Publicerad: 21 oktober 2015

Ny regional indelning ger stärkt välfärd

För att möta framtida utmaningar behöver Sverige så snart som möjligt förändra dagens läns- och landstingsindelning, skriver Ardalan Shekarabi (S) och Lena Micko, SKL.

Regeringen har därför tillsatt en kommitté som ska föreslå en ny regional indelning, som ska finnas på plats senast januari 2023,

Den nya indelningen ska förankras brett med landsting, kommuner, länsstyrelser och andra statliga myndigheter samt med Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). I dag möts indelningskommittén och de regionala företrädarna för en första gemensam diskussion.

en farfar och barnbarn sitter tillsammans

Den regionala indelning som finns i dag är inte anpassad för att möta framtidens utmaningar. Länen och landstingen är i många fall för små och det regionala utvecklingsansvaret för splittrat. Det finns också anledning att se över statliga myndigheters regionala indelning, så att den inte försvårar samverkan eller tillgänglighet för medborgare och näringsliv. En välfungerande regional utveckling och en moderniserad hälso- och sjukvård för framtiden, kräver en ny regional samhällsorganisation med större län och landsting.

Utmaningarna väntar inte på att vi ska bestämma oss. Regional kraftsamling ger effektivare förvaltning, bredare förankring och drar nytta av kompetens i hela landet Det kommer att underlätta i människors vardag och stimulera både den offentliga sektorns och näringslivets utveckling. En ny regional samhällsorganisation behövs för att bättre klara långsiktiga samhällsutmaningar.

Lena Micko, ordförande, SKL

Hälso- och sjukvården är den regionala uppgift som dominerar landstingens verksamhet idag. Vårdens betydelse kommer att öka i takt med snabb kunskapsutveckling och i takt med att digitaliseringen på allvar slår igenom även inom sjukvården. Invånarnas krav på att sjukvården överallt i landet ska bygga på den senaste kunskapen kommer att växa sig starkare. Det kräver stora och samordnade investeringar som dagens små landsting har svårt att mäkta med.

Utvecklingen inom hälso- och sjukvården kräver allt mer samordning i större regioner. I viktiga framtidsfrågor har landstingen redan idag inlett sådana samarbeten. Det gäller bland annat regionala cancercentra, arbete med vårdprogram och kvalitetsregister liksom samordnade processer för införande av nya läkemedel. Sedan lång tid tillbaka finns fungerande samarbeten kring regionsjukvård.

Den nuvarande regionindelningen är inte heller anpassad för invånarnas ökade geografiska rörlighet. Den motsvarar inte näringslivets och den offentliga sektorns behov av utbildad och kompetent personal och av fungerande infrastruktur.

Sveriges inträde i EU har dessutom krävt en anpassning till den roll som regionerna spelar i EU:s sammanhållningspolitik inom ramen för det europeiska samarbetet och strukturfonderna.

Den regionala nivåns ökade betydelse för tillväxt och därmed skattekraft visas också av att flera landsting har tagit över det regionala utvecklingsansvaret från länsstyrelserna.

Den regionala nivån ökar alltså i betydelse och kommer att förväntas spela en central roll när det gäller de stora samhällsutmaningarna. Det finns därmed starka motiv att skapa större och mer slagkraftiga regioner. En sådan reform stärker det regionala inflytandet nationellt och internationellt.

En regionreform öppnar också för att skapa en enhetlig indelning med berörda statliga myndigheter och därmed bättre samordningsmöjligheter. Det förhindrar att frågor hamnar mellan stolarna eller blir föremål för dubbelarbete och revirstrider och snabbar på dagens sega beslutsprocesser.

En moderniserad regional indelning kan helt enkelt bättre svara mot dagens utmaningar. Om alla regioners styrkor tas till vara skapas bättre förutsättningar för en jämlik och inkluderande tillväxt.

Sverige har en tradition av starka och självständiga lokala beslutandenivåer. Det kommunala självstyret har tjänat vårt land väl. Det ska vi slå vakt om och utveckla. Med ett ökat regionalt ansvar i större regioner stärks det decentraliserade svenska välfärdssystemet. Det tar till vara på den utvecklingskraft och lokala anpassningsförmåga som finns på den regionala nivån. Istället för statlig detaljstyrning skapar det förutsättningar för en högre grad av tilltro mellan de olika beslutsnivåerna i vårt land.

Ardalan Shekarabi, civilminister
Lena Micko, ordförande, Sveriges Kommuner och Landsting

Debattartikeln har publicerats på SvD Brännpunkt, 2015-10-21

Hjälpte informationen på sidan dig?


User information

Tack för att du hjälper oss!

Sidfot