solutions Summit” i

    (0) Kommentarer Social barn- och ungdomsvård Agenda2030 End Violence Solutions Summit
  7. Publicerad: Skribent: Åsa Furén-Thulin

    Barnäktenskap sätter oss på prov

    Vad gör vi med barn som är gifta när de kommer till Sverige? Frågan har vuxit i takt med migrationen och även uppmärksammats i en politisk debatt där även socialtjänsten har stått i skottgluggen. Barn

    (0) Kommentarer Barnäktenskap Ensamkommande barn Flyktingar Social barn- och ungdomsvård
  8. Publicerad: Skribent: Fredrik Hjulström

    Dags att börja arbeta med riskbedömningar

    Många av oss minns nog det klassiska exemplet med Semmelweis som på 1800-talet försökte övertyga sina kollegor att de borde tvätta händerna innan de gick in till förlossningsavdelningen, annars risker

    (0) Kommentarer Social barn- och ungdomsvård

Hjälpte informationen på sidan dig?


User information

Tack för att du hjälper oss!

Om bloggen

Vi som bloggar här arbetar med frågor om social omsorg och stöd på SKL.

Vi skriver aktuellt om äldreomsorg, barn och unga, missbruk och beroende, funktionshindersfrågor och annat inom socialtjänsten.

  • 2018-04-13
    Att äta är ett grundläggande behov - oavsett hur maten intas
    Idag kom äntligen högsta förvaltningsdomens avgörande om sondmatning ska räknas som grundläggande behov eller inte. Det blev ett positivt svar – det spelar ingen roll hur maten intas, det är ett grundläggande behov att äta!
    Under hösten 2017 och vintern 2018 har vi fått många frågor från kommuner runt om i landet kring just detta. Många gånger har de fått lösa situationen så att individer, föräldrar och barn ska klara sin vardag.Lagen är lika oavsett om det är Försäkringskassan eller kommunen som tar beslut, vilket har inneburit att enskilda individer har fått indragen assistans. En del kommuner har löst problemet genom att göra egen tolkning av lagen, andra har tagit beslut enligt socialtjänstlagen. Kostnadsövervältringen har varit väldigt kännbar för många kommuner, då man fått överta ansvaret från staten.Domen klargör att egenvård kan ligga till grund för assistansersättning och att det behovet ska räknas in vid bedömning.Många individer har farit illa då assistansen har dragits in och vi hoppas nu att de individer som har behov av stöd vid egenvård, som till exempel sondmatning, nu får det stödet tillbaka.
    Läs mer
  • 2018-03-01
    Förändringsarbete kring män och jämställdhet
    ”Jag vill vara med och påverka själva generationen som ska komma, för det är de som är vår framtid. Det är de som kommer att vara samhället”. Det säger Lukas, en ung kille som är med i SKL:s film om våldsförebyggande arbete i Botkyrka.
    Botkyrkas satsning på våldsförebyggande arbete bygger på metoden MVP, Mentors in Violence Prevention, där unga tar rollen som förändringsagenter och hjälper varandra att förebygga våld genom att bland annat utmana idén om att det är manligt att använda våld. Förutom det inspirerande arbete de unga ägnar sig åt i att stärka varandra, så har Botkyrka även satsat rejält på samverkan i kommunen. Som kommunstyrelsens ordförande Ebba Östling säger i samma film, så handlar det om att socialtjänst, polis och skola krokat arm. Det är även en fråga om att kommunen förstått vikten av tidiga våldspreventiva insatser, till exempel genom föräldrastöd i skola och i förskolan.

