Publicerad: 13 februari 2018

Låt oss prata om annat än mobiler

Skolan engagerar. Så ska det vara. Ibland är fokus på de stora frågorna, som styrning eller inriktning på undervisningen. Och ibland handlar det om mer specifika frågor, som nu om mobiltelefoner.

Den senaste tiden har det varit svårt att undvika debatten om mobiltelefonernas vara eller icke vara i skolan. Frågan har diskuterats under många år, och har just nu blossat upp igen. I medierna går det att ta del av larmande nyheter där mobilerna utmålas som ett av skolans största ordningsproblem. Bara för att i nästa artikel läsa att smarta telefoner är ett bra komplement och ett hjälpredskap för eleverna.

Skolan har uppgiften att rusta eleverna för ett framtida liv som samhällsmedborgare. Det innebär också att skolan behöver lära eleverna att handskas med ett verktyg som redan idag är, och än mer i framtiden kommer vara en naturlig del i deras liv – i det privata, i studier och i yrkeslivet.

Att hela tiden ha tillgång till sin telefon kan innebära en riskfaktor, utifrån beroende och utifrån risken att utsätta eller utsättas för kränkningar. Allt detta behöver elever och lärare hantera, precis som man redan idag gör i den fysiska skolmiljön. Och som en rektor uttryckte det i en radiodebatt om mobilförbud: det finns många saker som skulle kunna bli lättare för oss om vi bara förbjöd det – men är det skolans uppdrag?

Det finns en litet oroande tendens i debatten att det enbart är de vuxnas perspektiv som får utrymme. De ungas användande av smarta telefoner ses enbart som distraktion. Men precis som för oss vuxna är den ju idag för barn och unga även ett arbetsredskap. För många elever är det självklart att lägga in läxan i mobilens kalender, att fota av tavlan, lyssna på musik för att få arbetsro, planera grupparbeten via olika chattforum, och så vidare.

Elever som behöver särskilt stöd med vissa saker kan också få det genom telefonen, som att få hjälp att få en text uppläst eller att diktera istället för att skriva. Det gäller helt enkelt att hitta möjligheterna och sätta gränserna. När de smarta telefonerna används på rätt sätt, och lärarna har kompetens och mandat att bestämma när och om de ska användas, blir de ett stöd i undervisningen. För mig är det naturligt att det är lärarna som ska besluta om hur teknik kan och ska stödja undervisningen.

Jag tycker nu att det är dags att låta mobilfrågan återgå dit den hör hemma: till varje skola eller varje enskilt klassrum. Nu riskerar den att helt ta över diskussionen om hur vi bäst utvecklar skolan för alla elever. Det finns många andra viktiga frågor som spelar större roll.

Vesna Jovic

Tidigare krönikor

Hjälpte informationen på sidan dig?


User information

Tack för att du hjälper oss!

Sidfot