Publicerad: 29 december 2014

Vägen till ett gott liv för äldre

Färre onödiga och olämpliga mediciner. Färre och lindrigare trycksår. Det är inget som ger rubriker, men det har stor betydelse i vardagen och innebär bättre livskvalitet för sjuka äldre.

En äldre man som dricker kaffe.

När vården och omsorgen om äldre debatteras handlar det ofta om vanvård eller kränkningar, alternativt om privat kontra offentligt driven omsorg.

Men varken forskning eller Socialstyrelsens genomgångar tyder på att kvaliteten skiljer sig mellan offentligt och privat drivna verksamheter. De uppmärksammade och upprörande fallen utgör undantag.

Något som däremot gjort skillnad för sjuka äldre är det omfattande och engagerade arbete som i skymundan genomförts i alla kommuner och landsting. Det som skett är inget mindre än en revolution i det tysta. Dessa förändringar måste vårdas och utvecklas. Arbetet är inte, och kommer aldrig att bli, färdigt. Men det har goda förutsättningar att leva vidare eftersom det gör skillnad, inte bara för äldre utan även för anhöriga och inte minst personalen.

Mest sjuka äldre i störst behov av vård och omsorg

De mest sjuka äldre är den grupp som har störst behov av vård och omsorg. Det har också länge varit den grupp för vilken det varit svårast att hitta former för en fungerande vård och omsorg. Inom kommuner och landsting fanns en stark insikt att det krävdes gemensamma krafttag för att komma åt problemen med bristande kontinuitet, felaktig läkemedelsbehandling, bristfälliga vårdplaner och dålig uppföljning. Denna insikt och det förändringstryck det skapat togs till vara genom den överenskommelse som träffades 2010 mellan regeringen och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) om satsningen Bättre liv för sjuka äldre.

Satsningen innebar stöd till ett långsiktigt, systematiskt och storskaligt förändringsarbete inom fem prioriterade områden:

  • Preventivt arbetssätt
  • God vård vid demenssjukdom
  • God vård i livets slutskede
  • God läkemedelsbehandling
  • Sammanhållen vård och omsorg

Effekterna av denna satsning kan beskrivas både på individnivå och genom statistik. Alla som varit inblandade har sina historier om människor som genom relativt enkla men strukturerade insatser har fått det bättre. Några exempel:

Eivor, en 70-årig kvinna i glesbygd som deltagit i förebyggande balansträning i grupp, har tack vare träningen och gruppträffarna inte bara fått social stimulans utan också kunnat lämna tillbaka sin rullstol och fått minskat behov av hemtjänst tack vare ökad rörlighet.
Dottern till en demenssjuk kvinna, som led svårt av ångest och oro, berättar att när mamman istället för starka mediciner fick massage, sångstunder och utevistelser försvann all ångest på bara fyra månader.

Stig hade blivit allt mer förvirrad, tappade vikt och hade ramlat flera gånger. Detta hade gjort honom osäker på om benen bar och han ville helst bara ligga. En läkemedelsgenomgång visade att några av hans mediciner gav muntorrhet och förvirring. När medicineringen ändrades försvann såväl förvirring som muntorrhet. Stig kunde åter vara uppe, åt med god aptit och mådde mycket bättre.

Förebyggande insatser är viktiga

Förebyggande insatser kan spara både lidande och pengar. Idag görs mer än 25 000 riskbedömningar i kvalitetsregistret Senior Alert av fall, undernäring, trycksår, munhälsa, sår och inkontinens varje månad. 2010 var det knappt 4 000. Därmed har tusentals äldre sluppit trycksår, undernäring och fallskador.

Arbetet med Svenska palliativregistret har gjort att vården i livets slutskede förbättrats. Färre dör ensamma, fler får hjälp mot andnöd, smärta och ångest under sina sista dagar i livet.
Läkemedelsgenomgångar har gjort att utskrivningen av sömnmedel, smärtstillande och antiinflammatoriska läkemedel som bedöms som olämpliga för äldre har minskat rejält. Detta utan att övriga läkemedel ökat, tvärtom minskar läkemedelsförskrivningen generellt i landet.

Det område som varit svårast att mäta och där trenden är svagast är sammanhållen vård och omsorg. De två indikatorer som använts är undvikbar slutenvård och återinskrivning inom 30 dagar, som visar på hur vårdkedjan fungerar. Variationerna är stora såväl mellan kommuner och landsting som mellan vårdcentraler, vilket visar att utrymmet för förbättringar är stort liksom att man har mycket att lära av varandra.

De goda resultaten har åstadkommits genom vilja, envishet och uthållighet hos dem som jobbar i vården kombinerat med tydliga mål, prestationsbaserade ersättningar och fungerande metoder. En viktig förutsättning har också varit chefernas engagemang. De har fått stöd och verktyg för att genomföra den kulturförändring som varit nödvändig. Det handlar om att byta perspektiv från organisation till person. Att vara medveten om vem man är till för och att ständigt försöka göra sitt jobb lite bättre idag än man gjorde i går.

Systematiskt arbete en framgångsfaktor

En annan viktig framgångsfaktor är systematiken i arbetet. Tack vare registrering och uppföljning vet man vad som fungerar och kan strukturerat arbeta vidare med det. Det gör att det vardagliga arbetet präglas av mer ordning och reda. Detta arbetssätt gör skillnad också för personalen. Många, inte minst undersköterskor, har vittnat om att arbetet blivit mer meningsfullt och att arbetsmiljön blivit bättre tack vare de förändringar som skett inom ramen för arbetet med Bättre liv för sjuka äldre. I början fanns kritik mot registreringen, men i takt med att personalen sett värdet av de uppgifter som samlats in har kritiken tystnat.

Fyra år är en kort tid när det handlar om att åstadkomma kulturförändringar i en så stor och komplex verksamhet som vården och omsorgen av de mest sjuka äldre. Därför är det glädjande att så mycket åstadkommits. Så många äldre har fått en bättre vardag tack vare att deras individuella behov varit i fokus, inte organisations- och strukturförändringar.

Det finns ingen väg tillbaka. Det systematiska och strukturerade arbetet måste, och ska, fortsätta med sikte på ett än bättre liv för de mest sjuka äldre. Satsningen har fram till nu fått ett kraftfullt nationellt stöd. Grunden har lagts. Med eller utan fortsatt stöd - nu gäller det att alla vårdens och omsorgens aktörer bygger vidare.

Anders Knape
Ordförande, Sveriges Kommuner och Landsting

Debattartikeln har publicerats i Uppsala Nya Tidning, 2014-12-27.

Hjälpte informationen på sidan dig?


User information

Tack för att du hjälper oss!

Sidfot