Publicerad: 30 mars 2017

Kommunal skola är bättre än statlig

I april presenterar, den av regeringen tillsatta, Skolkommissionen sina slutliga förslag. Vi har då att vänta förslag på nya regler och system, samt förmodligen ökad statlig styrning.

Vi ifrågasätter det kloka i en sådan utveckling.

Kraften i skolan kommer inifrån – från elevers motivation, lärarnas undervisning och rektorernas ledarskap. Det är det nära och dagliga förbättringsarbetet som gör skillnad. Här finns också den kommunala skolans styrkor: flexibiliteten, kunskapen om lokala behov och engagemanget för eleverna. Men inom kort väntar alltså statliga förslag som tar en helt annan riktning.

Sverige har haft 55 större skolreformer de senaste tjugo åren. Det är dubbelt så många som i Finland. Det skapar en ryckighet som begränsar skolornas möjligheter till planering och undervisning. Till detta kommer de 60-tal olika statliga bidrag som kommunerna behöver lägga tid på att söka – ofta tidsbegränsade, riktade till specifika satsningar och inte anpassade till kommunernas olika lokala behov.

Även om syftet med olika reformer och bidrag är gott, är de i praktiken något som försvårar planering och skapar osäkerhet om förutsättningarna för skolornas verksamhet. Svensk skola behöver istället en tydlig ordning där kommunerna genom sina lokalt förankrade medarbetare kan driva den utveckling som är bäst lämpad för deras skolor utifrån att de bäst känner sina skolor, elever och deras utmaningar. De vet vad som bör prioriteras. Staten har inte den kunskapen, och kommer aldrig att få den.

Studier både från Sverige och OECD visar att det är arbetet med eleven och undervisningen i fokus som är avgörande. För att nå framgång behöver varje skola och kommun frihet att styra verksamheten utifrån sina specifika behov. Vi måste nu på allvar lyssna på forskningen: skolutveckling sker i klassrummet – inte i riksdagen.

Ge förtroende till lärarna att vara lärare, skolledare att vara skolledare och lokala förtroendevalda att ta ansvar för skolan. Låt dem tillsammans – utifrån nationella mål och lokala behov – forma skolan och undervisningen till bästa nytta för varje enskild elev. Såväl elever och lärare som skolan i stort behöver arbetsro från nya reformer och förslag som rycker sönder planering och undervisning.

I landets kommuner pågår – ofta i det tysta – ett dagligt arbete för att utveckla skolan. Lärare lär av varandra, skolledare utvecklar sitt ledarskap, kommunpolitiker och skolchefer samverkar nära med skolans profession. Många skolor och kommuner samarbetar över kommungränserna.

Med sin lokala kännedom och närhet till det omgivande samhället har den kommunala skolan många fördelar. Den kan samverka med socialtjänst, näringsliv och föreningsliv. Tillsammans kan kommunpolitiker, förvaltning, skolledare och lärare följa upp elevernas resultat och planera för skolans utveckling och fördela resurser utifrån behov. Dessutom kan föräldrar och elever enkelt vända sig till sin kommun för synpunkter, eller för att ställa ansvariga till svars.

SKL och landets kommuner vill fortsätta att utveckla den kommunala skolan. Vi är därför oroade för signaler om fler statliga pekpinnar. Skolan behöver bättre – men inte mer – statlig styrning:

  • Ansvar och befogenheter måste följas åt. Kommunernas roll blir allt mer att ställas till svars för en verksamhet som de får minskat mandat att sköta.
  • Förankra reformer och stärk professionen. För att få effekt i klassrummet och visa tillit till professionen behöver statens reformer förankras såväl i forskning som i kommunerna.
  • Anpassa bidrag till lokal efterfrågan. Ska fler kommuner kunna nyttja stödet behöver satsningar ta hänsyn till olika lokala förutsättningar och vara långsiktiga och flexibla.
  • Sprid kunskap. Förutom att utbilda lärare behöver staten tillsammans med huvudmännen stödja framgångsrika arbetssätt för att utveckla undervisningen. Här är bland annat en satsning på digitalisering högst angelägen.

Kommunerna måste ta sitt ansvar för att resurser fördelas på ett klokt sätt, värna arbetsmiljön och följa upp, utvärdera och utveckla verksamheten. Det arbetet behöver alltid vässas. Dessutom behöver kommuner och staten ett bättre samarbete för att nå bästa möjliga skola för eleverna. Vi har förhoppningar om att det kommer att finnas förslag i Skolkommissionens arbete som leder åt det hållet. Därför ska slutrapporten läsas med stort intresse och ett öppet sinne.

Men väljer staten att bortse från den kommunala skolans fördelar och centralisera ännu mer så måste frågan ställas vilken roll kommunerna egentligen ska ha när det gäller skolan och dess förankring i lokalsamhället.

Lena Micko (S), ordförande SKL

Anders Knape (M), 2:e vice ordförande SKL

Kenneth Nilsson (S), ordförande i SKL:s utbildningsberedning

Cecilia Brinck (M), vice ordförande i SKL:s utbildningsberedning

Artikeln är publicerad på Svenska Dagbladets debattsida den 30 mars 2017

Hjälpte informationen på sidan dig?



Tack för att du hjälper oss!

Sidfot