    Läs mer
  • 2018-03-01
    Att det ska vara så svårt …
    Staten måste bli bättre på att ta hänsyn till den lokala nivåns villkor. Människor lever inte sina liv på en abstrakt nationell nivå, utan i en lokal kontext i landets kommuner. Det är där välfärdens tjänster efterfrågas, offentliga tjänster som i mångt och mycket tillhandahålls av SKL:s medlemmar.
    Jag och en kollega har på kort tid svarat på två migrationspolitiska remisser. I båda fallen har vi konstaterat att det helt och hållet saknas en konsekvensanalys av förslagens påverkan på kommuner, landsting och regioner.
    Ny möjlighet till uppehållstillstånd för ensamkommande ungaFörutsättningarna för mottagandet av ensamkommande barn och unga har genom olika författningsändringar förändrats avsevärt under de senaste åren. En ny anvisningsmodell, ett nytt ersättningssystem, ny lagstiftning om uppehållstillstånd för studier …Kommunerna har arbetat intensivt för att ställa om sina verksamheter till det nya ersättningssystemets sänkta ersättningsnivåer. Dagen innan de nya reglerna om ersättning trädde i kraft informerade regeringen om ett tillfälligt kommunbidrag för att asylsökande ensamkommande unga som har blivit myndiga ska kunna stanna i hemkommunen. Kommunernas möjlighet att utnyttja det tillfälliga kommunbidraget har juridiska begränsningar, och även syftet med bidraget framstod som oklart eftersom asylprocessen, med tusentals avslagsbeslut som följd, samtidigt fortsatte. Kommunerna har utifrån dessa förändrade förutsättningar avvecklat boenden, reducerat sina verksamheter och varslat personal.Efter månader av oreda presenterar regeringen så ett nytt förslag om att samma ungdomar – varav en del redan har hunnit och fler kommer att hinna få ett gällande utvisningsbeslut – om några månader ska kunna ansöka om och beviljas uppehållstillstånd på nya grunder. Kommunerna förväntas ännu en gång att på kort tid ställa om sina verksamheter utan erforderlig ersättning från staten.Förslaget uppges kunna omfatta upp till 9 000 personer som åter ska ingå i kommunernas verksamheter – socialtjänstverksamheter som genom statliga beslut nyligen har avvecklats och utbildningsverksamheter som genom förslaget måste startas upp. När staten då presenterar ett förslag med obefintlig konsekvensanalys visar det på en fullständig brist på förståelse för den lokala nivåns villkor. Att det ska vara så svårt! Det är en fråga om fortsatt tillit och förtroende mellan stat och kommuner, landsting och regioner.Kommunerna måste ges stabila planeringsförutsättningar och förutsägbara ekonomiska villkor för att möta de behov som uppstår till följd av nya grupper som får uppehållstillstånd och ska bosätta sig i kommunen. De upprepade förändringarna i lagar och regelverk har medfört att kommunerna fråntagits dessa möjligheter.Lagstiftarens intentioner måste framstå som begripligaDet är av största vikt att lagar och regler korresponderar sinsemellan och ger tydliga uttryck för lagstiftarens intention. Konsekvensanalyser inför beslut om nya regelverk och utvärdering efter genomförande är av central betydelse för att ge välfärdens anställda rätt förutsättningar att utföra sitt arbete. En samordning av regelverken där lagstiftarens intention i alla avseenden tydligt framgår är en förutsättning för att få förståelse, och därmed legitimitet, för systemet för mottagande av asylsökande och nyanlända.Mottagandet av asylsökande och nyanlända är ett gemensamt ansvar och åtagande. Många aktörer berörs och måste medverka, men endast staten kan ta det samlade och sammanhållande ansvaret. Det gäller också risken för ett växande parallellsamhälle, med ett ökat antal papperslösa som lever utanför ordinarie system. SKL och kommuner, landsting och regioner vill medverka i arbetet och bidra med den lokala nivåns erfarenheter, perspektiv och resurser. En grundförutsättning för att lyckas är dock att lagstiftning och regelverk utgör en sammanhållen helhet. Enskilda som har rätt att vistas i Sverige ska inte falla utanför välfärdssystemen, återvändandearbetet ska ske så effektivt som möjligt och välfärdens personal, i stor utsträckning SKL:s medlemmar, måste ges bästa möjliga förutsättningar att utföra sitt arbete. Först då kan de samlade offentliga resurserna för asylmottagande och nyanländas etablering användas effektivare, leda till bättre resultat och bidra till utveckling och en hållbar integration.SKL:s yttrandeNy möjlighet till uppehållstillstånd (PDF, öppnas i nytt fönster)Uppehållstillstånd på grund av praktiska verkställighetshinder och preskription – SOU 2017:84 (PDF, öppnas i nytt fönster)
