Publicerad: 9 oktober 2017

Beslut krävs om ett förlängt arbetsliv

År 2050 kommer en fjärdedel av befolkningen vara 65 år eller äldre. När färre ska försörja fler behöver vi jobba längre. Riksdagen behöver fatta beslut om ramar för ett förlängt arbetsliv.

Hur mycket ska de nuvarande pensionsrelaterade åldersgränserna på 55, 61, 65 respektive 67 år höjas? Besked krävs snarast.

Vi lever längre och blir friskare. Behovet av välfärdstjänster kommer att öka i och med
att antalet barn, nyanlända och äldre ökar. Särskilt kommer antalet personer
över 80 år att öka kraftigt efter år 2020. Behoven av äldreomsorg och sjukvård kommer
att tillta än mer. Då måste också fler arbeta längre än till 65 år.

Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) har tillsammans med flertalet arbetsmarknadsparter konstaterat att genomförandet av ett förlängt arbetsliv kan påbörjas ungefär tre år efter det att riksdagen fattat ett politiskt rambeslut om vilka
förutsättningar som ska gälla.

De tre åren behövs dels för att genomföra pensionsåldersutredningens förslag om bland annat höjda pensionsåldersgränser och andra förändringar i Lagen om
anställningsskydd, Socialförsäkringsbalken samt Arbetslöshetsförsäkringen, dels
för att SKL tillsammans med övriga parter på arbetsmarknaden för kommuner,
landsting och regioner ska kunna nå nya överenskommelser och avtalslösningar
anpassade till det förlängda arbetslivet.

Som Sveriges största arbetsgivarorganisation är SKL angelägna om att sätta igång med vår
del. Men jobbet, som bland annat innefattar att se över gällande kollektivavtal
och förbereda våra verksamheter, kan inte påbörjas innan huvuddragen i den framtida
lagstiftningen är känd.

Det har funnits stora förväntningar på att riksdagen ska fatta ett rambeslut under
2017. Det är inte längre rimligt att hoppas på varför ett beslut under 2018
framstår som absolut nödvändigt. Det är därför av största vikt att de politiska
partierna tar sitt ansvar och ger riksdagen möjlighet att ta beslut om de
nödvändiga lagändringarna snarast.

Så länge vi står helt utan beslut och nya avtal riskerar både arbetstagare och samhället
att fastna i en negativ spiral. För medborgarna innebär det att pensionsnivåerna
sjunker, fler får svårt att få pengarna att räcka till och i förlängningen ett
ökat beroende av försörjningsstöd. För välfärdens verksamheter är
konsekvenserna både vikande skatteunderlag och ökade kostnader, samtidigt som
kompetensförsörjningsproblemen accentueras. Välfärdstjänster som vi idag tar
för självklara kan, både utifrån ekonomiska och personella skäl, bli allt
svårare att upprätthålla.

SKL tar genomförandet av det förlängda arbetslivet på största allvar. Vi förutsätter att riksdagspartierna också gör det. Men då krävs att de snarast enas om att lägga fram ett förslag till riksdagen om vilka förutsättningar som ska gälla.

Lena Micko, ordförande, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL)

 

Publicerad på altinget.se, den 9 oktober 2017



Hjälpte informationen på sidan dig?


User information

Tack för att du hjälper oss!

Sidfot