Folkhälsoarbetet är en investering för välfärden

Igår publicerade SKL och Folkhälsomyndigheten öppna jämförelser om folkhälsan i Sveriges kommuner och regioner. En kartläggning av hur vi mår, hur våra livsvillkor ser ut och vad vi har för levnadsvanor.

Det är på flera sätt en positiv läsning. Generellt sett mår vi bra och våra levnadsvanor verkar bli bättre. Positivt är bland annat att både rökning och alkoholkonsumtion minskar bland unga. Bland äldre kvinnor ser vi en minskning av fallskador.

Men samtidigt som hälsan är god och vi på många sätt tycks må bättre så är de socioekonomiska skillnaderna fortfarande stora. Skillnader som också påverkar hälsan. Personer som saknar gymnasieutbildning har lägre medellivslängd, sämre självskattad hälsa och ökad risk för fetma, hjärtinfarkt och lungcancer. Exempelvis kan medellivslängden för män skilja upp till åtta år mellan olika kommuner. På samma sätt ser vi stora skillnader i livsvillkor och levnadsförhållanden, bland annat när det gäller behörighet till gymnasiet, andel långtidsarbetslösa och upplevelsen av trygghet och tillit.

Det är inte hållbart med så pass stora skillnader mellan olika delar av landet och mellan olika grupper i befolkningen. Alla invånare har rätt till en god hälsa och vi måste arbeta för att stärka de förutsättningarna. Mycket bra arbete görs i många kommuner och regioner idag för att minska skillnaderna i hälsa, exempelvis genom kommissioner för jämlik hälsa och social hållbarhet. Det är inte lätt och det finns inga snabba lösningar, men det går att göra något.Den tidigare nationella kommissionen för jämlik hälsa lyfte fram att det inte finns enbart ett svar eller en väg framåt.

Ett verktyg för att göra rätt insatser

Folkhälsa är en övergripande budgetfråga och folkhälsoperspektivet behöver synliggöras i alla politikområden – såväl nationellt som lokalt och regionalt. Från nationell nivå måste insatser från olika myndigheter synkas. Kommuner och regioner behöver få möjlighet att genomföra åtgärder utifrån sina invånares specifika behov, inte utifrån statliga prioriteringar eller satsningar.

Jag hoppas att den här rapporten ska fungera som ett verktyg för att bättre förstå och analysera vilka åtgärder som ska prioriteras lokalt.

Hälsofrämjande och förebyggande åtgärder behöver genomförs lokalt, det handlar ofta om åtgärder som kan vara kostsamma på kort sikt men lönsamma på längre sikt. Den samhällsekonomiska vinsten tillfaller däremot inte alltid den samhällsaktör som står för investeringen. Stat, regioner och kommuner som alla påverkas av såväl positiva som negativa effekter behöver därför ta gemensamt ansvar för finansieringen av åtgärder.

En god och jämlik folkhälsa är en investering för hela samhället, som inte bara innebär att vi mår bättre, utan också skapar tillväxt och kan utveckla välfärden. I ett samhälle där vi mår bra kan vi ännu bättre ta hand om de som behöver samhällets stöd.

Öppna jämförelser: folkhälsa 2019

Skribent

Kommentarer

    Du måste vara inloggad för att få kommentera

    Stängd för fler kommentarer

    300
    Gäller din fråga arbetsrätt eller kollektivavtal/förhandling?
    SKL:s rådgivning riktar sig till personalchefer och förhandlingschefer i kommuner och regioner. Om din fråga är på uppdrag av dessa behöver du ange det.







    Hjälpte informationen på sidan dig?

    Tack för att du hjälper oss!

    Om bloggen

    Svensk hälso- och sjukvård erbjuder en vård i världsklass. Det framgår av både internationella jämförelser och nationella mätningar. Men samtidigt finns en bild, i media och allmän debatt, som säger något annat. Och visst har även världens bästa vård brister. Det kan till exempel gälla väntetider och bemötande, omogna datasystem, och bristande jämlikhet.