    Läs mer
  • 2018-02-07
    Handlingsplan för missbruk och beroende har många perspektiv
    Just nu arbetar jag, Susanna Wahlberg, med en handlingsplan för missbruk och beroende. SKL:s styrelse har beslutat att detta ska vara en av SKL:s prioriterade frågor. Handlingsplanen ska rikta sig till beslutsfattare, omfatta tidig upptäckt/tidiga insatser, stöd och behandling och gälla för målgruppen barn och unga vuxna 13-29 år.
    Under hösten har jag försökt ringa in och förankra vilka slags problem som ska lösas med handlingsplanen. Frågorna är många, det finns många aktörer och stora förbättringsbehov. Några av de områden som behöver adresseras är samsjuklighet, ansvarsfördelning mellan hälso- och sjukvård och socialtjänst samt skolan som arena för tidig upptäckt. Nästan varje dag kommer det nya viktiga synpunkter om vad handlingsplanen bör omfatta. Nyss fick jag ytterligare ett inspel genom den färska rapporten Dödsfallsutredningar 2016-2017 från Socialstyrelsen.
    Dör med anledning av brott - Socialstyrelsen utrederNär ett barn har avlidit med anledning av brott eller när en kvinna eller man har avlidit med anledning av ett brott av en närstående eller tidigare närstående person ska Socialstyrelsen genomföra en utredning. Under de senaste tio åren har Socialstyrelsen utrett 46 barn och 52 vuxna som dödats. I den aktuella rapporten framgår att det i 60 procent av fallen med de vuxna hade gärningspersonerna vid gärningen varierande grad av psykisk ohälsa och 50 procent hade risk- eller missbruksproblem av alkohol, narkotika eller spel. När det gäller barnutredningarna framgår att i 45 procent av fallen hade gärningspersonen vid tiden för gärningen varierande grad av psykisk ohälsa. Men bara i 40 procent av fallen har anmälningar om oro för barn inkommit till socialtjänsten. Av dessa inleddes sedan utredning i 50 procent av fallen, vilket generellt sett är en vanlig andel av alla orosanmälningar har det visat sig.Brister i att uppmärksamma barnenDet får inte gå så långt att barn och vuxna, i huvudsak kvinnor, avlider till följd av brott av närstående eller tidigare närstående. Går det att vända utvecklingen? När det gäller barnen har Socialstyrelsen sett följande brister som de lyfter:
    • Barnen uppmärksammades inte som anhöriga av hälso- och sjukvården, trots att föräldrarnas problem var av sådan karaktär att vården hade skyldighet att beakta barnens behov av information, råd och stöd.
    • Anmälan om oro för barn beaktades inte i tillräcklig omfattning av aktörer som föräldrarna hade kontakt med. Inte i något fall övervägdes eller gjordes en anmälan om oro för barn till socialtjänsten under det senaste året före gärningen.
    • Familjers konfliktfyllda relationer uppmärksammades inte, trots att hälso- och sjukvården hade kännedom om att några familjer befann sig i mycket konfliktfyllda och påfrestande livssituationer.
     Lättillgängligt stöd för att hjälpa fler barn och föräldrar i tidDet finns anledning att fånga upp dessa utvecklingsområden i handlingsplanen för missbruk och beroende ur perspektivet tidig upptäckt. Samverkan med andra aktörer är avgörande för att nå dit. Hjälpen måste också bli mer lättillgänglig och nå familjerna i ett tidigt skede. Det pågår mycket arbete i landet för att bygga upp tidigt och samordnat stöd. Men idag finns exempelvis hinder i socialtjänstlagen att ge individuellt stöd till barn och föräldrar utan att passera ett tungt utredningsmaskineri. Förhoppningen är att detta rättas till i den pågående översynen av socialtjänstlagen.
