Inledningsanförande Lena Micko, 11 november 2015

Det talade ordet gäller!

Ärade kongressdeltagare! Kära gäster och åhörare! Välkomna till kongressen!

I mitt anförande på valkongressen i våras sa jag att ”Jag älskar lokalpolitik.” Den känslan är jag övertygad om att jag delar med alla er som är ombud på den här kongressen.

Därför känns det väldigt bra att stå här inför så många representanter från Sveriges kommuner, landsting och regioner. Ni utgör själva kärnan i vårt politiska och demokratiska system.

Lokalpolitiken är grunden i demokratin. Grunden i den parlamentariska demokrati som vårt samhälle är uppbyggt kring. Det är i vardagen, mitt i verksamheterna och nära medborgarna, som vi bygger vårt gemensamma samhälle och vår gemensamma välfärd. Det är i det lokala vi möter utmaningar och problem, men framförallt – det är där vi finner lösningarna på dem.

Vi har mycket att vara stolta över. Våra verksamheter i kommuner, landsting och regioner levererar dagligen vård, skola, omsorg, transporter och annan service åt Sveriges alla invånare. Vi levererar välfärd. En välfärd av högsta kvalitet som ges till alla invånare, oavsett var vi bor i landet, oavsett vilka ekonomiska eller sociala förutsättningar vi har, oavsett vilket kön, religiös åskådning eller etnisk bakgrund vi har. Alla människor i Sverige som är beroende av välfärden. Den följer oss genom livet. Det liv som är själva anledningen till en bra välfärd.

Detta är något vi ska vara stolta över. Stolta, men inte nöjda – för att återanvända ett uttryck från mitt eget parti. För vi vet alla som sitter här att vi aldrig kan slås oss till ro. För att kunna hålla den höga nivå på välfärden som vi byggt upp och vant oss vid de senaste decennierna, så krävs det ständiga förbättringar. Vi ska kunna leverera detta, samtidigt som vi ständigt utmanas med nya påbud och ansvarsområden. Det är ingen enkel uppgift.

De tuffa utmaningarna innebär också att vi måste se oss själva i vitögat och fundera över hur vi jobbar. Förändringar som vi sett behov av, men som vi inte genomfört då det inte funnits något yttre tryck. Kriser leder till utveckling. Vi ska bli vassare och vi ska vässa välfärden. Och om det är några som ska klara det, så är det vi. Det är vi som bäst vet vad som behövs. Inte regeringen. Inte myndigheterna. Inte medierna.

Därför är SKL:s arbete så oerhört viktigt. SKL är medlemmarnas organisation. Vi arbetar för att stärka den lokal självbestämmandet. Det gör vi bäst genom att tillsammans, i enighet, driva opinion och bevaka sektorns intressen. Och anledningen till att vi gör det är vår gemensamma övertygelse och erfarenheter av att lokala problem bäst löses på lokal nivå. Att skolan, sjukvården, lokaltrafiken, äldreomsorgen, socialtjänsten, bostadsplaneringen, missbruksvården och alla våra andra verksamheter, bäst styrs nära där de finns, nära medborgarna - på lokal eller regional nivå. Att detaljstyra på statlig nivå leder inte till samma resultat. Och de som drabbas av detta är medborgarna.

Det är därför idag viktigare än någonsin att värna det lokala självstyret.

De senaste månadernas ökning av antalet människor som söker sig till Sverige undan krig, förtryck och fattigdom har satt ett enormt tryck på våra medlemmar. Det är imponerande insatser som gjorts i dessa kommuner för att kunna ta emot asylsökande på bästa sätt. Många av de som kommer till vårt land är ensamkommande barn och de blir allt yngre. Vi ska arbeta för att de ska få möjligheter till boende, hälsovård, utbildning och arbete. Jag tycker det känns fantastiskt att bo i ett land som är så öppet och välkomnar människor på flykt. Som genomsyras av värderingar om alla människors lika värde och solidaritet med sina medmänskor. Men detta är ingenting vi kan ta för givet. Det är något som behöver försvaras varje dag. Inte minst med tanke på de senaste dagarnas fruktansvärda händelser med bränder, även här i Värmland.

Och de som står upp för detta i praktiken är alla våra medarbetare i kommuner, landsting och regioner. Alla de som, i en ofta redan pressad arbetssituation, fått lägga in ytterligare en växel, gått in i nya uppdrag och jobbat både dag och natt. Det gäller ni förtroendevalda som lett arbetet med att ställa om era organisationer, prioritera om och prioritera bort andra viktiga åtaganden. Som kämpar med regelverk och lagstiftning som inte hänger med, med statliga myndigheter som ger olika besked och bristande styrning sinsemellan. Men framförallt är det ni som fått ta den tuffa politiska debatten om flyktingmottagandet. Som i våra fullmäktigeförsamlingar, med medborgare och i media förklarar och försvarar varför det är rätt att ta emot människor på flykt. Ni är alla sanna hjältar!

De senaste månadernas händelser har visat styrkan i det lokala. Man agerar pragmatiskt, flexibelt och snabbt. Man samarbetar med varandra och hanterar det som måste hanteras.

För att lyckas bra i vårt uppdrag att ta emot människor krävs dock inte bara att vi är solidariska med de som kommer till vårt land, utan också med varandra. För trots att vi är 290 kommuner och 21 landsting och regioner så har det varit några medlemmar som tagit en mycket stor andel av mottagandet, med allt vad det innebär i kostnader och resurser för kommunen. När vi har ett sådant exceptionellt läge som dagens så behöver fler av oss hjälpa till. Det är på samma sätt som i EU, där vi kräver att fler länder ska dela på ansvaret att ta emot människor på flykt.