    • 2019-04-03
      Kortare väntetider med standardiserade vårdförlopp i cancervården
      I måndags presenterade Socialstyrelsen en uppföljning av standardiserade vårdförlopp inom cancervården. Resultatet är glädjande, med kortare väntetider och minskade skillnader mellan regioner.
      För fyra år sedan infördes de första standardiserade vårdförloppen för vissa cancerdiagnoser. Idag finns det 31 standardiserade vårdförlopp och drygt 270 000 patienter har utretts enligt standardiserade vårdförlopp sedan de infördes.Genom standardiserade vårdförlopp ska vården bli säkrare och mer tillgänglig. För patienten handlar det också om att man ska kunna känna trygghet i att man blir bemött på samma sätt och får samma behandling oavsett vem man är eller var man bor.När Socialstyrelsen nu utvärderat satsningen så är slutsatserna glädjande. Väntetiderna till utredning har minskat för många cancerdiagnoser och jämlikheten har ökat. För vissa cancerformer har väntetiderna visserligen ökat något, men jag tycker att satsningen ändå är tydligt ett kvitto på att vi är på rätt väg.Och vi ser många exempel i regionerna på hur nya arbetssätt kopplade till utvecklingen av standardiserade vårdförlopp verkligen gjort skillnad. På urologen i Östersund har man kortat väntetiderna för behandling av prostatacancer med fem veckor genom nya rutiner där bland annat kontaktsjuksköterskorna fått ta över ansvaret från läkarna att ge cancerbesked till patienterna.Det sker många små utvecklingssteg i vården varje dag. När vi nu får ett kvitto från Socialstyrelsen om att utvecklingen är på väg åt rätt håll känns det väldigt bra, både för vårdens personal och de patienter som drabbas av cancer.
      Läs mer
    • 2019-03-08
      Vi ska vara stolta över vården för gravida och nyblivna mammor
      De senaste årens satsningar på förlossningsvården och kvinnors hälsa har gett resultat. Antalet allvarliga bristningar minskar, eftervårdsbesöken ökar och alla kvinnor som föder barn kommer att kunna göra sin röst hörd.
      Satsningen på en förbättrad förlossningsvård som bedrivits i alla regioner sedan 2015 har verkligen gjort skillnad. Vi kan konstatera att färre kvinnor får allvarliga bristningar i samband med förlossning, en minskning från 2,7 procent till 1,8 procent på tre år. Regionerna har också stärkt bemanningen och infört effektiva och mer digitala arbetssätt för att anpassa vården efter kvinnornas behov. Det är imponerande att se vilka stora förbättringar som skett.En viktig fråga framåt handlar om att bli tydligare gentemot kvinnor vart de ska vända sig om de upplever besvär efter förlossningen. Det är inte alltid självklart för alla kvinnor, vilket gör tröskeln högre innan man kontaktar vården. Idag går fler kvinnor på efterkontroll jämfört med tre år sedan, en ökning från 80 procent till 87 procent. Det är ett steg i rätt riktning och visar att eftervården prioriteras alltmer.Snart kommer alla kvinnor som föder barn att få säga sitt om vården. En pilotundersökning av den så kallade Graviditetsenkäten pågår i Skåne och Halland där alla gravida och nyblivna mammor får svara på frågor om sin egen hälsa och hur de upplever vården. Därefter kommer alla kvinnor som föder barn i Sverige få besvara enkäten, förhoppningsvis redan i höst. Det blir en viktig utgångspunkt i den fortsatta satsningen på en mer trygg och jämlik vård.Om en månad skickar vi en sammanställning av regionernas redovisningar till Socialdepartementet för 2018 då 1,8 miljarder kronor investerades i långsiktiga och innovativa arbeten för kvinnors hälsa. Jag ser fram emot att berätta mer om vilka insatser som gjorts för att förbättra vården för kvinnor och deras familjer före, under och efter graviditet.
      Läs mer
    • 2019-03-07
      Att förebygga psykisk ohälsa är en fråga för alla delar av samhället
