Publicerad: 11 november 2016

Sjukvården blir bättre med en ny indelning

Framtidens patienter blir förlorare om Sverige inte förmår att överge dagens regionala indelning. Nuvarande länsindelning har uppenbart spelat ut sin roll, skriver Lena Micko, SKL, och Anders Blanck, LIF i en debattartikel.

Sveriges indelning i större och starkare regioner får inte ännu en gång fastna i hur kartan ska ritas. Det viktigaste är att lägga grunden för ett nytt modernt sjukvårdssystem, som utgår ifrån framtidens vårdbehov och den medicinsk-tekniska utvecklingen. Inte utifrån hur det alltid sett ut.

Indelningskommittén har föreslagit att dagens 21 län och landsting slås samman till sex så kallade storregioner och att relevanta statliga myndigheter har samma indelning. Förslaget diskuteras nu intensivt runt om i landet. Vi har stor respekt för att man stöter och blöter argument för och emot och vi har full förståelse för den oro frågan väcker på sina håll. Det är aldrig enkelt att ge sig in i något nytt och okänt.

Vår slutsats är dock att den nuvarande indelningen har spelat ut sin roll och det är hög tid att skapa bättre förutsättningar för sjukvården att utvecklas i hela Sverige. En regionreform är nödvändig för en jämlik vård i hela landet.

Den nuvarande regionala indelningen är inte anpassad för att möta framtidens utmaningar. Både länen och landstingen är för små och det regionala utvecklingsansvaret är för splittrat. Dessutom har statens myndigheter alla olika indelning, vilket försvårar samordningen regionalt. Strukturen håller tillbaka den regionala utvecklingen, utvecklingen inom Life Science-sektorn och även utvecklingen inom hälso- och sjukvården.

Om vi fortsätter som hittills riskerar de delar av landet som täcks av små landsting att lämnas därhän i konkurrensen om forskning, infrastrukturutbyggnad och utvecklingsprojekt. Ett effektivt samspel mellan den offentliga sektorn och det privata näringslivet är nödvändig för välfärden, i synnerhet för de industrier som har kopplingar till hälso- och sjukvården.

Sjukvården står inför stora utmaningar kopplat till demografi, ett nytt sjukdomspanorama där kroniska sjukdomar dominerar, större krav från invånarna och snabb medicinsk och teknisk utveckling. Förväntningarna på ökad kvalitet och effektivitet samt jämlikhet är stora. De små landstingen kommer att få allt svårare att följa med och klara investeringar i den snabba medicinska och tekniska utvecklingen. Sjukvården blir alltmer komplex, vilket ställer höga krav på kompetens och finansiell styrka att investera. Ett ökat samspel mellan sjukvården och de regionala tillväxtfrågorna ger fördelar som både stärker näringslivet och vårdens innovationsförmåga.

Ytterst handlar regionreformen om att skapa en jämlik vård med hög kvalitet i hela landet. Nationell cancerstrategi och skapandet av sex regionala cancercentrum är ett tydligt exempel på att en regionalisering har effekt. Socialstyrelsens rapport om införandet av regionala cancercentrum (”Uppbyggnaden av regionala cancercentrum”, 2016-11-3) visar att cancervården i Sverige blivit mer jämlik och patientfokuserad. Bland framgångsfaktorerna lyfts bland annat regionala cancerplaner, nationell samverkan och en professionsdriven utveckling med god förankring. Den nationella samordningen har också gett snabbare och mer jämlik tillgång till bland annat cancerläkemedel. Den nationella nivåstruktureringen har lett till nationella vårdenheter för komplicerad och ovanlig behandling.

Det räcker förstås inte med att ersätta 21 landsting med sex regioner. Det krävs betydande strukturella förändringar för att både klara den alltmer avancerade högspecialiserade sjukvården och att möta ett förändrat sjukdomspanorama med en allt äldre befolkning och större tyngdpunkt på kroniska sjukdomar. Här ligger redan förslag på regeringens bord från de båda utredarna Göran Stiernstedt, som utrett vårdens effektivitet och föreslagit en kraftig utbyggnad av primärvården, och Måns Rosén, som lagt förslag kring att i högre grad koncentrera den högspecialiserade sjukvården.

Det är vår förhoppning att regionfrågan inte ses isolerad i de överläggningar som nu förs mellan regeringen och allianspartierna. Stiernstedts och Roséns utredningar tillsammans med en ny regionindelning lägger grunden för ett nytt modernt sjukvårdssystem i Sverige. Ett system som utgår ifrån framtidens vårdbehov och den medicinsktekniska utvecklingen och inte ifrån hur det alltid sett ut.

För Life Science-sektorn i Sverige är förändringar nödvändiga. Regeringen har utsett Life Science till ett högprioriterat område och satsar stora resurser på att Sverige ska återta förlorad mark och att sektorn ska växa. Därför bör en indelning i sex stora regioner också medföra ett tydligare forsknings- och utvecklingsansvar än i dag.

Med nya förutsättningar är vi övertygade om att de nya regionerna kommer att kunna prioritera forskning och utveckling och ett närmare samarbete med företagen inom Life Science-sektorn. I ett modernt hälso- och sjukvårdssystem arbetar vården, den akademiska forskningen och företagen sida vid sida. Det handlar om hela kedjan; akademiska forskningssamarbeten, den kliniska patientnära forskningen, effektiv implementering av innovativa behandlingar med tillhörande strukturerad uppföljning samt åstadkommandet av en för patienterna jämlik tillgång till bästa tänkbara vård och behandling.

Det vore onekligen en förlust för framtidens patienter om Sverige inte förmår att överge dagens regionala indelning som så uppenbart spelat ut sin roll. Det är ingen överdrift att påstå att det som ytterst sätts på spel är den svenska Life Science-sektorns konkurrenskraft och den svenska sjukvårdens möjligheter att fortsatt höra till de bästa i världen.

Lena Micko, ordförande, Sveriges Kommuner och Landsting

Anders Blanck, vd, LIF – de forskande läkemedelsföretagen

Debattartikeln publicerades på SvD.se 2016-11-11

Hjälpte informationen på sidan dig?


User information

Tack för att du hjälper oss!

Sidfot