Men flyktingmottagandet är ett statligt ansvar. SKL har under flera år drivit krav på förbättringar av flyktingmottagandet och att finansieringsprincipen ska gälla. I vårt 35-punktsprogram finns åtgärder som nu förhoppningsvis kommer att genomföras. Åtgärder som kan skapa ett mottagande som både ger de flyktingar som kommer och våra medlemmar helt andra möjligheter till ett väl fungerande mottagande och lägger grunder för en väg in i det svenska samhället. För vi behöver fler människor i Sverige. Vår sektor är i stort behov av arbetskraft de kommande åren.

Kongressdeltagare!

Det ekonomiska läget för hela vår sektor är ansträngt.

Många kommuner och nästan alla landsting och regioner brottas med ekonomiska underskott. Trots att vi blir allt fler som betalar skatt, och intäkterna därmed ökar, så ökar kostnaderna ännu mer.

Därför måste nu många medlemmar höja skatterna. Men det är ingen långsiktigt hållbar lösning. Vi behöver fortsätta att effektivisera våra verksamheter, förändra arbetssätt och tillämpa ny kunskap och teknik.

Vi behöver vässa välfärden genom att digitalisera den. Det är dags för oss att ta digitaliseringen på allvar och göra en kraftsamling för att hitta nya arbetssätt och erbjuda en välfärd som ligger i tiden. Det måste vara digitalt först som gäller.

Vi har en gemensam utmaning tillsammans med staten: den kommande regionombildningen. Denna fråga som funnits på dagordning i drygt ett decennium, men där vi aldrig lyckats sätta ner foten. Nu är läget dock annorlunda. Regeringen, med Ardalan Shekarabi som ansvarigt statsråd, har varit tydlig med att en regionombildning kommer att genomföras. Att ett lagförslag kommer före mandatperiodens slut. SKL har tydligt tagit ställning för bildandet av större och mer slagkraftiga regioner. Regioner med fortsatt ansvar för hälso- och sjukvården och ett utökat ansvar för den regionala utvecklingen. Nu gäller det att vi gör vår hemläxa och aktivt deltar i denna process. Hur vill vi se den framtida regionala indelningen? För om vi inte gör det kommer vi tappa inflytande över den regionombildningen som, oavsett oss, kommer att genomföras.

Detta kommer att kräva politisk vilja och mod hos alla oss.

En faktor som allt mer påverkar vår sektors ekonomi är de riktade statsbidragen. De har ökat stadigt i antal de senaste åren och var i den senaste statliga budgeten uppe i drygt 80 stycken! Förutom att de ofta slår fel driver de på kostnaderna i kommuner, landsting och regioner då de ökar administrationen och byråkratin. Våra medlemmar behöver istället mer av generella statsbidrag och bättre framförhållning för att kunna nyttja resurserna där de bäst behövs. Och kanske droppen börjar urholka stenen.

Kriser leder till utveckling och om vi är kloka och använder de här utmaningarna på rätt sätt så kan vi åstadkomma förändringar som vi länge har velat se. Förändringar som sker först när det finns ett tillräckligt starkt tryck utifrån.

Att tänka nytt och kunna förändras är också en förutsättning för att kunna rekrytera nya medarbetare till vår sektor.

Med stora pensionsavgångar och en ökande och äldre befolkning kommer vi att behöva rekrytera tusentals nya medarbetare de närmaste åren. För att kunna fortsätta att leverera välfärdstjänster av bästa kvalitet måste arbetsgivarna få de mest kompetenta medarbetarna att stanna kvar och de unga duktiga att söka sig till välfärdssektorn. Det rör sig om allt från lärare, undersköterskor, sjukgymnaster, biomedicinska analytiker och ingenjörer till dietister, ekonomer, samhällsplanerare och socialsekreterare.

Även arbetet för att bli en attraktiv arbetsgivare är en fråga för den lokala och regionala nivån. Det är på arbetsplatsen och i de enskilda verksamheterna som ett bra arbetsklimat formas. Om vi ska uppfattas som en attraktiv arbetsgivare behöver vi släppa fram professionerna mycket mer och ta bort onödig administration och byråkrati. Medarbetare som får ägna sig åt sin yrkesroll, påverka sin arbetssituation och sina arbetstider, utvecklas i sin roll och kunna göra karriär, tar mer ansvar och mår bättre. Idag har vi en utveckling i sektorn med skenande sjukskrivningskostnader. Det kostar såväl individ som samhälle stora summor. Resurser som kunde läggas på vår gemensamma välfärd istället. Detta handlar också om ledarskap och hur vi styr och leder arbetet i den kommunala sektorn. Där har alla chefer och ledare, och även vi förtroendevalda en mycket viktig roll.

Det som till syvende och sist avgör om vi ska klara våra framtida utmaningar är vår förmåga att tänka och agera långsiktigt. Att orka ta beslut som är svåra och kanske leder till besvärliga konsekvenser på kort sikt, men som är nödvändiga för att få en långsiktigt positiv utveckling. För att ytterligare kunna vässa välfärden. I denna prövningars tid så behöver vi samarbeta. Inom våra kommuner, landsting och regioner, men också mellan oss. Och inte glömma bort varför vi gör det. För att alla människor i Sverige ska kunna ta del av vår gemensamma välfärd. Den välfärd som följer med genom hela livet.

Hjälpte informationen på sidan dig?


User information

Tack för att du hjälper oss!

Sidfot