      Den psykiska ohälsan bland barn och unga ökar, men det finns inga enkla svar på varför. Det finns inte heller någon uttömmande definition av vad psykisk ohälsa är. Idag används det som ett brett uttryck för allt ifrån allvarliga psykiska sjukdomar till svårigheter att hantera negativa känslor i samband med vardagliga påfrestningar i livet.
      Många allvarliga psykiska sjukdomar, som bipolär sjukdom eller schizofreni, debuterar i tonåren eller hos unga vuxna, men den typen av diagnoser verkar inte ha ökat de senaste åren. Olika neuropsykiatriska tillstånd som ADHD och andra autismspektrumstörningar finns från barndomen, men blir ofta mer märkbara ju äldre barnet blir. I ett samhälle med höga krav på sociala interaktioner och hantering av stora mängder information och upplevelser blir en sådan problematik tydligare.Vårt vardagsliv förändrasSkola, arbetsliv och det sociala livet har idag inte alltid lika tydlig struktur och förutsägbar ordning som tidigare, vilket för många innebär en mer positiv och större frihet, men för andra gör vardagen svårare. Det här är nog en av förklaringarna till att vi ser en kraftig ökning av utredningar av exempelvis ADHD, även om det nödvändigtvis inte är så många fler som har det.Den lindriga psykiska ohälsan och svårigheter att hantera livet kan till viss del handla om att vi har en livsstil och ett samhälle som sliter mer på hjärnan än övriga kroppen. Brist på sömn och återhämtning, mycket stillasittande, olämpliga matvanor, oro och stress som man inte kan hantera är faktorer som vi vet är dåligt för hela kroppen, inklusive hjärnan.I dagens uppkopplade samhälle med alla möjligheter att vara aktiva dygnet runt är det stor risk att många av oss inte låter sin hjärna få tillräcklig vila och därmed inte heller optimala förutsättningar för att fungera. Det kan leda till upplevda psykiska problem som sömnsvårigheter, grubblerier, nedstämdhet, ont i kroppen och oförmåga att hantera sina känslor.Vi ska självklart bejaka den digitala utvecklingen och allt det positiva det för med sig, men samtidigt vara uppmärksamma på vilka konsekvenser våra förändrade beteenden kan få.Vi behöver fokusera på lösningarnaMan kan då fråga sig vems fel den här utvecklingen är? Handlar det om individen eller samhället? Men en bättre fråga är egentligen vem som kan göra något åt situationen och då blir det självklara svaret båda. Som individer kan vi göra vårt bästa för att ta hand om vår hjärna och ge den återhämtning, men ett sådant ansvar kan inte vi inte enbart lägga på individen och särskilt inte barn och unga.Mycket av det som är stressande för unga idag handlar om samhälleliga förändringar som och också samhället behöver ta ett ansvar för. Ojämlikheter i ekonomiska förutsättningar, möjligheter att få bostad, krav i skola och på arbetet, svårigheter att få vård, ensamhet, förväntningar och en upplevelse av att alltid behöva vara välfungerande och lycklig är sådant som kan tänkas minska det psykiska välmåendet och som måste hanteras på samhällsnivå.Barn och ungas psykiska hälsa är alltså en fråga som kräver flera tankar samtidigt. Rätt insatser, på rätt nivå, i rätt tid, innebär framför allt ett minskat lidande för barn och ungdomar men också att specialistverksamheten kan räcka till för allvarliga problem. Att tidiga och kvalificerade insatser ges till dem med tidiga tecken på psykisk ohälsa och att alla delar av samhället förstår vikten av hälsofrämjande insatser är helt avgörande.Det handlar verkligen inte om att skuldbelägga barn och unga, utan tvärtom att lyfta fram hela samhällets ansvar att ge barn och unga en chans till ett hälsosamt liv. Vi måste på riktigt se till att det skapas jämlika förutsättningar. Barn, ungdomar och deras föräldrar måste få det stöd de behöver för att hitta levnadsvanor för att klara vardagens påfrestningar och förebygga psykiska problem.
      Läs mer
    • 2019-02-07
      Folkhälsoarbetet är en investering för välfärden
      Igår publicerade SKL och Folkhälsomyndigheten öppna jämförelser om folkhälsan i Sveriges kommuner och regioner. En kartläggning av hur vi mår, hur våra livsvillkor ser ut och vad vi har för levnadsvanor.
