Publicerad: 3 juni 2019

Debatt

Tappa inte bort den lokala kriskunskapen

Utredningen av fjolårets omfattande skogsbränder lämnar flera bra förslag på hur framtida räddningsinsatser kan förbättras. Att flytta ansvar från länsstyrelserna är däremot inte ett av dem.

Fjolårets skogsbränder var bland de största i modern tid. Kommuner, myndigheter och civilsamhälle gjorde med hjälp av förstärkning från utlandet fantastiska insatser för att släcka bränder och förhindra ytterligare spridning. Totalt genomfördes omkring 7 000 räddningsinsatser. Bränderna bekämpades i god samverkan och effektivt på de flesta håll.

Trots det orsakade bränderna både lidande och skada. Många skogsägare drabbades hårt när skogar brann upp eller skadades svårt. Det framkom brister i räddningsarbetet som nu behöver hanteras. Sverige måste bli bättre rustat mot framtida stora och svåra bränder.

Den statliga utredningen av sommarens skogsbränder har överlämnat sitt slutbetänkande till regeringen. Utredningen ger en bra sammanfattande bild av bränderna och hanteringen av dem. Den lyfter fram viktiga lärdomar och presenterar i huvudsak bra förslag om vad som krävs för att framtida stora bränder ska bekämpas mer effektivt.

Ett av flera bra förslag är att det införs ett enhetligt ledningssystem för räddningstjänsterna, så att de styrs och leds på samma sätt. Det skulle främja samarbete mellan berörda aktörer. Vi vill att det arbetas fram nationella föreskrifter om hur ledningssystemet ska utformas.

Men även om vi är positiva till mycket i utredningen, så vill vi samtidigt varna för de förslag som handlar om att flytta ansvar från regional till nationell nivå.

Utredningen föreslår att Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, ska ta över länsstyrelsernas ansvar vad gäller att utföra tillsyn av kommunernas räddningstjänster. Enligt utredningen bör också MSB bli den myndighet som, vid vissa större olyckor, kan överta det operativa ansvaret för räddningsinsatserna. Även detta ansvar ligger i dag på länsstyrelserna, och möjligheten har använts två gånger enligt nuvarande lagstiftning. I Västmanlandsbranden 2014 och Gävleborg i fjol.

Vi förstår att det kan låta bra att samla ansvar och tillhörande expertis på en myndighet, enligt utredningens förslag. Men den reella effekten kan bli att räddningsinsatser försvagas.

Vid stora olyckor och kriser, likt sommarens bränder, är god lokalkännedom avgörande för att räddningsinsatser ska kunna genomföras effektivt. Det behövs exempelvis lokala och regionala kunskaper om vilka frivilliga aktörer som finns tillgängliga, vilka vattenresurser som kan användas, vilka förhållanden som råder i skog och mark, vilka gårdar som behöver evakueras och vilka vägnät som är bäst att använda. Det är därför det operativa ansvaret för räddningsinsatser i dag finns på lokal och regional nivå, hos aktörer som har sin vardag i de områden och bland de människor där kriser potentiellt kan uppstå.

Därtill skulle utredningens förslag riskera att luckra upp den gällande strukturen för krisberedskapen. Länsstyrelserna har i dag en samordnande roll i svensk krisberedskap på regional nivå. De ska se till att samverkan mellan kommuner, myndigheter, civilsamhälle och andra aktörer fungerar före, under och efter kriser, så som större bränder, stormar, översvämningar, långvariga elavbrott och även krig. Det innebär bland annat att man kontinuerligt samlar aktörer för att planera och förbereda sig på kriser. I det här arbetet utvecklar man den lokala kännedom som nämndes tidigare och man bygger upp viktiga nätverk inför potentiella kriser. Länsstyrelserna följer också kontinuerligt upp kommunernas förmåga att hantera kriser.

När det gäller tillsynen av räddningstjänsterna, så instämmer vi i att det finns brister i den. Lösningen handlar om att utforma ett bättre regelverk som tydligare anger vilka krav räddningstjänsterna ska uppfylla, i dag saknas det tydliga kriterier och vägledningar att göra tillsyn mot. Samtidigt behöver kraven på länsstyrelsernas kompetens och samarbete skärpas.

Övertaganden av räddningstjänsten bör fortsatt vara en fråga mellan kommuner och länsstyrelser, medan MSB har en viktig roll på nationell nivå med ansvar för internationella kontakter, vägledning samt att bistå med de resurser och den förstärkning som behövs för att hantera en större brand eller annan olycka på ett effektivt sätt. MSB har efter fjolårets skogsbränder genomfört flera utvecklingsinsatser och säkerställt nya resurser, däribland helikoptrar, som stärker samhällets förmåga att hantera bränder. Det är viktigt och bra.

En effektiv krisberedskap kräver att ansvarsfördelningen för de nationella, regionala och lokala nivåerna bibehålls. Utredningens förslag att MSB ska arbeta direkt mot kommunerna inom Lagen om skydd mot olyckor, LSO, är ett avsteg från en av svensk krisberedskaps viktigaste grundpelare. Det skapas en otydlighet gentemot den lokala nivån kring strukturen. Den kan komma att byggas upp en parallell regional organisation som kräver mycket resurser utan att gynna ändamålet.

Utvecklingen av räddningsinsatser och krisberedskap sker bäst inom nuvarande organisation och struktur. Med ett fortsatt utvecklat samarbete mellan berörda aktörer rätt genomförda reformer är vi övertygade om att Sverige kommer att vara så rustat som vi behöver vara inför framtida större bränder och olyckor.

Anders Knape, ordförande, Sveriges Kommuner och Landsting, SKL

Minoo Akhtarzand, landshövding, Länsstyrelsen i Västmanland och ordförande för Landshövdingegruppen

Artikeln publicerades i Svenska Dagbladet den 3 juni 2019

Läs vidare

Sakkunnig

Gunilla Glasare
Chef för avdelningen för tillväxt och samhällsbyggnad

Pressjour

Gäller din fråga arbetsrätt eller kollektivavtal/förhandling?
SKL:s rådgivning riktar sig till personalchefer och förhandlingschefer i kommuner och regioner. Om din fråga är på uppdrag av dessa behöver du ange det.







Hjälpte informationen på sidan dig?

Tack för att du hjälper oss!

Sidfot