    Läs mer
  • 2018-01-24
    Stoppa våldet mot barn – lätt att säga men svårt att göra?
    Barn ska inte utsättas för våld och övergrepp. Våld kan aldrig accepteras. Men hur gör vi för att nå dit?
    I den senaste nationella kartläggningen om våld uppger en dryg tredjedel av eleverna i klass 9 och åk 2 på gymnasiet i Sverige att de utsatts för någon form av våld, övergrepp eller försummelse av förälder under sin uppväxt. (Jansson S & Jernbro C 2017)
    För att hjälpa barnet och familjen krävs att både de som utsatts och de som utsätter känner sig trygga i att berätta om det som hänt. Det är dock få barn och föräldrar som berättar om våldet, och sällan till socialtjänsten. Tabut är starkt och rädslan för vad som kan hända om man berättar gör att barn och föräldrar inte får stöd i ett så tidigt skede som möjligt. (Det visar bland annat avhandlingen av Birgitta Svensson, 2013, Barn som riskerar att fara illa i sin hemmiljö: Utmaningar i ett förebyggande perspektiv.)Professionella som dagligen möter barn i förskola och skola, barnhälsovård med flera har centrala roller för att fånga upp och agera vid tecken på våld i ett tidigt skede. Idag har vi dock ett system där socialtjänstens myndighetsutövning är enda vägen till stöd för barn utsatta för våld, oavsett allvarlighetsgrad. De anmälningsskyldiga gör sin plikt genom att anmäla till socialtjänsten. Eftersom tröskeln för anmälningar är låg i vårt land kan allt från ”systematisk misshandel” till att ”nypa barnet i armen” vara skäl för anmälan.Bestämmelsen om att utreda samtliga anmälningar då barn är vittne till våld har mycket goda intentioner men i praktiken lämnas ändå många barn utan hjälp. Enligt uppgift från kommunerna lägger socialtjänsten ner stor tid på utredningsarbetet men får i flertalet fall lägga ner utredningarna utan insatser då föräldrar av rädsla gör allt för att bli kvitt socialtjänsten. I de fall utredningar leder till insatser har det ofta inte kunnat klarläggas att barnet bevittnat eller utsatts för våld utan istället definieras problemen som ”andra familjekonflikter” och stöd utformas utifrån detta.Vad har barn och föräldrar att vinna på att berätta? Oavsett vad socialtjänsten kan erbjuda i form av stöd och skydd finns kravet på polisanmälan med i bilden. Detta sätter socialtjänstens dubbla uppdrag på sin spets.Vad behövs för att vända på utvecklingen och nå och hjälpa fler barn och deras föräldrar?Det behövs en definition av ”barn som fara illa” och därmed tydligare kriterier för anmälan till socialtjänsten för ökad förutsägbarhet. Nuvarande kriterier för anmälan är diffusa och ”anmälan om misstanke att barnet far illa” blandas ofta ihop med ”misstanke om att barnet riskerar fara illa ” och har i praxis ersatts av det luddiga begreppet ”orosanmälan”.Det behövs en reglering av det tidiga och lättillgängliga stödet så det blir lagligt för socialtjänsten att ge insatser utan utredning vid lättare problematik.Det är inte rimligt vare sig etiskt eller resursmässigt att enda vägen till stöd är via socialtjänstens myndighetsutövning. Det behövs en tydlig tvärprofessionell första linje med förskola och skola som bas för att tidigt fånga upp barn och unga i behov av stöd.Parallellt måste barnskyddet stärkas med ansvar för barn och unga med de största behoven. Det behöver också utvecklas i tvärprofessionell riktning.För föräldrar som döms för misshandel av barn bör behandling kunna övervägas som påföljd. Tabu och rädsla att begära hjälp behöver undanröjas, utan att för den skull acceptera våldet.
    Läs mer
  • 2018-01-24
    Utbildning och kompetenshöjande insatser behövs alltid
    I DN den 11 januari 2018 raljerar skribenten Evelyn Schreiber över Åsa Furén-Thulins uttalande i SR kring socialtjänstens behov av kompetenshöjning inom området hedersrelaterat våld och förtryck. Schreiber menar att frågan varit uppmärksammad länge, inte minst medialt, och att kunskapen redan finns. Åsa Furén-Thulin bemöter det i blogginlägget.

