Publicerad: 18 maj 2017

Alla kommuner delar inte samma verklighet

Åsa Fahlén, ordförande för Lärarnas Riksförbund, verkar ha svårt att ta till sig SKL:s prognos om stora ekonomiska utmaningar för kommuner och landsting de kommande åren (DS 10/5 -17). Det kopplas sedan till en ytterst begränsad undersökning från LR som säger att kommuner inte fördelar resurser till skolor på ett tillräckligt bra sätt.

Vad Åsa Fahlén än tycker och tänker, så kvarstår den ekonomiska realiteten: skolan och förskolan – liksom hela välfärdsområdet – kommer att kosta mer framöver. Orsaken är en demografisk utveckling där antalet barn och unga ökar kraftigt. Detta är fakta och inget som SKL hittar på. Med det delar vi mångas, däribland LO:s, uppfattning att det helt enkelt behövs mer pengar till välfärden.

Inom de närmaste fyra åren kommer kommunerna bygga runt 350 nya skolor och 600 nya förskolor. Hur dessa investeringar ska finansieras säger inte LR något om. Inte heller Skolkommissionen tar upp den utmaningen i sin analys.

Redan idag lägger kommunerna i särklass mest pengar på skolan och förskolan, i snitt drygt 40 procent av sina årliga budgetar. Bara grundskolan kostar runt 100 miljarder kronor per år. De senaste fyra åren har kommunerna satsat 15 miljarder på höjda lärarlöner, utöver det så kallade märket och de statliga bidragen till löneökningar. Trots en markant ökning av antalet elever de senaste åren, är lärartätheten konstant. Dessa satsningar av kommunerna nämner inte Fahlén med ett ord.

Också när LR beskriver kommunernas fördelning av resurser till skolorna blir bilden ofullständig. Fakta är att de allra största städerna, många förorter och en rad andra kommuner sedan länge viktar och omfördelar resurser utifrån elevernas socioekonomiska bakgrund. Dessa kommuner har en boende- och skolsegregation som kräver en kompensatorisk resursfördelning.

Men alla kommuner delar inte samma verklighet. Varför ska en liten kommun med kanske bara tre skolor omfördela resurser när det inte finns några påtagliga socioekonomiska skillnader mellan skolorna? Jämför till exempel Tibro, Gällivare och min egen kommun Örebro.

Det behövs lösningar utifrån lokala behov. Därför måste kommuner och skolor ha friheten att göra olika inom de nationella ramar som finns. Precis som lärare måste ha samma frihet att utöva sitt yrke inom de ramar som finns. Det är en avgörande utgångspunkt för SKL, också när vi närmare studerar Skolkommissionens förslag.

Kenneth Nilsson
Ordförande, SKL:s utbildningsberedning

Publicerad på Dagens Samhälles webb den 18 maj 2017








Hjälpte informationen på sidan dig?

Tack för att du hjälper oss!

Sidfot