      Det är på flera sätt en positiv läsning. Generellt sett mår vi bra och våra levnadsvanor verkar bli bättre. Positivt är bland annat att både rökning och alkoholkonsumtion minskar bland unga. Bland äldre kvinnor ser vi en minskning av fallskador.Men samtidigt som hälsan är god och vi på många sätt tycks må bättre så är de socioekonomiska skillnaderna fortfarande stora. Skillnader som också påverkar hälsan. Personer som saknar gymnasieutbildning har lägre medellivslängd, sämre självskattad hälsa och ökad risk för fetma, hjärtinfarkt och lungcancer. Exempelvis kan medellivslängden för män skilja upp till åtta år mellan olika kommuner. På samma sätt ser vi stora skillnader i livsvillkor och levnadsförhållanden, bland annat när det gäller behörighet till gymnasiet, andel långtidsarbetslösa och upplevelsen av trygghet och tillit.Det är inte hållbart med så pass stora skillnader mellan olika delar av landet och mellan olika grupper i befolkningen. Alla invånare har rätt till en god hälsa och vi måste arbeta för att stärka de förutsättningarna. Mycket bra arbete görs i många kommuner och regioner idag för att minska skillnaderna i hälsa, exempelvis genom kommissioner för jämlik hälsa och social hållbarhet. Det är inte lätt och det finns inga snabba lösningar, men det går att göra något.Den tidigare nationella kommissionen för jämlik hälsa lyfte fram att det inte finns enbart ett svar eller en väg framåt.Ett verktyg för att göra rätt insatserFolkhälsa är en övergripande budgetfråga och folkhälsoperspektivet behöver synliggöras i alla politikområden – såväl nationellt som lokalt och regionalt. Från nationell nivå måste insatser från olika myndigheter synkas. Kommuner och regioner behöver få möjlighet att genomföra åtgärder utifrån sina invånares specifika behov, inte utifrån statliga prioriteringar eller satsningar.Jag hoppas att den här rapporten ska fungera som ett verktyg för att bättre förstå och analysera vilka åtgärder som ska prioriteras lokalt.Hälsofrämjande och förebyggande åtgärder behöver genomförs lokalt, det handlar ofta om åtgärder som kan vara kostsamma på kort sikt men lönsamma på längre sikt. Den samhällsekonomiska vinsten tillfaller däremot inte alltid den samhällsaktör som står för investeringen. Stat, regioner och kommuner som alla påverkas av såväl positiva som negativa effekter behöver därför ta gemensamt ansvar för finansieringen av åtgärder.En god och jämlik folkhälsa är en investering för hela samhället, som inte bara innebär att vi mår bättre, utan också skapar tillväxt och kan utveckla välfärden. I ett samhälle där vi mår bra kan vi ännu bättre ta hand om de som behöver samhällets stöd.Öppna jämförelser: folkhälsa 2019
      Läs mer
    • 2019-02-01
      Vi behöver lyssna på alla kvinnor som föder barn
      För att kunna utveckla mödrahälsovården och förlossningsvården behöver alla gravida och nyblivna mammor vara delaktiga. Nu ska alla kvinnor få dela med sig av sina erfarenheter genom att svara på en ny enkät om sin egen hälsa och hur de upplevt vården.
      Alla föräldrar ska kunna känna sig trygga och säkra hela vägen – före, under och efter graviditet. Det måste vården säkerställa.Den svenska mödrahälsovården och förlossningsvården har väldigt goda medicinska resultat. Vi är ett av de länder i världen som har den säkraste vården för både mammor och barn. Men säkerhet och trygghet handlar inte bara om medicinska resultat. Att få barn är en av de allra viktigaste händelserna i de flesta föräldrars liv och det är fullt förståeligt att man kan känna oro inför en förlossning. Då måste vården kunna stötta och ge svar.Upplevelsen är förstås alltid individuell. Men för att stärka och fortsätta utveckla vården behöver vi få en bättre bild av hur kvinnor upplever sin graviditet, förlossning och tiden efter graviditeten. Kvinnorna måste få möjlighet att medverka och vara delaktiga i utvecklingen av vården