    Nog kan det tyckas märkligt att behovet av grundläggande kompetens fortfarande är stort, trots stora satsningar på området de senaste åren. Nationella komptensteamet Östergötland ger ett utmärkt stöd och det finns regionala satsningar som fungerar utmärkt, exempelvis Origo i Stockholms län. Men att kunskapen och stödet finns är en sak, att nå ut till varje enskild socialsekreterare en annan.Personalomsättningen bland handläggare som arbetar med barn- och ungdomsärenden inom kommunal socialtjänst är stor. Många kommuner vittnar om svårigheter med att rekrytera personal med både formell kompetens och arbetslivserfarenhet. Den som kommer direkt från socionomutbildningen har lite eller ingen utbildning inom området våld i nära relation och hedersrelaterat våld och förtryck. Glädjande nog kommer socionomutbildningen att förstärkas med obligatoriska kurser inom detta område, men resultaten kommer vi att se först om några år.Räcker grundutbildning för att förstå komplexiteten i att möta personer som lever i en hederskontext? Självklart inte. Utbildning ger dock en grund att stå på. Sunt förnuft i all ära, men en socialsekreterare kan behöva mer verktyg än så för att sortera i ovana situationer. Normala arbetssätt och de intentioner med det sociala arbetet som lagstiftaren ger uttryck för i socialtjänstlagen, t.ex. barnets rätt till sina föräldrar, utmanas när det gäller hedersrelaterat våld och förtryck.Handläggaren måste i dessa ärenden utgå från den centrala frågeställningen om förtrycket och utsattheten är kollektivt skapad. Vilka frågor behöver ställas för att kunna göra en sådan bedömning? Är läget akut - vad behöver göras omedelbart och vad kan vänta? Vart vänder jag mig som handläggare om jag känner mig osäker, och hur förbereder jag mig bäst för en sådan konsultation? För att ställa de rätta frågorna behöver handläggaren vara förtrogen med vissa grundbegrepp samt hur våld och förtryck i en hederskontext särskiljs från våld i ungas kärleksrelationer eller övrig våldsutsatthet.I de fall en ung person själv beskriver sin situation i termer av heder är det lättare att navigera rätt. Men den som lever i en hederskontext kommer sannolikt inte själv att beskriva sin situation så. Det är här vaksamheten måste vara stor, en vaksamhet som stärks av att ha fått grundläggande kunskaper. Annars finns risken att problemet uppfattas som ett normalt tonårsuppror mot oroliga föräldrar, att det handlar om en ungdom som i för hög utsträckning tänjer på sina gränser. Och det är då som det kan gå allvarligt fel. Om inte lyhördheten finns och de rätta frågorna ställs från första början är risken överhängande att föräldrar informeras och att ett traditionellt familjearbete inleds. Detta kan få förödande konsekvenser.Utbildning i sig är aldrig nog. Den måste följas upp och kompletteras med metodstöd, handledning och regelbundet stöd av chef och kollegor. Utbildning handlar heller inte om enstaka utbildningsdagar, utan bör vara en obligatorisk del av yrkesintroduktionen. Det är viktigt att komma ihåg att unga i behov av skydd behöver stöd under mycket lång tid. Att hålla i och hålla ut under många år stämmer inte fullt ut med socialtjänstens normala rutiner. Detta är ytterligare ett skäl till fortsatt kunskap när det gäller hedersrelaterat våld och förtryck behövs.En människa blir aldrig fullärd. Färdigheter och kompetenser måste ständigt förnyas. Nya situationer uppstår hela tiden, men de uppstår i olika hög grad och vid olika tillfällen beroende på var man verkar i vårt avlånga land. Det borde därför inte vara förvånande att en åsikt om att hög kompetens och kontinuerlig fortbildning behövs för att socialarbetare på ett inkännande och rättssäkert sätt ska kunna hantera de svårigheter de möter i sitt arbete. Tvärtom borde det uppmuntras och stödjas.
    Läs mer
  • 2017-12-18
    Stoppa allt våld mot barn
    Att skydda våra barn mot alla former av våld är en av samhällets viktigaste uppgifter. Nu uppmuntras kommuner och landsting att göra lokala aktiviteter i samband med ”End Violence Solutions Summit” i februari 2018.
