Publicerad: 29 mars 2018

Debatt

Nu inleder vi arbetet för att stärka läraryrket

För att fortsätta stärka läraryrket och få fler att vilja bli lärare behöver vi skapa bättre möjligheter att kunna utvecklas i yrket, skriver Helene Hellmark Knutsson och Kenneth Nilsson.

Att vara lärare innebär att tillhöra en profession med ett kunnande grundat i en lång akademisk utbildning. Det är rätt och riktigt: barn och elever förtjänar att möta kompetenta och behöriga lärare. Samtidigt ser vi att en lärarutbildning inte räcker för att kunna undervisa under ett helt yrkesliv. Undervisningen i skolan måste hänga med när det gäller nya fakta och ny forskning. Och vi ser även att det behöver finnas bättre möjligheter att göra karriär inom läraryrket – utan att behöva byta arbetsplats.

För länge har Sverige saknat dessa möjligheter för lärares utveckling. Men nu har ett arbete påbörjats med Björn Åstrands utredning ”Med undervisningsskicklighet i centrum – ett ramverk för lärares och rektorers professionella utveckling”. Den beskriver en etablering av ett statligt program för lärare och skolledares professionsutveckling. Vi menar att utredningen är starten på ett omfattande arbete, men som nu måste tas vidare utifrån flera viktiga perspektiv:

  • För det första, behöver vi skapa ett program för att utveckla läraryrket som profession, samtidigt som det måste utgå från de olika behov som lärare, skolor och huvudmän har. Därför behöver utvecklingen av professionen hänga nära samman med ansvar och mandat. De som har ansvar för den kompetens som behövs i den egna skolan behöver ha möjlighet och mandat att påverka vilken kompetensutveckling som behövs. Där individernas ambitioner och önskemål till utveckling blir bemötta. Till detta behövs en nationell struktur för att möjliggöra framtida karriärvägar och vidareutveckling.
  • För det andra, arbetsgivarna behöver bli tydligare i att formulera både kortsiktiga och långsiktiga behov för medarbetares kompetensutveckling och hur den fortbildning som behövs kan möjliggöras. Dessutom måste systemet vara anpassat till hur den svenska modellen för arbetsmarknaden fungerar och klara att möta lokala behov och förutsättningar hos enskilda skolor.
  • För det tredje, det behövs skapas en nära samverkan mellan skolhuvudmän och universitet och högskolor om vi ska möjliggöra en gedigen professionsutveckling på vetenskaplig grund. Därför måste universitet och högskolor vara nyckelspelare i det framtida systemet. Staten behöver förbättra utbudet av utbildningar och främja denna samverkan. Här blir Cecilia Christerssons utredning om praktiknära forskning en viktig pusselbit.

Utöver detta måste vi också låta professionen vara den som håller i taktpinnen när det kommer till bedömningar av skicklighet inom det egna ansvarsområdet. Det kan varken stat eller arbetsgivare ta över.

Utifrån dessa perspektiv väntar nu ett viktigt arbete utifrån både Åstrands och Christerssons utredningar, där synpunkter från remissinstanserna blir ett första steg.

Vår utgångspunkt är att våra lärare är avgörande för en positiv utveckling av svensk skola. De utför varje dag ett oerhört viktigt arbete i hundratals klassrum runtom i Sverige. Ett arbete som också givit resultat, vilket vi har kunnat se i de uppåtvändande Pisa-resultaten. Men vi ser att läraryrket måste stärkas om fler ska vilja bli och förbli lärare. Något som i längden är helt avgörande för att skapa en stark och jämlik kunskapsskola.

Helene Hellmark Knutsson, minister för högre studier och forskning (S)

Kenneth Nilsson, ordförande i SKL:s utbildningsberedning

Artikeln publicerades på Dagens Samhälles debattsajt 29/3-2018

Hjälpte informationen på sidan dig?


User information

Tack för att du hjälper oss!

Sidfot