genom att berätta om sina egna upplevelser – och vi behöver lyssna.Därför startade regionerna Halland och Skåne i veckan ett arbete med att låta gravida och nyblivna mammor svara på en enkät via 1177 Vårdguiden. Efter försöksperioden ska vi utvärdera hur det fungerat för att förhoppningsvis kunna börja använda enkäten i alla regioner i höst och låta alla kvinnors röster bli hörda.Sedan 2015 pågår en satsning på förlossningsvården och kvinnors hälsa över hela landet och den behövs. Kvinnor har bland annat efterfrågat en tydligare vårdkedja, stärkt eftervård och att förlossningsskador ska förebyggas. Det är tydligt att de insatser som pågår i hela landet ger resultat. Två positiva riktningar är att bristningar i samband med förlossning minskar i hela landet och att fler kvinnor gör eftervårdsbesök hos mödrahälsovården.Vården före, under och efter graviditet måste vara trygg, säker och jämlik. Ett viktigt steg i det arbetet är att faktiskt utvärdera hur den upplevs.
      Läs mer
    • 2019-01-08
      Myter om vårdpersonal
      Ämnet inhyrd personal i vården är ständigt återkommande i media, nu senast i Ekot 8 januari.
      Det är svårt att i en kort sändning få med hela komplexiteten i frågan. Det handlar ju både om den stora ökningen av antalet äldre och äldre som har stora behov av vård tillsammans med arbetskraftsbristen inom sjukvården. Då kan inhyrd personal vara en kortsiktig lösning. Men på längre sikt är det inte hållbart.Regionerna arbetar på många olika sätt för att kunna både behålla personalen och rekrytera ny. Det handlar om att underlätta administrationen, se över rutiner, förändra schemaläggning men också nya sätt att rekrytera, införa karriärlöner, vidareutbildning med bibehållen lön osv.I media och på sociala medier talas det om att vårdpersonal flyr yrket. Det är en myt.Andelen tillsvidareanställda som lämnat regionerna låg runt tio procent år 2017. Avgångarna består av pensionsavgångar, byte av jobb till annan sektor – kan vara privatvård eller bemanningsföretag till exempel - samt personer som lämnar arbetet av andra skäl. Andelen avgångar har ökat något de senaste åren, men ligger fortfarande på en relativt låg nivå.2017 var det 9,7 procent som lämnade, samtidigt som 11,7 procent rekryterades.Det går inte att säga att vårdpersonal flyr yrket. Många, många är stolta över sitt yrke och tycker att de gör nytta. Som arbetsgivare gäller det att ta vara på personalen och på alla sätt underlätta. Det arbetet pågår ständigt.Och även om det ambitiösa målet att uppnå oberoende av inhyrd personal inte har nåtts, är vi faktiskt på väg dit. Totalt sätt så ökar kostnaderna visserligen fortfarande men betydligt långsammare – med 4 procent i stället för de 25 procent som de ökade med för ett år sedan. Men kostnaderna för hyrpersonal ökar inte mer jämfört med kostnaden för egen personal. Det är en stor skillnad.
      Läs mer
    • 2018-12-21
      Utdragen regeringsbildning får konsekvenser för vården
      Vi närmar oss jul och vet nu att det inte kommer finnas någon regering på plats i Sverige förrän tidigast i mitten av januari. Det är ett ovant läge för Sverige med en övergångsregering under så pass lång tid och osäkerhet om statsbudgeten in i det sista.
      Kommuner, landsting och regioner påverkas av det osäkra nationella läget. Många viktiga satsningar som görs inom hälso- och sjukvården bygger på överenskommelser mellan landsting, regioner, kommuner och staten. Det handlar bland annat om psykisk hälsa, kvinnors hälsa och förlossningsvård, nationella kvalitetsregister och cancervård.De flesta överenskommelser är ettåriga, med möjlighet till förlängningar under flera år. Nu tvingas arbetet stanna upp, då staten inte kan ge några tydliga besked om fortsättningen. Inom vissa områden har nu landsting och regioner tillfälligt kunnat finansiera satsningar själva, men de tvingas då prioritera om från andra områden.Demokratin måste få ha sin gång och en regeringsbildning behöver ta den tid den behöver. Men det är viktigt att förstå att den utdragna tiden och den oklara budgetsituationen får konsekvenser. Framförallt ser jag att det finns viktiga lärdomar att dra. Den här situationen sätter fingret på behov för framtiden, både för liknande lägen och för en allmänt mer långsiktigt hållbar hälso- och sjukvård.SKL har länge pekat på två viktiga skiften som måste till:
