Publicerad: 26 januari 2017

Skev syn på kommunernas arbete och strävan

Annika Wallenskog, chefekonom på SKL, skriver i en replik att kommunernas drivkraft är att skapa ett välfungerande och attraktivt lokalt samhälle.

Kommunernas drivkraft är att skapa ett välfungerande och attraktivt lokalt samhälle. Inte, som Kupersmith och Karreskog verkar vilja framhålla i en replik, att verka för att maximera kommunens bidrag från utjämningssystemet. Det vore snarare ett säkert recept för ett kommunalråd att inte bli omvald.

Det är med förvåning vi läser kritiken kring det kommunala utjämningssystemet som bland annat Kupersmith, Karreskog och Sanandaji nu fört fram i olika repliker. En kommun arbetar med tillväxt för att det gynnar kommunens utveckling – inte bara utifrån ett rent ekonomiskt perspektiv utan även för att minska människors utanförskap.

Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) har de senaste åren påtalat viss problematik som finns i utjämningsystemets tre delar: inkomstutjämning, kostnadsutjämning och strukturbidrag. Synpunkterna har bland annat berört inkomstutjämningens marginaleffekter, att kommuner som arbetar effektivt med att minska ekonomiskt bistånd får försämrat utfall och att strukturbidraget till viss del utgår från 1990-talets arbetslöshetsnivåer.

Det är dock under all kritik att, som författarna Kupersmith och Karreskog, mena att utjämningssystemet medför att kommunerna saknar incitament för att satsa på utbildning och företagsklimat. Vad säger det om författarnas syn av kommunernas arbete och strävan? Nej, kommunernas drivkraft handlar om mer än strikt kommunalekonomiska vinster.

Författarna verkar dessutom anse att en kommuns skattekraft enbart beror på de lokala politikernas insatser. Skattekraften är snarare beroende av kommunens attraktionskraft, bostädernas karaktär och prisläge. Det är dessa faktorer som främst påverkar vilka som bosätter sig i en kommun och vilken inkomst de boende har. Det finns alltså inte en direkt koppling mellan att skapa sysselsättning och ökade skatteintäkter, eftersom invånarna då skulle behöva skatta där de arbetar och inte där de bor.

En kommun med hög skattekraft kan redan i dag ta ut något lägre skatt, men hur stora skatteskillnader kan accepteras? Skulle det vara rimligt att invånare i en kommun får betala tio kronor mer per hundralapp jämfört med en annan kommun för att få en likvärdig service?

SKL välkomnar en diskussion kring hur staten kan skapa incitament för effektiva lokala näringslivsinsatser som gynnar sysselsättningen på såväl nationell, regional och lokal nivå. Det måste dock ske utan att rycka undan mattan för kommunerna. Det måste ske utifrån att skapa levande samhällen i hela landet och att alla kommuner har förutsättningar att ge en bra välfärd.

Sverige är en enhetsstat byggd på ett starkt självstyre med egen beskattningsrätt. Det förutsätter likvärdiga förutsättningar att bedriva välfärd. För detta krävs ett långtgående utjämningssystem.

Annika Wallenskog, chefekonom,
Anders Folkesson, ekonom,
Sveriges Kommuner och Landsting

Publicerad i Dagens Samhälle 26 januari 2017

Hjälpte informationen på sidan dig?


User information

Tack för att du hjälper oss!

Sidfot