Publicerad: 7 november 2019

Debatt

Debatten om pensionsskulden måste föras på saklig grund

Kommunsektorn har stora ekonomiska utmaningar kommande år och skulderna ökar som en följd av stora investeringsbehov. Men inom ett område, pensioner, ser vi att sektorns sammantagna skuld minskar.

Pensionsskulder debatteras rätt ofta, men tyvärr inte alltid på ett sakligt sätt. Ett exempel är pensionsbolaget Skandia, som vid ett flertal tillfällen påstått att landets kommuner och regioner döljer sin pensionsskuld och nyligen framförde två professorer, Torbjörn Tagesson och Dan Brännström, i en debattartikel i Svenska Dagbladet, att dagens sätt att hantera pensioner vältrar över kostnader på nästa generation.

Fakta är att sektorn inte ”döljer” en del av sitt pensionsåtagande utan det beror på den redovisningsmodell för pensioner som gäller i kommuner och regioner enligt den lagstiftningen som vi har haft sedan 1998. I utredningen inför den nya redovisningslagen, som tillämpas från och med 2019, föreslogs en övergång till redovisning av hela pensionsåtagandet i balansräkningen. Lagstiftaren valde dock att inte ta ställning i frågan i väntan på en utredning kring god ekonomisk hushållning och därför kvarstår den så kallade blandmodellen.

Sektorn har ett utökat åtagande

Kommuner och regioner är väl medvetna om hur pensionerna påverkar ekonomin och har en plan för att hantera frågan oavsett redovisningssätt. När sektorn från och med 1998 började kostnadsföra de anställdas pensionsintjänande innebar det ett utökat åtagande. Dagens generation skattebetalare betalar nämligen både för nuvarande och framtida pensionärer.

Om hela pensionsskulden skulle redovisas i balansräkningen, på det sätt debattörerna driver och trots att detta skulle stå i strid med gällande lag, skulle utbetalningarna av ”de gamla” pensionerna inte synas i resultaträkningen utan endast redovisas som en amortering av skulden. Resultatet i kommuner och regioner skulle därför förbättras, trots att kassaflödet skulle vara detsamma. Risken är därför att detta skulle leda till en högre konsumtion, på framtida generationers bekostnad, då kommuner och regioner enligt lagen ska styra mot positiva resultat och inte mot kassaflöde.

De som i media talar om ”den dolda pensionsskulden” är framförallt bolag som är intresserade av att sälja försäkringslösningar till kommuner. Att på detta sätt påstå att sektorn skjuter över kostnadsansvaret på framtida skattebetalare visar på en okunskap för konsekvenserna av att byta redovisningsmetod, om vi ska tolka det välvilligt.

RIPS-räntan är väl avvägd

De två nämnda professorerna tycker att pensionsförpliktelserna beräknas till ett för lågt belopp och menar att sektorn borde tillämpa Finansinspektionens ränta. Den diskonteringsränta för pensioner som kommuner och regioner använder i dag, den så kallade RIPS-räntan, motsvarar en real ränta på en procent (och för vissa pensioner en nollränta). RIPS-räntan är en välavvägd ränta, varken oförsiktig eller överdrivet försiktig. Den bygger på antagandet att realräntorna på sikt utvecklas i takt med den samhällsekonomiska tillväxten.

Modellen ger därmed också en stabil ränta, vilket undviker tvära kast i kommuners och regioners resultaträkningar. Det är viktigt att ha i åtanke att pensionsåtagandena är mycket långsiktiga och att kommunsektorns pensioner är tryggade av beskattningsrätten. Med en kortsiktig marknadsmässig värdering av pensionsskulden skulle fokus i ekonomistyrningen flyttas till plötsliga neddragningar eller tillskott i verksamheten på grund av försäkringstekniska förändringar istället för att utgå från långsiktiga planeringsförutsättningar i den kommunala ekonomin.

Generellt sett är det få bolag som använder Finansinspektionens tryggandegrunder enligt den stränga tolkning som professorer och andra förordar. Många privata bolag i PRI-systemet värderar sina pensionsåtaganden med cirka 4 procents diskonteringsränta. Detta ger en betydligt lägre värdering än kommunsektorns RIPS-ränta vars pensionsutfästelser fullt ut är tryggade genom beskattningsrätten.

Sammantaget: Sveriges medborgare behöver inte oroa sig för pensionsskulden. Kommuner och regioner har kontroll över sin minskande pensionsskuld. Sektorn bokför kostnader för pensioner på ett betryggande sätt som definitivt inte övervältrar ansvaret på framtida generationer.

Anders Knape, ordförande Sveriges Kommuner och Landsting

Annika Wallenskog, chefsekonom Sveriges Kommuner och Landsting

Artikeln är publicerad på Dagens Samhälles debattsida den 7 november 2019

Läs vidare

Sakkunnig

Annika Wallenskog
Chefsekonom

Pressjour

Kontakt

Välkommen att skicka din fråga till SKL!

Gäller din fråga arbetsrätt eller kollektivavtal/förhandling?

SKL:s rådgivning riktar sig till personalchefer och förhandlingschefer i kommuner och regioner. Om din fråga är på uppdrag av dessa behöver du ange det.








Hjälpte informationen på sidan dig?

Tack för att du hjälper oss!

Sidfot