Publicerad: 27 mars 2014

Kritiken stämmer inte, resurserna har ökat

Per-Olof Balkedal ifrågasätter slutsatserna i vår rapport "Välfärdstjänsternas utveckling 1980-2012" i en debattartikel i Kommunalarbetaren. Han hävdar att vi har fel när vi säger att det aldrig tidigare satsats så mycket resurser på dessa tjänster som det gör idag.

1. Balkedal menar att välfärdstjänsterna nu får en minder andel av BNP. Det stämmer inte. Kostnaderna för välfärdstjänster uppgick 1980 till 99 miljarder kronor. År 2012 var motsvarande kostnader 675 miljarder kr. BNP uppgick under motsvarande år till 570 respektive 3550 mdr kronor. Välfärdstjänsternas kostnader i procent av BNP var därmed 17,4 procent 1980 och 19,0 procent år 2012. Kostnaderna för välfärdstjänster har därmed ökat och inte minskat relativt BNP.

2. Balkedal skriver att SKL grundar sig på budgeterade pengar, men inte nämner vinster som privata företag gjort. Som Balkedal skriver har vi inte beaktat vinsterna i välfärdsföretagen, men det har ingen större betydelse för beräkningsresultaten. Mellan 2005 och 2012 har resursernas nivå höjts med 73 miljarder kronor (räknat i 2012 års pris- och löneläge). Det är en väsentligt större ökning än den ökning som skett i välfärdsföretagens vinster mellan dessa båda år.

3. Balkedal kommenterar att kostnader ökat kraftigt med utbyggnad av förskolan, skolbarnomsorgen och införandet av förskoleklass. Idag är det dubbelt så många barn som deltar i dessa verksamheter jämfört med då. En betydande ökning av elever har också skett efter utvidgningen till en allmän treårig gymnasieskola. Ja, vad gäller förskola och skola har sammantaget mängden välfärdstjänster riktade till barn ökat med 48 procent mellan 1980 och 2012 samtidigt som resurserna ökat med 45 procent. Resurserna har inte ökat lika mycket som tjänsterna på detta område, men resurserna har utan tvivel ökat.

4. Balkedal menar att hänsyn inte tagits till att vissa kostnader ökat snabbare än inflationen och att ett exempel är kraftigt ökade hyror. I den rapport SKL presenterat har omräkning gjorts till fasta priser. Då hänsyn tagits till de kostnadsökningar som kommunerna och landstingen haft både vad gäller löner, hyror, läkemedel och annat. Trots att kostnaderna räknats om till fasta priser där hänsyn tagits till kommunernas och landstingens egna kostnader finns alltså denna resursökning.

5: Balkedal menar att den ökade privatiseringen har skapat en kraftigt ökad administration som upphandling, offerter, avtal och olika kontrollmekanismer. Å andra sidan har en hel del administration också först över på andra anordnare i samband med att verksamheten lagts ut på entreprenad.

Annika Wallenskog
Biträdande chefekonom på Sveriges Kommuner och Landsting


Repliken har publicerats i Kommunalarbetaren, 2014-03-27.








Hjälpte informationen på sidan dig?

Tack för att du hjälper oss!

Sidfot