Publicerad: 5 september 2015

Från bidragsberoende till jobb – nytt uppdrag behövs

Regeringen behöver ge Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan ett tydligare uppdrag för att undvika att människor hamnar mittemellan och blir bidragsberoende. Det skriver SKL och Vision.

Lena Micko.

Under förra året levde 155 000 personer, av dem 52 500 barn, på ekonomiskt bistånd under tio månader eller längre. Förutom att det innebär ett stort mänskligt lidande är det dyrt för samhället.

Ekonomiskt bistånd är samhällets yttersta skyddsnät. Personer som under en längre tid har ekonomiskt bistånd lever i en mycket osäker ekonomisk tillvaro där möjligheterna till försörjning och fortsatt bistånd till mat och hyreskostnader omprövas varje månad. För de barn som växer upp i familjer med ekonomiskt bistånd handlar det ofta om att de måste avstå från aktiviteter och materiella ting som tas för givna av kompisarna. Det känns – och det tär.

Rätt stöd lönsamt

Trots sin utsatthet på grund av långvarig arbetslöshet, psykosociala problem eller annan ohälsa är denna grupp inte prioriterad av vare sig Arbetsförmedlingen eller Försäkringskassan. Dessa personer får inte det stöd som de behöver – och har rätt till – för att navigera i myndigheternas system och regelverk. Istället för att få en starkare förankring på arbetsmarknaden fastnar många i ett långvarigt beroende av ekonomiskt bistånd.
 
Samtidigt visar både forskning och erfarenhet att rätt stöd till människor med långvarigt ekonomiskt bistånd är mycket lönsamt. Såväl samhällsekonomiskt som för den enskilda människan.

För att ändra på dagens situation behöver både stat och kommuner kraftsamla. Inom socialtjänsten pågår ett arbete med fokus på att skydda och stödja barn som far illa, vilket kan bli en effekt när vårdnadshavare har ett långvarigt bidragsberoende. Här har SKL tillsammans med förtroendevalda och tjänstemän i kommunerna tagit fram en handlingsplan. För en del kommuner kan det exempelvis handla om att utveckla och organisera arbetet annorlunda, samarbeta över kommungränserna och sätta upp tydliga mål. Flera av de åtgärderna kan även användas generellt i arbetet med långvarigt bidragsberoende.

Förändring nödvändig

Det också viktigt att olika kommunala förvaltningar och myndigheter samverkar med varandra. Redan idag har cirka 250 kommuner arbetsmarknadsinsatser för grupper som står längst ifrån ett jobb. Kommunernas lokala samarbete med Arbetsförmedlingen karaktäriseras dock inte sällan av ett personberoende och en ryckighet, då Arbetsförmedlingens förutsättningar ständigt förändras. Det optimala, utifrån individens behov, vore ett samlat stöd på lokal nivå från Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, kommunen och hälso- och sjukvården. En sådan gemensam ingång skulle innebära att utsatta människor enklare kan få en förankring på arbetsmarknaden.

En förändring är nödvändig från myndigheternas sida. Personer som fastnar i långvarigt ekonomiskt bistånd måste få extra stöd för att få sina behov och rättigheter tillgodosedda – inte bara på pappret utan även i praktiken. Regeringen behöver omgående ge Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen ett uppdrag med målet att stödja denna stora grupp individer att gå från bidragsberoende till etablering i samhället. För att nå framgång är det nödvändigt att arbetet samordnas med kommunerna samt med hälso- och sjukvården.

När statliga myndigheter inte tar sitt ansvar för människor med social problematik, lägger de över ansvar och kostnader på kommunerna. Självklart ska kommuner ta sitt ansvar för att medborgarna får den omsorg de har rätt till och behöver. Men om myndigheterna duckar för sina skyldigheter att även stödja människor med social problematik, hur ska då Sverige leva upp till ambitionen om en välfärd som inkluderar alla?

Lena Micko
Ordförande, Sveriges Kommuner och Landsting

Veronica Magnusson
Förbundsordförande Vision

Debattartikeln publicerades på svd.se, 2015-09-05.

Läs vidare

Hjälpte informationen på sidan dig?


User information

Tack för att du hjälper oss!

Sidfot