    Enligt en nyligen nationell kartläggning uppger en fjärdedel av eleverna i klass 9 och åk 2 på gymnasiet i Sverige att de utsatts för våld av en vuxen. Vi har alla hört de många och svåra berättelser i bland annat media om barn som har utsatts för våld. Ofta begås det i hemmet, en plats där ett barn ska kunna känna sig tryggt. Det är därför oerhört angeläget att det goda arbete som redan pågår på både nationell, regional och lokal nivå nu intensifieras.Våra barn ska vara fria från våld säger Agenda 2030. Där handlar ett av de 17 globala målen, 16.2, om att eliminera alla former av våld mot barn. För att driva arbetet med frågan framåt initierades för ett år sedan det Globala partnerskapet för att eliminera våld mot barn. Det första internationella mötet inom ramen för detta samarbete ”End Violence Solutions Summit” kommer att äga rum i Stockholm den 14-15 februari 2018.Uppmärksamma den viktiga frågan lokaltKommuner, landsting och regioner – vill ni vara med och uppmärksamma att våldet mot barn måste upphöra? Det är dags att verkligen på allvar fokusera på denna fråga!SKL:s ordförande Lena Micko och Barn- äldre och jämställdhetsminister Åsa Regnér vill uppmuntra kommuner, landsting och regioner att själva uppmärksamma frågan genom att starta igång lokala/regionala aktiviteter i samband med ”End Violence Solutions Summit”.SKL har sammanställd en lista med organisationer och myndigheter som kan hjälpa och bidra med inspiration i det arbetet.Organisationer och myndigheter som kan bidra med kunskap och inspirationVi måste nu alla ta vårt gemensamma ansvar i arbetet med att skydda våra barn. Vi kan aldrig någonsin acceptera att ett enda barn utsätts för våld!
    Läs mer
  • 2017-12-04
    Historien är en del av framtiden
    Den här hösten har jag haft anledning att göra tillbakablickar på äldreomsorgens utveckling. Nyligen publicerades en specialutgåva, en jubileumsrapport som uppmärksammar tio år med öppna jämförelser av vård och omsorg om äldre.
    SKL har tagit fram rapporten tillsammans med Socialstyrelsen. Jag kan konstatera att det har hänt en hel del sedan 2007. Det är inte bara Facebook och smarta telefoner som ändrat vårt sätt att tänka och göra. Idag arbetar äldreomsorgens verksamheter mer systematiskt och kunskapsbaserat genom att använda kvalitetsregister. Flera av kvalitetsregistren blir sen en datakälla i öppna jämförelser som redovisar resultat på kommunnivå. Den här information om kvaliteten hade vi inte för tio år sedan. På flera sätt och för flera områden har kvaliteten förbättrats. Ett exempel är en minskad förskrivning av olämpliga läkemedel till äldre, vilket innebär ökad livskvalitet för många, och en säkrare läkemedelshantering.Vi ser också att fler äldre tycker att maten smakar bra på våra äldreboenden. Bra jobbat Sverige! Men det finns fortfarande mycket att utveckla och förbättra. Under dessa tio år har det varit stora skillnader mellan kommunernas resultat i öppna jämförelser. Den här variationen kan också finnas inom en kommun, mellan olika enheter.Jag önskar att vi tillsammans kan minska gapet så att kvaliteten blir jämnare mellan olika enheter och olika kommuner. Om vi höjer lägsta nivån i alla kommuner så betyder det mycket i livskvalitet och upplevd trygghet för många äldre. SKL erbjuder under våren 2018 en utbildning i analys av nyckeltal inom äldreomsorgen. Håll utkik i vår kurs- och konferenskalender på SKL:s webbplats.SKL:s kurser och konferenserÄldreomsorgen har moderniseratsDen andra tillbakablicken gjorde jag med anledning av ett seminarium på socionomdagarna där jag pratade om äldreomsorgen igår – idag – imorgon. Äldreomsorgens rötter sträcker sig många hundra år tillbaka. Äldreomsorgen var ända fram till 1956 en del av fattigvården i Sverige. 1956! Det är modern tid. Jag kan konstatera att svensk äldreomsorg har utvecklats och moderniserats rejält under de senaste 60 åren. Ett exempel är att flerbäddsrummen i princip är ett minne blott. Ett annat exempel är dagens arbetssätt som sätter individens behov i centrum på ett helt annat sätt än tidigare.Tiden står aldrig stilla, och äldreomsorgens måste förstås fortsätta utvecklas. Och det finns gott om utmaningar. En utmaning är att få ett utbud som stämmer överens med behov och efterfrågan. Vad kan dagens äldreomsorg erbjuda seniorer som till exempel är utsatta för våld i nära relation, eller som har ett pågående missbruk, eller som plågas av ofrivillig ensamhet och psykisk ohälsa?En del av lösningen kan vara att hämta inspiration och samverka mer med andra delar av socialtjänsten. Jag tror att det börjar bli dags att våga ompröva en del av våra tjänster till äldre. Snart är 2018 här, och i slutet på ett år brukar också vara tiden när man sätter nya mål för det nya året. Resan med att utveckla och förbättra äldreomsorgen fortsätter. Vi måste kunna vår historia. Men vi måste också våga fundera på vad vi vill ta med när vi formar framtidens sociala välfärdstjänster till dagens och morgondagens seniorer.
