Publicerad: 20 maj 2015

Lokala självstyret måste respekteras bättre av staten

Den kommunala självstyrelsen måste värnas och utvecklas. Det måste bli ett slut på att lämpa över statligt ansvar på lokal och regional nivå, skriver SKL:s nya politiska ledning.

I Sverige har vi av tradition haft ett starkt lokalt och regionalt självstyre. Skälet är att besluten lämpligast fattas nära medborgarna och att samhällets välfärd bäst utformas efter deras egna behov och önskemål. Självstyret är i grund och botten en fråga om demokrati.

Under de senaste åren har detta självstyre försvagats. Statligt ansvar har lämpats över till lokal och regional nivå. Det främsta exemplet är kravet på regional medfinansiering av statliga infrastrukturprojekt, nu senast vid byggande av nya stambanor för höghastighetståg. Andra exempel på hur självstyret har beskurits är obligatoriskt vårdval i primärvården och olika regeringars mani på att utforma specialdestinerade och tidsbegränsade "satsningar". Dessa har visat sig vara ineffektiva och skapat en kortsiktig projektsjuka inom framför allt skolan och hälso- och sjukvården. Riksrevisionen har riktat kritik mot att de tillfälliga och prestationsbaserade ersättningarna utgör en risk eftersom både skolan och sjukvården är mycket komplexa verksamheter som kräver långsiktig styrning.

Skolgård med lärare och elever som står i en grupp.

Därtill ska diskussionen om förstatligande av skola och sjukvård läggas. Trenden är alltså centralisering och försvagat självstyre. Till och med Europarådet har påtalat att det svenska kommunala självstyret inte efterföljs i tillräcklig utsträckning. Den lokala och regionala nivån har kommit att styras alltför mycket av staten och de egna initiativen har hämmats.

Betonar vikten av självstyret

Som ny politisk ledning för SKL kommer vi därför att betona vikten av självstyret. Vi välkomnar nya regionbildningar över hela landet bland annat därför att dessa kommer att kunna utgöra tydligare motparter till staten. Rågången mellan statens ansvar och den lokala och regionala nivåns uppgifter måste tydliggöras bättre. Den kommunala självstyrelsen, med stort handlingsutrymme och stark medborgerlig förankring, måste värnas och utvecklas.

Budskapet till staten är tydligt från vår sida: ansvars- och finansieringsprincipen måste gälla fullt ut och övervältringarna samt detaljregleringarna stoppas. Nationella reformer och investeringar måste betalas, statsbidragen bli värdesäkrande och planeringsförutsättningarna bli stabilare. I sammanhanget välkomnar vi aviseringen att överge det statliga överskottsmålet till förmån för ett balansmål. Förstärkta resurser inom samhällsekonomin bör i första hand användas för att finansiera de ökade behoven inom välfärden.

Med självstyrelsen som utgångspunkt, och i samverkan över den politiska blockgränsen, vill vi ringa in de framtidsuppgifter som vi ser som viktigast:

  1. Rekrytera framtidens medarbetare. Det är nödvändigt att erbjuda rätt till heltid, trygga anställningar med minskade visstider och ett mer jämställt arbetsliv. För att klara personalförsörjningen krävs en nationell kompetensplan.
  2. Göra välfärden jämlik och jämställd. Kvaliteten i exempelvis vård och omsorg varierar idag beroende på vem du är och vilken bakgrund du har. SKL ska driva på utvecklingen för att komma till rätta med bristerna.
  3. Skapa en skola där alla elever kan lyckas. Resultaten i skolan måste bli bättre. SKL ska tillsammans med andra aktörer ta ledningen i arbetet för att höja kunskapsresultaten och utjämna de skillnader som finns.
  4. Bidra till omställningen av ett långsiktigt hållbart samhälle. SKL ska utveckla arbetet med Öppna jämförelser inom klimatområdet och ta fram en plan för hur det nationella fördubblingsmålet inom kollektivtrafiken ska nås.
  5. Förbättrat mottagande av flyktingar. Samhället måste solidariskt dela på ansvaret för de som kommer till Sverige. Staten måste stå för den extra kostnad som mottagandet innebär för enskilda kommuner.

Mer än en miljon människor arbetar varje dag inom kommun och landsting. Det är deras förtjänst att Sverige fungerar varje dag. Sjukvård, förskolor och kollektivtrafik är exempel på den lokala och regionala välfärden. Det är i människornas vardag som välfärdspolitiken blir viktig på riktigt. Och det måste vara här, på det lokala planet, som de flesta besluten ska fattas.

Lena Micko (S)
Ordförande i Sveriges Kommuner och Landsting

Anders Henriksson (S)
1:e vice ordförande i Sveriges Kommuner och Landsting

Emil Broberg (V)
3:e vice ordförande i Sveriges Kommuner och Landsting

Karin Thomasson (MP)
4:e vice ordförande i Sveriges Kommuner och Landsting  

Debattartikeln har publicerats i Göteborgs-Posten, 2015-05-20.

Hjälpte informationen på sidan dig?



Tack för att du hjälper oss!

Sidfot