Publicerad: 3 oktober 2017

Vi tolererar aldrig hot och våld

Att människor som arbetar med att vårda och hjälpa utsätts för hot och våld är alltid oacceptabelt. Ett fortsatt systematiskt arbetsmiljöarbete är den bästa vägen till en trygg vardag för medarbetarna i vår sektor.

Vesna Jovic

Vi har i medierna den senaste tiden kunnat ta del av berättelser om personal inom vården som utsatts för hot och våld i sitt yrke. Detta är tyvärr inget nytt. Vi vet att medarbetare inom vår sektor löper större risk än andra. Därför att de arbetar med människor, ofta i utsatta lägen, som i sjukvården eller inom socialtjänsten. För att kunna ge vård och omsorg av högsta kvalitet är tryggheten, för personal och patienter, a och o.

När regeringen i förra veckan bjöd in SKL, fackförbund och myndigheter till rundabordssamtal om hot och våld mot sjukvårdspersonal, fick alla parter ge en lägesbeskrivning. Bilden som kom fram var att det dels handlar om hot och våld till följd av organiserad gängkriminalitet. Och dels om händelser till följd av ökad psykisk ohälsa, missbruk och frustration.

Vi som arbetsgivare har det yttersta ansvaret och måste hela tiden fortsätta att arbeta för en god och trygg arbetsmiljö. Och kommuner, landsting och regioner utvecklar hela tiden detta arbete. Genom utbildningsinsatser till medarbetarna och genom att göra lokalerna säkrare, ibland med stöd av väktare och ordningsvakter. Det finns också många goda exempel på samarbeten med den lokala polisen för att förebygga hot och våld. Ett arbete där andra aktörer, som skola och socialtjänst, också har en avgörande roll.

Som en röd tråd genom allt arbete för att undvika hot och våld löper ett långsiktigt och systematiskt arbetsmiljöarbete, med fokus på samarbete mellan avdelningar och chefsfunktioner. I det arbetet är fackförbunden och deras skyddsombud en viktig medpart.

Tillsammans arbetar vi för att skapa en säkerhetskultur som visar medarbetarna i vår sektor att chefer, skyddsombud och förtroendevalda tar frågor om hot och våld på största allvar. Och där personalen får tydliga rutiner för hur de ska agera när olika situationer uppstår och där de uppmuntras, själva eller genom arbetsgivaren, att polisanmäla alla händelser. Ju mer hoten och våldet synliggörs, desto bättre står vi rustade för framtida händelser.

Det är genom samverkan – på arbetsplatsen, inom kommunen, landstinget, regionen, med den lokala polisen och med nationella aktörer - som vi fortsätter arbetet för att stävja hot och våld. Risken kommer dock alltid att finnas där. Därför är det inte realistiskt att prata om en nollvision. Men vi måste alltid vara tydliga med att nolltolerans råder.

Vesna Jovic

Tidigare krönikor

Hjälpte informationen på sidan dig?


User information

Tack för att du hjälper oss!

Sidfot