    Läs mer
  • 2017-12-01
    Socialstyrelsens kartläggning om hemlöshet berör
    Nu har den släppts. Socialstyrelsens kartläggning om hur hemlösheten gestaltas anno 2017 är ingen munter läsning precis, men det hade jag inte heller förväntat mig. Jag har ju sett utvecklingen de senaste åren med en allt mer påtaglig bostadsbrist där olika grupper ställs mot varandra i konkurrensen om varje ledig lägenhet. Ungdomar mot nyanlända. Kvinnor som utsatts för våld mot människor som försöker ta sig ur sitt missbruk. Skilsmässoföräldrar mot de som skrivs ut från psykiatrisk vård. Och så vidare.
    Men även en växande grupp kvinnor och män vars enda ”problem” är att de inte har råd att hyra de lägenheter som möjligen ställs till förfogande. Bilden av att det bara är människor med sociala problem som blir hemlösa stämmer inte längre. Enligt Socialstyrelsen uppger var femte hemlös att de inte har andra behov än en bostad.En utveckling är att fler kvinnor och utlandsfödda är hemlösa. Att dessa grupper generellt sett har lägre inkomst och troligen instabilare inkomstförhållanden än män gör att det ligger nära till hands att se detta som ännu ett tecken på att samhället dras isär. Mer än hälften av de hemlösa utlandsfödda har varit i Sverige mer än fem år men uppenbarligen inte lyckats etablera sig på bostadsmarknaden. Jag blir allvarligt oroad när jag tänker på hur det ska bli för alla nyanlända som har tidsbegränsade hyreskontrakt på två år och som därefter förväntas konkurrera på den ordinarie bostadsmarknaden. En annan oroande utveckling är just att allt fler lever på den så kallade sekundära bostadsmarknaden, i en boendelösning där kommunen står för hyreskontraktet. Nästan hälften av dessa har varit hemlösa i minst fyra år och bland hemlösa kvinnor är detta den vanligaste boendelösningen.Mer än 24 000 barn beräknas ha en hemlös förälderKartläggningen visar också att varannan hemlös kvinna har barn under 18 år. Alla barn bor förstås inte med sina hemlösa föräldrar, men mer än 24 000 barn i Sverige beräknas ha en förälder som är hemlös enligt Socialstyrelsens definition. Även om föräldern inte lever i akut hemlöshet så innebär det en osäker boendesituation. Här har också Rädda Barnen och Barnombudsmannen lyft den otrygghet det innebär för ett barn att bli avhyst eller att leva under osäkra boendeförhållanden. När det gäller att förbättra barnens situation tror jag att det finns utvecklingspotential i kommunernas socialtjänst. Det positiva är att det redan nu finns så många som arbetar på ett föredömligt sätt med detta.En stor del av de hemlösa kommer direkt från eget boende. Det visar hur viktigt det är att också arbeta förebyggande mot vräkningar. Eller avhysningar som det formellt heter. För den som en gång har blivit avhyst visar forskning att det är svårt att få fäste på bostadsmarknaden igen. Socialstyrelsen har nu även tagit fram ett stöd för socialtjänstens arbete med att motverka avhysningar. Det är positivt. Också på detta område finns exempel där socialtjänsten arbetar på ett bra sätt, med exempelvis budget- och skuldrådgivning och boendestöd och oftast tillsammans med både kommunala och privata hyresvärdar samt kronofogden.Sprida goda exempelDet är inga lätta frågor. Den strukturella hemlösheten måste givetvis attackeras på ett bostadspolitiskt plan, men även socialtjänsten kan bidra till att underlätta mångas situation. Jag är optimist och vet att det pågår väldigt mycket bra arbete i kommunerna som vi kan inspireras av. Här har SKL en viktig funktion att fylla, nämligen att sprida dessa goda exempel.
    Läs mer
  • 2017-11-13
    Tolkning av domar leder helt fel för människor i behov av personlig assistans
