Publicerad: 27 juni 2016

Missvisande ny definition av sjukvårdens kostnader

Förändringen beror till stor del på vad som läggs in i statistiken, skriver Annika Wallenskog och Roger Molin i en debattartikel.

Roger Molin, SKL
Annika Wallenskog, SKL

Hälso- och sjukvården tillhanda­håller allt från mödra- och förlossningsvård till avancerade cancer­behand­lingar och akut vård efter olyckor. Vi är också alla med och betalar eftersom sjukvården huvudsakligen finansieras med skatter och patientavgifter. Därför är det naturligt att frågan om vad sjukvården kostar uppmärksammas och diskuteras.

Debatten om sjukvårdens kostnader är särskilt vanlig i internationella jämförelser. Även då med olika ingångar, exempelvis att vissa länder satsar mer, eller att vården i ett visst land är dyr och kanske ineffektiv.

Diskussionen har alltid kunnat luta sig mot offentlig statistik. Mellan 2004 och 2013 ökade den svenska sjukvårdens kostnader från 9 till 9,6 procent som andel av BNP. En långsam successiv ökning, utan dramatiska språng.

Men sedan 2015 års rapportering har sjukvårdens andel av BNP plötsligt tagit ett språng uppåt. Från att ha legat i mitten har Sverige klivit upp till en fjärdeplats inom OECD med 11,0 procent av BNP. USA har fortfarande högst kostnader med 16,4 procent och sedan Nederländerna och Schweiz, båda med 11,1 procent av BNP.

Vi är vana att betrakta den svenska sjukvården som effektiv. I den senaste internationella jämförelse (2015) som SKL publicerat framhålls att effektiviteten i den svenska sjukvården är god, jämfört med andra länder. Sverige toppar rapportens effektivitets­index, där kostnaderna sätts i relation till ett index av kvalitets­indikatorer.

Vad är det som hänt? Den som är någorlunda van vid statistik anar att det handlar om ändrade definitioner. Så är det också denna gång. Från och med 2014, och retroaktivt från 2011, inkluderas också kostnader för omsorg av äldre och funktionshindrade. Det innebär att 80 miljarder kronor lagts till, jämfört med tidigare sätt att redovisa. Detta beror i sin tur på att OECD har ändrat definitionen om vilka kostnader som ska ingå.

SCB måste följa den ändrade internationella definitionen när verksamheternas kostnader rapporteras till OECD. I 2015 års redovisning har siffrorna ändrats helt och retroaktivt från 2011 har sjukvårdens andel av BNP ökat med drygt 2 procentenheter, till 10,7 procent av BNP. Därefter är det någorlunda stabilt igen med 10,9 procent 2012, 11,1 procent 2013 och 11,2 procent år 2014.

Förändringen får successivt genomslag även i andra OECD-länder. I Storbritannien ökar kostnaden från 8,7 procent av BNP till 9,9 procent. Men inte för något annat land är förändringen så stor som för Sverige. Det beror på att den svenska funktions- och äldre­omsorgen är mer utbyggd än i andra länder, varför den nya definitionen av sjukvårdskostnader får störst genomslag här.

I våra ögon är den nya definitionen av hälso- och sjukvårdskostnader missvisande, särskilt vid internationella jämförelser. I synnerhet som det fortfarande rubriceras som ”kostnader för hälso- och sjukvård”, trots att även kostnader för omsorg om äldre och funktionshindrade inkluderats. Därför borde SCB och OECD ändra rubriksättning, så att det framgår att även omsorgens kostnader ingår.

Den som läser den senaste statistiken från OECD ska dock veta att Sveriges fjärdeplacering inte betyder att det skapats nya resurser ur tomma intet. Siffrorna ser bara bättre ut för den som vill att det ska satsas mer. Men det har inte heller blivit sämre, så att sjukvården plötsligt blivit mer ineffektiv och slukar mer resurser.

Annika Wallenskog, biträdande chefekonom SKL

Roger Molin, analytiker SKL

Debattartikeln publicerades på dagensmedicin.se 2016-06-24








Hjälpte informationen på sidan dig?

Tack för att du hjälper oss!

Sidfot