Publicerad: 26 augusti 2019

Debatt

Det är behov, inte kostnader, som ska utjämnas

Det kommunala självstyret bygger på en fungerande utjämning, skriver Anders Knape i en debattartikel i Expressen.

Framtidens välfärd kräver att utjämningssystemet förmår balansera glesbygdens utmaningar likväl som stadens. Det kräver ett system anpassat för framtiden snarare än justeringar av gamla antaganden. Förslaget till ny kostnadsutjämning innebär ingen förändring av det faktum att systemet ”lappat och lagats” sedan mitten av 1990-talet. Utjämningssystemet, med dess olika delar, behöver ses över i ett sammanhang. Det är mer än resurser som måste föras in i ekvationen. Diskussionen kring kostnadsutjämningen visar på ökad polarisering mellan stad och land, som om den fördjupas, riskerar sammanhållningen.

Det är viktigt att förstå att både de som ger och får i systemet delar samma oro inför välfärdsuppdraget. Allt färre ska försörja fler i en tid då kraven på välfärdens utformning och innehåll är både hög och individuell. Utjämningssystemet är inte så enkelt som när Karl-Bertil Jonsson drömmer om att ’ta från de rika och ge till de fattiga’, som det ibland framställs i debatten.

Det kommunala självstyret bygger på en fungerande utjämning. En klok utformning av systemet med dess olika delar i form av inkomstutjämning, kostnadsutjämning, LSS-utjämningen och strukturbidrag, är därför nödvändig för att inte systemet ska leda till negativa konsekvenser. Sverige ser olika ut, förutsättningarna skiftar. Det är, med andra ord, behov, inte kostnader som ska utjämnas. Att strukturbidraget behöver ses över visar tydligt det faktum att det fortfarande har en del som ger kompensation till kommuner som hade hög arbetslöshet kring millennieskiftet.

Att utredningen döpt betänkandet till ”Lite mer lika” är ärligt. När antaganden som bygger på delvis föråldrad verklighet enbart justeras, blir resultatet inte annat än just så; lite mer. Det är därför viktigt att debatten om kostnadsutjämningen inte tillåts skymma huvudfrågan: statsbidragens storlek och utformning. Staten måste säkra ökade statsbidrag till regioner och kommuner. Statsbidragen ska vara generella och inte kopplade till särskilda åtgärder. Ju krångligare strukturer och villkor, desto mindre chans att de används på ett för välfärden effektivt sätt. Statskontoret har konstaterat att det är just de små kommunerna som missgynnas av riktade statsbidrag.

Statliga investeringar i välfärden, följsamma lagar och regelverk samt samsyn mellan de nationella, regionala och lokala nivåerna är framgångsfaktorer. Staten bör ta ansvar för att de statliga strukturerna samfällt bidrar till att välfärden utvecklas. Nedmonteringen av Arbetsförmedlingen är tyvärr bara ett exempel på statlig reträtt. Om staten inte vidtar åtgärder kommer mer än varannan kommun år 2021 sakna statlig närvaro.

En merpart av Europas länder har någon form av utjämning. Utjämningssystemet är en del i att hålla samman ett land, och SKL är i grunden positivt inställd till kostnadsutjämningens förslag. Ett utjämningssystem kan inte få samtligas gillande, men det måste tolereras av berörda. SKL:s prognos över utjämningssystemets omfördelning till år 2030 visar att kommuner och regioner med befolkningstillväxt får ta ett avsevärt större ansvar.

SKL har i sitt yttrande över förslaget pekat på flera delar som behöver utredas vidare. Det gäller bland annat ”gleshetskompensation” och variabeln för ”barn i ekonomiskt utsatta hushåll”. Den gleshetskomponent som förslaget baseras på är delvis 20 år gamla antaganden. Utredningen tar inte hänsyn till hur den moderna människan lever, att hen bor på en ort, arbetar på en annan och vid behov söker vård i den region hen googlat har den bästa. Utredningen utgår från att all välfärd konsumeras inom den egna kommunen eller regionen.

Det är viktigt att kommunerna får ekonomiska incitament för att minska det utanförskap som långvarigt försörjningsstöd kan leda till. Förslagen inom det sociala området innebär att variablerna är påverkansbara vilket riskerar att missgynna de som aktivt arbetar med att minska bidragsberoende.

Utjämningssystemets träffsäkerhet måste kontinuerligt följas och utvärderas. Så sker inte i dag. Det är anmärkningsvärt med tanke på att systemet omfördelar 150 miljarder brutto, vilket motsvarar 3 försvarsbudgetar.

SKL bidrar självklart i arbetet för att komma till rätta med problem i systemet, och för att kunna anpassa regelverk utifrån pågående samhällsförändringar. En kontinuerlig uppföljning är en förutsättning för systemet legitimitet. SKL:s medlemmar är de som har facit till hur staten bör utforma stöd och satsningar för att de ska få önskad effekt – en bra välfärd oavsett var i landet man bor.

Anders Knape, ordförande för Sveriges Kommuner och Landsting (SKL)

Debattartikeln är publicerad den 26 augusti 2019 i Expressen

Läs vidare

Sakkunnig

Annika Wallenskog
Chefsekonom

Pressjour

Kontakt

Välkommen att skicka din fråga till SKL!

Gäller din fråga arbetsrätt eller kollektivavtal/förhandling?

SKL:s rådgivning riktar sig till personalchefer och förhandlingschefer i kommuner och regioner. Om din fråga är på uppdrag av dessa behöver du ange det.








Hjälpte informationen på sidan dig?

Tack för att du hjälper oss!

Sidfot