      • Vi behöver teckna överenskommelser som sträcker sig över flera år, istället för de ettåriga samarbeten som nu är det vanliga.
      • Staten behöver minska antalet riktade statsbidrag och lita på att kommuner, landsting och regioner kan göra rätt prioriteringar själva med de generella statsbidragen.
      Trots goda intentioner hjälper kortsiktiga satsningar inte alltid vårdens medarbetare och patienterna på ett bra sätt. Vården behöver mer stabilitet och färre kortsiktiga utspel och löften. För att klara av den omställningen som vården och omsorgen står inför krävs större långsiktighet och att staten, kommuner och regioner samverkar betydligt bättre utifrån en gemensam strategisk målbild och färdplan.Förhoppningsvis kan erfarenheterna av den här höstens oklarheter bidra till en ytterligare positiv kraft i den riktningen.
      Läs mer
    • 2018-11-09
      Rätt till bra vård vid beroende och psykisk sjukdom
      Sveriges Televisions granskning av den vård som en person med flera olika tillstånd behöver har satt ljus på en rad viktiga frågor.
      Beskrivningen av hur individer skickas mellan olika vårdinrättningar och vårdas omväxlande inom landstinget för sina psykiska sjukdomar och kommunen för sitt missbruk är omskakande. När man ser deras och deras anhörigas förtvivlan känner jag och säkert många med mig att så här får det inte vara.Varför blir det då så här? När personer har både en allvarlig psykisk sjukdom och en beroendesjukdom som behöver behandlas samtidigt, blir det knepigt att insatserna regleras i två olika lagstiftningar. Hälso- och sjukvårdslagen liksom Socialtjänstlagen och tvångslagarna LPT (Lagen om Psykiatrisk tvångsvård) och LVM (Lagen om Vård av Missbrukare) har alla tydliga avgränsningar kring ansvar i teorin, men verkligheten ser ofta annorlunda ut. Många människor behöver ett flertal behandlingar samtidigt och dessutom hjälp med en ordnad socialsituation och en meningsfull sysselsättning.Det går att med dagens lagstiftning ordna samordnade insatser och det finns exempel runt om i landet på arbetssätt som riktar sig till personer med samsjuklighet. Det finns möjligheter att både förbättra insatserna för individen och använda samhällsresurserna mer effektivt genom att kommuner och landsting hittar bättre samarbetsformer. Men i vissa lägen, exempelvis när det behövs vård mot personens vilja, fungerar inte nuvarande lagstiftning och en förändring skulle underlätta för kommunerna.Vi har idag en del nya kunskaper som förändrar synen på missbruk och beroende. Ny kunskap om hjärnan gör att det blir mer tydligt att beroende är en psykisk sjukdom. Det finns behandlingsmetoder, både medicinska och psykologiska, som sjukvården ansvarar för och som är effektiva vid beroendesjukdomar. Detta och annan utveckling har lett till att frågan om förändrat huvudmannaskap för beroendevården åter diskuteras. Samtidigt är det viktigt att de sociala aspekterna och stöd i vardagen med bostad, jobb, föräldraskap och ekonomi fungerar. Ett förändrat huvudmannaskap innebär inte automatiskt att bara en huvudman behövs. För att medicinska insatser ska få bra effekt behövs en trygg, stabil och långsiktig vård och planering. Då kommer även i framtiden kommun och landsting behöva samarbeta. Att ändra lagstiftning är inte enbart lätt.Inom SKL utarbetas nu en handlingsplan med fokus på åldersgruppen 13-29 år. I den finns förslag för att stödja utvecklingen för tidig upptäckt, men också för att stödja bättre samverkan och samordning mellan huvudmän och mer kunskapsbaserat stöd och behandling. I handlingsplanen kommer också frågan om ansvarsfördelning mellan huvudmännen tas upp. Handlingsplanen kommer att färdigställas under vintern.Vi är många som arbetar för en bättre vård för både psykisk sjukdom och beroende. Ofta är vi otåliga över att det går långsamt och att vi ser en samhällsförändring där behoven ökar snabbare än utbyggnaden av vård och stöd. Ett måste för att nå detta är att vi utvecklar nya arbetsmetoder, smartare sätt att samarbeta, tar vara på alla framgångsrika exempel och får statens hjälp att få en modern och ändamålsenlig lagstiftning.
