Publicerad: 10 augusti 2015

Staten måste ta ansvar för sin infrastruktur

Staten vältrar över stora kostnader för den egna infrastrukturen på kommuner, landsting och regioner. Det riskerar att drabba vår gemensamma välfärd.

Att det satsas på infrastruktur är avgörande för människors möjlighet att transportera sig, för näringslivets utveckling och för hela Sveriges tillväxt.

Regering och riksdag avsätter allt mer resurser till utbyggnad och underhåll av statlig infrastruktur. Men medlen möter inte behoven. Istället läggs stora kostnader för vägar och järnvägar över på kommuner, landsting och regioner.

Åren 2006-2013 lade staten över 16 miljarder i kostnader för statlig infrastruktur på kommunerna, enligt en studie från PwC. Fram till 2025 ska ytterligare 85 miljarder medfinansieras från kommuner, landsting, regioner, trängselskatter och brukaravgifter. Övervältringen av kostnader är inte hållbar.

En risk är att staten inte bygger ut infrastruktur där det behövs mest, utan där medfinansieringen är störst. En annan risk är att kommuner, landsting och regioner tvingas till svåra prioriteringar bland välfärdens verksamheter.

Risk att investeringarna inte återbetalar sig

Ett aktuellt exempel på att staten saknar en hållbar finansiering för sin infrastruktur är den planerade höghastighetsjärnvägen mellan Stockholm, Göteborg och Malmö. Staten förhandlar med kommunerna längs med järnvägen om medfinansiering. Men risken är stor att kommunernas investering inte återbetalar sig, visar en beräkning som SKL har gjort. Om det blir så, kan det bli mindre pengar till välfärden.

Järnvägen väntas kosta omkring 150 miljarder kronor. Det enda som direkt återbetalar kommunernas medfinansiering är markintäkter. Kopplat till järnvägen vill staten också att kommunerna ökar bostadsbyggandet. Därför har vi analyserat hur många bostäder som kan behöva byggas för att medfinansieringen ska gå jämnt ut.

Tåg som rullar ut från en station.

Ännu är det inte bestämt hur mycket kommunerna ska betala. Men om de står för en femtedel av den totala kostnaden, alltså 30 miljarder, då behöver det byggas 150 000 lägenheter i kommunerna för att de ska få tillbaka sina pengar. Kan det verkligen byggas så mycket till följd av järnvägen? Var ska all inflyttning komma ifrån?

För en kommun av till exempel Linköpings storlek innebär en medfinansiering på tre miljarder att det behöver byggas nästan 30 000 lägenheter i kommunen. Det motsvarar 60 års nybyggnation i Linköping, sett till den byggtakt man har i dag. Det är inte realistiskt. Därtill ska kommunerna också bland annat bygga ut vägar och ordna fram anslutande kollektivtrafik, vilket kostar mycket även det.

SKL vill ha en hållbar strategi för hur statens infrastruktur ska finansieras. Grunden ska vara att staten ansvarar för statlig infrastruktur. Det är en fråga om hela Sveriges utveckling och välfärd.

Lena Micko
Ordförande, Sveriges Kommuner och Landsting

Debattartikeln har publicerats i Jönköpings-Posten, 2015-08-24, Laholms Tidning, 2015-08-20, TTELA, 2015-07-25, Skånska Dagbladet, 2015-07-24, Smålandsposten, 2015-07-23, Östgöta Correspondenten, 2015-07-21.

Läs vidare

Hjälpte informationen på sidan dig?



Tack för att du hjälper oss!

Sidfot