    Efter ett antal domar i Högsta förvaltningsdomstolen om personlig assistans har Försäkringskassan omtolkat sina beslut kring personlig assistans, något som har lett till förödande konsekvenser för personer som tidigare fått hjälp men som nu plötsligt står utan. Något måste göras, och det snabbt.
    Försäkringskassan har det senaste åren tolkat och ändrat sitt agerande efter högsta förvaltningsdomstolen domar angående personlig assistans, vilket har lett till att de ändrat sin praxis som funnits de senaste 20 åren. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) har tillsammans med flera andra reagerat på detta.Den senaste domen som försäkringskassan nu tolkar helt annorlunda än SKL handlar om ”Ställtid mellan insatser”, något som kan få förödande konsekvenser. Jag skulle vilja påstå att det leder till att personlig assistans för vissa brukare övergår till att bli enbart hemtjänst med punktinsatser. Tack och lov har regeringen föreslagit nedanstående förändringar, vilket SKL ser som positivt. Tyvärr hjälper inte detta de personer som redan fått sin assistans indragen.
    • Ett nytt lagförslag där kommunerna ska se till att ingen faller mellan stolarna när de får avslag från Försäkringskassan.
    • Ett lagförslag där regeringen föreslår att återställa ordningen vad gäller väntetid och beredskap.
    • Att stoppa Försäkringskassans omprövningar fram till att LSS-utredningen kommit fram till sina slutsatser.
    Vad har de tidiga domarna fått för konsekvenser?Konsekvenserna är stora och genomgripande för personer med behov av egenvård eller exempelvis sondmatning. Om det bland dessa barn, unga eller äldre finns andra grundläggande behov övergår vården till kommunen, som fortsätter insatsen. Men för exempelvis barn som enbart är i behov av övervakning av att en track inte hamnar snett så att barnet kvävs är inte LSS tillämpligt utan då hamnar ansvaret på landsting/regioner. Det innebär att om kommunen ska hålla sig inom lagstiftningens ramar så hamnar dessa barn inom landstinget och regionernas försorg, vilket kan leda till att vi kan ha ett barn med track liggandes på sjukhus i flera år.Detta går helt emot den riktning som de flesta andra aktörer vill se idag, nämligen en nära vård som kan utföras i hemmiljö.De nya tolkningarna Försäkringskassan ser sig nödgade att göra skapar osäkerhet och oro hos brukare, anhöriga samt handläggare. Vid en undersökning SKL gjorde där runt hälften av Sveriges kommuner, landsting och regioner svarade kom flera dilemman upp, bland annat:
    • Huvudmännen hamnar i olösliga problem när de ska hålla följa lagstiftningen.
    • Det är olika syn på vad som är egenvård mellan landsting och kommun.
    • Kommuner tvingas bygga nya gruppbostäder för små barn för att säkerhetsställa säker vård.
    • Personer i behov av hjälp har behövt flytta hemifrån till särskilda boenden/korttidsboende, som är bemannat med sjuksköterskor och undersköterskor dygnet runt, för att säkerställa säker vård.
    • Allt detta leder i sin tur till kostnadsökningar för huvudmännen.
    SKL har tydliggjort både till regering- och riksdag att:
    • Domarna har skapat stor oro hos personer som är beroende av assistans. Det är mycket angeläget att konsekvenserna utreds och åtgärdas.
    • Staten bör bli ensam huvudman.
    • Hälso- och sjukvårdslagen måste ändras så att gränssnittet mellan sjukvårdshuvudmännen blir flexibelt och modernt.
    • Staten ska ersätta de kommuner som fått ta över de personer som förlorat sin assistans och där kommunerna täcker upp med andra insatser fram till att den nya lagstiftningen är på plats.
    • Landstingens ökade kostnader, som beror på långa vårdtider måste ersättas.
    Jag vet att många av Sveriges kommuner och landsting/regioner försöker lösa problemen på ett pragmatiskt sätt i väntan på ny lagstiftning och ni är verkligen värda en eloge för ert arbete. SKL har oavbrutet framfört det orimliga att staten med Försäkringskassans hjälp, monterar ner en rättighetslag och skjuter över olösliga problem till kommuner, landsting och regioner och inte minst redan ansträngda anhöriga. Därför gläder vi oss åt att Regeringen äntligen har lyssnat på alla de som gjort sin röst hörd i en svår men viktig debatt.Tack till alla er!
    Läs mer

Prenumeration

Sök i bloggen

Sidfot