      Läs mer
    • 2018-10-31
      Minskad sjukfrånvaro skapar bättre förutsättningar i vården
      Vi har i dag för hög sjukfrånvaro inom många yrkesgrupper, särskilt bekymmersamt är det med långtidssjukskrivningarna. Det är i första hand olyckligt för den som drabbas, men sjukskrivningarna gör det också svårare att få en bra kontinuitet på arbetsplatserna och de innebär stora kostnader.
      SKL har ökat sina ansträngningar för att förebygga sjukskrivningar. Ett pilotarbete är till exempel igång i två regioner och två kommuner; Region Norrbotten, Region Skåne, Botkyrka kommun och Örnsköldsviks kommun.Det är roligt med de positiva signaler vi får från pilotprojekten. I Norrbotten och Skåne har man nu anställt särskilda rehabiliteringskoordinatorer som ger råd, stöttar och coachar i dialogen mellan medarbetare, chef, vård och försäkringskassa.Genom att ta sig tid för varje medarbetare och undersöka vad som kan göras av individen på egen hand, med stöd av chefen på arbetsplatsen, inom företagshälsan och vården, kan vi både förebygga sjukfrånvaro och se till så att medarbetare snabbare ska kunna komma tillbaka till arbete igen. I projekten gör man bland annat också kartläggningar av arbetsmiljön på arbetsplatser med hög sjukfrånvaro för att se över arbetsbelastning och schemaläggning.Sjukfrånvaron har totalt sett minskat i kommuner, landsting och regioner det senaste året, men ligger ändå på en för hög nivå. Om vi med det här projektet kan minska sjukfrånvaron med sju procent så är det självfinansierat, men det ger så många andra positiva effekter också. Medarbetarna är vårdens viktigaste resurs. Medarbetare som mår bra är avgörande för att vi ska ha patienter och brukare som också mår bra.I dag är min sista dag som avdelningschef på SKL. Efter fem år lämnar jag nu över stafettpinnen till min efterträdare Fredrik Lennartsson, som också tar över Vårdbloggen efter mig.Åren har varit mycket spännande och givande, även om det förstås funnits inslag av frustration. Konstigt vore väl annars?Det som nu ligger framför mig kan nog bäst beskrivas som utveckling av Nära vård i en skön förening med Strategi för Hälsa. Kort sagt; nu ska jag försöka göra verklighet av det jag länge pratat om borde göras…Tack till er alla som följt min blogg!
      Läs mer
    • 2018-10-19
      Bristningar vid förlossning fortsätter att minska
      De allvarliga bristningarna vid vaginala förlossningar fortsätter att minska och är nu nere på 1,8 procent. Det är glädjande siffror från Graviditetsregistret.
      Sedan 2015 har andelen allvarliga bristningar legat på omkring 2,3-2,5 procent, men de senaste åren har vi sett en rejäl minskning för varje kvartal. Nu har vi dessutom nått Graviditetsregistrets mål om högst 1,9 procent.
      Alla kvinnor och deras familjer ska kunna känna sig trygga före, under och efter graviditet. Landsting och regioner arbetar intensivt med att skapa en säkrare vård för blivande föräldrar, genom utbildningsinsatser, bättre teamarbete och utvecklad diagnostik. Och det ger resultat! SKL och regeringen har en långsiktigt överenskommelse om en förbättrad förlossningsvård och insatser för kvinnors hälsa. Under 2018 fördelas 1,8 miljarder till landsting och regioner till insatser i hela vårdkedjan för graviditet och förlossning. Vården i siffror: Bristningar vid icke instrumentell förlossning
      Läs mer

    Prenumeration

    Sidfot