Publicerad: 16 november 2016

Kommunerna tar sitt ansvar för Lärarlönelyftet

Nu har första rekvisitionen för Lärarlönelyftet kommit in till Skolverket. Tre miljarder kronor ska delas ut årligen med syftet att premiera skicklighet och utveckling i läraryrket. Trots detta har Lärarlönelyftet mött en hel del kritik. Den har i huvudsak gått ut på att inte alla lärare får ta del av satsningen. Då är det viktigt att komma ihåg att det heller aldrig har varit tanken.

Lena Dahl

Grundidén med Lärarlönelyftet var att skapa en modell där vissa – extra skickliga – lärare får ta del av ett extra tillskott av pengar, ett statsbidrag. Lönedifferentiering är en av de viktigaste delarna i modellen. Satsningen ligger helt utanför den ordinarie lönesättningen och ska inte blandas ihop med den årliga löneöversynen.

Att få till stånd en bra lokal process för fördelningen av pengarna har inte varit enkelt. I grund och botten är det positivt både med detta extra tillskott och att lärares löner sätts individuellt, efter prestation. Det skapar förutsättningar för en lönekarriär likt andra grupper i samhället, och det möjliggör att vi kan använda lönen som ett styrmedel för resultatutveckling i skolan.

Det är oerhört viktigt att vi alla – stat, huvudmän och fackliga organisationer – fortsätter att ta ett gemensamt ansvar för att få denna reform att fungera. Noterar vi brister, så behöver vi lösa dessa tillsammans. Vi behöver bygga tillit mellan varandra och inte minst vinna lärarnas respekt.

Skolverkets tidigare prognoser om att inte alla kommuner skulle söka pengar från Lärarlönelyftet var grovt felaktiga. Tyvärr har detta skapat onödig kritik mot kommunerna som arbetsgivare. Den kritik som förts fram via media har också i viss mån färgat relationerna mellan de lokala parterna och i onödan försvårat relationen.

Faktum är att 289 av 290 kommuner under hösten gett ett urval av kompetenta lärare ett lönelyft inom ramarna för Lärarlönelyftet. Den kvarstående kommunen har valt att invänta nästa sökomgång. Alla kommuner tar alltså sitt ansvar i en situation som inneburit mycket merarbete och svåra beslut.

Om jag fick önska något inför nästa omgång – eller andra reformer – är det att underlätta den snåriga byråkratin för huvudmännen, och att reformerna innehåller mindre detaljstyrning. Dagens vildvuxna flora av uppgifter som behöver redovisas under kort tid – och sedan ett hastigt implementerande i alla tusentals skolor – är som gjort för att lägga ved på brasan i kritiken mot hur kommunerna kan hantera skolan.

Men ändå lyckas kommunerna med sin uppgift. Igen.

Lena Dahl

Tidigare krönikor

Hjälpte informationen på sidan dig?


User information

Tack för att du hjälper oss!

Sidfot